Tack …! Först av allt vill jag tacka min fru, Natalia, som jobbar oförtröttligt med bokserien. Du är inte bara en inspirationskälla och en sann vän utan också en härlig medförfattare. Att skriva böckerna om Dexter är ett äventyr som aldrig skulle fungera om det inte fanns så många som hjälpte och stöttade på olika sätt. Tack Freja och Arthur för fantastiskt arbete med omslag och illustrationer, Robban för hjälp med både språk- och faktagranskning, Vetenskapens Hus för granskning av pyramid-matematik och fakta om rymden, Hjärtochlungräddning.se för granskning av fakta gällande HLR. I denna bok ska också ett särskilt tack riktas till Harry Askenstål som bidragit med den nya karaktären Julia Kostroff. Du ville skapa en ”game changer” och det kan man lugnt påstå att du har lyckats med. Tack också till Dunkin Donuts USA för att ni hjälpte oss att slutföra Dexter Olssons sommartävling 2018. Tack Christian Valentini, tävlingens upphovsman, och Jimi Metz, vd för Dunkin Donuts Sverige som trodde på och stöttade projektet. Och sist men inte minst måste jag ju tack mamma och pappa! Utan dem skulle Dexter inte ha existerat idag. Mamma – tack för att du alltid högläste och gav mig drömmen om att bli författare. Du lärde mig också laga mat, vilket är en av anledningarna till att Dexter-böckerna är sprängfyllda med kulinariskt innehåll. Pappa – tack för allt godis från finlandsbåtarna och för den galna humorn som jag sannolikt ärvt …
Stevali Barn Visionsvägen 13 393 60 Kalmar
dexter olssons äventyr Fångar i Luxor Första utgåvan ISBN 978-91-88639-50-9 © Text: Michael Wiander © Illustrationer: Freja Emilie Hyldgaard (omslag och karta), Arthur Enoksson Palmblad (kapitelillustrationer) Språkgranskning och korrekturläsning: Lingua Bene Grafisk formgivning och produktion: Alan Maranik Tryck: ScandBook, Sverige 2019 För all reproduktion av text och bilder krävs upphovsmannens tillstånd.
Till Natalia (och alla andra som älskar glass!)
Foto: Stefan Tell
MICHAEL WIANDER är författaren till och skaparen av succéserien om Dexter Olsson. Michael är bosatt i Sundbyberg med sin hustru och har två barn. När Michael inte skriver så utbildar han inom urval och rekrytering, spelar schack samt lagar massor av god mat. Favoriträtterna på middagsbordet är pasta pomodoro och sushi. Michael är Ek. Mag från Stockholms Universitet, innehar flera mästartitlar i schack, samt är även utbildad kock. Läs mer om författaren:
www.dexterolsson.se
Du har väl inte missat del 1 och 2 i serien om Dexter Olsson Morfars hemlighet (2017) & Flykten till Vulkanön (2018)
Laga maten från Dexter-böckerna! ”Marias kockskola” – kommer 2019
I ”Marias kockskola” får du bland annat lära dig att laga morfars favoriträtt jambalaya, Marias pasta pomodoro och den marängsviss som fick Svarthattarna på fall ... Lär dig hemligheten bakom Dexters chokladbollar, morfars stora kanelbullar och mycket annat! I Marias kockskola presenteras även historien bakom varje maträtt. Ett och annat skratt blir det säkert också ...
Läs mer om Julia pü www.dexterolsson.se (Illustrerad av Nathalie Karlsson)
Jättegrattis till Harry Askenstål! Vinnare av Dexter Olssons och Dunkin’ Donuts sommartävling 2018!!
