Vi hittade varsin bror vi inte visste fanns, vi avslutade varandras meningar, skrattade och ville aldrig sluta prata. Tillsammans fick vi lära oss den hårda vägen att framgången har ett högt och ofta smärtsamt pris. Ändå ångrar vi ingenting. Vi har gått igenom mer tillsammans de senaste åren än vad vi trodde vi skulle uppleva under ett helt liv, på gott och på ont. I den här boken berättar vi saker som vi aldrig berättat för någon förut. Inte ens för varandra. Det här är vår egen berättelse om Samir & Viktor.
SAMIR OCH VIKTOR är ett ärligt porträtt av kändisvärldens stjärnglans och baksida, skildrat genom ögonen på två av Sveriges största influencers och berättat för Pascal Engman.
ISBN 978-91-88745-22-4
9 789188
Omslag_Samir-och-Viktor JK.indd Alla sidor
Samir & Viktor
"Ibland händer det att man träffar sin själsfrände, en vän som betyder mer än någon annan. Precis så var det för oss."
r i m Sa r o t k Vi
&
BOOKMARK FÖRLAG
745224
2018-09-20 14:52
& r i m Sa r o t k i V
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 1
2018-09-20 15:00
SAMIR & VIKTOR © 2018 Pascal Engman Samir Badran, Viktor Frisk Bookmark Förlag, Stockholm 2018 Grafisk form: Sanna Sporrong Fotografi omslag och s. 8, 9, 11, 45, 87, 103, 119, 145 © Magnus Ragnvid 2018 Fotografi s. 23, 32, 37, 42, 49, 56, 59, 66, 87, 90, 93, 99, 112, 129, 132, 135, 138, 151, 155, 158 © Annika Berglund 2018 Fotografi s. 41 © Kevin Högdahl Fotografi s. 46, 61, 72, 130 © Warner Music Sweden Fotografi s. 39 © Stockhouse AB Fotografi s. 54 122 © Stina Stjernkvist/TT Fotografi s. 142 © Olle Sporrong/EXP/TT Fotografi s. 81 © Marcus Ericsson/TT Fotografi s. 71 © Karin Törnblom/IBL/TT Fotografi s. 12 © Johnny Wohlin/TV3 Övriga fotografier är privata. Repro: JK Morris Production, Värnamo Tryckt och inbunden av: Livonia Print Ltd. Riga 2018 978-91-88745-22-4
Bookmark Förlag www.bookmarkforlag.se
Denna bok är klimatkompenserad genom Conscious Label www.consciouslabel.org
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 2
2018-09-20 15:00
r i m a S r o t Vik
&
B E R ÄT TAT F Ö R PA S C A L E N G M A N BOOKMARK FÖRLAG
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 3
2018-09-20 15:00
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 4
2018-09-20 15:00
INNEHÅLL F Ö R O R D… D E T Ä R V I N U, B R O R DRÖMMAR S A N DV I K E N , Ä R N I M E D ? C H A M PAG N E , OX F I L É & TOA S T S K A G E N DENNA SOMMAR BEHÖVER EN SAXOFUCKINGFON B A DA N A K N A PÅ S E R G E L S TO R G BREAK UP S A N T & FA L S K T E N VÄ N I N AT T E N V I KO M M E R I G E N S TA R K A T I L L S A M M A N S … E N S I S TA S A K !
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 5
2018-09-20 15:00
i m a S o t k i V Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 6
2018-09-20 15:00
r i m r o t &
F Ö R O R D…
Ibland händer det att man träffar sin själsfrände, en vän som betyder mer än någon annan. Precis så var det för oss. Vi hittade varsin bror vi inte visste fanns, avslutade varandras meningar, skrattade och ville aldrig sluta prata. Det blev liksom vi, helt enkelt. Sedan den där galna kvällen när vi möttes har våra låtar spelats fler än hundra miljoner gånger på Spotify. Vi har varit med i Melodifestivalen tre gånger, i Let’s Dance varsin gång och tillsammans gjort den hetaste VM-låten 2018. Det har varit våra livs roligaste år, men på många sätt också de svåraste. För det har varit stunder när Samir & Viktor som grupp inte längre funnits. Då vi gråtit. Då vi bråkat så mycket att vi bestämt oss för att gå skilda vägar, slagits för att vi varit så trötta och pressade. Stunder då allt känts mörkt och hopplöst. I den här boken berättar vi saker som vi aldrig berättat för någon förut. Inte ens för varandra. Det här är vår egen berättelse om Samir & Viktor.
Samir & Viktor
.
