9789188964755

Page 1

DIMHÄXAN

Linda H Axelsson 1


Dimhäxan


Fler böcker av Linda Hjerth Axelsson: Spökkullen, 2018, Idus förlag

DIMHÄXAN Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Författare: Linda Hjerth Axelsson Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2019 ISBN: 978-91-88964-75-5


DIMHÄXAN

Linda Hjerth Axelsson



Prolog Äntligen torsdagskväll. Det betyder att bokbussen kommer. Prick klockan sex backar den in mellan affären och den nedlagda minigolfbanan. Jonna bor i lägenheten ovanpå den nedlagda affären. Hon håller utkik genom köksfönstret och rusar nerför trapporna så fort hon får syn på bussen. Jonna ska låna spökböcker. Det är bara några dagar kvar till påsklovet och hon vill ha en massa läskigheter att läsa. I kväll passar det dessutom extra bra med otäcka historier. Det har småregnat hela dagen och nu har det börjat bli dimmigt. Hon gillar dimma. Tjockan får henne att 6


fantisera om kusliga gränder och om att gå vilse i skogen. Det är förstås inget hon vill vara med om i verkligheten, men i fantasin är det spännande. Tänk att stöta på ett troll, eller att hitta ett hemsökt slott! Fast i kväll är det något konstigt med dimman. Den rör sig, trots att det är alldeles vindstilla. Dimslöjorna slinker in och ut mellan bensinpumparna framför affären, nästan som om de letar efter något. Jonna saktar in och rynkar på näsan. Vad är det som luktar så illa? Först tänker hon att stanken kommer från soptunnorna, men sopbilen tömde dem i morse. Hon vet det eftersom mamma passade på att slänga en påse med räkskal. Mamma och pappa älskar räkor, men fryser alltid skalen för att de inte ska börja lukta illa innan sopbilen kommer. Men den här stanken kommer från något annat. Ligger det kanske ett dött djur någonstans?

7


Strunt samma. Jonna kan undersöka det senare. Nu ska hon låna böcker. Jonna ska precis börja gå igen när hon hör ett märkligt ljud. Det kommer definitivt bortifrån soptunnorna. Nu hörs det igen. Pling, pling. Precis som speldosan hon hade när hon var mindre. Jonna blir nyfiken och bestämmer sig för ta reda på vad det är som låter. Bokbussen brukar ändå alltid vara kvar i en halvtimma, så hon hinner låna böcker efter att hon har undersökt ljudet. Hon går bakom planket där soptunnorna står, men det är för mörkt för att hon ska kunna se något. Dessutom har plingandet upphört. I stället hör hon ett morrande läte bakom sig som får fjunen på armarna att ställa sig rakt upp. Snabbt vänder hon sig om och får syn på dimman. De vita dimslöjorna har följt efter henne och är som en mur mellan henne och bokbussen. Med ens förstår hon att stanken kommer från dimman och att det inte är någon vanlig dimma.

8


Jonna skriker och tar sats för att springa mot bussen, men hur hon än ropar så hörs ingenting. Dimman har fångat ljudet. Tur att bussen är så nära! För ett ögonblick tror Jonna att hon faktiskt ska kunna ta sig till bussen, men hon kommer inte mer än ett par meter innan hon snubblar och faller pladask på asfalten. Det bränner till i handflatorna när små stenar gör hål i skinnet. Sedan är dimman över henne som ett brännande hett täcke, inte längre vitt utan svart som natten.

