PROLOG
Broby gästgivargård
1. Smedjan på Ekeby 2. Matsalen på Ekeby
FÖRSTA AKTEN
Julafton vid midnatt. Julmiddag.
ANDRA AKTEN
1. Matsalen på Berga gård 2. Samma rum
1. Förmak på Ekeby 2. Samma rum 3. Björne gård
Förmiddag. Trettondagen. Nattetid.
TREDJE AKTEN
Före supén. Början av februari. Efter supén. Samma natt vid fyratiden.
FJÄRDE AKTEN
1. Marianne Sinclaires
rum på Björne 2. Länsmansfruns väv kammare 3. Väg i skogen 4. Ingångshallen på Borg
Förmiddag långt fram i mars.
Nattetid. Långt fram i mars. Samma natt. Samma natt.
EPILOG
Kavaljersflygeln på Ekeby Julaftons eftermiddag, ett år senare.
PERSONERNA
Ekeby
Major Samzelius Majorskan Samzelius Jungfru Anna Lisa Betjänten Andersson Betjänten Lövström
Kavaljersflygeln på Ekeby Gösta Berling Överste Beerencreutz Kristian Bergh Kusin Kristofer Major Fuchs Ruster von Örneclou Patron Julius Kevenhüller Farbror Eberhard Liljecrona Löwenborg
Berga
Brukspatron Sintram Kapten Uggla Kaptenskan Uggla Fröken Louise Uggla Fröken Nora Uggla
Ferdinand Uggla Anna Stjärnhök, Ferdinands fästmö Ulrika Dillner, hushållsmamsell En tjänstflicka
Björne
Brukspatron Melchior Sinclaire Fru Gustava Sinclaire Fröken Marianne Sinclaire
Borg
Greve Henrik Dohna Grevinnan Elisabet Dohna Änkegrevinnan Märta Dohna En betjänt
Länsmansgården i Bro Länsman Scharling Fru Scharling En tingsvaktmästare En fjärdingsman
Gästgivargården i Bro Gästgivarn Gästgivarmor Första bonden Andra bonden
Övriga uppträdande: Lagmannens på Munkerud, prosten och prostinnan i Bro, balgäster på Ekeby.
PROLOG
Broby gästgivargård Hållstugan, rätt stor och trevlig, träväggar. Eldbrasa. Stort bord och träbänkar. Utgångsdörr åt höger. Dörr inåt huset bredvid spisen i vänstra hörnet. På bordet ett talgljus i stake, tömda brännvinsglas, krus och kannor. På stadiga hyllor ett par brännvinsankare och ett fat öl. Grå skymning utanför fönstret.
Gästgivarn, hans hustru och ett par halvfulla bönder sitta på bänkarna närmast bordet och gapskratta.
GÄSTGIVARN
Dä va en, som kunde vara stollig mä besked. Skrattar alltjämt.
FÖRSTA BONDEN
Allri i väla! Nä, allri i väla!
Torkar sig i ögonen. 7
GÄSTGIVARMOR skrattande.
Maken te pratmakare får en leta ätter. En kan skratta sej fördärvad. GÄSTGIVARN
Men vart tog han vägen?
ANDRA BONDEN
härmar en bildad mans röst.
Han skulle ju lägga sej i drivan och dö! Han skulle gå upp till de eviga skogarnas fred! De andra tjuta av skratt.
FÖRSTA BONDEN
reser sig vacklande, stöder sig mot bordskivan. Sluddrar med den drucknes högtidlighet.
Se, dä ä detta ja säjer. Ni hör väl, att ja säjer, att om den karn kom opp i en predikstol, skulle Per Nilssa i Prästbol... Per Nilssa skulle höra på. För se, ja säjer, att e tocka talegåva... Sjunker ner på bänken igen. Dörren till höger far hastigt upp.
Brobyprästens dotter, Anna Lisa, kommer in. Hon är 14 år, mager, sliten klänning, skrikig röst.
8
ANNA LISA
går fram till gästgivarmor, niger.
Jag skulle be te å få fråga gästgivarmor... Jag mötte en tiggare på förmiddan, och han lova’, att han skulle gömma undan min kälke och min mjölsäck, för att söta far inte skulle få se dom. Han skulle sitta här på gästgivargårn och vänta på mej. Vet gästgivarmor om han finns här? GÄSTGIVARMOR
Va ä du för en? Jag tycker, att jag känner igen dej. ANNA LISA
Visst känner ni mej. Jag ä dotter till Brobyprästen, vet ja. Det var fars kälke. Höjer rösten till ett skrik.
Söta far slår ihjäl mej, om jag inte får igen kälken. Ni vet ju va jag har för en far. GÄSTGIVARMOR lugnande.
Dä va en karl här, som hade en kälke och en mjölpåse, men han har gått. 9
ANNA LISA
vänder sig för att gå, men får i detsamma se kälken och mjölpåsen under en bänk. Med ett illtjut rusar hon bort till den. Men där står ju!
GÄSTGIVARMOR
håller henne tillbaka.
Du vågar dej inte på å röra dom! Karn, som kom mä dom,
har köpt brännvin för bå kälken och mjölpåsen. Jag ska ha tolv daler, innan jag släpper dom. ANNA LISA
gråter och skriker.
