9789188221841 by Smakprov Media AB

Gustaf Fröding Vägskäl

Innehåll

Claverhouse 9 Abbotsford 13 Gott julamot 16 Ett liv efter detta 18 Hök och duva 20 Skaldebrev till Maggan! 21 Anita 23 Sångmön 30 Dä kvetter 32 Ve! 34 Slutbalsepisod 36 När banan blir färdig 40 Det är kallt 43 Vapenvila 45 Romas herradömen 47 Brev till M. Hellberg 52 En likbegängelse 55 I Rom och Uppsala 58 Brottslingen 61 För skyttesaken 64

Hedersstandaret 66 Till boktryckaren C. Forssell

Ärkebiskop Jöns 70

Nyårsdröm 73

Spektaklet börjas

Tullskyddsriddarnes marsch 77

Vulkanisk grund 80 Midvinterfest

Jultankar 87 Sol och pannkaka 90 Parken 93 Intet krut 102 Den gamle professorn 106 Spelman i Hoppmansbol 109 Till en kusin i en fasters namn 112 Ulla la Bella 113 Vit vilar snön 115 Varthän går viking ur hög? 118 Prostgål’sfala d. 26 juli 1878 121 Återkomsten 123 Hur kom jag dit? 126 En sköldmö 127 Fröken på Sloreborg 129 Tunga åskmoln hiskligt store 131 Talaren 134 Visst kom jag från Fyrisstaden 136 Siri och Lell-Gustav 138 På taddis 140 Ensam Alsterspökomsusad 143 I den gamla Fyrisstaden 145 Skaldebrev till Maggan 149 Sjöfärd 154 ”Se skogen är grön!” 156 Ett misslyckat försök 158 Så lätt som Fritiof flög till topp 160 Till Hildegard Alstermark 164 Och hellre jag ginge med positiv 169 Gorgonen 170 Dåligt orienterad 172

Eldsvådan 173 Augusti månsken 175 Var icke ledsen fast molnen trycka 177 Till Astrid 178 Kung Don Philip av Castilla 180 Den landsflyktige 185 Maskerad 186 Till prinsessan Chrysanthemum 188 Bergslottets väldiga dörr 189 I hemskogen 191 Frihetsmarsch 193 Serafen Löjet 194 Ett poetiskt beslut 196 Mulna moraliska ögon betrakta 197 En gammal magister 198 En plikt-dikt 201 Den spöade 203 Jag skall dö, jag skall försvinna 204 Sådan är kvinnan 205 Är du sjuk av oren plåga 207 Ironia Divina 208 Cæsars vida starka huvud 209 Jag minns dig, Cæsar 210 Var det blott ett symptom för den vakande 211 Hedstämning 212 Oväder 213 Stanzer 215 Hymn till den själiska skönheten 219 Koptisk sång 223 Talismaner 224 Ulalume 225

Claverhouse

Säg, minns du kanske Claverhouse, ock kallad lord Dundee, han var av Grahames ädla blod och stolthet sjöd däri. Han var en man, som aldrig vek, och faran var för honom lek och aldrig såg du honom blek i stridens raseri.

Och ej han övade miskund mot covenantets män och den, som råkat i hans våld, han vände ej igen. Förgäves covenanten flyr och döljer sig i skog och myr.

Nej, när rebellen stred med mod, förtvivlans hjältemod, när striden röt som åskans dån och allt i flammor stod, och när man vildast högg och slog, den dystre kavaljeren log — det leendet man visste nog betydde: ”mera blod”.

Dundee är här! Lägg an! Ge fyr! och död är Årgyles vän.

Så for han fram och mördade till gagn för kung och stat och aldrig hatades en man med så förtvivlat hat, som det i männens hjärtan sjöd, som det från kvinnors läppar ljöd, hos barnet brann i blickens glöd mot denne järnsoldat.

Och barn och kvinnor skonade han ingalunda, ”ty rebellavföda växer opp och är av samma gry som gamla whiggar”, tänkte han, ”och kvinnan eggar upp sin man”. Och tomt blev hem, dit budet hann: ”Dundee är kommen, fly!”

Men säker rider Claverhouse, för kulor går han fri. Mot döden han föraktfullt ler och är med häxeri ställd under onda makters vård, så säges det, och gjuten hård och hin rår om den tappre lord, den tappre lord Dundee. I kungens sal bland riddarna du ser en skepnad käck 10

och elegant och stolt, det är psalmsjungarenas skräck. Och vore ej hans ögonbryn och vore icke Grahameshyn, du trodde kanske, att din syn med ditt förstånd drev gäck.

Den skönaste är Claverhouse bland män på kungens fest och för sig lika väl i dans, som han sig för till häst i något blodigt höglandsslag; se dessa veka anletsdrag, märk vilket utsökt fint behag i varje min och gest.

