Irinas första match
Eremias darrade. Han var inte nervös.
Inte för egen del.
På kickboxningsmattan en bit ifrån honom stod Irina.
Smala, bleka och stenhårda Irina från kickboxningsklubben.
Deras klubb i Hässelby.
I rinas allra första match, i en stor kampsportshall i Farsta.
Flera kickboxningsmattor låg bredvid varandra.
Men bara en användes för matcher.
De andra var till för uppvärmning.
E remias såg att Irina bet ihop om tandskyddet.
Tränarna Selma och Rickard pratade med henne.
Eremias kunde inte höra vad de sa.
Irina stirrade rakt fram. På ingenting.
Det såg inte ut som om hon lyssnade.
Men hon nickade ibland.
Och det fanns en svart glöd i hennes ögon.
På samma kickboxningsmatta stod en mörkhårig tjej som försökte vara lika stenhård som Irina.
Lika sammanbitna käkar, samma stela blick.
Men tjejens ögon var tomma. Liksom avstängda.
Tjejen hoppade upp och ner.
Slog några slag i luften med fladdriga rörelser.
Irina gjorde ungefär likadant.
Men Irina hade tyngd och kraft i rörelserna.
Det såg ut som om hon var redo.
E n domare ställde sig mitt på mattan.
Kallade till sig Irina och den andra tjejen.
E remias lutade sig fram. Bredvid honom stod några kompisar från kickboxningsklubben.
Det var första matchen för någon från deras klubb.
Första testen.
E remias hade varit i hallen hela dagen.
Han hade sett flera bra matcher.
Blixtsnabb kickboxning. Smarta slag. Hårda sparkar.
H an hade också sett missar som avgjort en hel match.
En spark som tog för lång tid.
En attack som lämnade en öppning.
Det viktigaste var att inte bli träffad.
Att vara snabb och kall. Och smart.
Inte bli arg. Eller rädd.
Om känslorna tog över försvann kontrollen.
Och då blev man träffad. Gång på gång.
Man kom aldrig ikapp.
Eremias visste hur det kändes.
Ute på mattan sträckte Irina fram sin ena handske.
Den mörkhåriga tjejen stötte till den med sin handske.
Båda tjejerna backade några steg och höjde armarna.
Skyddade ansiktet. Redo.
M atchen var igång.
Bredvid Eremias rätade John på sig.
Hans blick följde spänt varenda rörelse tjejerna gjorde.
John var allra bäst i deras träningsgrupp.
En smal och blixtsnabb kille.
– Heja, Irina! ropade John.
– Kom igen, Nova! ropade ett större gäng en bit ifrån dem.
Du vinner lätt!
E remias såg hur Irinas käkar spändes omkring tandskyddet.
Hon hade hört.
Bra, tänkte han.
Tjejen som hette Nova fintade ett slag mot Irina.
Irina reagerade knappt. Nova sparkade.
En roundhouse-spark med höger ben.
Irina fångade sparken på sina underarmar.
Nova attackerade igen. Snuddade vid Irinas huvudskydd.
Gänget som hejade på Nova skrek högt.
Irina backade och Nova följde efter.
Som ett rovdjur som kände lukten av blod.
E remias upptäckte att han höll andan.
Varje slag och varje spark kunde bli avgörande.
Ett misstag var allt som krävdes.
Det måste vara som att gå på lina.
Över en avgrund.
Nova träffade Irinas huvudskydd, ovanför garden.
Irinas huvud trycktes bakåt av smällen och hon vacklade till.
Tydligt skakad. Nova kom efter.
Slog igen. Träffade Irina över ögat.
E n bit därifrån satte Irinas mamma handen för munnen.
Bredvid mamman gapade Irinas lillasyster Emma storögt.
Sedan kröp hon ihop mot sin mamma. Blundade hårt.
Eremias ville inte att de skulle behöva se Irina bli slagen.
Det var som om Irina hade förstått det.
Hon gled undan på den mjuka mattan.
Nova sparkade och Irina fick upp ett underben i vägen.
Eremias hörde smällen när Novas fot träffade.
Nova flämtade av smärta.
– Bra! ropade John.
Irina slog till Novas gard.
Fick hennes händer att flytta på sig. Irina slog igen.
Slog så snabbt att Nova bara kunde skydda sig. Inget annat.
E remias hade sett Irina göra likadant på träningar.
Han visste hur de snabba slagen kändes.
Som om han var omringad. Som om det regnade slag.
Men Irina fick inte in några rena träffar.
Till slut kunde Nova räta på sig.
B åda andades redan hårt.
Svetten blänkte i deras ansikten.
När första ronden slutade skakade Eremias ännu mer. Matchen var helt jämn.
I rina drack vatten. Selma och Rickard pratade med henne. Rickard visade något hon skulle göra med garden.
Irina nickade tyst.
Hon stirrade tvärs över ringen med kolsvarta ögon.