Far slår ihjäl mej! Ni vet väl vilken far jag har. Han slår ihjäl mej. GÄSTGIVARN
Nu har du fört nog oväsen här. Ge dej i väg ut, och ta reda på karn, som har supit opp dä, som va ditt! Han slänger ut barnet genom ytterdörren.
ANDRA BONDEN härmar bildat tal.
Han skulle lägga sej att dö i drivan! Han skulle dra upp till de eviga skogarnas fred! 10
GÄSTGIVARMOR
Ja, se, när Karl Olsa härmer, då blir dä för stolllgt. Alla skratta.
ANDRA BONDEN härmande.
Ack, detta vita sädesvin!
Ytterdörren far upp. Majorskan, klädd i kort skinnpäls, kort vad-
malskjol, tjocka skor, en duk knuten om huvudet. Gammal, men vacker. Hon håller Anna Lisa i nacken och kör in henne i rummet framför sig. I samma ögonblick majorskan visar sig, tystar gästgivarmor på karlarna, viskar: ”Majorska! Majorska!” och går emot henne. Gästgivarn och de andra resa sig med så god hållning, som det är dem möjligt.
MAJORSKAN
Tusan djävlar, gästgivare! Här sitter ni och super, som om ni inte skulle veta, att det ligger en dödfull karl och fryser ihjäl alldeles utanför er dörr. Marsch ut med er, och bär in honom, annars ska här bli annat av. GÄSTGIVARN
Dä ä väl den där galna prästen. Men han kunde gott stå på bena, när han gick härifrån. Karlarna gå. 11
MAJORSKAN Marsch ut efter honom genast! ANNA LISA skriker.
Jag vill ha igen min mjölpåse och min kälke! MAJORSKAN
till gästgivarmor.
Om jag inte hade kommit åkande och fått höra den här vildkatten, när hon skrek och rev för att få liv i honom, hade ni nu haft ett mord på ert samvete. Till Anna Lisa.
Nå, tala nu om vad du vet om honom!
ANNA LISA Jag kom hemdragande från kvarn mä en mjölpåse, som söta far inte skulle få se, för söta far unnar mej inte födan. Och så mötte jag en tiggare, och han lova’ å gömma undan den. Men nu har han köpt brännvin för både påsen och kälken skriker,
och gästgivarmor ska ha tolv daler, och söta far slår ihjäl mej! MAJORSKAN
slänger några slantar på bordet. 12
Här är betalning. Ta nu din egendom, och gå din väg!
Dörren öppnas. Gästgivarn och de två karlarna komma insläpande med Gösta Berling.
ANNA LISA
drar fram sin kälke och sin mjölpåse under bänken. Då hon går ut förbi Gösta Berling, stannar hon och knyter näven.
Fy skäms, Gösta Berling! Fy skäms, att han stal min mjölpåse! MAJORSKAN
till gästgivarmor.
Vet ni vem han är? Jag tyckte tösen kalla’ honom för Gösta Berling. GÄSTGIVARMOR
Dä lär allt ska vara en präst, som har mist kappa för fylleri. MAJORSKAN
till karlarna, som ha lagt ner Gösta på en bänk och nu stå handfallna.
Ta in snö och gnid honom i ansiktet och på händerna! Har ni aldrig sett en förfrusen människa förr? Hon börjar själv gnida Göstas händer.
GÖSTA
Då majorskan börjar gnida, far han upp, står med ett vigt språng upprätt, bugar sig för majorskan och skyndar på dörrn. 13
MAJORSKAN Stanna!
myndigt.
GÖSTA
vänder sig om, lägger handen på bröstet. Teatraliskt.
Gösta Berling, avsatt präst, anklagad för att ha supit upp mjölet för ett hungrigt barn, dömes till döden. Vilken död? Döden i drivorna. Öppnar dörren och skyndar ut, men stöter ihop med Anna Lisa, som står och lyssnar. Faller.
MAJORSKAN
Kom in med dej, galning!
Hon ger männen ett tecken. De föra in honom. Han är nu slapp och hängfärdig och gör intet motstånd.
Sätt honom där på bänken! Vi ska språkas vid en stund, den här herrn och jag. Ni andra kan gå er väg! Alla avlägsna sig, utom majorskan och Gösta.
MAJORSKAN
Jaså, vi har råkats till sist. Vet han vem jag är, Gösta Berling? 14
GÖSTA
slapp och liknöjd.
Majorskan på Ekeby.
MAJORSKAN
Det är rätt. Jag är majorskan på Ekeby. Jag är gift med major Berndt Samzelius. Jag äger sju bruk, och jag är van att kommendera och att folk gör som jag säger. GÖSTA
Än sen då?
ryser, ser sedan trotsigt på henne.
MAJORSKAN
Jag har länge önskat att få se honom. Och när jag äntligen stöter ihop med honom, så ligger han full och förfrusen i en snödriva, så att jag måste släpa in honom hit. GÖSTA
Jag har inte bett om att bli insläpad. MAJORSKAN harmset.
Jaså, han hade ingenting emot att frysa ihjäl! 15