Skuggan och skolsabotรถren
Fler böcker av Lotta Sundin: Vem är Skuggan? 2017 Skuggan och pojken som försvann, 2018
Skuggan och skolsabotören Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Lotta Sundin © Fotograf: Lisa Sundin Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2019 ISBN: 978-91-88964-09-0
Till dig. Tack fÜr att du vill läsa min bok!
Kapitel 1: Ficktjuven Tuva gäspade och rörde långsamt om med skeden i sin tekopp. Med ångan steg en doft av tropiska frukter upp mot hennes ansikte, men hon kände sig inte alls sugen på frukost. Hon satt med huvan uppfälld, och kände att hon helst ville lägga pannan mot köksbordet och sluta ögonen. ”Du kanske borde försöka få en lite jämnare dygnsrytm”, föreslog Irma och bredde smör på en av sina rostade brödskivor. ”Mm”, sa Tuva, för hon orkade inte argumentera. Det fanns både för- och nackdelar med att Irma hade börjat sova över allt oftare i familjen Carlssons hus. Det som var bra var att Julia också kunde stanna kvar med gott samvete 7
när hennes mamma var där. Mindre bra var att Irma var så morgonpigg. Tuva tyckte om att kunna sitta i lugn och ro vid frukostbordet, utan att någon försökte prata med henne. Irma hade dessutom missförstått allt. Tuva hade inte alls några problem med sin dygnsrytm, utan trivdes bra med att sova på eftermiddagen för att sedan kunna vara ute på natten. Att hon var så trött just idag berodde bara på att hon de senaste eftermiddagarna hade varit tvungen att patrullera i centrum efter skolan. ”Men titta, de har tagit fast den där ficktjuven nu”, sa Irma och vecklade upp det nya numret av Granköpingsposten över bordsduken. Det krasade när hon tog en tugga av rostbrödet. Sedan började hon intresserat läsa artikeln. ”God morgon”, sa Julia som just kom in i köket, iklädd jeans och t-shirt. Hon var nyduschad och hennes långa mörka hår var fortfarande fuktigt. Hon gav sin mamma en kram och Tuva en puss på kinden 8
innan hon hällde upp juice och började göra sina vanliga limpmackor med ost och gurka. Tuva log och kände sig genast lite piggare. Irma skrattade till och lyfte blicken från tidningen. ”Vad märkligt. Polisen kunde ta fast tjuven för att han satt fast i ett räcke ovanför leksaksaffären, i ett par handbojor!” Julia vände genast blicken mot Tuva, som log skyldigt och tittade ner i sin tekopp. Sekunden därpå dunsade Julias juiceglas ner på bordsskivan bredvid henne och stolen drogs ut. Tuva kände hur Julia sträckte sig efter hennes hand under bordsskivan och drog den till sig så att Tuva var tvungen att vända sig om och möta hennes blick. Julia såg så beundrande och kärleksfullt på henne att hon måste skratta generat. Sedan placerade Julia en puss på Tuvas läppar innan hon vände sig framåt igen och högg in på sin ostsmörgås. Irma såg roat på dem och skakade på huvudet. 9
”Är det ingen som är intresserad av det här med ficktjuven? Nej, ni är så uppslukade av varandra förstås, så ni märker inget annat.” Julia skrattade. ”Förlåt mamma. Men det var nog Skuggan som tog fast tjuven.” Irma puttade glasögonen längre upp på näsan och såg skeptiskt på sin dotter. ”Skuggan? Är det den där superhjälten som folk har fått för sig ska finnas här i stan? Tillåt mig att tvivla. Varför flög han inte skurken till polisstationen i så fall?” ”Skuggan flyger inte. Skuggan åker skateboard”, upplyste Julia henne och tog en klunk apelsinjuice. ”Det verkar opraktiskt”, tyckte Irma och bläddrade vidare i tidningen. Sedan tittade hon upp mot köksklockan som visade tjugo minuter i åtta. ”Måste inte ni börja röra på er nu?” undrade hon. ”Jo”, sa Julia och ställde ner det tomma juiceglaset. ”Är du klar, Tuva?”
