KVARN
J
PO KEN
ULF HAMRIN
Erika Larsson Norlund
KVARNPOJKEN Erika Larsson Norlund
KVARNPOJKEN Utgiven av Visto förlag www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Erika Larsson Norlund Grafisk form och sättning: Alexandra Lundquist, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2018 ISBN: 978-91-88769-34-3
Till minne av min pappa. Denna bok har tack vare inspiration frĂĽn hans liv blivit till.
HANDLING
Bokens handling utspelar sig i både dåtid och nutid men i slutet av boken skall det på något vis bindas ihop. Den är inspirerad av verkliga händelser som har byggts ut. Den handlar främst om Adrian som är 11 år och kommer från en förort till Stockholm men som nu flyttat till landet och skall bo i sin döda morfars gamla hus. Det händer lite konstiga saker i huset och i en kvarn som hör till gården. I skolan är det tufft för Adrian och han har svårt att passa in. Hela familjen hade hoppats på att flytten skulle leda till en nystart för hela familjen och främst för Adrian. Men barn är grymma överallt, inte bara i staden, och ondskan fanns även förr. I byn har det hänt lite konstiga saker genom tiderna …
PERSONREGISTER
Eero var en pojke som bodde med sin mamma och hennes nya alkoholiserade karl sedan hans pappa dragit tillbaka till USA igen. Eero hade det tufft i livet och saknade sin pappa och i byn pyrde en avundsjuka över att han skulle få ta över en gård fast han var en oäkting och halvfinne. Till och med barnen kvittrade som de vuxna och det blev inte lättare av att han hade det svårt i skolan. En dag föll han ner från taket. Olov var pappan till Eero som emigrerade till USA runt sekelskiftet och byggde upp en tillvaro där. Han återvände sedan till Sverige men flyttade sedan åter tillbaka till USA igen och lämnade Eero och hans mamma. Gården skrev han över på Eero men en förmyndare skulle förvalta den tills han blev myndig. Denna förmyndare var Olovs kusin och han gifte sig med Eeros mor. Ibland skickade Olov brev och presenter till Eero från USA. Liisa-Mariia var Eeros mamma men ej gift med hans pappa Olov. Hon var Olovs hushållerska. Dessutom var hon halvfinska och hon både läspade och bröt på svenska. Liisa-Mariia var väldigt snäll och fann sig i mycket och var aldrig omöjlig om någon ville ha hjälp. Trots det var många bybor grymma mot henne. Pär var Olovs kusin och han hjälpte Olov med gården och gifte sig med Eeros mamma Liisa-Mariia. Karl var Olovs döda pappa och Eeros döda farfar. Johan var Olovs döda lillebror och farbror till Eero.
Amalia var piga hos Perers. Signy var Eeros bästa kompis och hon förstod honom. När de var tillsammans glömde de tid och rum och hittade på en massa bus. De försökte även lista ut varför det hände en massa konstiga saker i byn, särskilt runt Eeros gård. Hon var väldigt nyfiken som barn och hon är det än idag. Oskar Perers var en klasskamrat till Eero och dessutom var han den yngsta av sönerna på granngården till Eeros gård. Adrian är en busig och snäll kille på 11 år som verkligen vill passa in och få nya kompisar. Hur han än försöker så hamnar han i situationer där han får skulden. Han gillar djur och främst familjens golden retrieverhund Bell och birmakatterna. Samantha är 17 år och halvsyster till Adrian. Hon går på gymnasiet och skall bli bilmekaniker och övningskör för fullt på fritiden. Freja är storasyster till Adrian. Hon går på samma skola som Adrian och hade egentligen inte velat flytta från sina kompisar, men nu trivs hon ändå bra. Hon har lätt för att få kompisar och tycker att det är kul att gå i skolan. Sofia är 11 år och klasskompis med både Adrian och Freja och hon är även Signys yngsta barnbarn. Sofia påminner en hel del om sin mormor både i sättet och utseendemässigt. Lisa är Adrians mamma och Eeros dotter och hon har fått namnet Lisa efter sin finska farmor. Lisa är frisör. Micke är Adrians och Frejas pappa och bonuspappa till Samantha. Birgit är Adrians, Frejas och Samanthas mormor. Hon bor några mil ifrån gården och hon är skild från Eero sedan många år. Andreas är Samanthas pappa. Bell är Adrians familjs hund.
