9789188647580

LARS NYLIN • RONALD ÅMAN

POLARIS

M_Udda lirare_K7_0102.indd 1

13/08/2018 20.50

INNEH Å L L Förord .. . ................................. .......................... 7 Mohamed Aboutrika........................................ 10 Roberto Baggio...................... ......................... 17 David Beckham...................... ........................ 20 George Best.................................................. 27 Josef Bican........................... ........................ 30 Stan Bowles.................................................. 32 Paul Breitner. . ............................................... 38 Tomas Brolin.. ............................................... 43 Eric Cantona................................................. 51 Carlos Caszely.. ...................... ........................ 61 José Luis Chilavert.......................................... 66 Johan Cruyff................................................. 72 Steve Davies.. ........................ ........................ 84 Christoph Daum..................... ........................ 88 Heleno de Freitas. . .................. ........................ 92 Sebastian Deisler. . .......................................... 96 Jay Demerit.......................... ........................ 99 Paolo di Canio.............................................. 103 Derek Dougan............................................... 111 Preben Elkjaer. . ..................... ....................... 115 I NNE HÅ LL

M_Udda lirare_K7_0102.indd 3

3

13/08/2018 20.50

Lars Elstrup.......................... ....................... 121 Pål Enger............................. ....................... 123 Robert Enke. . ............................................... 127 Mathieu Flamini. . .......................................... 138 Robin Friday......................... ....................... 143 Paul Gascoigne.. ............................................ 147 Garrincha................................................... 151 Saadi Gaddafi............................................... 153 Thomas Gravesen................... ....................... 157 Bruce Grobbelaar. . ......................................... 160 Assi Halvorsen. . ..................... ....................... 162 René Higuita................................................ 169 Dario Hübner............................................... 173 Zlatan Ibrahimović.................. ....................... 180 Volker Ippig.......................... ....................... 190 Craig Johnston. . ............................................ 194 Vinnie Jones................................................ 198 Hasse Jeppson....................... ...................... 202 Peter Knowles....................... ....................... 207 Nils Liedholm.. ...................... ....................... 213 Christiano Lucarelli................. ....................... 216 Diego Armando Maradona.. ............................... 221 Sir Stanley Matthews....................................... 227 Rachid Mehkloufi.......................................... 229 Giuseppe Meazza........................................... 232 Roger Milla. . ......................... ....................... 236 Günter Netzer. . ............................................ 242 Charles Perkins. . .......................................... 245 Hasse Persson....................... ...................... 249 4

M_Udda lirare_K7_0102.indd 4

UD DA LI RA RE

13/08/2018 20.50

Lutz Pfannenstiel. . .................. ....................... 253 Javi Poves. . .................................................. 256 Gianni Rivera............................................... 258 Carlos Roa. . .......................... ....................... 263 Salvatore Schillaci................... ....................... 267 Matthias Sindelar................... ....................... 270 Lennart ”Nacka” Skoglund......... ....................... 274 Sócrates..................................................... 282 Paolo Sollier................................................ 287 Hristo Stoichkov. . ................... ....................... 289 Peter Storey................................................. 293 Mickey Thomas............................................. 297 Lilian Thuram....................... ...................... 300 Bert Trautmann. . .......................................... 305 Stig Tøfting. . ................................................ 311 Alexandre Villaplane....................................... 314 Frank Worthington.................. ....................... 319 Rolf Zetterlund...................... ....................... 325

På bänken Mario Balotelli.............................................. 327 Joey Barton. . ................................................ 327 Martin Bengtsson................... ....................... 328 Daniel Bernhardsson............... ....................... 328 Pelle Blohm.......................... ....................... 329 Claudio Caniggia........................................... 329 Antonio Cassano.......................................... 330 Arjan De Zeeuw...................... ...................... 330 Justin Fashanu....................... ...................... 330 I NNE HÅ LL

