Drömmen om det digitala Skolan, digitaliseringen och ett förändrat lärande
Av Elias Granath Joakim Sveland
Var snäll, alltid. Utgiven av NA Förlag AB, Malmö www.naforlag.se © NA Förlag AB Första upplagan, första tryckningen Produktion: NA Förlag AB Författare: Elias Granath & Joakim Sveland Redaktör: Johan Eriksson Grafisk form & layout: Elena de Pablo Rodríguez Illustratör: Elena de Pablo Rodríguez Omslag: Nikki Schmidt
NOR DI
N SWA ECO
Printed matter 4041 0982
BEL
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk, är förbjuden.
C
LA
ISBN: 978-91-88229-58-8 Tryck: Print Best, Estland 2020
Drömmen om det digitala Skolan, digitaliseringen och ett förändrat lärande ELIAS GRANATH OCH JOAKIM SVELAND
Förord Denna bok påbörjades på sätt och vis för fem år sedan. Ungefär då fick eleverna på våra skolor varsin dator. I likhet med många andra lärare var vi entusiastiska och lättade. De uppkopplade skärmarna skulle inte bara möjliggöra ny kreativ pedagogik. De skulle också göra mycket av vårt och elevernas arbete enklare och mer effektivt: dela ut uppgifter, hitta information, anteckna, sammanställa, ge feedback och skapa presentationer. Vi skulle inte längre begränsas av tryckta läromedel. När eleverna väl hade fått varsin uppkopplad skärm skulle världens samlade information finnas i deras händer.
Men efter ett tag märkte vi att en del saker inte riktigt fungerade som vi hade tänkt. Något förändrades i våra klassrum. Det var inte så att eleverna inte alls arbetade vid sina nya skärmar. Men deras arbete avbröts konstant av någonting annat: sociala medier, korta filmklipp, spel, en notis eller ett sidospår som de klickat sig in på. Många elever slutade arbeta när de gjort minsta möjliga och surfade sedan bort mot någonting roligare än uppsatsen de skrev på. När vi frågade våra elever vad de höll på med var svaret ofta att de bara skulle ta en paus, att de behövde göra en annan sak först eller att de bara hamnat där. Med tiden blev det uppenbart att det nya verktyget som skulle förenkla och förbättra undervisningen, förändrade lärmiljöerna på mer komplexa sätt än vad vi kunnat förutse. Ett sätt att beskriva denna förändring är att tala om rummet. När alla elever får tillgång till en uppkopplad skärm så befinner vi oss inte längre i ett rum, med 30 elever och en lärare. Vi befinner oss i ett rum med 30 separata rum. Och varje rum, varje skärm, leder vidare till ett oändligt antal nya rum. Detta beskriver essensen av drömmen om digitaliseringen; tillgängligheten till dessa oändliga rum är ett frihetsprojekt – tillgången till allt. Men kanske är det också digitaliseringens stora problem. Denna bok skrivs som ett försök att förstå våra nya, digitala, klassrum. Vi behöver synliggöra hur vi påverkas av den nya tekniken och hur digitaliseringen förändrar våra lärmiljöer och i förlängningen vår syn på vad kunskap är och bör vara. Vi måste förstå det nya landskapet för att kunna navigera i det.
Elias Granath och Joakim Sveland
1. The medium is the message – digitaliseringen av skolan Joakim Sveland
8
“The school of the future is already here. It exists in Ljusdal, Sweden. Classrooms, desks, regularly scheduled classes and traditional teaching have all been eliminated.”