10
”Mm”, sa Tuva och sköt motvilligt ut stolen och reste sig. Solen sken på gångvägen och smälte bort de sista snöhögarna när de gick mot skolan. Julia sa inget, utan lät Tuva vila i tystnaden medan de gick. Det var det bästa i världen, att vara ihop med någon som förstod henne så bra. Nere vid korsningen såg de Albin komma gående från andra hållet, och de stannade till och väntade in honom. ”Hej!” hälsade han glatt. ”Läste ni om Skuggänget?” Julia skrattade och Tuva log. Albin pratade ofta om sin teori att Skuggan inte bara var en person, utan flera. Han menade att det var därför som människor ibland trodde att Skuggan var en tjej, och ibland att det var en kille. ”Jag antar att du menar artikeln om ficktjuven?” undrade Julia. ”Ja! Det stod att polisen hade kunnat ta fast honom bara för att han plötsligt satt fast i ett
11
räcke, med handbojor. Låter inte det väldigt mycket som Skuggan?” Han tittade finurligt på dem. ”Jo, det gör det väl”, sa Julia och log medan hon blundade i vårsolen. ”Men har ni tänkt på en sak? Skuggänget måste ju ha gått runt i centrum, mitt på dagen! Då kan de inte ha haft sina dräkter! Eller sina skateboards. Hur gick det till?” Han lade pannan i djupa veck och Tuva skakade på huvudet, till häften roat och till hälften uppgivet. Albin verkade tänka mycket på Skuggan, och han var oroväckande ofta inne på rätt spår. Det där med dräkten till exempel, det hade hon också funderat över när hon först började patrullera i centrum. Hennes största mardröm var att hon skulle behöva hjälpa någon när alla såg att det var hon, när hon inte hade Skuggans dräkt att gömma sig bakom. Men det visade sig inte vara något större problem. Det var så mycket folk som handlade efter jobbet, och alla var upptagna med sitt. 12
När hon väl hade identifierat mannen som gick fram och tillbaka i den allra trängsta gången och stötte emot folk medan han smög ner handen i deras fickor, hade hon inga problem att ta fast honom utan att bli avslöjad. Hon väntade bara vid räcket ovanför leksaksaffären tills han passerade, och krokade då fast den ena bojan runt hans arm, ryckte till, och fäste sedan den andra bojan vid räcket, medan hon höll ryggen vänd mot mannen. Allt tog bara någon sekund, och sedan fortsatte hon framåt i trängseln. Polisen ringde hon först när hon hade kommit ut till parkeringen. ”Tänk om de gick runt i centrum utan dräkter!” fortsatte Albin. ”Jag kanske till och med såg dem när jag var där i förrgår.” ”Mm”, sa Tuva och försökte uppbåda lite entusiasm, men Albin såg skeptiskt på henne. ”Du ser trött ut”, upplyste han. ”Hallå, mina vänner”, sade en röst, och fröken Berg dök upp bredvid dem. ”Vilken härlig morgon!” ”Mm”, sa Tuva igen. 13
Den sista terminen på högstadiet börjar bra för Tuva. Hon har världens bästa flickvän, och njuter av att få starta stadens nya sporthall. Men så kommer en av Albins stökiga bröder tillbaka till Granköping och vill veta om Albin har hämnats på Skuggan än. Samtidigt börjar någon förstöra på skolan och lämna hotfulla meddelanden efter sig. Ska Skuggan lyckas ta fast den mystiska skolsabotören?
Skuggan och skolsabotören är den tredje delen i berättelsen om den hemliga hjälten Skuggan, som tar sig fram på sin skateboard om natten och räddar människor som har råkat illa ut.
www.idusforlag.se