På Nova.
Eremias visste hur hårt Irina hade tränat för den här matchen.
Hur mycket den betydde för henne.
Och hennes mamma och lillasyster Emma var här för att se henne vinna.
Selma och Rickard hade sagt att första matchen alltid var svår.
Allt var nytt och det tog tid att vänja sig.
Men Irina tänkte inte så.
För henne var kickboxningen allt eller inget.
Hon hade inte tid att vänja sig.
Hon ville vara bäst på en gång.
Nästa rond började.
Nova attackerade direkt, men Irina försvarade sig behärskat.
Snart andades Nova hårt. Slagen tappade sting.
I rina lämnade små öppningar i sin gard.
Nova fortsatte att slå. För att hon liksom måste.
Hon såg ju öppningarna.
Ibland träffade hon. Men aldrig hårt.
Hon blev snabbt tröttare.
Nova spände kroppen för ett nytt slag.
Eremias hade lärt sig att se hur hon gjorde.
Den där lilla anspänningen som talade om att ett slag var på väg.
Irina hade också lärt sig.
Och Irina slog blixtsnabbt.
Hennes näve träffade Novas kind och fick tjejen att ta ett steg baklänges.
Irina följde efter och matade in slag.
Men Nova höll armarna uppe och lyckades freda sig.
Också Irina blev trött.
Tjejerna backade ifrån varandra. Hämtade andan.
– Fortsätt! ropade John.
Du har henne!
E remias insåg att det var sant.
Nova hade försökt så gott hon kunde.
Attackerat med slag och sparkar. Nu kunde hon inte mer.
Nova hade inte lyckats rubba Irina.
Hon var trött. Tröttare än Irina.
– Försiktigt, ropade Rickard.
Irina gick fortfarande på lina. Men målet var i sikte.
Det gällde att hålla balansen hela vägen fram.
– L igg på, väste John.
Låt henne inte vila!
I rina attackerade lugnt och bestämt.
Tvingade Nova baklänges.
G änget på andra sidan hade tystnat.
Spända ansikten följde Novas rörelser på mattan.
Nova försökte slå sig loss från Irina.
Men slagen hade förlorat sin kraft.
Nova gick i clinch med Irina.
Höll fast och försökte få tiden att gå.
– Break! sa domaren.
Nova blev tvungen att släppa.
Irina fortsatte att jaga henne.
– Shit, hon vinner ju, sa John.
Eremias nickade.
Det var fantastiskt att se Irina i ringen.
Så lugn och fokuserad.
Hon attackerade rakt och hårt.
Lämnade nästan inga öppningar.
Försvarade sig på samma sätt. Utan att röra en min.
Född till att kickboxas.
När matchen var över
höjde domaren Irinas ena arm i luften.
Först då log hon. Hela vägen inifrån.
Ett leende som lyste upp hela hallen.
Eremias blev varm av hennes glädje.
I rinas mamma och Emma stod upp och skrek av glädje.
– Fan, jag vill också gå matcher! sa John.
Jag med, tänkte Eremias.
Han ville stå i ringen och känna hur domaren höjde hans arm.
Det här är Robin
Eremias såg den välkända skylten på avstånd.
Kampsport – för alla som vågar.
Han log för sig själv och ökade farten.
Gruset på trottoaren knastrade under hans fötter.
Vintern var på väg bort.
Snön hade smält och det fanns värme i luften.
Det kändes som om livet återvände.
E remias var extra träningssugen efter att ha sett Irinas match.
Han ville gå på lika hårt som hon.
Sedan ville han ha en egen match.
H an skyndade nerför trappan och
klev in i Hässelby Kickboxningsklubb.
Svettlukten slog emot honom, men han tänkte inte längre på det.
Källarlokalen hade blivit hans andra hem.
S elma stod innanför dörren.
– Hej Eremias!
L ängre in i lokalen såg han Irina.
Irinas kind var svullen efter gårdagens match.
Men hon var fortfarande glad. Det strålade om henne.
Några av de andra i träningsgänget var också där.
Ljudet av kompisarnas småprat och skratt.
E remias hälsade och gick längst in.
La sin väska på högen mot den innersta väggen.
Vände sig om och upptäckte att Rickard stod bredvid honom.
– Hej Eremias.
Det var något med Rickard. Han var liksom stel.
Inte så lugn, som han brukade. Blicken var annorlunda. Undvikande.
E remias upptäckte att någon stod bakom Rickard.
Någon han kände igen.
E remias darrade till och drog ett djupt andetag.
– Här är Robin, sa Rickard. Han ska träna med oss igen.
E remias trodde inte sina ögon. Vad fan var det här?
– Jag vet att ni har bråkat en del, fortsatte Rickard. Men det är annorlunda nu.
Det är dags att lägga allt det där bakom sig. Det kommer att bli bra.