Världsutställningen i Lissabon, 1998
9
IT at Lisbon Det är världsutställning i Lissabon 1998. Den svenska paviljongen har temat “Klimat Nord” vilket gestaltas av fyra stora futuristiska ägg som möter besökarna på den centralt belägna utställningsytan. Genom att vandra längs med en trapp- och gångkonstruktion av stål kan man uppleva de svenska årstiderna inne i äggen: vinterns stränga kyla, höstens vindar, sommarens hetta och vårens smältande vatten. Men det är inte klimatet eller årstiderna som är i fokus på det internationella symposium som väntar i den svenska paviljongen. Nu ska Sverige visa att man är bäst i världen på att förnya skolan och pedagogiken med hjälp av datorer och internet. “It at Lisbon” arrangeras av Stiftelsen för Kunskap- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) i samarbete med Utbildningsdepartementet och Skolverket. Syftet är att visa och diskutera hur skolan ska “möta informationssamhällets krav och nyttja dess möjligheter?” 150 särskilt inbjudna ministrar, rektorer, pedagoger och professorer från 23 länder deltar i seminarier och föreläsningar där de diskuterar pedagogiken i den nya digitala världen. Några exempel ur programmet: dåvarande utbildningsminister Ylva Johansson talar om att utbildningen kräver mer av eleverna för att de ska klara sig i det nya arbetslivet. Universitetskansler Stig Hagström talar om att skolorna måste vara ledande i omställningen till informationssamhället. Ylva Johanssons statssekreterare, Lil Ljungren Lönnberg, talar om att IKT möjliggör en jämlik skola och Roberto Carneiro, chef för multimediabolaget Forum, tillika Portugals före detta utbildningsminister, talar om vikten av att fylla klassrummen med mer teknik. För att ytterligare accentuera datorernas revolutionerande potential får ditresta elever från utvalda svenska skolor varje morgon kunskapsuppdrag som ska lösas och redovisas med hjälp av uppkopplade datorer. 10
NÄR SVERIGE VAR VÄRLDSLEDANDE KK-stiftelsen bildades 1994 och fick regeringens uppdrag att främja en spridd användning av informationsteknologi. Verksamheten finansierades med 3,6 miljarder från de nedlagda löntagarfonderna och resulterade bland annat i en rad uppmärksammade IT-projekt i skolan, de så kallade fyrtornsprojekten. Det är de projekten som nu skall visas upp för en internationell publik. Detta är ett av symposiets huvudsyften: att visa hur Sverige redan är på väg att skapa “the school of the future”. – Jag vill nog påstå att sommaren 1998 var Sverige världsledande, säger Stig Roland Rask två decennier senare. Han deltog i Lissabon som representant för Fredriksdalskolan i Lidköping där han bedrivit projektet “Internet och etik”. Året efter, 1999, började han arbeta för KK-stiftelsen med fokus på ungas nätkultur. – Det var mycket påkostade, innovativa experimentprojekt som visades upp. Det var väldigt stor beundran bland de som var där. Det här var tiden då internet skulle förändra världen. Två år innan IT-kraschen. Det var både naivt och visionärt.
Digitala drömmar Från den första svenska statliga satsningen på IT i skolan 1974 till att Sverige 1998 visar upp sig på världsutställningen i Lissabon kan man se en förändring i synsättet på vad IT är, kan och bör vara. Medan datorn på 70-talet främst ses som ett tekniskt hjälpmedel landar man under 90-talet i en allt mer teknik romantisk diskurs. IT ska nu omforma allt och alla.
11
Denna förändring går att se på namnen: Medan den första statliga satsningen på IT i skolan torrt och sakligt döps till Datorn i Skolan (DiS) heter statens offentliga utredning tjugo år senare Informationsteknologin – vingar åt människans förmåga. Det är en rapport där den nybildade IT-kommissionen, under ledning av statsminister Bildt, presenterar sina analyser och visioner för informationsteknologins möjligheter. Samhället står inför en revolution och, som de med poetiska ordalag skriver, detta skapar enorma möjligheter: “Människans förmåga att växa och utvecklas är hennes styrka. Rätt utnyttjad ger IT vingar åt denna förmåga. Det är vingar att lyfta och att överbrygga avstånd med. Det är vingar att förverkliga annars ouppnåeliga ambitioner med, vingar som kan revolutionera både vardag och arbetsliv [...] Den öppnar nya sätt att vara, arbeta, mötas och umgås.” (SOU: 1994:118.) Skolan är central för att IT-kommissionen ska kunna uppnå sin vision. Det är ju skolan som lägger fundamentet för medborgarnas teknologiska kunskap. Rapportens budskap är att öka IT-användningen. “Det är vår övertygelse att det är genom att stimulera denna som teknikens verkliga genombrott bäst främjas. Vingarna lyfter bara om de brukas.” Rapporten fortsätter resonemanget: “Tänk om alla unga i skolan skulle ha tillgång till datorer och möjlighet att ha direktkontakt med all världens kunskap.”
