DIKE & THEA
STOPPA PRESSARNA!
DEN GLÖMDA SKATTEN
Ann-Charlotte Persson 1
2
Dike och Thea Stoppa pressarna - Den glรถmda skatten
DIKE & THEA STOPPA PRESSARNA!
DEN GLÖMDA SKATTEN
Ann-Charlotte Persson
Tidigare böcker: Dike & Thea, Stoppa pressarna - Den stora slottskuppen, 2017 Dike & Thea, Stoppa pressarna - Silverstolpes hämd, 2018
Dike & Thea Den glömda skatten Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text & bild: Ann-Charlotte Persson Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2019 ISBN: 978-91-88964-85-4
Till Franz
Jag heter Dike efter en grekisk gudinna och det betyder sanning. Min storasysters namn Alethina betyder rättvisa. Men det är aldrig någon som kallar henne för någonting annat än Thea eftersom de tycker att det är för krångligt att säga hennes riktiga namn. Vi bor i ett rött gammalt trähus i Huseby, en stad där allt ser ut som det gjorde för hundra år sedan. Bara ett stenkast ifrån vårt hus ligger Huseby slott, stadens stolthet, som lockar till sig massor med turister. Längs med kullerstensgatan som leder till den gamla slottsbyggnaden ligger det en gammal smedja, en kvarn där vattenhjulen fortfarande snurrar, en lanthandel där man kan köpa godis i gammeldags stru9
tar och så Kattas Konditori där Simon, Theas pojkvän, jobbar. Och sist men inte minst så har vi Frökens Café förstås. Dit går vi ofta för att fika och umgås med mystiska Vendela som jobbar som husfru och guide på slottet.
10
1 Den första snön Jag vaknar av en varm andedräkt som kittlar mig i ansiktet. I nästa sekund känner jag hur någon rycker av mig täcket. Den plötsliga kylan får huden att knottra sig. – Vakna din sömntuta, säger en morgonpigg Thea glatt. – Försvinn, fräser jag irriterat och drar till mig täcket igen. Sedan borrar jag ner huvudet djupt i kudden och hoppas på att hon lämnar mig ifred så att jag får somna om. Det är faktiskt lördag, och enligt mig är det lika med sovmorgon. – Men kom igen, Dike. Det snöar, säger Thea. – Är det sant? ropar jag. 11
Blixtsnabbt flyger jag upp ur sängen och rusar fram till fönstret. Med ett ryck drar jag upp rullgardinen som far upp med en smäll. Utanför är den tidiga morgonhimlen fortfarande mörk. Men i gatlyktornas varmgula sken ser jag hur stora snöflingor virvlar runt. Det måste ha snöat hela natten, tänker jag när jag upptäcker de tjocka vita täckena som ligger över hustaken. Med bara två dagar kvar till marknaden kunde snön inte ha kommit mycket lägligare. En julmarknad utan snö är ungefär lika illa som lussekatter utan saffran. Varje år kommer det närmare trettiotusen besökare till Husebys populära julmarknad. Då smyckas hela staden och slottet med tusentals smålampor och på kvällarna brinner marschaller längs med gatorna och utanför varje butik. Men det bästa av allt är den mysiga julstämningen på slottet. Där ser det ut precis som på den gamla tiden då ägarna till slottet, familjen Stephens, firade sina jular där. – Vad vill du hitta på idag? undrar Thea. 12
– Slottet, svarar jag utan att tveka. Vendela behöver kanske hjälp med att pynta? Om hon inte redan är klar förstås, tillägger jag med ängslig röst. Thea ser på mig med en retfull blick. Hon vet att jag älskar allt som har med jul och slottet att göra och förstår hur besviken jag skulle bli om vi missade chansen att få hjälpa till. – Du kan vara lugn, syrran. Hon kommer behöva massor av hjälp om hon ska hinna bli klar i tid. När jag tittade in på slottet igår hade hon knappt börjat. Det verkar som hon är lite deppig, tycker jag, säger Thea bekymrat. Thea har rätt. Det är någonting med Vendela som inte stämmer. I vanliga fall brukar hon gå omkring och småsjunga och prata om allt med alla, men de senaste veckorna har hon verkat lite frånvarande och sett en aning nedslagen ut. – Frukost, flickor! hojtar farmor nerifrån köket. – Kommer, svarar Thea och jag i kör. Jag sveper morgonrocken om mig och följer efter Thea nerför trapporna. På nedersta trappsteget rycks ytterdörren upp och en isande vind 13