M_Udda lirare_K7_0102.indd 5

5

13/08/2018 20.50

Arthur Friedenreich....................................... 331 Jorge González....................... ....................... 331 Pep Guardiola. . ...................... ....................... 331 Thomas Hanzon..................... ....................... 332 Klas Ingesson............................................... 332 Trifon Ivanov.. .............................................. 333 Kaj Leo Johannesen........................................ 333 Ladislao Kubala. . .......................................... 334 Frank Lampard............................................ 334 Frank Lebeouf............................................. 334 Paolo Maldini........................ ....................... 335 Juan Mata. . ........................... ....................... 335 Jyrki Nieminen............................................. 335 Pelé.. ........................................................ 336 Oleguer Presas. . ............................................ 337 Mats Rhodin......................... ....................... 337 Mats Rubarth............................................... 337 Ian Rush.............................. ....................... 338 Micke Rönnberg............................................ 338 Steve Savidan............................................... 339 Ruben Svensson..................... ....................... 339 Carlos Valderrama. . ....................................... 340 Manfred Volz. . ....................... ...................... 340 George Weah......................... ....................... 341 Tim Wiese............................ ....................... 341

6

M_Udda lirare_K7_0102.indd 6

UD DA LI RA RE

13/08/2018 20.50

F ÖROR D

D

e bästa fotbollsspelarna är vidunderliga underhållare och oftast skarpa personligheter. Men merparten associeras krasst inte till ord som beläst, intellektuell eller äventyrlig. Sådana aspekter hämmas om inte annat av att toppfotbollen, i synnerhet i dag, kräver så mycket tid redan från ung ålder att det oftast helt enkelt inte finns utrymme att även briljera utanför spelet.

Men det finns undantag från denna stereotyp. Åtskilliga undantag. I Udda lirare skildrar vi ett stort antal färgstarka karaktärer som på olika sätt brutit mot fotbollens konventioner – i vissa fall alla livets konventioner. Majoriteten av berättelserna i den här boken har några år på nacken, men boken för oss in i nuet, när fotbollens genomslag är större än någonsin.

Udda lirare tar avstamp i mellankrigstiden och hittar sedan exempel fram genom decennierna. Boken domineras dock av spelare från eran när sporten fotboll spridits över världen i fyrfärg; i TV, tidningar, samlarbilder, alltså ungefär från VM 1970 och fram till 2018.

Tyngdpunkten ligger på spelare som till sin omgivnings glädje eller vansinne var udda lirare redan under sin aktiva karriär.

Men här finns även några exempel på profiler som efter att de lagt kängorna på hyllan visade sig bli några av fotbollens mest säregna företrädare. Fotbollfilosofer skildras, liksom playboys, storrökare, bråkmakare, politiskt laddade till höger såväl som till vänster, affärsmän, tragedier, komiker.

FÖ RO RD

M_Udda lirare_K7_0102.indd 7

7

13/08/2018 20.50

Det som förenar dem är att de i samtliga fall överraskat oss, upplyst oss, skakat om oss, glatt oss, gjort oss förbannade – kort sagt, berört oss.

I vissa fall har alla dessa aspekter funnits i en och samma spelare. Som i omslagets Eric Cantona. Vet man vem Cantona är, och hur hans livsverk blev, då har man ringat in fenomenet udda lirare.

Vi har i denna bok valt att helt fokusera på manlig fotboll. Dess historia är, vilket bara kan beklagas, ett halvt sekel äldre än damfotbollens. Med tanke på att damfotboll blivit en världssport bara från 1990-talet och framåt skulle det, anser vi, bara bli ansträngt, lite av ett alibi, om vi för sakens skull slängde in namn som Hope Solo eller Pia Sundhage – profiler som annars tveklöst skulle ha fyllt sina platser här.

TV är det medium som påverkat nutidsmänniskan mest och fortsätter att göra även med ny teknik. Boken du håller i hade knappast gjorts om det inte vore för alla intryck från televisionen som lagrats i båda hjärnhalvorna: den vänstra kopplad till logik och detaljer, den högra till känslor. Författarna har tillsammans drygt hundra år av medveten och omedveten påverkan av fotbollsupplevelser, ofta förmedlade genom TV-skärmen.

Det sägs att VM i fotboll 1958 blev TV:s genombrott, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Sändningarna gick över Eurovisionen och nådde ut till tolv europeiska länder.

Det skulle dröja ytterligare åtta år innan direktsänd VM-fotboll skulle kunna ses i Europa – när turneringen avgjordes i England.