Juryns motivering:
”Med sitt bidrag JULIA KOSTROFF har Harry inte bara berikat handlingen utan också skapat en ny dimension i bokserien om Dexter Olsson. Både idé och illustration/skiss ligger helt och hållet i linje med storyn och karaktären är spännande, rolig och oförutsägbar – ja, rentav genialisk. En intervju med Harry finns att läsa på www.dexterolsson.se
kapitel.......................................... sid prolog.............................................................................11 1. Joddlande hundar......................................................... 15 2. det flygande korvmonstret........................................... 25 3. Sandgänget.................................................................. 34 4. Örnen 1:s oväntade magplask......................................... 43 5. vaniljglass och örontrumpeter..................................... 51 6. bacillskräck, mjukglass och munkar..............................60 7. Hotellfrukost med ”extra allt”..................................70 8. pannkakstornstävlingen................................................ 79 9. oväntade pannkaksgäster.............................................. 88 10. Svävande skateboards och sidenpyjamas......................... 97 11. kuddkrig och snälla monster......................................105 12. Nummer 1................................................................... 114 13. muskonferensen.......................................................... 124 14. musFörsoningar och sopluckor....................................133 15. en kaffeböna för mycket............................................. 141 16. plötsligt masstoalettbesök.......................................150 17. hemliga datorspioner................................................. 158 18. adenosinreceptorantagonist........................................167 19. flygande rävar och ninja-munktjuvar..........................178 20. stalaktiter och utrotningshot...................................189 21. mångkulturell tacobuffé..........................................198 22. jättebad................................................................... 206 23. galna schimpanssjukan................................................213 24. känsliga stortår....................................................... 220 25. evgenij onegin och kohägrarna....................................228 26. E503 – vaniljdrömmar och luktsalt............................236 27. sorgsna brev och falsk havarti...................................245
28. Nöden har ingen lag...................................................254 29. bastubad och evakuering.............................................264 30. Brända popcorn..........................................................272 31. RäDDAD AV fienden...................................................... 281 32. en tallrik för mycket................................................289 33. drakögon och tvättnötter.........................................298 34. dodofågelglass och pappachock.................................. 308 35. Elsa går på plankan...................................................318 36. Fjärrstyrning med ”vov”-effekt.................................328 37. en ovanlig ”take off”............................................... 337 38. KRIG-SERUM................................................................346 39. Indie-pop och visselpip................................................355 40. hundfritagningen.......................................................364 41. en annorlunda rökridå............................................... 373 42. Lavapurer och virala succéer......................................383 43. lömska scones...........................................................392 44. mörkerglasögonen..................................................... 400 45. hundpsykologer och robotflygare.............................. 409 46. oväntade liftare....................................................... 418 47. tippu tip och hakuna matata.......................................426 48. Frierier och ”barnsliga beteenden”..............................436 49. nattliga överraskningar............................................. 444 50. julia kostroff gör entré........................................... 451 51. oväntade transportproblem........................................459 52. rymdtaxi....................................................................468 53. terraformering och satellitbarn................................475 54. Alexander den store................................................... 484 55. springnota och Ginger Beer.........................................493
56. en ”hacker” i familjen................................................502 57. genvägar och omvägar............................................... 511 58. flygplanskapning och fårvallning...............................519 59. en ovanligt god nyhet!...............................................528 60. sicilianskt försvar och obelisker................................537 61. mumiepass och djurmumier.......................................... 544 62. Lego-gravar och pyramid-teorier................................553 63. mot Kairo!.................................................................563 64. en miljon kubikcentimeter.......................................... 571 65. matte-världsmästare!...............................................580 66. Ramses 2 och kreditkorts-Triangeln............................591 67. världens äldsta glass-skål?..................................... 600 68. cat woman och faraos förbannelse............................ 609 69. väskrån och Bilstölder.............................................. 620 70. sprängdegsnäsor och jättediamanter...........................632 71. Umami och kung tang av shang....................................644 72. hundmat och irländska spöken.....................................653 73. ostronglass och flygande skalbaggar.........................663 74. oväntade möten.........................................................673 75. pyramid-skaparnas återkomst......................................681 76. intermezzo................................................................691 77. den levande mumien 2.................................................701 78. FÅNGAR PÅ SIRIUS 1.......................................................712 79. mot Luxor!................................................................721 80. ”it ain´t over until the fat lady sings”.................... 730 81. världens dyraste ”klet”............................................. 741 82. en mamma för lite.................................................... 751 83. ökenrock....................................................................761 84. ett evigt äventyr.......................................................769
PROlog
detta har hänt: När morfar avslöjar sin hemlighet blir Dexter ofrivilligt indragen i ett rafflande äventyr. Morfar leder Motståndsrörelsen på Svalbard och kämpar mot den onde Evan Kostroff, en av jordens mäktigaste män som vill skapa en ny rymdvärld med endast smarta människor. Då Dexter kidnappas av Kostroffs Svarthattar träffar han den supersmarte, talande schimpansen Tomas, som följer med när morfar och Dexter tvingas fly till Björnön. Dexters mamma Elsa och morfars städerska Manuela ger sig av efter Dexter, men när de kommer fram till Svalbard har Dexter redan rymt i en ubåt med Tomas och den talande musen Max. Kostroffs Svarthattar lyckas stjäla ritningen till morfars osynlighetsbälte, och snart är massproduktionen av osynlighetsbälten igång under ledning av professor UbuTutu, på Vulkanön utanför Afrikas östkust. Dexter och Tomas ger sig av för att stoppa Kostroff.
