farliga affärer
hade räddats ur den ekonomiska härdsmältan i början av nittiotalet. Bilanläggningen köptes ur rekonstruktionen för en krona. Wagnergruppen hade rest sig ur askan och bestod idag av femton bilanläggningar, samlade under namnet Wagner Autogroup. Med en årligen tilltagande vinst och ett betydande fastighetsbestånd kunde bolaget tänkas vara värt en miljard kronor. Dessutom hade man byggt upp en ansenlig verksamhet i Estland och tagit över ett bolag som levererade bensin till flygbolag runtom i Skandinavien. Så ekonomiska motiv kunde säkert finnas, tänkte Thomas. Därefter ringde han upp Andreas Lindström, finanschefen som anmält Johans försvinnande. ”Det här är kommissarie Thomas Stark på polisen i Lund. Jag har ett par frågor rörande din anmälan om en försvunnen person, Johan Wagner.” ”Vad kan jag hjälpa till med?” Thomas kunde höra steg i luren och gissade att Andreas var på väg till ett avskilt rum. ”När såg du Johan senast?” ”I fredags. Då var han inne på firman hela dagen.” ”Lade du märke till något ovanligt?” Andreas tänkte efter en kort stund. ”Nej, jag kommer inte på något.” ”Händer det att Johan inte kommer in till kontoret?” ”Han är ofta ute på externa ärenden. Besöker någon av sina andra Porsche-anläggningar i södra Sverige. Eller så sitter han i möten med Porsche-representanter i Stockholm. Och så håller han på med racing och kan vara borta ett par dagar för en tävling eller träning.” ”Vad fick dig då att tro att något inte står rätt till? Om Johan ofta är ute och reser.” Andreas höjde rösten något. ”Johan kom inte till ledningsgruppsmötet igår.” Han gjorde en paus. ”Det, kommissarien, 30