Varje stort TV-sänt evenemang i fotboll möjliggör för nya stjärnor att stiga ut från massan av fotbollsspelare. Tänk alla stjärnor som dragit nytta av TV:s effekt: Pelé (1958), Eusebio (1966), Johan Cruyff (1974), Mario Kempes (1978), Diego Maradona (1986), Paul Gascoigne (1990), Romario (1994), Ronaldo ”den äldre” (1998) och Zlatan (2004). Vissa av de nämnda var redan etablerade stjärnor men genomslagskraften ökade dramatiskt när vi kunde följa dem på TV och dessutom i slow motion och repriser. I dag 8

M_Udda lirare_K7_0102.indd 8

UD DA LI RA RE

13/08/2018 20.50

ligger dessa sändningar till grund för alla klipp vi älskar att se på YouTube eller i reportage och dokumentärer vid stora matcher och turneringar.

Se gärna de nämnda udda lirarna som bokens tidsmässiga tyngdpunkt. Det är under dessa decennier som excentrikerna och de extravaganta personligheterna tycks ha haft bäst jordmån att stå ut i mängden.

Och apropå TV: frågan är om något program har påverkat våra svenska fotbollshjärtan lika mycket som Tipsextra, som sändes mellan 1969 och 1995 och fick svenska folket att bänka sig i soffan på lördagseftermiddagen för att se på engelsk fotboll.

Vi har inte heller undsluppit den angenäma ”hjärntvätten”. Det är en av anledningarna till att brittiska spelare är flest till antalet i boken. Förstärkt av att de ofta var goda ”storytellers”, eller att andra berättat historien åt dem. Observera tempusformen ”var”. Vi har haft vissa svårigheter att i dag se spelare som står ut i bemärkelsen udda lirare i till exempel Premier League eller Champions League. Det udda har numera en tendens att sluta vid vilka som har de häftigaste tatueringarna, de coolaste frisyrerna och dyrast innehåll i garaget. Att de ofta är långt bättre spelare än tidigare generationers är en annan sak. Det är en annan form av underhållning. Om man så vill mindre udda.

Lars Nylin Ronald Åman April 2018

FÖ RO RD

M_Udda lirare_K7_0102.indd 9

9

13/08/2018 20.50

MOH A MED A BOU T R IK A Spelaren i den egyptiska revolutionen

N

är Mohamed Aboutrika klev ut på gräsmattan i Stad El Qahira El Dawly den 10 november 2013 var det för sista gången i hans karriär i Kairoklubben Al-Ahly.

Att spelare tar avsked och tackas av sker ständigt i fotbollen.

När Aboutrika gjorde det i finalen av Afrikas Champions League, i den avgörande returmatchen mot sydafrikanska Orlando Pirates, var det en hörnsten i klubben som tog farväl. Och det går knappast att stanna ens vid den till synes överdrivna beskrivningen.

Det var en ryggrad i nationen Egypten som tackade för sig.

Därför var det material som förr i tiden hade platsat i tidningen Rekordmagasinet när Aboutrika gjorde 1–0 och tog Al-Ahly ett stort steg närmare klubbens åttonde titel i Champions League.

Efter seger med 2–0 rusade Aboutrika omedelbart ut mot en av läktarna och klättrade upp på skyddsbarriären för att komma så nära sina supportrar som möjligt.

Inte bara fans av Al-Ahly jublade och grät med Aboutrika den kvällen. Det rapporterades efteråt att även de som följer ärkerivalen Zamalek gjorde ett undantag och applåderade euforiskt. Något som inte inträffat många gånger i Kairos infekterade derbyklimat.

Det finns fotbollsspelare som kategoriseras som ”politiska” eller åtminstone samhällstillvända och medvetna. Och så finns det Mohamed Aboutrika.

Aboutrika blev omtalad redan som ung spelare i andra divisionens Tersana. Uppvuxen i skuggorna av pyramiderna i Giza valde 10

M_Udda lirare_K7_0102.indd 10

UD DA LI RA RE

13/08/2018 20.50

han i många säsonger att stanna i klubben som en gång hade gett honom chansen. Trots att den oftast spelade i division två och att de egyptiska storklubbarna en kort bit bort i Kairo ständigt uppvaktade honom.

En många gånger spridd anekdot berättade hur Aboutrika vid ett tillfälle erbjöds en rejäl löneförhöjning av Tersana. Han var trots allt spelaren som allt cirkulerade kring i klubben, dess kapten, den som gjorde det möjligt att ens fantisera om EPL, Egyptian Premier League.

Men Aboutrika sa blankt nej till Tersanas klubbledning. Han ansåg att flera andra spelare hade haft samma centrala roll. Om inte de också fick mer i plånboken ville inte han ha det. Han spelade sedan vidare med samma magra ersättning som tidigare.