11
På vägen till Afrika reser de förbi Malmö och Turning Torso, där de räddar den envingade papegojan Baron, som följer med i ubåten. Därifrån åker de vidare till Teneriffa och träffar Nikita, en busig cirkusflicka som hålls fången på cirkus Bozo och saknar sina föräldrar. Dexter räddar Nikita, och hon följer med i ubåten till Gabon, där Tomas vill hitta sin schimpansfamilj. Morfar skickar alla Vithattar mot Vulkanön för att stoppa Kostroff och hämta hem Dexter. Plan Delta sätts igång, och en tuff kamp mot Kostroff och Nya Världen påbörjas. Elsa och Manuela bestämmer sig för att fly i ett av morfars höghastighetsplan och ger sig av i jakten efter Dexter. Slutligen möts alla på Vulkanön: Dexter, Tomas, Nikita, Max, Baron, Vithattarna, Elsa och Manuela. Tomas blir osynlig och lyckas tillsammans med musen Max oskadliggöra alla Svarthattar och hjälper Motstånds rörelsen att stoppa tillverkningen av Ubu-Tutus osynlighetsbälten samt hindrar uppskjutningen av Kostroffs jätteraket nummer sju. Morfar ger order om sprängning av Kostroffs bas. Efter lyckad sprängning lämnar Dexter, Vithattarna och de andra Vulkanön i sina ubåtar i riktning mot Mauritius, där Motståndsrörelsen kallat till videokonferens. Med sig har de professor Ubu-Tutu och lejonhunden Onsigbaar. Kostroff svimmar i sitt privatflyg när han ser sin bas på Vulkanön gå upp i rök … När äventyret fortsätter är Dexter och hans vänner på väg i Valen 1 mot Mauritius, men Dexter vill egentligen bara åka vidare. Han är trött på allt tjat från mamma och morfar om att återvända till Sverige. Samtidigt är Stjärnglans och hans besättning från Silver 1 i händerna på Svarthattarna. De sitter tillfångatagna i
12
sin egen ubåt i Kostroffs ubåtshamn i Lissabon, och vet inte vad som väntar utanför. Vid Örnnästet är Vallax, doktor Örn och Måsen inlåsta av morfar i träningssalen, tillsammans med Yamoto, Bartok och Sergej. Måsens förhör ska strax börja. Nu ska spionen äntligen avslöjas! Men hur ska det gå för morfars osynlige schäferhund Obelix? Elsa och Manuela tvingades ju lämna Aeroblitz i Gabon och glömde kvar den stackars hunden. Han har precis gett sig ut på Gabons gator för att hitta något att äta …
13
1. joddlande hundar
äntligen kunde de andas ut. Målet var uppnått! Nu väntade nya äventyr och Dexter blev nästan yr när han tänkte på allt spännande som låg framför dem. Han förstod därför inte vitsen med att följa efter mamma och Vithattarna till den där ön som de var på väg till, men Tomas sa bara: ”Vi är en del av Motståndsrörelsen nu och vi måste samarbeta!” Efter sina senaste framgångar vid Vulkanön kände sig Tomas för första gången som en del av något större – han bar Motståndsrörelsens märke med stolthet! ”Jag känner att det finns en djupare mening med mitt liv nu”, sa han och kramade om lejontanden runt halsen. Det var irriterande att Tomas plötsligt tog så stor plats. Det var ju Dexters idé att de skulle bekämpa Kostroff och världens ondska – inte Tomas! Visst var det till stor del tack vare honom som de lyckats stoppa Ubu-Tutu, men ändå …
15
”Ja, men tror du verkligen att de kommer att låta oss samarbeta? Tänk om vi blir tillfångatagna och jag blir hemskickad till skolan igen. Vart ska du då ta vägen?” sa Dexter. Det enda Tomas hittills intresserat sig för var ju sina föräldrar i Gabon. Men nu, när han hade fått detta behov tillgodosett, verkade han leta efter ett nytt ”livsmål”. Dexter hade precis tänkt berätta för Tomas och Nikita om von Rosen men tappade lusten i samband med Tomas utspel. Tomas la sin hand på Dexters axel och sa: ”Glöm inte att jag är fem gånger starkare än en människa, och Nikita – ja, hon verkar ju vara ÄNNU starkare! Vi kommer inte att låta någon tillfångata dig!” Men det var just en sådan sak Dexter INTE ville höra just nu. Det var ju han som var hjälten och han behövde inte räddas av någon! ”Vad är det ni pratar om?” frågade Nikita, som precis sett till att hitta en sovplats åt Onsigbaar. Den trötte hunden kunde knappt tro sina ögon när Nikita visade in honom i en av sovkabinerna och sa: ”Det här får bli ditt alldeles egna rum här på ubåten!” Han hade ju alltid drömt om att få hoppa i en säng, och nu hade han FYRA stycken (även om det var svårt för en hund – ja, näst intill omöjligt – att ta sig upp på våningssängarnas övre britsar). ”Tomas tycker att vi ska hjälpa Vithattarna och samarbeta med Motståndsrörelsen”, svarade Dexter. ”Nej, det tycker jag verkligen inte att vi ska göra!” sa Nikita automatiskt, för hon gillade ju inte att lyda. ”De där vita figurerna tror att de är någonting. De ska hela tiden göra sig så märkvärdiga …”, fortsatte hon och hjulade några gånger runt bordet där Dexter och Tomas satt och försökte få lite lugn och ro.
