9789188964250

Sara och Salina

Mari Kleman

Sara och Salina

Sara och Salina Mari Kleman

Fler böcker av Mari Kleman:

Sara och Galahad, 2018

Sara och Salina Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Mari Kleman Grafisk design och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2019 ISBN: 978-91-88964-25-0

Kapitel 1 Sara ställer sig upp och trampar hårt för att ta sig den sista biten upp mot stallet. Septembersolen värmer hennes rygg, hon stryker lättad en svettig hårslinga ur pannan och andas ut. ”Phu. Den sista backen upp är verkligen helt galet brant!” skrattar Sara och hoppar av cykeln när hon får syn på sin klasskamrat Matilda utanför stallet. Matilda ler tillbaka. ”Ja, benmusklerna får sig en omgång! Jag ska just ta Pharos på en ridtur. Ska du med?” ”Ja, gärna!” svarar Sara glatt och parkerar cykeln. Tjejerna går tillsammans in i stallet och hämtar hästarnas grimmor. Stallet känns svalt och rofyllt. Sara känner sig alltid lugn när hon 5

går in där. En sådan skillnad mot de hektiska kvällarna på ridskolan. ”Typiskt! De står alltid längst bort när man ska rida”, klagar Matilda och pekar på den lilla flocken på andra sidan hagen. ”Jag undrar hur man får lydiga hästar som glatt står och väntar vid grinden när man kommer?” fortsätter hon.

Sara tittar upp mot den lilla brokiga flocken. Totalt fem hästar med färger och storlekar som varierar från Pharos nästan vita päls till Salinas nästan svarta.

Från Galahad på 135 centimeter i manken till Salina som måste vara närmare 170 centimeter hög. De är så vackra där de går och betar säsongens sista gräs. ”Jag tror nog att det bara är mat som gäller på den frågan”, svarar Sara och börjar gå över fältet. ”Hästarna! Kom här!” ropar hon glatt och lägger till en vissling. Två gånger till får hon ropa innan någon höjer huvudet. Hon ser den fuxfärgade ponnyn spetsa öronen och sakta börja röra sig mot dem.

6

Plötsligt är det som om någon släppt en osynlig bomb i hästhagen. Alla hästarna sätter samtidigt av i världens fart under vilda bocksprång rakt mot Sara och Matilda. ”Oj, oj! Lite mer än vad vi bad om eller vad säger du?” Matilda kastar en snabb blick på Sara och höjer båda händerna framför sig innan hon sakta börjar röra sig mot den galopperande hästflocken.

Det dundrar i marken av hästarnas hovar och Sara känner hur det vibrerar i fötterna när nordsvensken Ansgar får upp farten. ”Såja, hästarna. Såja”, lockar hon lugnande.

Flocken skiljs runt Sara och Matilda och fortsätter sin vilda färd förbi dem. Den närmsta hästen sveper förbi så tätt intill Sara att hon känner vinddraget mot ansiktet.

Framme vid grinden blir det tvärstopp.

Galahad slirar och lämnar två långa ränder efter bakhovarna i gräset. Han kröker på nacken och gör ett sista bocksprång innan han frustar och skakar på den tjocka manen. Sedan går han rakt fram till Sara och buffar henne i 7

sidan. Hon blir varm inombords och ett leende letar sig fram över ansiktet. ”Såja killen. Du vet att jag har något gott åt dig där, eller hur?” Sara tar fram moroten hon haft i fickan och Galahad snappar raskt åt sig den. Han tuggar slarvigt och det stänker morotsfärgad saliv på Saras nya ridbyxor. Hon skrattar lågt och torkar bort det så gott det går med handen.

Varsamt trär Sara grimman över huvudet på Galahad och börjar leda honom bort mot grinden där Matilda och Pharos står och väntar.

Stallet är mysigt, sex rymliga boxar i två rader. De två boxarna längst in är lite större. Matilda har förklarat att de byggdes som fölboxar. Tillräckligt stora för att både sto och föl ska få plats.