Efter nio säsonger och 91 mål i Tersana tog Aboutrika säsongen 2003 / 2004 slutligen ändå steget till superklubben Al-Ahly.

Med sig hade han det tröjnummer, 22, som så småningom skulle spridas inte bara över Kairo och Egypten utan över Mellanöstern, stora delar av Afrika och på andra ställen med koll på vad som händer i ett land med nästan 100 miljoner invånare. Men som trots detta ofta finns i medieskugga ur ett europeiskt perspektiv.

När intresset för den röda tröjan med nummer 22 exploderade på allvar var det vid ett av tillfällena när hela världens spotlights trots allt hade riktats mot Egypten.

I januari 2011 briserade det som omvärlden kallade den egyptiska revolutionen. En önskan om förvandling och modernisering av Egypten hade inspirerat av liknande händelser i Tunisien och följts av demonstrationer på Tahirtorget i Kairo och runt om i landet. Aboutrika fanns tidigt med i händelsernas centrum. Han var med och bad böner och gick öppet ut med att han stödde de som fanns på torget.

Redan 2008 hade bilden av Aboutrika som en medveten spelare uppstått efter en match för Egypten mot Sudan i Afrikas Cup. När Aboutrika gjort mål i den matchen lyfte han på matchtröjan 12

M_Udda lirare_K7_0102.indd 12

UD DA LI RA RE

13/08/2018 20.50

och exponerade en t-shirt under med texten: ”Sympathise with Gaza.” I en kommentar sade Aboutrika: ”Jag säger alltid att som fotbollsspelare har du möjligheten att komma med budskap som går utanför sporten.”

Under händelserna på Tahirtorget blev Aboutrikas nummer och namn på allvar en av symbolerna för att sända budskapet om förändring.

Fotbollsspelaren som hade studerat filosofi vid universitetet och valt att stanna i Egypten trots att han tre gånger korats till Afrikas bäste spelare i konkurrens med globalt hyllade namn som Didier Drogba och Samuel Eto’o blev för många unga en förebild långt mer attraktiv än politiska och religiösa ledare.

I övriga Afrika hade unga människor namn som ”Eto’o”, ”Essien” eller ”Drogba” på ryggen. I Egypten fanns där redan Aboutrikas. Men med den arabiska revolutionen från januari 2011 och 18 månader framåt fick namnet en helt annan laddning än den sportsliga.

Men detta skifte i laddning ledde också till att han fanns i epicentrum när fotbollen i sig blev skådeplats för ett blodbad i spåren på den i det läget alltmer trängda revolutionen.

1 februari 2012 spelade Al-Ahly på bortaplan mot Al-Masry från staden Port Said. Redan innan den egyptiska revolutionen fanns en historiskt våldsam rivalitet mellan klubbarna. Under revolutionen hade det blivit känt att Al-Ahlys ultras-supportrar fanns bland arrangörerna av demonstrationerna på Tahirtorget.

Det gillades inte alls av de konservativa krafter som dominerade bland Al-Masrys fans.

Dagen innan matchen gick på Facebook och Twitter ryktet att Al-Masry-sektioner planerade att hämnas. Det inte bara blev så, det fick en omfattning som gör Port Said-tragedin till en av de värsta i fotbollens historia. 75 Al-Ahly-supportrar dog när de attackerades med knivar, svärd, sprängmedel, eller kastades ner från höga läktarsektioner – det yngsta dödsoffret var bara 13 år.

M O HA M E D A B OU TR I K A

M_Udda lirare_K7_0102.indd 13

13

13/08/2018 20.50

Efteråt avbröt det egyptiska fotbollförbundet säsongen 2012 / 2013 och senare har ett hundratal fängslats och 15 dömts till dödsstraff, däribland flera poliser som hjälpte till i slakten eller åtminstone inte gjorde något för att förhindra den.

Mohamed Aboutrika fanns mitt i händelsen. Först som flyende från planen, senare som vittne när flera supportrar dog i omklädningsrummet, medan spelarna väntade på flygvapnets helikoptrar som skulle rädda dem att fly platsen.

Efter händelsen besökte Aboutrika varje offers familj. Han gick med detta från att vara en briljant fotbollsspelare med ett stort hjärta till att ses som en symbol för hopp i mörkret.

Men privat hade Aboutrika redan sett följder av revolutionen.