Ty han, som på sitt samvete bär fyrahundra mord, och han, vars dystra hårdhet är kring land och rike spord, är hovets främste kavaljer och skönheten behagsjukt ler och trånande på hjälten ser vid hans galanta ord.

Men ingen lady i sitt våld hans tappra hjärta fått, och loge hon och suckade, tills hennes hår blev grått, hon fångade ej hans person, ty striden blott är hans passion. 11

Han bytte gärna bort en tron mot whiggars hugg och skott.

Men vilken död fick Claverhouse, med undran frågen I, och kunde aldrig hämnden rå på hin och häxeri?

Och snart är han i kamp igen bland skotska höglandsberg och mörka rykten ljuda snart, som kyla ben och märg. Från norden höres fasans skri om mord och blodbad, men Dundee bland morden rider kall och fri och stänkt med blodets färg.

Hans liv en silverkula tog, i Killiecrankies slag han dog, där Stuarts fiende han slog, den tappre lord Dundee.

Ännu ibland, när åskor gå, vid midnatt skåda vi i någon öde, enslig trakt, som folk ej färdas i, en ryttartrupp betäckt med damm och blodbestänkt, som spränger fram. I spetsen blek och allvarsam bland dem syns lord Dundee. 12

Abbotsford

Ack, romantikens ton förklungit, dess sista sträng på harpan sprungit, dess störste skald, sir Walter Scott, för längesen från oss har gått. Men än hans sång vårt öra tjusar och vemodsfullt en viskning susar, en röst ’från minnets tempelgård i ekarne på Abbotsford.

Och se, där skymtar ju tartanen på mannen av den gamla klanen, som är förglömd av världen nu, den gamle trogne Evan Dhu. Mac Ivor, född till höga dater, går bland sin klan med stolta later.

Det viskar om de vilda fejder, som härjat Skottlands sköna nejder, om trotsighet, om svek och blod, om ädelhet och hjältemod, om präktig fest och muntra jakter, om mörka dåd i vilda trakter, om fattigman, om kung och lord, så viskar det på Abbotsford.

Hos dem har Charlie trogen vård, så skymtar det på Abbotsford.

Där syns Dalgetty vid pokalen. Han ordar vitt och brett i salen om hur han slogs vid Breitenfeld och finner allting väl beställt. Men vid hans sida syns en annan med vemodsdraget över pannan, som tyckes båda om förgås, det är markisen av Montrose.

Där ligger Rothsay, skön men härjad, av hungerdödens blekhet färgad, där sörjer herrn av Ravenswood med skövlad lycka, krossat mod, och där Maria ömt begråter den trognaste av undersåter. Den ädle Douglas’ lott var hård, begråtes än på Abbotsford.

Se dit emellan trädens stammar: ett slott i brand mot himlen flammar, du ser en sydländskt skön gestalt, så kungligt stolt i skick och allt, stå på ett bröstvärn, blek om kinden, med lockar fladdrande för vinden. Hon nämns Judinnan rätt och slätt, men stammar ned från Davids ätt. Så lekes skuggors lek i lunden, men låt oss också göra runden 14

in under götiskt välvda tak igenom Abbotsfords gemak. Och även här i öde salar det gamla trogna minnet talar om ädelhet hos gammalt blod, sir Walters eget hjältemod.

Ja, här han satt av sjukdom bruten, men in i döden dock besluten, att om han icke leva kan, han dock skall dö som gentleman. Sir Walter vilar bland de döde, mig tyckes dock, som ekon ljöde av skaldens rost, likt mollackord: Ännu jag älskar Abbotsford.

Gustaf Fröding (1860-1911) är en av Sveriges främsta poeter. Han föddes i Värmland och kom 1880 till Uppsala för studier. Under ungefär fem år var han därefter anställd på Karlstads-Tidningen. 1891 kom hans uppmärksammade debut, Gitarr och dragharmonika. Från 1894 ägnade han sig helt åt sitt författarskap. En av de mest kända diktsamlingarna är Stänk och flikar från 1896 som bland annat innehåller dikten ”En morgondröm”, som ledde till åtal – men han friades. Fröding är även känd för att ha publicerat ett antal dikter på värmländsk dialekt. Han var periodvis psykiskt sjuk och under vistelser på flera kuranstalter fick han möjlighet att förkovra sig i sitt skrivande. Sina sista år var han bosatt på Djurgården i Stockholm. Vägskäl är en samling dikter av författaren, dels skrivna under ungdomsåren, dels under senare delen av livet (1886-1910). Därtill har Frödings översättningar av Edgar Allan Poe, Johann Wolfgang von Goethe m.fl. tillfogats volymen.