Det kändes som om golvet öppnade sig under Eremias.
Han hatade Robin. Så att det kokade i honom.
Eller han hade i alla fall gjort det.
F lera månader tidigare hade Robin slagit ner honom. Stulit hans telefon. Sedan hade Robin slagit ner honom en gång till. Stampat sönder telefonen han fått låna.
Fortsatt att jävlas.
Det var Robin som hade fått Eremias att börja träna kickboxning.
Robin hade tränat på samma klubb.
Men blivit avstängd. För att han slagits på andra ställen. På gatan.
Eremias hade fått sin hämnd. Han hade gett igen.
Slagit Robin sönder och samman. Fått ner honom på knä.
Vunnit deras kamp.
Men vreden fanns kvar.
Nu stod Robin här. Bara en liten bit ifrån honom.
Under samma tak.
Robin såg lika skitig ut som alltid. Lika sliten. Ögonen var två svarta hål.
Det fanns ingen glädje i dem. Ingen längtan.
Robin verkade inte bry sig om någonting.
Och det var obehagligt, insåg Eremias.
Människor som inte brydde sig om någonting gick inte att lita på. De kunde göra vad som helst.
– Varför ska han träna med oss?
Eremias hörde hur arg han lät.
– Jag trodde han var avstängd.
– Du har också varit avstängd, sa Rickard och såg Eremias i ögonen.
För att du slogs.
– Jag slogs med honom, ju! Försvarade mig!
Eremias pekade på Robin. Fingret darrade.
– Han attackerade mig! Så jag slog ner den jäveln.
I lskan vällde upp inom honom.
Han hörde att han skrek ut orden. Men han sket i det.
Hatet var tillbaka. Pulsen dunkade i öronen.
Robin rörde inte en min.
Eremias ville upprepa det han skrikit.
Han hade besegrat Robin!
Mosat ner honom i asfalten. Vunnit över aset.
Robin tittade inte ens på honom.
Eremias hoppades att Robin skämdes, men han visste inte säkert.
– Du blev avstängd i två månader, sa Rickard.
Sedan var du välkommen tillbaka.
Robin har varit borta i nästan ett år.
Nu är han också välkommen tillbaka.
E remias var illamående av ilska.
– Så jag ska typ förlåta honom?
R ickard skakade på huvudet.
– Behövs inte. Det enda som krävs
är att du kan tänka dig att träna på samma ställe.
E remias la armarna i kors över bröstet.
– Och om jag inte kan det?
H an skulle kunna gå därifrån. Nu.
Ta sin väska och lämna klubben.
Lämna alla kompisar. Aldrig komma tillbaka.
– Det tycker jag skulle vara väldigt synd, sa Rickard.
– Men Robin skulle få vara kvar?
Du ser hellre att jag går?
Det bultade i Eremias tinningar.
– Den här klubben är Selmas och min, sa Rickard.
Vi bestämmer vilka som får komma hit.
Vi har bestämt oss för att ge Robin en ny chans.
– Så vad jag tycker spelar ingen roll?
Rickard la en varm hand på hans axel.
– Eremias, självklart spelar det roll vad du tycker.
Och jag förstår om du inte är glad. Men ge Robin en chans. Det behöver han. Jag vill att det ska funka.
Och jag tror verkligen att det kommer att göra det.
E remias stolthet vrålade åt honom att gå därifrån.
Han tänkte inte vara på samma plats som en idiot som Robin.
– Skit i Robin.
Eremias upptäckte att John hade kommit fram till honom.
– Han är inte viktig, fortsatte John. Nu tränar vi. Kom.
Johns ord var en öppning. Eremias andades ut. Hans stolthet hade nästan tvingat honom att gå.
– Okej, sa han till John.
– Bra, sa Rickard. Samling här allihop!
Vi har en nygammal kille här idag.
Gruppen samlades omkring Rickard. Eremias stirrade på Robin.
Killen bara stod där.
Ansiktet var fortfarande orörligt. Eremias undrade vad som rörde sig i Robins huvud.
Hur kunde det jävla aset tro att han var välkommen till deras träningar?
Eremias tränar inför sin första match i kickboxning.
Hans klasskompis Mats har redan vunnit flera matcher och berättar om det för alla.
En dag dyker det upp en kille på Eremias träning. En kille Eremias känner igen.
Det är Robin, som misshandlade och rånade Eremias och fick honom att börja med kickboxning.
Eremias måste samsas med Robin på träningarna, trots att han hatar honom.
Samtidigt kommer den första matchen allt närmare.
Och i skolan tjatar Mats om hur bra han är.
Eremias drömmer om att möta Mats.
Besegra den där skrytande idioten.
Han vet bara inte hur det skulle gå till.
Kickboxaren 3 – Slutkampen är en fristående fortsättning på de populära böckerna Kickboxaren som kom 2013 och Kickboxaren 2 – Fightern som kom 2015.