Sara sneglar över ryggen på Galahad bort mot Matilda och hennes vackra skimmel. ”Har ni haft föl här på gården någon gång?” undrar hon. ”Javisst!” svarar Matilda glatt. ”Mammas Nikita har fått två föl här hos oss. Första 8

gången betäcktes hon med en fullblodshingst, och den avkomman har just avslutat sin galoppkarriär. Hon är bara sex år nu men har fått en skada som gör att hon inte kan fortsätta tävla. Hon ska själv bli avelssto nu.” Matilda gör en kort paus innan hon fortsätter. ”Den andra är Pharos.” Matilda ser tillgivet på sin häst och ger honom ett par rejäla klappar på den grova halsen. ”Va? Menar du att Pharos är Nikitas son? De är ju inte alls lika.” Sara slutar rykta när hon tänker på det bruna lilla fullblodsstoet. Hon ser förbluffat på Matilda som bara flinar tillbaka. ”Nej, jag vet. Mamma bestämde sig för att inte avla ett renrasigt fullblod. Hon valde istället en connemarahingst. Det var hela tiden tänkt att jag skulle ha den här hästen och mamma tyckte inte att det var lämpligt med ett fullblod.”

Matilda gör en liten grimas när hon säger ”lämpligt” så Sara antar att Matilda och hennes mamma inte är av samma åsikt.

9

Sara leder ut Galahad på gårdsplanen och spänner sadelgjorden. Hon får länga stiglädren sex hål innan hon sitter upp och skrittar ut tillsammans med Matilda. ”Gick det bra för Stina med Galahad igår?” frågar Sara. ”Javisst! Mamma hade lektion för henne på ridbanan. De tränade framdelsvändningar.

Hon är verkligen glad över Galahad.” Matilda stryker tillgivet Pharos över halsen när hon berättar om sin lillasyster. ”Stina var så himla ledsen i somras när vi var tvungna att ta bort hennes gamla ponny. Jag trodde aldrig att hon skulle bli glad igen.”

Matilda tittar på Sara och Galahad som skrittar fram bredvid henne och Pharos. ”Men det är hon, och det är tack vare Galahad!” avslutar Matilda.

Sara ger Galahad några klappar på halsen.

Hon känner sig rörd när hon svarar. ”Ja, han är en mysig häst. Jag är också glad att ni köpte honom. Och att jag får rida honom så klart!” Hon tittar ner på sina långa 10

ben som dinglar en bra bit nedanför magen på Galahad. ”Så länge jag inte blir alltför stor i alla fall”, tillägger hon dystert.

Matilda flinar åt henne. ”Jaja, ryck upp dig nu. Nu travar vi!” säger hon och manar på sin häst i trav. Galahad blir ivrig och Sara skrattar när han ruskar på sig och skyndar ikapp Pharos.

När Sara kommer hem den kvällen ringer hon Jonatan. Jonatan som hjälpte henne så mycket med Galahad i somras att de sågs nästan varenda dag. ”Du skulle ha varit med! Galahad var helt underbar. Mjuk och fin att rida och stod snällt och stilla på stallgången när jag ryktade. Han är verkligen en helt annan häst!” Sara berättar belåtet för Jonatan om sin härliga ridtur. Hon ler när Jonatan svarar med samma entusiasm. ”Det är för att du har blivit så duktig. Jag kommer ihåg när jag träffade på er i skogen den där första gången. Det är inte bara han 11

som ändrat sig, du är också en helt annan ryttare nu.” Sara rodnar åt Jonatans beröm och mumlar något tillbaka om hans egen insats i projektet Galahad. Jonatan skrattar när han hör Saras osäkerhet och Sara skyndar sig att prata om något annat. ”Jag och Ida ska göra sällskap ut till ridskolan imorgon. Vill du hänga med?” ”Imorgon hinner jag inte. Jag kommer direkt till ridningen istället. Men vi ses i skolan i alla fall.”

Sara tycker det känns konstigt att han avslutar samtalet så snabbt men rycker på axlarna och lägger ifrån sig telefonen. Hon känner plötsligt hur det kurrar i magen. Man blir verkligen hungrig av en eftermiddag i stallet, tänker hon och styr stegen mot köket.