7
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 7
2018-09-20 15:00
NAMN: Samir Gustav Badran FÖDD: 1990 UPPVUXEN: Linköping FAMILJ: Mamma, pappa och en syster och en bror BAKGRUND: Deltagare i Paradise Hotel 2013. Festf ixare och bartender
8
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 8
2018-09-20 15:00
NAMN: Carl Viktor Andersson Frisk FÖDD: 1995 UPPVUXEN: Stora Sundby, utanför Eskilstuna FAMILJ: Mamma, pappa och syster BAKGRUND: Startade som 13-åring en modeblogg som fick tusentals läsare
9
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 9
2018-09-20 15:00
i m a S o t k i V 10
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 10
2018-09-20 15:00
r i m r o t
KAPITEL 1:
DET ÄR VI NU, BROR Vår berättelse börjar en klar vinternatt på en klubb i Göteborg. Samir äger stället den här kvällen, Viktor är på besök och har hamnat i bråk. Han behöver hjälp. Om fem minuter ska vi stå i baren tillsammans och skratta och prata utan en aning om att våra liv just har förändrats.
11
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 11
2018-09-20 15:00
Samir.
Jag såg ut över de dansande människorna och tänkte att livet som offentlig person inte var som jag hade trott. Ett år hade gått sedan jag lämnat Linköping och slagit igenom i Paradise Hotel 2013. Nu var det januari 2014. Månaderna efter Paradise hade jag rest runt i Sverige som kändisbartender. Turnén kom till Göteborg och nattklubben Babar. Jag festade nästan varje kväll och hade jävligt kul. Ändå var det någonting som inte riktigt kändes bra, i magen. En massa människor ville bli mina vänner. Falskt. Jag visste att de gjorde det för att jag varit med i tv. De ville ha followers, fler likes. Bli kända, de också. Min pappa Ahmed hade varnat mig för det här redan när jag sökte till Paradise Hotel. Han och mamma ville att jag skulle göra något ordentligt med mitt liv. Som betydde något, på riktigt. Paradise Hotel hade förändrat allt och gett mig en chans, men nu var det som att jag återupplevde samma sak igen fast utan tv-kameror. Allt handlade om ytliga kontakter, fester och alkohol. Pulsen var hög och det var galet, men jag började bli trött på upprepningarna och repriserna. Plötsligt hörde jag skrik till höger om mig och vände mig om. En av tjejerna som jag var där med – som också varit med i Paradise Hotel – hade kastat sig över en blond kille och börjat slå honom. Han försökte värja sig och ville inte alls bråka. Jag hatar människor som ger sig på andra utan anledning, så jag rusade fram, ställde mig emellan och skrek: ”Släpp honom!”
viktor.
Egentligen borde jag inte ens ha varit där. Jag var för ung och hade smitit in med några kompisar. På dagen hade jag besökt någon sorts fitnessgala. Min blogg som jag hade startat några år tidigare, där jag skrev om mode och om mitt liv, hade blivit stor och följdes av tusentals personer – varje dag.
12
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 12
2018-09-20 15:00
Det mesta i livet handlade om fest, om att ha roligt. Inbjudningar till olika events och fester ramlade in. Ändå fanns det något inom mig som hela tiden ville mer, drömde större. Jag hade sett bloggen som en kreativ väg framåt mot det jag verkligen ville göra. Och som ofta för unga människor var jag extremt rastlös, försökte hitta ett vägmärke som kunde visa mig i vilken riktning jag skulle gå. Nu längtade jag efter nästa grej. Där på klubben i Göteborg gick jag fram till Paulina Danielsson som jag kände sedan tidigare, hon hade varit med i Paradise Hotel 2013. Vi stod och pratade om ingenting, som man gör. Och … B A M! Från ingenstans fick jag en handflata mot kinden, och en virvel av hårda slag över mig. Det blev tumult. Våld går fett bort och jag försökte bara komma undan, men jag hann inte tänka mer förrän en kille gick emellan och lugnade ner alltihop. När jag såg hans ansikte kände jag igen honom direkt. Det här året hade hela Sverige snackat om Samir Badran. Jag hade tänkt när jag såg honom på tv att han verkade vara väldigt snäll, och nu fick jag det bekräftat. ”Tack”, sa jag när det lugnat ner sig.
"Det var hundratals andra människor runtomkring oss, men det kändes som att det bara var vi två där." 13
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 13
2018-09-20 15:00
”Äsch, du behöver inte tacka”, svarade Samir. ”Följ med till baren.” Vi gick tillsammans mot baren och började prata om allt möjligt: livet, hur tomt allt ibland kändes, roliga fester vi varit på, kläder och musik. Det var hundratals andra människor runtomkring oss, men det kändes som att det bara var vi två där. Att jag just blivit påhoppad av en person hade jag glömt. Resten av kvällen pratade bara Samir och jag med varandra.