SKOLAN I MITTEN AV 1900-TALET
Eero sitter vid sin bänk i skolan och försöker lyssna på vad lärarinnan säger, men tankarna är någon helt annanstans. Han vill inte alls vara här, pojkarna och de flesta flickorna är inte alls snälla mot honom. De retar honom när han gör fel i skolan och inte kan stava eller läser fel. Eero skriver med vänster hand, det är tydligen väldigt dumt för varje gång han gör det slår fröken honom på fingrarna med en linjal och då skrattar resten av klassen. Han försöker att skriva med höger hand. Det går men det är svårt. Han som tycker att det är svårt nog med vänster hand, men då går det i alla fall lite snabbare att skriva. Hemma brukar Eero få hjälp av sin pappa med läxorna hemma men sista tiden har det blivit mindre med det också eftersom hans far har varit 11
upptagen med gården och andra förberedelser. Sin mor vågar han inte fråga, han har aldrig sett henne läsa något och när tidningen kommer brukar fadern läsa högt, därför misstänker han att det inte är någon idé att fråga. Plötsligt känner han hur det svider till på högra kinden. – Jag frågade dig Eero hur det fjärde budordet lyder. Men innebörden av det verkar du inte leva upp till i alla fall, fräser lärarinnan spydigt. – De tror väl inte på Gud i Finland utan tillbeder Tor och de andra gudarna än, fnissar Oskar fram. – Och i USA har de väl en indiangud och kör regndans titt som tätt medan de skjuter pilar på alla vita, tillägger Bertil. I stort sett hela klassen viker sig dubbel av skratt ända tills lärarinnan slår pekpinnen i katedern så att saker flyger genom klassrummet. – Tyst i klassen det här är ingen lekstuga! Om inte Eero kan det fjärde budordet så borde ändå någon annan av er kunna det. Bertil, du kan ju försöka. – Ääh ööh det är väl att du skall hedra din fader och moder, säger Bertil. – Det stämmer Bertil och nu får vi hoppas att även Eero kan lära sig det. Det får bli en extra läxa till imorgon. Eero känner hur hans ögon tåras. Han vet myck12
et väl vilket det fjärde budordet är men han hade varit så djupt försjunken i sina tankar att han inte hört frågan. Imorgon ska jag verkligen visa dem att jag kan det, tänker han. På rasten efter lektionen är alla barn ute på skolgården och självklart är inte händelsen glömd av barnen. – Ber ni till Gud hemma hos er eller har ni någon annan finngud hemma hos dig finnunge? börjar Oskar. – Det ska du skita i din präktiga översittare! svarar Eero och sparkar i gruset på skolgården. – Fan ta dig din finnunge! Du ska inte vara så jävla uppkäftig. Det är kanske därför din far tänker dra, svarar Oskar. Eero känner att en klump i magen börjar växa, han har ju märkt att något är på gång hemma och att hans mor har gråtit flera gånger utan anledning. – Du verkar ju inte kunna hedra din fader och moder i alla fall, tillägger Bertil. – Era fega djävlar jag slår vad om att ni inte vågar klättra upp på skoltaket efter skolan, svarar Eero. – Nu ger ni er allihop och låter Eero vara, ingen av er har något med hans pappa att göra. Signy, en liten tjej med bruna pigga ögon och som är Eeros bästa vän i skolan, är den som bryter 13
av dispyten som uppstått. Både Oskar och Bertil grimaserar och rycker på axlarna medan de går ifrån Eero. – Tack Signy, viskar Eero. När Eero kommer hem ser han en stor trälåda stå uppställd mitt i finrummet. Han kommer ihåg den sedan han klättrade upp på logen förra sommaren och hans pappa kom på honom. Då frågade han snabbt vad det var för något. Det hade varit kofferten som hans pappa använt vid sin USA-vistelse hade han fått till svar. Nu ser han att lådan är fylld med både kläder och andra saker. Hans mamma går med rödgråtna ögon fram och tillbaka i köket och muttrar för sig själv medan hon lagar mat. Eero smiter ut på gården igen, framme vid stallet står en karl och pratar med hans far. – Ja men då är det väl avgjort då Olov. Jag ska göra mitt bästa så att gården och kvarnen sköts på bästa sätt och att Eero blir en bra karl. Du kan lita på mig. – Det känns bra att veta det, och du är den enda släkting som förstår min situation. – Vet Liisa-Mariia och Eero om det nu eller? – Liisa-Mariia har vetat om att jag tänker dra över dit igen ett par veckor, men hon vet inte om barnen. Hon vet bara att jag var förlovad med Mary 14