16
Valen 1 körde, likt de andra ubåtarna, Silver 2, 3, 4 och 5 med GPS:en inställd mot någon konstig ö, som Dexter aldrig hade hört talas om. ”Mauritius!” sa Tomas när Dexter pekade på GPSkartan. ”Med cirka 2 000 kvadratkilometer och en befolkning på närmare 1,3 miljoner invånare är Mauritius ett av de 10 mest tätbefolkade länderna i världen. Det är också ett av de rikaste länderna i Afrika.” ”Vad är det för en konstig ö?” Hur många öar finns det, egentligen?” sa Dexter och rynkade pannan. ”Ingen vet säkert, men av de miljontals öar vi har i världen, så tror man att cirka 10 000 är bebodda”, svarade Tomas. ”Vad? Det kan väl inte finnas miljontals öar, heller?” fnös Dexter. ”Jo, men bara i Stockholms skärgård har ni ju tiotusentals öar!” sa Tomas. ”Men Kanarieöarna består av sju öar, och det räcker väl gott och väl? Vad ska man med så många öar till?” invände Nikita. ”Ja, Kanarieöarna har sju huvudöar och sex mindre öar, varav endast en av de mindre är bebodd …”, sa Tomas. ”ÅÅÅÅHHH, kan vi inte bara prata normalt för en gångs skull?! Måste du ALLTID faktababbla så där?” klagade Dexter. ”… och världens största bebodda ö är Grönland …”, fortsatte Tomas. ”Men SLUTA då!” skrek Nikita upprört. ”… och världens minsta bebodda ö finns i New York. Förlåt, men jag rår inte för det – jag bara måste få ur mig all kunskap … på samma sätt som du är tvungen att hjula och röra på dig hela tiden. Kunskap och fakta är en del av mig”, suckade Tomas.
17
”Grönland …”, sa Dexter eftertänksamt, ”… det är väl därifrån Pipaluk kommer?” ”New York, där finns Frihetsgudinnan!” utbrast Nikita och undrade hur hon visste det – för hon hade ju aldrig varit i Amerika. Kanske har jag hört det av någon på cirkusen? tänkte hon. Plötsligt kände Dexter och Nikita hur de fylldes av en spänd förväntan, en längtan efter att få besöka alla världens länder. Nu var de ju fria att göra precis som de själva ville! Dexter skulle nog aldrig mer komma tillbaka till skolan. Och det var tveksamt om Nikita någonsin skulle återse Teneriffa och Cirkus Bozo. Världen väntade på dem! Men när Dexter tänkte på morfar, Motståndsrörelsen och Kostroff upplevde han hur en känsla av olust spred sig i kroppen. På ett sätt var han fri, men ändå inte ... Undrar vad morfar ska säga på den där videokonferensen, tänkte han och försökte samtidigt komma på vad ”plan Delta” var för något (den som morfar satt igång). Vad har jag gett mig in på? tänkte Dexter och oroade sig. När han bestämt sig för att bekämpa Kostroff, så hade han inte haft minsta tanke på att mamma och Vithattarna skulle vara med – de fanns liksom inte med i hans plan. Morfar skulle nog Dexter kunna övertyga på något sätt, trots att det var han som låg bakom de senaste försöken att skicka hem Dexter till Sverige igen. Hem? tänkte Dexter. Vad är egentligen ett hem? Jag känner mig mer hemma här än någon annanstans jag varit! Och för Tomas var det nog på samma sätt, för han tänkte inte så mycket på sina föräldrar längre. Han visste ju att de hade det bra nu.
18
Men till skillnad från Dexter och Nikita ville Tomas dock återförenas med Vithattarna och de andra i kampen mot Kostroff, och bli en del av Motståndsrörelsen på riktigt. Han hade heller inget större intresse av att utforska den där ”världen” som han redan visste det mesta om. ”När är vi framme i New York, då?” frågade Dexter. ”Vad? Nej, nej … ha, ha, ha … Mauritius heter ön. New York ligger lååååångt härifrån och det är dessutom ingen ö. New York är…”, men längre än så hann inte Tomas förrän Dexter tappade humöret och skrek: ”SLUUUTA! Berätta bara för mig när vi är framme …!” ”Varför skriker du?” utbrast Nikita irriterat. ”Du väcker ju djuren!” Hon hade just tittat till Baron och Max, som somnat i ett av rummen. ”Om 2–3 timmar, eftersom jag har fått order att köra efter de andra hela vägen till Mauritius, och de kör inte mer än 80 km i timmen. Förresten kanske vi borde ta och sova lite nu …”, sa Tomas och sträckte lite på sig. Han förstod att Dexters humör sannolikt hade med bristande sömn att göra. Jag har fått order … tänkte Dexter. Det kändes som om Tomas och han kom allt längre ifrån varandra. Kanske höll Tomas framgångar på att äventyra deras vänskap? ”Äsch, vi får sova sedan. Jag vill bara få det här överstökat nu, så att vi kan fortsätta vår resa”, sa Dexter. ”Vart då?” undrade Nikita. ”Egypten, så klart”, svarade Dexter. * Samtidigt fördes Kostroff till sjukhus med ambulansflyg. Chocken över att få se sin bas explodera försatte honom i ett komaliknande tillstånd.
