CAMILLA STEN & VIVECA STEN
Äntligen framme
Stugan var perfekt.
Sara ville hoppa av glädje.
Gruset knastrade under bildäcken när hon sakta svängde in på uppfarten.
Stugan var röd med svart tak.
Till höger om dörren hängde en gammal båtshake.
Dess krok var rostig
och det långa trähandtaget hade bleknat i solen.
Huset stod längst upp på den lilla kullen, med utsikt över stranden.
Det fanns inte en enda granne på flera mils avstånd.
– Gud vad det är vackert, sa Sara till Henrik.
Det är så lugnt här.
Hon stängde av bilmotorn och lyssnade till vågorna och fiskmåsarna som skrek.
Hon visste redan att luften utanför skulle vara kall och klar.
Det var maj, men så här långt norrut kändes det mer som mars.
Svala dagar och kyliga nätter.
Men ljuset var fantastiskt.
– Ska vi gå in? frågade Sara till sist.
Hon väntade inte på svar.
Istället öppnade hon dörren och klev ur bilen.
Det var blåsigare än hon hade trott.
Vinden rufsade om hennes korta mörka hår.
Men doften av havet och saltet i luften
gjorde henne lycklig.
– Visst ser den lite läskig ut? sa Henrik.
Sara vände sig om.
– Vad? frågade hon.
– Stugan, sa Henrik.
Han tittade inte på havet, han tittade på huset.
Sara kände ett stick av irritation.
Och dåligt samvete.
Hon hade sagt till Henrik att de hade fått stugan billigt.
Att hon hade hittat den på Blocket.
Hon hade inte berättat om Marika.
Eller om vad som hänt i stugan.
Det var konstigt att han redan tyckte att huset var kusligt.
Han kunde väl inte
ha fått reda på någonting?
– Kom, sa hon till Henrik och tog hans hand.
Det kommer bli mysigt, jag lovar.
– Men väskorna då? frågade han och skrattade.
Och maten?
Sara log. Hon kunde inte låta bli.
Han var så fin när han skrattade.
Hela hans ansikte lyste upp.
De hade varit tillsammans i nästan sju år.
Ibland glömde hon bort
hur mycket hon tyckte om honom.
De senaste månaderna
hade hon varit så stressad.
Jobbat för många sena kvällar.
Henrik hade också varit borta mycket.
De hade knappt sett varandra.
Det var därför de var här nu.
En långhelg vid havet.
Fyra dagar för sig själva.
För att ta hand om varandra.
– Vi kan hämta väskorna sedan, sa hon.
Kom nu.
Stugan
– Hallå? ropade Henrik när de klev in genom dörren.
Sara knuffade på honom.
– Det är ingen hemma, sa hon och himlade med ögonen.
Henrik nös och kliade sig om näsan.
– Vad dammigt det är, sa han.
Sara log nervöst. Hon ville verkligen att han skulle tycka om huset.
– Ingen har varit här på länge, svarade Sara.
Och titta hur söt den är!
Stugan var verkligen söt, men ganska liten.
Den slitna soffan var grön och matchade de blommiga tapeterna.
I ena hörnet fanns en kokvrå
med två spisplattor och ett matbord.
– Inget kylskåp, sa Henrik.
– Vi kan lämna maten i bilen, sa Sara.
I kylväskorna.
Hon trodde att Henrik skulle gnälla om det, men han ryckte bara på axlarna.
Sedan såg han sig omkring.
– Var är sovrummet? frågade han.
– Där inne tror jag, sa Sara.
Hon gick fram till en vit dörr och öppnade den.
Sedan började hon skratta.
Henrik flinade bakom hennes rygg.
– Inte så romantiskt, va? sa han.
På var sin sida om ett litet bord stod två smala enkelsängar.
Genom ett fönster såg man havet.
– Här har du anledningen till att det var så billigt, sa Sara.
– Det blir trångt, sa Henrik.
Och det är väldigt kallt här inne.
Han såg missnöjd ut.
– Äsch, det klarar vi, sa Sara och log tappert.
Vi får värma varandra.
Det blir som när vi pluggade.
Minns du?
De hade träffats på universitetet.
Henrik hade flyttat in i rummet bredvid hennes i en studentkorridor.
Hon hade just börjat läsa till sjuksköterska.
Han gick andra året på ekonomprogrammet.
Det kändes som mycket länge sedan.
– Ja, det var alltid iskallt i studentrummen, sa Henrik roat.
Han lade händerna runt hennes midja.
Hans mun var precis vid hennes öra.
– Men vi fick det att fungera, eller hur?
Sara vände sig om.
Henrik hade en glimt i ögat.
Han drog henne till sig och kysste henne.
Han smakade mint och cigarettrök.
När han drog sig tillbaka flinade han igen.
Sedan knuffade han milt ner henne på en av sängarna.
– Ska vi leka studenter? frågade han.
Sara skrattade och drog ner honom på sängen.
Hon lade benen om hans midja och kysste honom djupt.
Det här skulle bli en bra helg.
Det måste det bli.
Sara och Henrik har fått låna en stuga vid kusten.
Sara vet att stugan har en hemsk historia, men trots det är hon inte rädd. Det här ska bli en bra semester.
Redan första kvällen börjar märkliga saker hända.
Och snart förstår Sara att långhelgen vid havet var ett stort misstag.
LÄTTPOCKET SKRÄCK