“Tänk om alla unga i skolan skulle ha tillgång till datorer och möjlighet att ha direktkontakt med all världens kunskap.” IT-KOMISSIONENS RAPPORT, 1994 12
IT OCH IDEOLOGI När politiker diskuterar IT så handlar debatten sällan om själva tekniken. Datorerna och nätverken är snarare politiska verktyg som kan nyttjas i en ideologisk strävan. Målsättningarna skiljer sig åt mellan olika politiska läger. Ett exempel: 1955, nästan exakt 50 år innan Bildtregeringens visionära utredning, diskuterade LO och socialdemokraterna datorsamhällets konsekvenser på konferensen “Tekniken och morgondagens samhälle”. Arbetarrörelsen såg ett problem med den snabba utvecklingen. Vad skulle folk göra med all sin lediga tid om maskinerna tog över jobben? Som Lina Rahm skriver i sin artikel om folkbildning och digitalisering: “Det sågs ju naturligtvis som någonting önskvärt men också lite farligt. Folkbildningen skulle därför behöva förbereda medborgarna för en meningsfull fritid.” LO:s och Socialdemokraternas syn på teknikutvecklingen kan kontrasteras mot Bildtregeringens individualistiska syn på framtiden. Den skillnaden blir inte minst blir tydlig i de små tankerutor som strös ut i IT-kommissionens rapport:
“Tänk om... ...man som förälder kunde stanna hemma hos sina sjuka barn när det behövs, men ändå få nästan allt det gjort som man skulle gjort på arbetsplatsen.”
...man själv fick skapa sin egen TV-kanal. Bara de program man själv vill se och vid de tidpunkter man själv vill.”
...stillers och Sjöströms filmer, och hela den övriga svenska filmskatten, skulle kunna beställas direkt till den egna TV-apparaten.”
...du själv kunde bestämma vilka avdelningar som morgontidningen skall bestå av.”
UR: Informationsteknologin - vingar åt människans förmåga, 1994 13
Kognitiv överbelastning Det är lätt att gå vilse på nätet. Vi söker vidare trots att det inte behövs, kollar notiser istället för att plugga, och känner i fickan efter mobilen utan anledning. Att internets informationstäta och impulsintensiva värld påverkar oss är uppenbart på många sätt. Ett talande exempel kommer från mitt eget liv. Jag arbetade med en föreläsning om hur hjärnan påverkas av den digitala världen och läste The Shallows av Nicholas Carr. Boken, med undertiteln What the Internet Is Doing to Our Brains är fylld av referenser till hjärnforskning och hjärnforskare. Varje gång ett nytt namn dök upp googlade jag det. Varje gång en ny rapport nämndes googlade jag den. Snart var webbläsaren proppfull av flikar som jag växlade mellan. Varje forskningsartikel ledde vidare till andra artiklar, som ledde vidare till andra artiklar. Hela tiden öppnades nya rum. I timtal satt jag så. Läste och googlade, klickade mig vidare, skummade mig igenom abstracts, googlade på nytt. Jag kunde inte sluta leta eftersom jag hela tiden hittade mer och mer. Problemet var att alla dessa timmar av febril aktivitet inte hade fördjupat min kunskap om ämnet. Jag hade hittat massvis, men paradoxalt nog läst och tänkt väldigt lite. Varje gång jag hittade en ny intressant artikel glömde jag min ursprungliga frågeställning. Dokumentet där jag skulle skriva föreläsningen ekade tomt. Oändligheten hade blivit ett hinder. Det intressanta var att kapitlet i The Shallows som jag googlat mig bort ifrån handlade om kognitiv överbelastning, alltså just det fenomen som hindrade mig från att verkligen förstå texten. Teorin om kognitiv belastning (Cognitive Load Theory) lanserades av utbildningspsykologen Jonathan Sweller och beskrevs 2017 av den världsberömde pedagogen Dylan Williams som “den enskilt viktigaste saken en lärare bör känna till”. Swellers teori säger i korthet 42
att vår förmåga att lära är beroende av den kognitiva belastningen i den givna situationen. Teorin förklarar varför mitt arbete havererade mitt i all den relevanta information som internet vänligt nog tillhandahöll: Min hjärna fick mer information än vad den klarade av. Arbetsminnet blev överbelastat, den kognitiva belastningen för hög. Men teorin förklarar egentligen inte varför jag betedde mig som jag gjorde framför skärmen. Varför klarade jag inte av att läsa en sak i taget? Varför kunde inte jag, med många års erfarenhet av att studera på högskola och att skriva uppsatser, hantera detta bättre? Varför tappade jag så lätt fokus?