tränger in genom dörröppningen. Utanför på trappan står farfar. Hans skägg är vitt av frost och näsan är blodröd av kylan. Med dörren på vid gavel står han kvar, i vad jag tycker är en evighet, medan han omständligt stampar av sig snön från sina kängor. Äntligen! När jag börjar känna mig som ett djupfryst torskpaket tar farfar ett kliv över tröskeln och stänger dörren. – Jaha, det märks att man börjar bli gammal, flåsar han. Hoppas verkligen inte att det kommer fortsätta att snöa på det här viset. Då får vi köpa en snöslunga. De här armarna duger visst bara till att sticka vantar och raggsockor nuförtiden. – Vad är det för dumt prat, skäller farmor som tittar ut från köket. Jag kan väl skotta om inte du orkar. Farfar muttrar lite surt till svar när han hänger av sig vinterrocken. – Kom och ät nu innan gröten blir kall, ropar farmor med en röst som får oss alla tre att skynda till köket. Mitt på bordet står en stor gryta med ris14
grynsgröt. Min gissning är att vi kommer få äta julgröt varje dag ända fram till nyår. I alla fall om farmor får bestämma. Och det får hon så länge mamma är borta, tänker jag med en tjock klump i halsen. Stolen som mamma alltid brukar sitta på står tom. Efter händelsen i somras, där mammas chef visade sig vara en riktig skurk, gjorde mamma slag i saken och lämnade sitt jobb på Husebys dagstidning. Hon hade länge pratat om att göra någonting mer spännande. Men behövde hon verkligen åka över halva jordklotet för att hitta ett annat jobb? tänker jag sorgset. – Hur är det med dig idag? Du ser inte alls särskilt glad ut och ändå har det snöat hela natten, säger farfar och ser på mig med en orolig min. – Äsch, det är inget. Tänkte på mamma bara. Är det säkert att hon kommer hem till jul? – Jo du, hon skulle inte våga annat, svarar farfar och stryker mig över kinden. Hans hand är torr och sträv, inte som mammas mjuka och lena, men det värmer i hjärtat i alla fall. 15
2 Ett grått kuvert Efter frukosten skyndar vi oss ut. – Jag ska bara kolla tipslådan, ropar jag till Thea och pulsar genom snön fram till vår lillstuga, Theas och min tidningsredaktion. På dörren hänger vår reklamaffisch.
Nya Husebyposten Vår redaktion bevakar alla stora och små nyheter. Vi är snabba, nyfikna och skriver om riktiga och viktiga nyheter och om allt som händer i Huseby. Tipsa oss gärna!
16
Sedan vi startade vår tidning har det hänt en hel del. Både lite otäcka och kluriga mysterier, som vi lyckats lösa med hjälp av vår vän Vendela, fjärilsdyrkaren och före detta spionen Pjotor och så Simon förstås, Theas pojkvän. I somras var även Simons kusin Alex på besök när det stora kidnappningsdramat fick sin upplösning. Låset på brevlådan kärvar. Det har säkert frusit under natten, tänker jag, och provar med att hålla mina tjocka vantar över låset en stund för att värma upp det. Sedan vickar jag nyckeln fram och tillbaka och till slut lyckas jag öppna lådan. – Men kom igen! gnäller Thea. Det finns ändå inget spännande där, fortsätter hon och stampar otåligt med sina kängor i snön. Det verkar inte bättre än att min storasyster har rätt. Lådan gapar ödsligt tom. Eller? Precis när jag ska stänga igen locket får jag syn på något. Ett grått kuvert, nästan i samma färgnyans som lådans botten. – Det ligger ett något här i alla fall, säger jag. Jag tar av mig vanten, sticker ner handen och 17
plockar upp ett kuvert. Med en triumferande min viftar jag med det i luften. – Vem är det till? undrar Thea. – Vet inte. Det står inget på kuvertet, säger jag och börjar slita upp det. Men när Theas gnälliga röst ber mig att skynda på, hejdar jag mig. Istället för att läsa brevet stoppar jag ner kuvertet i jackfickan. När vi kommer fram till Kattas konditori föreslår Thea att vi ska köpa med oss lussekatter till Vendela. Det låter som en bra idé. Saffransbullar kan jag äta hur många som helst av. Så fort vi öppnar dörren till konditoriet strömmar dofter av kanel, saffran, vanilj och pepparkaka emot oss. De starka lukterna av kryddblandningarna som fyller mina näsborrar gör mig nästan yr. På lördagarna brukar det vara Simon som står bakom kassadisken men idag möts vi av Katta istället. När hon får syn på oss skiner hon upp. – Halloj tjejer! Kul att se er båda. Simon är 18