19
Med syrgasmask över ansiktet rullades han in på en bår vid Réunions centrallasarett. Han drömde mardrömmar om att Novus Orbis exploderade i rymden, och att han plötsligt fick hela världen emot sig. ”Var är våra pengar som vi har investerat!” skrek hans sponsorer. Men värst av allt var det när han drömde om Madame Clousette. När han skulle överlämna lådorna med 100 osynlighetsbälten till henne och öppnade första lådan, så såg han att den i stället var full av pyttesmå, levande dvärgkopior av Ubu-Tutu, som skrattade hejdlöst. ”Det är slut!” sa Madame Clousette. barskt och vände på klackarna och gick sin iväg. ”NEEEEEJ!!” vrålade Kostroff och skrämde slag på såväl patienter som vårdpersonal – ja, till och med på en liten kackerlacka som rutinmässigt sprang fram över golvet. Varför lämnade jag kloakerna … tänkte den innan den tuppade av och la sig på rygg. Kostroff satte sig upp i sjukhussängen och slet av sig syrgasmasken och sladdarna som man kopplat till hans kropp. I ursinnesraseri välte han också omkull sjukhussängen innan han gick ut ur rummet och gormade: ”Ta mig härifrån NU!! Jag är kejsar Kostroff! Jag är inte sjuk! Jag HATAR sjuka människor!!” * I Silver 2 satt Manuela vid matbordet. ”Åh, men hur kan det vara möjligt? Jag förstår inte hur Carl-Gustav kan få det så här gott – Confit Canard i påse? Ja, det må jag då säga!”
20
”Ja, pappa, jag har förstått … vi checkar in på hotellet och äter frukost innan videokonferensen startar”, sa Elsa till morfar via ubåtsradion, men suckade samtidigt när hon iakttog Manuelas skrovmålsfrukost. ”Vadå?” utbrast Manuela, som noterade Elsas missnöjesblickar. ”Jag måste väl få njuta lite av maten nu efter allt som har hänt?” ”Pappa sa att vi ska äta frukost på hotellet innan vi…” ”Men varför sa du inte det med en gång!” avbröt Manuela. ”Hotellfrukost är ju det bästa jag vet!” ”Vi når Mauritius före klockan 11, men då har väl hotellfrukosten redan stängt?” sa Nyponros. ”Nej, pappa har ordnat så att vi kan äta brunch när vi kommer fram, och tydligen har vi HELA HOTELLET för oss själva!” svarade Elsa glatt, för hon ogillade folksamlingar. Manuelas blick blev tom och hon stirrade framför sig. ”Om jag hade vetat det här hade jag aldrig … ja, då hade jag aldrig …”, sa Manuela och fick nästan svårt att andas. ”Jag ÄLSKAR hotellfrukost!!” * Vid Kostroffs underjordiska ubåtshamn i Lissabon hörde Stjärnglans och hans besättning hur Svarthattarna försökte öppna Silver 1:s ubåtslucka. Vithattarna gjorde sig beredda på överraskningsattack nummer 10. Deras tanke var att de skulle:
1) flyga ut genom ubåtsluckan med varsin VOLO-X 2) kasta iväg några cylindrar med lustgas 3) avfyra en salva med bedövningspilar, och allt detta 4) till ljudet av extra stark hårdrocksmusik
21
Kombinationen av gas, bedövningspilar och musik var det som utgjorde kärnan i överraskningsattack nummer 10. Egentligen var även nätpistolerna ett inslag i attacken, men dessa valdes bort av Stjärnglans denna gång. Stjärnglans hade redan delat ut öronproppar och gasmasker till var och en av Vithattarna, så att de skulle klara av den starka musiken och den bedövande gasen. Men frågan var om Svarthattarna skulle låta sig luras? ”Skynda på, öppna nu!” beordrade Svarthattsledaren och tillika Megalodon 7:s ubåtskapten, 1559. * Samtidigt ångrade Obelix att han gett sig ut ensam på Gabons gator. Det var annorlunda än Stockholm. Det var varmare och lite stökigare än han var van vid. Varför lämnade jag de där trevliga kvinnorna, egentligen? tänkte han, och gick med slokande öron längs Librevilles gator i hopp om att finna något ätbart. Han höll precis på att ge upp hoppet när han hörde hundskall bakom gatukrönet. Obelix sprang genast fram för att undersöka om hunden hade någon husse eller matte. I Stockholm brukade han ju ofta roa sig med att skrämma både husse och hund, trots att han egentligen ville leka. Men det är ju svårt att skaffa kompisar när man är osynlig … Obelix fick en chock när han plötsligt såg ett HELT GÄNG med hundar UTAN husse! Vad är det här? tänkte Obelix. Är deras hussar ute och handlar? Nej, de har ju inget koppel … jag förstår ingenting. Han lyssnade uppmärksamt på vad hundarna sa. Det praktiska med hundspråk är att det är samma språk i