“Vår förmåga att lära är beroende av den kognitiva belastningen i den givna situationen” Liknande beteenden – och tyvärr, sämre – ser jag i klassrum och hör talas om när jag föreläser ute i skolorna. Både lärare och elever upplever dagligen hur arbetet avbryts av Youtube-klipp, sociala medier, notiser, meddelanden, och datorspel. (I många skolor finns ingen som helst begränsning för eleverna att ha datorspel på sina skoldatorer.) Ja, avbrotten kommer egentligen från allt som känns roligare och mer direkt belönande än den där uppsatsen om upplysningen, som eleverna egentligen borde skriva. För faktum är att det nästan alltid känns roligare att göra något annat än det man för tillfället håller på med. Känsla av att ständigt vilja vara någon annanstans, att vilja vidare, lämnar tydliga spår i statistiken:
43
Ungdomar byter enligt mediekoncernen Time Inc. mediakälla 27 gånger i timmen när de surfar. En användare stannar enligt Nielsen Norman group i genomsnitt 10 sekunder på en internetsida (längre i appar). Vi tar enligt Apples egna statistik upp vår mobil 80–150 gånger per dag beroende på vilken ålderskategori som undersöks. Enligt Google gör en 3 sekunders laddningstid att man tappar över 50 procent av användarna på mobila enheter. I en undersökning av forskarna Yeykelis med flera bytte studenterna på ett college i USA var 19 sekund mellan aktiviteter på sin dator. Mer än 75 procent hade i genomsnitt uppe varje datorfönster i mindre än en minut. Enligt Loadstorm – ett företag som arbetar med laddningstid på internetsidor – kommer 74 procent att överge en hemsida om den inte laddar inom 5 sekunder.
Fort och ofta Man kan sammanfatta vårt beteende online med två ord: Fort och ofta. Vi rör oss i en hög hastighet i den digitala miljön, kastar oss mellan sidor och uppgifter. Och vi gör det ofta: Aldrig tidigare har vi konsumerat ett medium med samma aptit. Varför gör vi så? Varför tar vi upp mobilen hela tiden? Varför bytte studenterna i den amerikanska studien aktivitet var 19 sekund? Jo, för att de vill. För att vi känner att vi vill. För att närmare kunna förstå denna känsla och vilja måste vi tala om hjärnan. Vi har samma hjärna idag som de första människorna hade för cirka 90 000 år sedan. Hjärnan utvecklades i en miljö där det var avgörande att vara vaksam på hot och möjligheter. På savannen i Afrika var det viktigt att snabbt kunna ta in ny information och växla fokus: “Där borta finns lejonet som vill äta mig, och 44
där finns gasellen jag vill äta.” Vår hjärna uppmuntrar oss därför ännu idag att ta in ny information och att skifta fokus. När vi gör det belönas vi genom små dopaminkickar. Hjärnforskaren Daniel Levitin kallar detta för novelty bias. Vår hjärnas svaghet för ny information.
Hjärnans inbyggda vaksamhet hjälpte människan att överleva på savannen – men gör oss numera till ett lätt byte för skärmarnas lockande, omväxlande informationsflöden.
45
4. En ny kunskapssyn Elias Granath
18
Digitaliseringen av skolan har burits fram av förhoppningar, präglade av olika föreställningar om hur lärande ska gå till och om vad kunskap är. Den kunskapssyn vi bär på påverkar vår syn på digitaliseringen. Men något som sällan diskuteras är det omvända förhållandet. Vad händer med vår syn på lärande när ett nytt medium, som ger upphov till nya beteenden, på kort tid blir vår främsta källa till information? Hur förändrar de uppkopplade skärmarna vår syn på vad kunskap är?