ute i köket och bakar, säger hon och pekar mot svängdörren längre in i butiken. – Vi tänkte bara köpa några lussekatter, säger Thea. Tre stycken, tack. Thea gör inte en min av att vilja gå ut i köket och säga hej till Simon. Katta verkar tycka att det är lika underligt som jag. Hon sneglar på Thea med frågande blick. Men när hon inte får någon reaktion från Thea stoppar hon ner tre stycken gyllenbruna saffransbullar i en påse. – Bra val, de kommer direkt från ugnen, säger Katta. Jag bjuder på dem. I gengäld kanske ni kan hjälpa till med att sälja glögg och pepparkakor under marknadsdagarna? Men bara om ni har tid och lust förstås. Ni har väl mycket att skriva om i er tidning? Jag nickar. Har ingen större lust att erkänna nyhetstorkan som hållit i sig ett bra tag. Tidningen har varit löjligt tunn den senaste tiden. Jag hoppas att det blir lite mer att skriva om när julmarknaden kör igång. – Vi hinner nog hjälpa till ändå, säger jag. 19
– Er kan man alltid lita på, säger Katta och ler med hela ansiktet. – Varför ville du inte träffa Simon? frågar jag Thea så fort vi kommit ut på gatan igen. Istället för att svara räcker Thea ut tungan och fångar upp några snöflingor som sakta smälter på spetsen av hennes skära tunga. Så står hon där med en lycklig min som om snön är det bästa som har hänt på länge. – Han vill inte bli störd, säger hon när det gått en stund. Han har anmält sig till tävlingen om Husebys finaste pepparkakshus. Jag gissar att han är sjukt stressad eftersom han är typ sämst på att baka pepparkakor. – Det kan väl ändå inte stämma? protesterar jag. Han är grym på att baka. – Inte pepparkakor i alla fall. De blir alltid brända. – Varför har han anmält sig då? Om han nu är så kass, undrar jag. Theas ansikte spricker upp i ett stort och retfullt leende samtidigt som det glittrar till i hennes vackra mandelformade ögon. 20
– Han ska inte tävla ensam utan tillsammans med någon. Kan du gissa vem? Hjärtat fladdrar till. Alex, tänker jag. Är det honom hon menar? Varför skulle hon annars se så där hemlighetsfull ut? – Alex? Ska han komma hit? frågar jag. Thea svarar inte först. Med ett roat leende står hon med en hand på var sida av midjan och studerar mig noggrant. Det märks att hon älskar grejen med att dra ut på svaret så länge hon kan bara för att reta gallfeber på mig. – Men ge dig nu, fräser jag. Är det Alex som ska komma hit? Då nickar Thea och i ren glädje över att jag kommer få träffa Simons söta kusin igen, slänger jag mig ner i snön och gör en ängel. Så sätter jag mig upp och tar en lagom mängd snö i händerna som jag kramar till en hård boll. – Varför har du inget sagt? skriker jag och siktar mot henne. Thea duckar och snöbollen far iväg över hennes huvud och träffar mitt i ögat på en storvuxen man. 21
Åh, nej! Så pinsamt. Helst av allt vill jag gräva ner mig så djupt det bara går i snön och gömma mig.
22
3 Läskigt möte Tårögd av rädsla tittar jag på mannen som blivit träffad av min snöboll. Förutom att han har de största musklerna jag någonsin sett har han dessutom en otäck tatuering. Den föreställer en orm som slingrar sig runt hans hals. – Hördu unge! vrålar han. – Förlåt, piper jag ynkligt. Långsamt reser jag mig upp, borstar av snön från mina kläder och går fram till Thea. Det finns bara en sak att göra, och det är att fly. Men förmodligen kan muskelmannen läsa mina tankar för i samma ögonblick som jag tar tag i Theas hand för att springa därifrån känner hur jag sugs tillbaka av ett hårt grepp i jackkragen. 23
Systrarna Dike och Thea är alltid på jakt efter nya uppslag till sin tidning. Med bara några dagar kvar till den årliga julmarknaden i Huseby görs en oväntad upptäckt. Tillsammans med sin bästa vän Vendela, som jobbar som husfru och guide på slottet, hittar de ett paket som legat på vinden i mer än hundra år. Återigen dras Dike och Thea in i ett mystiskt fall. Vem är mannen med den ovanliga tatueringen? Och vem är Vendela egentligen? Gillar du fartfyllda, roliga och spännande deckare har du garanterat hittat rätt. Läs också Den stora slottskuppen och Silverstolpes hämnd som utspelar sig i den historiska slottsmiljön i Huseby.
24 www.idusforlag.se