22
hela världen, så det blir aldrig några missförstånd hundar emellan! ”Tänk om de kommer igen?” sa en tilltufsad men ståtlig, mellanstor och ljusbrun hund med vita ben. Det var en så kallad Basenji, en ”urhund”, som hör till en av världens äldsta hundraser och inte kan skälla. I stället ”joddlar” eller ylar den. Det var därför aningen svårt för Obelix att uppfatta vad den sa, för det lät så här: ”Täääääääänk ooooooooom deeeeeee koooooommee eer iiiiiigeeeeen?” Om du har hört någon yla eller joddla någon gång, så vet du att vokalerna har en tendens att bli ganska långa och utdragna. Att Basenjin inte kan skälla är ett resultat av ”ofullständig domesticering”, vilket är ett jättekrångligt sätt att säga ”oförädlad” eller ”vild” på. Domesticering är när man tar något som är vilt och gör det bättre tills man får det precis som man vill, ungefär som när man fostrar ett barn (skämt åsido). Barnet är ”vilt” och vill bara leka och ha kul. Det ”ylar” på och joddlar som bara den. Men när det fostras blir det mindre vilt, leker mindre och börjar skälla (särskilt i tonåren, vilket kanske inte skulle vara fallet om det lilla barnet i stället fick vara just ”vilt”) … Denna Basenji och dess följeslagare, VAR helt vilda. De var herrelösa gatuhundar utan vare sig husse, matte eller hem. ”Oroa er inte!” skällde en annan hund, ett slags schäferhund, precis som Obelix. De verkade rädda för någonting. Obelix närmade sig schäferhunden och nosade lite. Det luktade illa, precis som från sopbilarna i Stockholm.
23
”Vad pratar ni om?” skällde Obelix försiktigt. Schäferhunden vände sig åt alla håll och kanter och trillade nästan omkull av förskräckelse. ”Vad? Vem är det? Vad är du någonstans?” ”Jag är osynlig …”, skällde Obelix tillbaka, men det är högst oklart om detta ord hade sin självklara plats i hundspråket …
24
2. det flygande korvmonstret
”jag förstår inte”, sa schäfern, som hette Sam. ”Var är du?” ”Jag är en schäferhund precis som du. Man kan inte se mig, eftersom min husse gjorde mig osynlig”, svarade Obelix. Det blev knäpptyst. Alla hundar såg sig omkring precis som om de hade sett ett spöke. Raggen reste sig på deras ryggar. ”Veeeeem ääääär duuuuu?” joddlade Basenji-hunden, som hette Lionel. ”Äääär duuu eeeett spööööke?” ”Jag blev lämnad ensam här och har ingenstans att ta vägen. Var inte rädda för mig! Nej, jag är inget spöke. Har ni någon mat?” frågade Obelix. ”Ge honom lite mat, så vi får se om han är ett spöke eller ej. Spöken äter inte!” sa Sam. Lionel hämtade ett gammalt, lortigt ben och la det framför Sams fötter. ”Såja, varsågod”, sa Sam till Obelix. Obelix tittade på det minst sagt oaptitliga benet och sa:
25
”Nej, tack, jag väntar nog ett tag …” ”Okej, kom så går vi! Det var ett spöke i alla fall …”, sa Sam till de andra hundarna. ”Nej, nej, vänta!” protesterade Obelix, som ju verkligen ville ha sällskap. ”Titta!” sa han och tog benet mellan tänderna, men spottade genast ut det, för det var ju minst sagt vidrigt. ”Woooow!! Tiiiittaaa beeeeneeeet flyyyger, hjäääälp!” skrek Lionel. Sam behärskade sig och gick fram till benet. ”Bevisa att det var du som fick det att flyga, ta upp det igen!” ”Nej, jag vägrar! Har ni ingen riktig mat här?” frågade Obelix. ”Riktig mat? Vad menar du? Det här är ju vad alla hundar äter”, sa Sam. ”Men finns det ingen charkuteributik här i närheten?” frågade Obelix. För den som inte vet det, så kommer ordet charkuteri från de två franska orden chair, som betyder kött, och cuite, som betyder koka – alltså kokt eller tillagat kött. ”Jo, visst, men vi vågar oss inte dit längre eftersom …” Sam blev genast tyst och allvarlig. ”Ja?” frågade Obelix. ”Äsch, det var inget …”, sa Sam. ”Jag är ju osynlig och kan hämta käk till alla!” utbrast Obelix. ”Vad? Ja, men …”, tvekade Sam. ”Nej, inga men, jag fixar det! Visa mig bara var det ligger någonstans”, envisades Obelix.