men att hennes far inte ville ge sitt fulla godkännande och att vi därför valde att gå skilda vägar. Men Eero vet inget än men jag ska berätta om det för honom ikväll, suckar Olov. – Jag avundas inte din situation men du kan som sagt lita på mig. – Tack Pär. Eero har hört allt och rusar mot kvarnen det fortaste han kan utan att stanna. Olov ser att Eero rusar mot kvarnen och springer ifatt honom och griper tag i honom. Eero försöker slita sig loss men Olov är starkare. – Du tycker inte om oss längre! Jag vet det, du tänker dra! snyftar Eero fram samtidigt som han försöker få sin far att släppa taget. Men Olov håller om Eero och stryker honom över håret. – Du och din mor är mitt allt Eero, men ibland kommer saker emellan som måste fixas. – Men du tänker fara till Amerika ju utan oss! – Ja Eero, men jag ska bara vara där ett kort tag och sedan kommer jag hem igen. Det förstår du väl att jag inte tänker svika dig eller din mor. Eero slappnar av lite av sin fars ord men klumpen i magen sitter där som en sten. – Vem är Mary? frågar Eero. 15
Olov suckar och vänder upp sitt ansikte mot himlen. Han är tyst en stund sedan vänder han sig mot Eero. – Det är en lång historia men jag ska berätta det viktigaste. Följ mig, vi går och sätter oss inne i kvarnen.
16
I LANDET ”OVER THERE”
Eero och hans pappa sätter sig på en gammal träsoffa som står inne i kvarnen och hans far är tyst. Det verkar som om han letar efter orden som finns där, men han vet inte vilka han ska välja. Plötsligt tittar han upp och hans ögon verkar hitta en prick på väggen som Eero inte kan se, och så börjar Olov att tala. – Det var väldigt fattigt här i byn förr och vi var många syskon i familjen och det var lite osämja om vem som skulle ärva gården trots att jag var äldst. Jag både ville vara kvar här men samtidigt kände jag att jag kanske kunde hjälpa min lillasyster att få ett bra liv om vi flyttade. Jag tänkte att Sverige står ju kvar och det var många från Sverige som hade flyttat så jag bestämde mig också för att hoppa på båten till det nya livet. Det var spännande att få se 17
saker som folk här hemma bara kunde drömma om. – Men när vi väl var framme efter en inte alltför trevlig resa på båten, där många fick sätta livet till, så var det nya utmaningar som väntade oss. Det svåraste var nog språket, det var inte många ord som varken jag eller Albertina kunde. Arbete fanns det och vi provade massa olika yrken men jag fick passa på Albertina för det var många karlar som gillade henne och jag hade lovat far och mor att se till så att det inte var vem som helst som fick henne. – Till slut hittade hon James, en ung man ett par år äldre än henne, och hans familj var från England, de hade varit i Amerika sedan James var liten. Det hade gått bra ekonomiskt för den familjen och de hade byggt upp ett lyxigt hotell som de nu drev. Det var genom arbetet där som Albertina och James fann varandra. – Eftersom Albertina nu ville stanna i den lilla staden med James så rotade även jag mig där och fick jobb på en farm utanför staden. Där jobbade jag som cowboy och ganska snart därefter lärde jag känna Mary, dottern till farmens ägare. Fast hon var kvinna satt hon i hästsadeln hela dagarna och hjälpte till med boskapen. – Jag och Mary blev väldigt goda vänner, något 18