9


1 – Så roligt att du är här! Vi ska ha det jättemysigt, du och jag, säger moster Blenda när hon svänger ut från stationens parkering. Olivia tittar på henne och försöker se glad ut trots att hon egentligen inte är det. Moster Blenda ljuger. Hon tycker inte alls att det är roligt att hon har kommit på besök. Hon brukar tycka det och Olivia har alltid gillat att hälsa på. Men inte den här gången. Hon råkade höra när pappa och Blenda grälade i mobilen. Blenda pratade så högt att Olivia kunde höra vartendaste ord, trots att hon stod på andra sidan väggen till pappas arbetsrum och tjuvlyssnade. 10


Hon hade varit på väg till köket och stannade när hon hörde de ilskna rösterna. Vad de hade sagt innan hon kom vet hon inte, men hon hade klart och tydligt hört Blenda säga att hon inte på några som helst villkor ville att Olivia skulle komma. Pappa hade fräst att hon skulle skärpa sig och att det inte fanns något alternativ. Han skulle på en konferens i Tyskland och kunde inte ta med sig Olivia. Att hitta en ny barnvakt med så kort varsel var omöjligt. Att Olivia skulle tillbringa påsklovet hos Blenda hade varit bestämt i flera veckor och Olivia hade verkligen sett fram emot att få komma dit. Hon gillar att vara med Blenda i krukmakeriet. Dessutom har hon blivit lovad pengar om hon städar hyllorna i bibliotekets bokbuss som moster Blenda kör. Lönen skulle hon spara för att kunna köpa en hamster och saker till den. Buren har hon redan. Men nu när hon är här vill hon bara åka hem. Även om moster försöker se glad ut, så hör Olivia 11


att hon inte är ärlig. Hon är inte alls nöjd med att ha henne här och Olivia förstår inte varför. Har hon gjort något som har fått Blenda att bli arg? Fast vad skulle det vara? Olivia har funderat och funderat, men har inte kunnat komma på någonting. De pratade i telefon bara ett par dagar före pappas och Blendas samtal. Då hade allt varit som vanligt. Tillsammans hade de gjort upp planer för vad de skulle göra på påsklovet. Och så är det det där med Olle. Olivia ryser och tvingar bort tankarna på honom ur huvudet. Hon försöker intensivt att tänka på något annat än honom. Hon tittar ut genom bilrutan och ser torra löv som slits fram och tillbaka i blåsten. Om det inte vore för de små solarna av tussilago i diket skulle man kunna tro att det är höst. Det stormar så att Olivia inte skulle bli ett dugg förvånad om ett träd plötsligt föll över vägen. Turligt nog är det mest åkrar på vägen mellan tågstationen och den gamla skomakarbostaden där moster Blenda bor. 12


Olivia får syn på en ladugård som ser ut att ha gått av på mitten. Gaveln lutar som en skidbacke och överallt ligger högar med trasiga tegelpannor. – Har blåsten gjort det där? frågar hon. – Nej, det var i vintras. Det blev för mycket snö på taket. Som tur är var ladan tom, så ingen blev skadad. Olivia följer den med blicken så länge hon kan och ryser lite när hon tänker på hur det skulle vara att befinna sig i en byggnad som plötsligt rasar ihop. Efter ladan ligger en björkdunge. Vinden sliter i de kala grenarna och får träden att vaja. Märkligt nog har dimma brett ut sig mellan stammarna. Dimman är tjock och ser inte ut att röra sig alls. Hur är det ens möjligt? Dimman borde ha slitits isär och lösts upp av vinden. Ändå ligger den där som om det vore vindstilla. – Om du vill kan vi gå till Blåsippsberget i eftermiddag och kolla om det har börjat blomma, säger moster Blenda efter en stund. 13


– Kanske det. Olivia rycker på axlarna. Hon har ingen som helst lust att gå ut när det blåser så hårt.

14


2 Tio minuter senare svänger de av stora vägen och in på grusvägen som leder ner till moster Blendas hus. – Det där är Felicia, säger Blenda och pekar mot raden med brevlådor där det står en flicka i Olivias ålder med rosa glasögon och en mössa nedtryckt över öronen. Mössan är knallröd och ser ut som en stor jordgubbe. I handen har tjejen en bunt med brev som ska postas. Blenda vinkar och Felicia viftar tillbaka med ett brett leende. – Jag har berättat om dig och att du ska bo hos mig den här veckan. Hon kommer nog och hälsar på. Det blir väl kul? 15