Samir.
Vi hade känt varandra i några minuter, men det var som om vi hade varit vänner hela livet. Vi fyllde i varandras meningar och jag berättade saker för honom som jag inte berättat för någon annan. Folk kom fram till oss hela tiden och ville prata, men vi ville bara vara med varandra, gick ut på uteserveringen för att få vara ifred. Jag råkade fimpa min cigarett i pannan på Viktor, men vi bara skrattade åt det. Jag hade just skaffat en lägenhet i Stockholm, men hade inte hunnit lära känna några vänner där. Viktor verkade så äkta, så full av livsglädje. ”Jag bor också i Stockholm”, sa han. ”Grymt. Det skulle vara kul att ses någon dag?” sa jag och hoppades att han skulle säga ja, att han kände samma sak. ”Klart vi ska ses i Stockholm. Vad sägs om imorgon?”
viktor.
Sagt och gjort. Det första vi gjorde när vi kom hem till Stockholm var att hänga med varandra. Jag var lite orolig att det som hänt i Göteborg några dagar tidigare bara var en engångsgrej, att vi kanske inte skulle ha samma kontakt när vi väl träffades igen. Men
"Vi levde på hämtmat, pizza och läsk. Det fanns ingen struktur, inga rutiner." 14
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 14
2018-09-20 15:00
jag hade fel. I två–tre veckor gjorde vi inte annat än att fika, festa och sova över hos varandra. Det var som om jag blev en bättre och roligare människa av att hänga med Samir. Vi levde på hämtmat, pizza och läsk. Det fanns ingen struktur, inga rutiner. Jag var också ny i Stockholm och hade bara bott där några månader. Det räckte för att ha hunnit skaffa fler vänner än Samir, men nu var det bara vi två som hängde.
viktor.
Jag växte upp i en liten by, Stora Sundby, utanför Eskilstuna där alla känner alla. I den miljön kände jag mig annorlunda. Utanför, liksom. Jag var inte som de andra killarna som tyckte om att spela fotboll. Jag var inte ens duktig i skolan. Redan från min första matteläxa i ettan låg jag efter. Resten av skoltiden var en lång kamp för att hinna ikapp. Men jag hann aldrig ikapp. Någonsin. Jag avskydde skolan. Och istället för att gilla fotboll som de andra älskade jag kläder och mode. Det stack ut. När jag började högstadiet inne i Eskilstuna retade de andra mig mycket för allt det där. Det var ingen annan kille i Eskilstuna, knappt ens i Sverige, som bloggade om mode när jag började. Det var en viktig läxa för mig att stå upp för mig själv och att inte ta åt mig när de andra hånade mig. Med Samir var det annorlunda. Jag kände jag mig trygg från första början. Jag visste att jag inte skulle behöva låtsas vara någon jag inte var – att jag fullt ut kunde vara mig själv. Det var som om jag såg någonting i honom som påminde om mig själv. Att han också, på sitt håll, fått kämpa och varit utstött. Vi tog fram det bästa i varandra.
Samir.
Den där första tiden var wow – som en förälskelse! Vi bara körde på. Precis som för Viktor hade jag också svårt i skolan. Hängde inte
15
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 15
2018-09-20 15:00
"Kände du dig också utanför när du var yngre, som att ingen riktigt förstod dig?" med. Jag var annorlunda och blev en måltavla för översittare i Linköping. De kallade mig bög för att jag var intresserad av musik och kläder. ”Kände du dig också utanför när du var yngre, som att ingen riktigt förstod dig?” frågade jag Viktor när vi tog en fika en av de första dagarna tillsammans i Stockholm. ”Ja. Alltid. Det gör jag fortfarande”, sa han. ”Det är märkligt att man, trots att man är omgiven av andra människor, kan känna sig ensam och missförstådd. Eller hur?” Vi umgicks allt oftare. Tiden bara försvann när vi hängde, vi höll på att glömma det mesta omkring oss. Problemet var att vi var tvungna att jobba också, för att försörja oss. ”Vi kanske borde hitta på något tillsammans, så får vi hänga ännu mer?” sa Viktor. ”Det vore fett. Men vad?”
viktor.