91
Vad är kunskap? Den kunskapssyn som enligt Skolverkets riktlinjer ska prägla skolan är relativt diffus. Läroplanen för grundskolan innehåller inte någon explicit definition av kunskap. Där nämns visserligen att skolan ska erbjuda olika former av kunskap som ska bidra till elevernas utveckling och nyfikenhet, men begreppet beskrivs sedan inte närmare. Gymnasieskolans läroplan (Gy 11) har lite utförligare diskussioner. Kunskap beskrivs som ett icke “entydigt begrepp” som kan uppenbara sig i olika former “såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra.” Texten betonar vidare att “elevernas kunskapsutveckling är beroende av om de får möjlighet att se samband.” Ser inte eleverna samband mellan företeelser, fenomen och fakta så sker ingen kunskapsutveckling. Synen på kunskap präglas således i läroplanen av tanken att en djupare och mer komplex form av kunskap kräver insikter om samspel, kausalitet och förståelse om att saker hänger ihop. Att världen inte utgörs av isolerade händelser, eller enskilda bitar av information. Bernt Gustavsson, professor i pedagogisk filosofi på universitetet i Trondheim, skiljer i sin bok Vad är kunskap (2002) på kunskap och information. Det föreligger en skillnad mellan information och kunskap. Informationen strömmar över oss, men kunskap bärs av människor som tolkat och förstått det de tagit till sig. Där skolverket betonar förmågan att se sammanhang som avgörande för kunskapsutveckling kan man säga att Gustavsson sätter ett likhetstecken mellan kunskap och förmågan att se just sammanhang. För vad är information som har tolkats och förståtts om inte just kunskap som har satts i ett sammanhang - i en människa. Enskilda bitar information blir till kunskap när de införlivats i någon och kommit att betyda något för denne. 92
För att exemplifiera: Lord Byron var en poet som föddes 1788 och dog 1824. Vi förstår honom bättre om vi dessutom känner till att Byron verkade under romantiken och att romantiken var en litterär strömning i Europa under tidigt 1800-tal. Denna litterära epok kan i sin tur förstås i ljuset av dels hur den speglade en begynnande industrialisering, dels som en reaktion på 1700-talets upplysningstankar. Vidare kan vetskapen om hur romantiken övergick i realism placera Byrons dikt O dåna ocean i ett både litteraturhistorisk, politiskt och kulturellt sammanhang. När all denna information bärs av en människa blir det till en kunskap genom vilken hon oundvikligen förhåller sig till världen. Den enskilda biten information att Lord Byron var en poet som dog 1824 är i sig meningslös. Inte nödvändigtvis meningslös att kunna (det finns frågesport) men informationen är utan mening. Satt i ett sammanhang däremot kan namn, händelser, årtal och tankar hakas i varandra, tolkas och bli meningsbärande. Information har blivit till kunskap.
Information är inte kunskap Bernt Gustavsson menar att informationstekniken har lett till en sammanblandning av information och kunskap. Något liknande sade redan 1987 humanekologen Emin Tengström. Han påpekade då att informationsflödet inte omedelbart skapar mer välorienterade medborgare utan snarare leder till desorientering och förvirring. Det finns, menar han, “en meningsstörande tendens att inte klart skilja på information och kunskap, kunskap och underhållning.” Det Gustavsson och Tengström beskriver är en förändring i kunskapssyn som de menar uppstår som en konsekvens av en förändring i hur och var vi möter information. Det främsta problemet med denna förändring är tendensen att inte skilja på information och kunskap. Men vad innebär det, och varför är det ett problem?
93
Digitaliseringen skulle öppna upp världen för eleverna. En ny skola skulle skapas. Men blev resultatet det alla hoppades på? I Drömmen om det digitala söker Joakim Sveland och Elias Granath svar på varför digitaliseringen och internet – världens genom tiderna mest kraftfulla verktyg för att förmedla och skapa information – inte förbättrar resultaten i skolan. “Frågan är inte om tekniken är bra eller dålig. Det handlar om att förstå hur internet påverkar oss, hur det förändrar vårt sätt att vara och vårt sätt att tänka. Endast så kan vi närma oss de digitala verktygens pedagogiska potential.” Joakim Sveland och Elias Granath är båda yrkesverksamma lärare. 2018 startade de Informationspedagogerna, en verksamhet där de skriver och föreläser om hur digitaliseringen förändrar och påverkar vårt lärande.