Olivia suckar tyst och himlar med ögonen. Felicia ser inte ut som någon hon har lust att träffa. Hon ser ut som en tönt. Olivia får helt enkelt gömma sig eller se till att vara upptagen med något om Felicia dyker upp. – Vad är det där? frågar Olivia och sätter sig spikrakt upp i bilsätet. Tankarna på Felicia är med ens glömda. På höger sida av vägen står ett grönt tvåvåningshus som har sett fallfärdigt ut så länge Olivia kan minnas. Färgen flagar och här och där har putsen släppt helt och hållet så att huset ser slitet ut. Olivia har alltid tyckt att huset är kusligt – lite som ett spökhus, men det har inte hindrat henne från att palla körsbär från det knotiga gamla trädet som växer på framsidan. Nu hänger det i stället tre döda kråkor i trädet. Någon har knutit ett långt snöre runt fåglarnas fötter och hängt dem från grenarna. Vinden sliter i dem så att det nästan ser ut som de flyger, fast upp och ner. Det är så ruskigt att Olivia får gåshud över hela kroppen. 16


– Det är en knäppgök som bor där. Han påstår att kråkorna skyddar mot ondskan, säger moster Blenda och nu är det hon som himlar med ögonen. – Men det är inget att bry sig om. Han har nog inte riktigt alla hästarna hemma, fortsätter hon. – Menar du att det bor någon i det där gamla rucklet? säger Olivia. Hon tycker att huset ser lika tomt och obebott ut som alltid med sina mörka, igengrodda fönster. – Japp. Han flyttade in i vintras och har eldat med sur ved ända sedan dess. Tur att det nästan alltid blåser från sydväst så att jag slipper känna stanken hemma hos mig. – Är han farlig? frågar Olivia som inte kan släppa de döda fåglarna med blicken. – Nej, det tror jag inte. Fast det kanske är bra om du undviker stället. Det hade hon inte behövt säga. Även om det hade funnits körsbär i april så skulle Olivia inte komma på tanken att gå dit för att plocka. Hon 17


kommer nog faktiskt aldrig mer att kunna äta körsbär utan att tänka på äckliga, döda fåglar. Hon ryser igen. Är det någon som tittar på henne? Det känns så. Hon skärper blicken och får se en mörk gestalt skymta till i ett av fönstren på övervåningen. Men den försvinner så fort att hon inte är säker på om hon har inbillat sig.

18


3 Dogge skäller, hoppar och springer i cirklar efter sin egen svans när moster Blenda låser upp dörren och släpper in Olivia i farstun. Olivia har känt sig så ledsen och besviken att hon alldeles glömt bort hunden. Olivia tycker att han är finast i världen trots att han inte är särskilt stor. Han är vit med bruna fläckar och har långa, gosiga öron. Ögonen är bruna och de snällaste Olivia någonsin har sett. – Hej på dig, gubben, säger hon och sätter sig på knä på hallmattan. Gissa om jag har saknat dig. Hon borrar in näsan i pälsen och blir varm i hela kroppen när hon känner doften. – Har du lust att hjälpa mig att bära in? frågar 19


”Hon stirrar på dimman och ser hur den på nytt tjocknar, mörknar, sväller. Nu är den inte tyst längre. Inifrån tjockan hör hon ljud – väsande, morrande och fräsande läten som från ett rovdjur som fått korn på sitt byte och vet att det inte finns någonstans för bytet att fly.” Olivia vet inte vad hon ska tro. Vad är det för en ondskefull dimma som lurar där moster Blenda bor? Är den naturlig? Eller är det någon som skapar den? Kanske grannen som hänger döda kråkor i körsbärsträdet. Kommer dimman att sluka Olivia? Eller kan hon med den märkliga Felicias hjälp hitta ett sätt att förgöra ondskan?

Linda H Axelsson har tidigare skrivit mysrysaren Spökkullen. Hennes andra bok Dimhäxan är en spännande och kuslig roman för bokslukaråldern.

20 www.idusforlag.se


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.