Han ansågs stå nära det Muslimska brödraskapet, han anklagades till och med för att vara sponsor av detta, och han hade uppmanats att lämna landet, annars skulle det bli följder.

Efter Port Said ansåg Aboutrika att det fick vara nog trots att hashtagen #ISupportAboutrika spreds som en löpeld på nätet.

Tillsammans med några lagkamrater gav han beskedet att han slutade med fotbollen. Aboutrika slog fast att han vägrade lämna landet och skulle fortsätta att arbeta för dess utveckling, men nu utan fotbollen som plattform.

Reaktionen och besvikelsen blev enorm, övertalandet inleddes. Tre månader senare var han tillbaka med motiveringen att han fått höra av offrens familjer att de döda hade velat se honom spela.

Givetvis gjorde han avgörande mål även denna gång, när AlAhly gick mot vinst i Champions League. Historien om Mohamed Aboutrika skulle vara omöjlig om han inte även varit en så begåvad spelare.

Sommaren 2012, bara ett halvår efter Port Said, spelade han kvartsfinal vid OS i London. En spelare som envist hade vägrat lämna Egypten och Afrika och sagt saker som ”Jag har alltid skrivit på en in blanco-check eftersom min kärlek till den här klubben 14

M_Udda lirare_K7_0102.indd 14

UD DA LI RA RE

13/08/2018 20.50

inte handlar om pengar” fick en enda gång uppleva de stora globala salongerna.

Efter en tidig utvisning mot Japan var Egypten visserligen chanslösa i kvarten, den slutade 3–0. Men Old Trafford i Manchester var fullsatt och 70 000 fick se en spelare som vid 33 års ålder fortfarande hade ett tillslag och en blick som kunde ha tagit honom väl så långt som lagkamraten Mohamed Salah nått senare.

På Old Trafford spelade Aboutrika som lagkapten i tröja nummer 5. När han lite senare tillfälligt lät sig lånas ut till klubben Baniyas i Förenade Arabemiraten spelade han i nummer 72, efter det då kända antalet offer i Port Said.

Men då han drygt ett år senare tog avsked i finalen av Champions League mot tunisiska Esperance var tröjnumret givetvis 22 – troligen för evigt en symbol för att stå upp mot makten i Egypten. – ln

M O HA M E D A B OU TR I K A

M_Udda lirare_K7_0102.indd 15

15

13/08/2018 20.50

ROBER T O B AGGIO Den gudomliga hästsvansen

C

aldogno är en liten by med tiotusen invånare i utkanten av Vicenza. Byn grundades av Calderico Caldogno, militär rådgivare åt Fredrik ”Rödskägg”, på 1100-talet. Det var här Roberto Baggio föddes den 18 februari 1967.

Roberto är ett av åtta syskon i en familj som är mycket sportintresserad, vilket avspelar sig i sönernas namn: Walter, Giorgio, Eddy och Roberto. Walter fick sitt namn efter Speggiorin, en ”attaccante” (anfallare) i Vicenza. Giorgio döptes efter Chinaglia, Lazios giftige anfallare. Eddy då? Jo, eftersom pappa Florindo var cyklist kommer naturligvis namnet ifrån belgaren Eddy Merckx.

Roberto, den blivande fotbollsstjärnan, fick sitt namn efter faderns idol: Juventus Bettega.

Roberto växte upp som en späd och känslosam varelse. Blyg och envis kan nog också läggas till som adjektiv. Men ingen av dessa egenskaper är något hinder för att bli framgångsrik fotbollsspelare, det bevisade ”Roby” tidigt. I pojklaget i Caldogno blev han den självskrivne stjärnan som sprutade in mål. Steget till Vicenza var givet, där han bara är femton år när debuten i A-laget sker i matchen mot Piacenza, säsongens sista match i Serie C. Här börjar en karriär som ska sluta drygt tjugo år senare, en period som innehöll lysande år i storklubbarna Fiorentina, Juventus, Milan och Inter. 18 år gammal blev han utsedd till Serie C:s bästa spelare, en säsong där laget tog sig upp till Serie B. Spädheten försvann med åren – istället formades han till ett RO BE R TO B AG G I O

M_Udda lirare_K7_0102.indd 17

17

13/08/2018 20.50

litet (174 cm) kraftpaket som tack vare sin teknik och snabbhet blev spelaren som hittills gjort flest antal VM-mål för Italien: nio mål på 16 matcher. Han är dessutom den ende i Gli Azzuris dräkt som målat i tre VM-turneringar. Hans landslagskarriär utmärks också av ett fantastiskt facit: 27 mål på 56 matcher. Under hans mest framgångsrika år – mitten av 1990-talet – samlade han mer eller mindre utmärkelser på hög. Bland annat så blev han vald till världens bäste fotbollsspelare 1993.