Ett par dagar senare låg vi bakis på Samirs soffa. Vi hade varit ute och festat på nattklubben Victoria i Kungsträdgården. I Paradise Hotel hade Samir året innan pratat mycket om hur han gjorde ”success” i livet och han kallades sedan dess ofta för ”Success-Samir”. Själv drömde jag ju om att göra något inom mode, inte bara som bloggare. Med laptopen uppfälld på magen låg jag och letade inspiration till bilder att publicera på bloggen. Jag googlade Samir och det dök upp en massa bilder från hans tid i Paradise Hotel. Det gav mig en idé. ”Vi kanske kan göra något med Success”, sa jag. ”Vad menar du?” frågade Samir och tittade upp från sin mobil.
16
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 16
2018-09-20 15:00
”En klädkollektion. Vi tar en snygg tröja och trycker texten Success på den, och sen …” Samir for upp ur soffan och skrek: ”… sen öppnar vi en webbshop!” Två minuter senare stormade vi ut genom ytterdörren med Samirs favorittröja i handen.
Samir.
Vi tog oss till en skräddare på Östermalmstorg. Det var en lugn dag, skrädderiet var tomt när vi rusade in med min snyggaste tröja, som var en vit enkel t-shirt som satt ganska löst. Jag höll fram den mot skräddaren. ”Kan du göra några sådana här tröjor men skriva SUCCESS över bröstet på dem?” frågade Viktor. Skräddaren som var en man i femtioårsåldern kollade på oss och sedan på tröjan. ”Visst, inga problem”, sa han lugnt. ”Hur många vill ni ha?” ”Typ femhundra stycken”, sa jag. ”Inga problem. Men det kommer att kosta en del”, sa han. ”Hur mycket?” ”Sextiotusen.” Jag och Viktor kollade på varandra och ryckte på axlarna. ”Kör”, sa vi samtidigt.
viktor.
När vi kom ut från skräddaren satte vi oss på en bänk på Östermalmstorg och skrattade i ren chock. Sedan blev vi allvarliga. Sextiotusen kronor! ”Har du några pengar?” frågade jag. ”Nej. Du då?” ”Tiotusen på sparkontot kanske, men det räcker inte särskilt långt.” ”Vi kanske ska gå tillbaka och säga att vi inte kan ta tröjorna än. Det är nog bättre om vi tänker igenom det här ordentligt.” Vad hade vi gett oss in på? Oavsett vilket var det för sent att ångra sig, nu hade vi beställt
17
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 17
2018-09-20 15:00
tröjorna. Jag var på väg att resa mig för att återvända till skräddaren och böna och be, men Samir lade handen på min axel. ”Vänta. Jag ringer banken”, sa Samir. Jag nickade. SUCCESS-tröjorna skulle fungera, det visste jag. Det gällde bara att få andra att också nappa på idén. ”Då ringer jag mina föräldrar”, sa jag. På något märkligt sätt lyckades vi låna ihop cashen. Våra föräldrar lånade oss en del, banken resten. Faktum var att vi behövde mycket mer än de sextiotusen kronorna. Vi behövde också någon grym person som kunde sätta ihop en webbshop åt oss. Och en hel del tur.
Samir.
Herregud, jag hade aldrig sett så många tröjor. Vi hade hela lagret i kartonger staplade på varandra i hela min lägenhet. Det var kaos. Nu var problemet att bli av med dem. Skulle någon vilja köpa? Till lanseringsdagen skapade vi ett event i en butik i Stockholm där vi skulle möta våra fans och sälja tröjorna face-to-face, för att få igång hajpen. Samtidigt bad vi de bloggare vi kände att skriva om tröjorna i sina kanaler. Vi lastade in några kartonger med tröjor i baksätet på en stor taxi och åkte till butiken.
viktor.
Vi fick låna ett litet bord som vi fällde upp och radade upp plaggen på. Vi var förhoppningsfulla. Vi hade snygga tröjor, vem skulle inte vilja köpa dem? Men succén uteblev. Det dök upp tio personer, kanske. Alla vänner till oss. De köpte pliktskyldigt varsin tröja, mumlade ett ”lycka till” och drog vidare med tröjan i handen. Jag tyckte att det var oerhört jobbigt. Vi hade ju satsat en massa
"Om allt går åt helvete så har vi åtminstone varandra." 18
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 18
2018-09-20 15:00
pengar. Och fungerade inte webbshoppen heller så kanske det inte skulle bli några fler samarbeten mellan Samir och mig. Vi som drömde om att få jobba tillsammans. Skapa saker. Skapa magi. Sprida glädje. Mot slutet av kvällen packade vi ihop våra tröjor, lastade in dem i en ny taxi och åkte hem till Samir. Aldrig hade vi haft så lite att säga. Det var nästan som om vi skämdes inför varandra. Dagen efter skulle vi upp tidigt för att åka till Göteborg och lansera tröjorna i en butik där. Jag antog att det skulle bli en lika stor flopp som i Stockholm. ”Vi kanske borde ställa in imorgon?” sa Samir innan vi släckte ljuset. ”Jag är inte heller särskilt sugen, men nu har vi sagt att vi ska dyka upp. Folk kanske blir besvikna annars?” ”Du har rätt. Klart vi åker dit. Men fan vad jobbigt det var att sitta där idag. Det var nästan så att man skämdes”, sa Samir. ”Jag skämdes, men skitsamma. Vi har i alla fall varandra att snacka med”, sa jag. ”Ja. Om allt går åt helvete så har vi åtminstone varandra”, sa Samir och skrattade med sitt unika skratt.