26
* ”Men jag VILL INTE till Egypten!” protesterade Nikita. ”Jag sa ju bara så … det var ett skämt!” ”Ja, men då kan vi ju passa på att träffa dina föräldrar …”, retades Dexter. ”Men jag vet ju inte var mina föräldrar är någonstans, din SMARTA GULLUNGE!” sa Nikita ilsket och fick Dexter att fnissa till. Översättningshalsbandets censur och motsatsord var verkligen underhållande. Dexter visste ju att Nikita egentligen ville säga något elakt. ”Sluta skratta! Det är lätt för dig att fnissa, du som har föräldrar. Jag har ju aldrig träffat min mamma och pappa. Jag vet inte var de är någonstans …”, snyftade Nikita och fick Dexter att skämmas. Han förstod att han varit lite elak. ”Förlåt”, sa Dexter och klappade Nikita på axeln. ”Rör mig inte!” skrek Nikita, med tårarna rullande nerför sina kinder. ”Vad gör du? Varför har du gjort henne ledsen?” frågade Tomas när han kom gående från kontrollrummet. ”Äsch det är ingenting, hon är bara lite känslig …”, svarade Dexter. ”Känslig?” fnös Nikita. ”Vad menar du med det? Försök att sätta dig in i min situation!!” Och det kunde Dexter, för det kändes ju precis som om han inte hade några föräldrar. Pappa var borta sedan länge och mamma – ja, hon var snäll, men hon jobbade jämt ... Tomas fick nog av allt tjafsande och gick och la sig för att vila en stund. Det Nikita sa fick honom dock att tänka på sina egna föräldrar. Självklart saknade han ju sin familj i Gabon innerst inne.
27
Koko Junior … tänkte han och suckade. ”Du tänker bara på dig själv!” sa Nikita tvärt. ”Du förstår inte …”, sa Dexter. ”Vadå ’förstår inte’? Det är solklart att du är en sådan där GULLUNGE som har föräldrar som skämmer bort en, med stort eget rum fullt av leksaker och...” Nikita hejdade sig själv och tog upp en slimeburk ur en av Dexters leksakspåsar. ”Vad är det här för någonting, egentligen? Leker man med sånt här i det land du kommer ifrån?” ”Sverige …”, suckade Dexter. ”Men jag har faktiskt inga riktiga föräldrar, och inga leksaker för den delen heller …” ”Men den där kvinnan, då … Elsa? Det är ju din mamma, eller hur? Och du har ju flera påsar med leksaker här!” sa Nikita. ”Ljuger du, eller?” ”Jo, jo … men hon har liksom aldrig varit där för mig, som en riktig mamma, och de här leksakerna köpte vi för morfars pengar. Hemma i Sverige har jag knappt några leksaker alls”, svarade Dexter. ”Jag ljuger inte, det är SANT!” ”Riktig mamma? Hon såg i alla fall riktig ut i mina ögon”, sa Nikita. ”Ja, men hon är nästan aldrig hemma och leker aldrig med mig …”, sa Dexter. ”Leker?! Men du HAR ju i alla fall en mamma, och även om hon inte är hemma, så vet du ju var hon är!” fnös Nikita. ”Men vad menar du med ’morfars pengar’, egentligen?” * Lionel och Sam visade Obelix fram till charkuteributiken, men de var fortfarande långt ifrån övertygade.
28
”Vänta här!” sa Obelix och smög in i butiken. Obelix var dock ingen elak hund, som stal eller ställde till det för folk. Han hade ju i princip bara kunnat skälla och få folk att utrymma butiken och sedan ta det han önskade. I stället försvann han bakom disken och gick längre in i butiken. Snart hittade han en påse med skink- och korvrester som butikspersonalen hade kastat. På charkuterier kastar man nämligen skinka och korv som blivit gammal, felskuren eller förstörts på annat sätt. Detta faktum var något Obelix utnyttjat flera gånger i Stockholm, så han visste vad han gjorde. Men precis när han skulle hugga tag i påsen klev ett butiksbiträde fram och slet tag i påsen och kastade in den i kylrummet. Obelix sprang instinktivt efter. Men det skulle han aldrig ha gjort! Plötsligt stängdes nämligen dörren bakom honom och han var inlåst i kylrummet … * Stjärnglans och hans mannar flög ut som missiler genom ubåtsluckan. Men deras bedövningspilar, lustgas och musik gjorde inte den minsta nytta. För Svarthattarna var nämligen spårlöst försvunna!! Den enda effekt hårdrocksmusiken hade var att den skrämde slag på några stackars råttor som sprang iväg med hjärtat i halsgropen längs hamnkajen. Stjärnglans kallsvettades. Vithattarna landade och såg sig förvånat omkring. Vad var det som hade hänt? Svarthattarna kunde ju inte ha gått upp i rök? Eller hade de fått tag i Ubu-Tutus osynlighetsbälten och blivit osynliga hela högen?