Så allt har varit en dans på rosor? Ingalunda. Ta till exempel i maj 1985, då ”Roby” är 18 år och Vicenzas klart lysande stjärna och nära ett kontrakt med Fiorentina och spelade säsongens sista match. Är man efterklok eller vidskeplig skulle man kunna säga att han inte skulle ha gjort det. Det var då han råkade ut för sin första allvarliga knäskada.

Det skulle bli fler. Men Fiorentina agerade storstilat och uppfyllde intentionen och köpte ”den nye Zico”. Inte bara det, de bekostade alla kostnader för hans knäoperation hos den legendariske professor Gilles Bousquet i Lyon. Väl på väg tillbaka drabbas han av en ny knäskada. Att bedöma utgången efter sådana skador är vanskligt. Nu väntade en tvåårsperiod som kantades av hopp och förtvivlan. Den långa rehabiliteringen gjorde honom otålig och mörk till sinnet, för att inte säga desperat och närmast suicidal.

När han väl fick visa vad han gick för i debutmatchen mot Napoli våren 1987 var det inga tvivel – en ny stjärna med nummer 10 hade gjort entré. Inte bara det, han gjorde dessutom mål i sin Serie A-debut.

Efter det infriade han alla förväntningar och den unga talangen växte ut till en fullfjädrad stjärna. Man kan nästan säga att han själv etablerade Fiorentina som ett gediget mittenlag i Serie A under de två säsongerna som Sven-Göran Eriksson var tränare. Det var också under den tiden som han debuterade i landslaget.

Den sista säsongen i Fiorentina, 1989 / 90, gjorde han 17 mål.

Inte undra på att det nästan blev kravaller i Florens då det strax 18

M_Udda lirare_K7_0102.indd 18

UD DA LI RA RE

13/08/2018 20.50

före VM i Italien meddelades att han skulle tillhöra Juventus efter världsmästerskapen. Under de fem åren hos ”La Vecchia Signora” gjorde han 78 mål på 141 matcher. Ett målsnitt på 0,55 per match – imponerande för att vara en kille som bedömdes vara blyg och känslig.

Roberto Baggio, som kallas ”Den gudomliga hästsvansen” (vad är det med italienarna och deras märkliga smeknamn?), har utmärkt sig för många saker som med råge kvalificerar honom för denna bok. Låt oss ta fasta på några av egenskaperna som nämndes i början av kapitlet.

Envis: Att ta sig tillbaka efter alla allvarliga knäskador som kantade hans sportsliga liv tyder på en enorm inre kraft och motivation. Det gjorde honom, som sagt, till innehavare av det italienska VM-målrekordet – dessutom målgörare under tre världsmästerskap.

Känslig: När den lilla staden Amatrice drabbades av den förödande jordbävningen i augusti 2016 tog Baggio kontakt med den lilla klubben ASD Amatrice Calcio och erbjöd sig att bidra till att lindra chock och desperation. Han, hans fru Andreina och barnen åkte dit och bjöd in till en gemensam lunch. Vad annars att vänta av en som kallas ”gudomlig” och som valt buddismen som religion?

Blyg: Roberto Baggio har aldrig varit intresserad av den offentliga delen av stjärntillvaron. Tvärtom, han har valt att inte vara med i fördummande TV-program som är Berlusconi-sfärens signum. Ej heller hemma hos-reportage eller självutlämnade och säljande medieplaceringar. Vi kan kalla det integritet.

Minnet är som bekant selektivt och kvar blir ofta udda saker.

Här har vi en ikon som spelat tre VM-slutspel, hämtat sig från fler elakartade knäskador än någon annan internationell stjärna och dessutom gjort över tvåhundra mål i Serie A. Vad minns du? Sannolikt den missade straffen mot Brasilien i VM 1994 då han sköt skyhögt över och därmed var Italiens öde beseglat.

Minnet är inte bara selektivt, det är orättvist också. – rå RO BE R TO B AG G I O

M_Udda lirare_K7_0102.indd 19

19

13/08/2018 20.50