b
& $*t
w
I {t{qrÅ{ i:{lii3.r: '' .dr**i&e
Myren
Axel Persson brukade alltid lyssna på väderleksrapporten. Den här morgonen struntade han i det. Han hade vaknat redan vid femtiden, nu satt han med en mugg svart kaffe och stirrade framfor sig. Morgontidningen kom inte, den hade han sagt upp. Mest för att ha något att göra tog han sig för att rensa en garderob. Han behövde ördriva tiden till gryningen, tyckte inte om att
köra i mörker. Vek ihop kläder och lade dem i ännu en kartong. Skrev "Röda Korset" med märkpennan.
Halv sju var han i garaget. Sommardäcken som han rengjort efter däcksbytet hade torkat. Han stoppade dem i svarta plastpåsar. Med viss möda lyfte han upp dem på den vanliga forvarings-
platsen som han gjort i ordning en gang för över tjugo år sedan när han och Stina köpte huset. Det skulle vara tillräckligt ljust när han kom fram. i öster glödde gryningen rödorange när han gav sig av mot platsen som han
valt ut. Volvons motor spann som om den varit ny. Elvy skulle få ta över en välservad bil. Efter en kvart på vägen som ledde mot f älls hade han mött en enda bil. Axel visste att det var Bertil Bengtsson på väg till sågen.
Axel saktade in, blinkade i god tid, tog av åt höger på skogsbilvägen, mjuka svängar runt sjön, sedan brant uppför berget. Solen stod rakt i f;irdriktningen. Han stannade och rotade i
till slut ett par dammiga solglasögon. Med hjälp .a.y en näsduk och spott lyckades han få dem tillräckligt handsKacket, hittade
rena, fällde ned solskyddet och fortsatte färden mot myren.
Vid den öppna platsen där vägen slutade ställde han bilen. För inte länge sedan hade det här varit en plats for lastning av timmer, spåren från tunga maskiner fanns ännu kvar. Han stannade
till utanför bilen innan han gick vidare, såg sig omkring. Vände ansiktet mot solen. Här, vid vägens slut, tog myren vid, bredde ut sig mot horisonten. Bakom honom högre terräng, hyggen omväxlande med tät skog. Han kunde svagt ana dofterna av trä och bark. Det mesta var fruset, men ännu inte djup tjäle. Han tog sig över diket som omgav vändplanen och gick en bit utåt myren. Ljung och lingonris frasade mot Graningekängorna. Längre ut skvattram och mossa, smyckat med tranbär. Det frusna bar honom knappt, vatten sipprade fram vid sidorna av hans fotsteg.
Han tog sig fram till stenen. Platsen där de brukat sitta med kaffetermos och limpskivor. En ö av torrare mark. Lingontuvor. De svarta resterna av elden från i somras. Trädstammen som han släpat dit att sitta på. Slutstationen.
Mer behövde Axel inte se. Han körde tillbaka till Fredträsk, var nära att somna vid ratten. Så ville han inte sluta. Inte skada någon annan, eller själv bli vårdfall, dö utan kontroll.
Åter hemma somnade han på soffan men låg inte länge" steg upp och gjorde i ordning frukostgröten. Äppelmoset var från
forra årets rikliga skörd som gett många burkar. Den sista tog han ur frysen for någon vecka sedan. Då hade det ändå räckt till grannar. Nu kunde han slösa med det som var kvar. Han sträckte
ANDERS FAGERLUNo har tidigare publicerat romanen Gunnar, psykologen och återkommer nu på Instant Book
med sexton noveller.
instant Bookt lsBN 978-91,88823-43-4
, ililitilltltililtillllil