En blek morgonsol kämpar sig upp genom diset när Sara springer den sista biten mot skolbussen som redan står och väntar. Hon låg vaken länge igår kväll och hade svårt att komma upp på morgonen.

12

”Tack!” säger hon och ler mot busschauffören när hon kliver på bussen. ”Inga problem!” Busschauffören vinkar glatt förbi henne och hon går och sätter sig på en fönsterplats. Landskapet glider snabbt förbi utanför fönstret och snart är de vid Idas hållplats. Sara och Ida har varit bästa vänner så länge Sara kan minnas.

Ida tar trappstegen i tre snabba kliv och dimper ner på sätet bredvid Sara. ”God morgon! Hur gick det med Galahad igår?”

Sara skiner upp vid minnet. ”Toppenbra! Han är verkligen härlig. Matilda och jag red ut en lång sväng. Först runt grustaget och sedan ner runt det gamla ödetorpet.

Vi galopperade på den där fina ridvägen efter ödehuset, du vet? Han var hur go som helst.

Helt underbar!”

Ida ser glatt på Sara. ”Tänk, vilken tur ändå att han fick flytta till Stina. Annars hade han gått kvar på ridskolan och fortfarande varit samma sura gamla häst.”

13

Sara tänker fortfarande på det när de stiger av bussen vid skolan. Hon har verkligen haft tur. Och Galahad också. Mycket bättre hade det inte kunnat bli. Det skulle väl vara om mamma och pappa hade köpt honom istället då. Men å andra sidan har hon själv vuxit så mycket den sista tiden att hon snart skulle vara för stor för Galahad i alla fall. Nej, det här var nog ändå rätt perfekt.

Skoldagen går fort och Sara tycker knappt att hon har hunnit plocka upp skolböckerna innan hon packar ihop sakerna för dagen. Hon funderar på vilken häst hon ska få rida ikväll.

Hon hoppas på underbara Mynta. ”Sara! Här är vi!” Sara väcks ur sina dagdrömmar av ropet och tittar upp. På andra sidan myllret av huvuden ser hon att Ida står och viftar med armen. Hon tränger sig igenom folkmassan och får rycka till när hennes ryggsäck krokar i någon annans. ”Oj, ursäkta”, mumlar hon snabbt och trycker sig vidare.

14

”Slutar alla samtidigt idag?” Hon riktar frågan mot Ida och Hanna som står och småpratar utmed väggen. ”Ja det verkar så. Är du klar?” Ida ger Sara en snabb blick men väntar inte på svar innan hon vänder sig om och börjar bana väg mot utgången.

Kvällens ridlektion blir bra. Kanske inte just som Sara hoppats, men ändå bra. Hon rider inte Mynta utan ridskolans nyaste ponny, Hjalte.

En mjukt mörkgrå ponny med lite svajig man.

Han är lite större än Mynta och inte riktigt lika enkel att rida.

Ridläraren Maria har förklarat för Sara att han är ganska ung, bara fem år, och att det därför kommer ta ett tag innan han blir lika välriden som många av de andra ridskolehästarna.

15

Sommarlovet är över och hösten och vardagen nalkas för Sara med skola, stall, kompisar och ridning.

Galahad är såld och har fått ett nytt hem hos Stina och Matilda.

När Sara en dag får frågan om att bli medryttare på vackra Salina blir hon först överlycklig. Men det visar sig att lyckan är svårfångad och kräver hårt arbete. Salina är både svår att rida och livrädd för hästtransporter. Mycket jobb ligger framför Sara.

Ska hon lyckas vända denna viljestarka häst? är den andra boken om Sara. Missa inte den första delen: sara och galahad, som 2018 tilldelades Kulturstöd. sara och salina

Sagt om Sara och Galahad: ”Sara och Galahad är en finstämd berättelse, [...] Det är ett riktigt sommarlov som skildras, ett ljuvligt härligt lov som ger fina hästminnen.”

BTJ-häftet nr 14, 2018. Lektör Ewa Wendt

www.idusforlag.se