29
”Det måste vara en fälla!” utbrast Stjärnglans. De tog av sig sina jetpacks och beväpnade sig med två bedövningspistoler vardera. Men plötsligt kände de hur marken skakade till och mitt i allt delade sig hamnkajen mitt itu framför deras ögon. ”Jordbävning!!” skrek några Vithattar. Men det var ingen jordbävning. I mitten av hamnkajen hade ett hål uppstått och det gick en lång trappa ner i underjorden. Vithattarna stod förstenade av skräck ... * När Obelix såg sig om i kylrummet slog hans schäferhjärta dubbla slag. Kylen var nämligen överfull av salamikorvar som hängde ner från taket i långa rader! Med ens mindes han den grymma luftballongsfärd som blev slutet för hans sällsynt starka förkärlek för korvar, och särskilt just salami. Obelix tryckte sig ner mot golvet så mycket han bara kunde och önskade att golvet skulle ge vika och avslöja en hemlig utgång. Hur skulle han ta sig ur denna tortyrsituation? Han blundande och gnydde hjälplöst, precis som skrämda hundar kan göra. Men hur mycket han än blundade så doftade det fortfarande helt underbart – ja, så ljuvligt att man nästan kunde bli galen … Han önskade att han kunde hålla för nosen men för hundar är det ju mer eller mindre en omöjlighet. Obelix var dock omedveten om att denna situation faktiskt var enda vägen ut ur hans ofrivilliga korvskräck. Han behövde konfrontera sin korvfobi!
30
Det var mörkt och fuktigt i kylrummet, och han började huttra på grund av det iskalla golvet, vars kyla sakta men säkert bet sig igenom hans osynliga päls. Han kände plötsligt hur mycket han saknade Elsa och Manuela. Och är det inte lite typiskt att man omvärderar saker och personer när man befinner sig i en nödsituation? Nu mindes han Elsas varma hand och Manuelas vänliga skratt och önskade att han aldrig hade lämnat Aeroblitz. Ååååh, hur kunde jag vara så dum!! tänkte han och bet sig själv lite försiktigt i tassen. Efter en stunds reflektion insåg han plötsligt att det kanske var precis så här han skulle tvingas avsluta sitt korta men i stora drag lyckliga hundliv. Men … men … då spelar det ju i alla fall ingen roll! tänkte han och öppnade ögonen. Plötsligt kände han hur schäferblodet rusade upp och ner i hans osynliga hundkropp. Han ställde sig upp på darrande ben. Vittringen av salamikorvarna gjorde honom helt vimmelkantig. Han ville men KUNDE inte slänga sig på de hotfulla korvbatongerna som hängde från taket, lika läskiga som vassa järnspetsar i en medeltida tortyrkammare. Då var det precis som om Obelix hörde en röst inom sig: Det är dags att bli den ledare du är kallad till. Men en ledare kan inte vara rädd – lämna rädslan bakom dig! Vad är det värsta som kan hända? ”… det värsta som kan hända?” suckade Obelix. Ja, det värsta som kan hända är att jag dör här och … Och i samma ögonblick som Obelix tänkte denna tanke började han skälla som en ursinnig varg åt korvarna. Han tog ett jättesprång upp mot taket och angrep de oskyldiga salamibatongerna en efter en.
31
”Aaaaaaaaah! Vad är det som händer? Det är någon i salamikylen!!” skrek ett charkuteribiträde och rusade mot kylen. Men precis när charkuteribiträdet öppnade kyldörren sköt Obelix ut som en raket, helt och hållet intrasslad i alla möjliga sorters salamikorvar. Charkuteribiträdet föll genast omkull och de skräckslagna kunderna och personalen utrymde omedelbart lokalen och skrek som om de hade sett ett spöke: ”HJÄÄÄLP, HJÄÄÄÄLP!! Ett korvspööööke!!” Lionel och Sam trodde inte sina ögon när Obelix kom rusande ut genom butiksdörren, insvept i korvar från topp till tå. ”Kom! Vi måste skynda oss, vi blir ju upptäckta när som helst!” skrek Obelix till sina nyvunna vänner, varpå de satte fart som slutspurtande kapplöpningshundar i ett Greyhound race. Men ingen, vare sig inne i eller utanför butiken, våga de göra något när de såg Obelix. Han såg ju ut som en jättesalamikorv som fått liv! * Samtidigt försökte Dexter förklara för Nikita hur han hade fått pengar till alla leksakerna. ”Man kan ta ut hur mycket pengar som helst”, sa Dexter och såg malligt på Nikita. ”Pengar? Vad är det bra för?” frågade Nikita och tänkte på cirkusdirektör Bozo, vars enda intresse var just pengar. ”Ja, man kan köpa godis och leksaker och …” ”Godis? Vad är det för något?” frågade Nikita. Ah, det här kommer inte bli lätt … tänkte Dexter och suckade.
32
”Godis är…”, svarade Dexter men hann inte längre förrän Tomas rapporterade att Valen 1 närmade sig land.
33