Samir.
Jag vet inte varför saker och ting fungerar på vissa platser men inte på andra. Viktors pappa hade åkt från Eskilstuna till Göteborg för att hjälpa till. Och redan när jag och Viktor satt i bilen, en halvtimme innan vi skulle vara i butiken, ringde han. ”Var är ni?” frågade han. ”Vi är på väg”, sa Viktor. ”Är det något som har hänt?”
19
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 19
2018-09-20 15:00
”Det är hundratals människor här. Ni får skynda er.” Viktor lade på. Vi kollade misstroget på varandra. Vad var det som pågick? ”Tror du han skojar?” frågade jag. ”Ingen aning”, sa Viktor. Det gjorde han inte. När vi kom dit var det kaos med stort K. Utanför butiken på Drottninggatan stod hundratals människor. Vi fick köra runt bilen, in på en bakgata och ta oss in i butiken via en sidoingång. På något sätt hade ryktet gått att vi var på plats, folk började försöka ta sig in i lokalen redan innan vi öppnat. Viktors pappa och en ordningsvakt gjorde vad de kunde för att hålla igen dörrarna – men det gick inte. Vi radade snabbt upp tröjorna och folk strömmade in. Vi sålde slut på allt. Allt. Sa till alla att fotografera sig med tröjorna och lägga upp på sociala medier. Och det gjorde de. Dagen efter öppnade webbshoppen. På tre dagar var alla tröjor slut. Vi kunde betala tillbaka cashen vi lånat och hade dessutom tjänat en massa. Tröjorna var en success. En vecka senare ringde de från Paradise Hotel och frågade om jag ville åka ner till Mexiko och vara med igen. Inte som deltagare, utan som någon sorts programledare. Men egentligen ville jag inte lämna Viktor med allt jobb hemma, så jag ringde upp honom för att höra vad han tyckte. ”Klart du ska åka”, sa han. ”Men det finns en sak du måste göra.” ”Vad då?” frågade jag. ”Se till att varenda deltagare har på sig våra tröjor.”
20
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 20
2018-09-20 15:00
VÅ R A M A M M O R T R O D D E I N T E PÅ O S S När t-shirtkollektionen var beställd så ringde Viktors mamma hem till Samirs mamma, suckade och sa ”Jadu, Margareta. De där t-shirtsen kommer vi att få ha på oss tills vi dör”. Tänk så fel de hade!
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 21
2018-09-20 15:00
i m a S o t k i V 22
Inlaga_Samir-och-Viktor_180919.indd 22
2018-09-20 15:00
Vi hittade varsin bror vi inte visste fanns, vi avslutade varandras meningar, skrattade och ville aldrig sluta prata. Tillsammans fick vi lära oss den hårda vägen att framgången har ett högt och ofta smärtsamt pris. Ändå ångrar vi ingenting. Vi har gått igenom mer tillsammans de senaste åren än vad vi trodde vi skulle uppleva under ett helt liv, på gott och på ont. I den här boken berättar vi saker som vi aldrig berättat för någon förut. Inte ens för varandra. Det här är vår egen berättelse om Samir & Viktor.
SAMIR OCH VIKTOR är ett ärligt porträtt av kändisvärldens stjärnglans och baksida, skildrat genom ögonen på två av Sveriges största influencers och berättat för Pascal Engman.
ISBN 978-91-88745-22-4
9 789188
Omslag_Samir-och-Viktor JK.indd Alla sidor
Samir & Viktor
"Ibland händer det att man träffar sin själsfrände, en vän som betyder mer än någon annan. Precis så var det för oss."
r i m Sa r o t k Vi
&
BOOKMARK FÖRLAG
745224
2018-09-20 14:52