som hennes far inte gillade alltför väl eftersom det redan fanns en karl som de i hennes familj utsett till hennes framtida make. Karln som de tänkt som make till Mary var nästan dubbelt så gammal som henne, men han hade en dubbelt så stor farm och var nu ensam med två barn sedan hans fru dött. – Marys familj tyckte att det här var ett utmärkt tillfälle som säkrade Marys framtid. Själv hade jag lite mark som gränsade till Marys familjs ägor. Men jag hade inte hunnit bygga upp den till en helt självförsörjande verksamhet tack vare att det krävdes mer ekonomiska tillgångar, och därför arbetade jag åt Marys far. När Marys far fick reda på att jag och Mary var mer än bara vänner blev jag av med jobbet. – Vi bestämde då oss för att rymma och vi lyckades vara borta i två veckor innan vi en morgon vaknade av att två av hennes bröder hade hittat oss. Den ena av bröderna riktade en pistol mot mig och den andra höll i Mary medan hon fick plocka ihop sina få ägodelar. Mary försökte hela tiden slita sig ifrån sin ena broder men då hotade den andra brodern att han skulle skjuta, så till slut gav hon upp. – Dagen innan det hände hade hon och jag hämtat ut våra förlovningsringar hos guldsmeden och det 19
måste vara genom honom som bröderna hade lyckats få reda på var vi var. Jag försökte kontakta Mary men det var alltid någon av hennes fem bröder som lyckades stoppa mig, eller hennes far. – Till slut gav jag upp när jag ett halvt år senare såg en bild i tidningen av henne och den där karln, som hennes familj tänkt ut åt henne, som nygifta. Först såg jag inte att det var hon på bilden för den var så suddig och hon såg så stor ut men så läste jag namnen och då försvann allt hopp. Jag gav Albertina och hennes man min påbörjade farm och flyttade tillbaka till Sverige. Olov har slutat att berätta men tittar fortfarande på samma prick. Eero brukar aldrig lyckas vara tyst så länge som han nu varit och nu vågar han inte säga något. Tillslut vänder Olov blicken från pricken och tittar istället ner på sina skitiga stövlar. – Nu vet du Eero, suckar hans far. – Det enda jag vet är vem Mary är. Men jag vet inte varför du måste resa? – Marys man har dött i kriget och nu är hon ensam om allt, svarar fadern. Eero vet hur kriget har härjat i världen. Det enda han kommer ihåg är egentligen att det alltid har varit i krig och ibland brukar de höra bombning20
arna från grannlandet Norge. Fågelvägen är det inte långt och tyska flygplan har ibland synts med hakkorset ritat under sig. De har till och med haft judar boende hos sig ett par gånger. – Hennes familj då? frågar Eero. Olov suckar men svarar inte på en gång. – Jag måste ta mitt ansvar nu Eero. Men min kusin Pär kommer att hjälpa dig och din mor på gården. Han har ingen egen familj fast han och jag är lika gamla, så han kommer att bo här och hjälpa till. Eero ryser när han hör talas om Pär. Han är alltid trevlig när hans far är i närheten men han stinker sprit och när han inte tror att någon ser brukar han klappa Eeros mor på baken. På kvällen hör han sin mor gråta igen men hans far försöker få henne att sluta. – Du vet att jag måste ta mitt ansvar nu LiisaMariia. Men så fort jag har ordnat allt kommer jag hem till er. Dessutom tänker jag vänta lite med resan till hösten istället. Det är osäkert att åka nu när det är fullt krig än. – Lova att du kommer tillbaka Olov. – Det är klart att jag kommer tillbaka, svarar fadern. Det är det sista Eero hör innan han somnar. 21
Efter en tuff vår i skolan för Adrian bestämmer sig hans föräldrar att hela familjen ska flytta från förorten till Adrians döda morfars hus på landet. Men allt är inte lätt i en ny skola och tydligen var det inte bättre förr heller. Ondskan fanns även då. Vilka grymheter har egentligen utspelat sig i byn? Och vem är damen vid bäcken eller är det dimma? Och hur hänger alla mystiska händelser ihop? Ibland kommer hjälpen från oväntat håll.
www.vistoforlag. se