Louis Ginzberg
Tankar till Tanak av Louis Ginzberg
Originalets titel: Legends of the Bible
Översättning: f Kai Larsen
Omslagsbild: Jakobs brottning med ängeln, Rembrandt van Rijn, 1659
Formgivning och sättning: Gloria Förlag / Tony Larsdal
Utgivare: Gloria Förlag www.gloriaforlag.se info@gloriaforlag.se
Tel: 031 - 49 29 40
Tryck och bindning: Printon, Tallinn, 2024
ISBN: 978-91-87615-42-9
Innehåll
Förord ............................................................ sidan 7
Om författaren ............................................ sidan 11
Skapelsen .................................................... sidan 12
ur Urhistorien, ur Första dagen, ur Andra dagen, ur Tredje dagen, Paradiset inreds, ur Fjärde dagen, ur Femte dagen, ur Sjätte dagen
Adam ............................................................ sidan 24
Människan och världen, Adams skapelse, Evas tillblivelse, Adams hädanfärd, Evas död
Tio generationer ......................................... sidan 33
Kains födelse, Brodermordet, Kains straff, Kains öde, Sets släkttavla, Enosh
Noa ................................................................ sidan 41
Noas födelse, De fallna änglarna, Den heliga Boken, Arkens invånare, Efter floden, Fylleriets elände, Världen befolkas
Abraham ...................................................... sidan 52
Abrams barndom, Sanningens förkunnare, Tio tider av hungersnöd, Tefillin, Melkisedek, Förbundet av det delade, Saraj och Hagar, Namngivningar, Abrahams besök, Syndens orter, Sodoms förstörelse, Abraham i Filistéen, Isaks födelse, Ismael drivs iväg, Abraham anklagas, Vandringen till Moria berg, Akeda, Bocken och syndernas förlåtelse, Saras död, Fler nådesbevis, Eliesers uppdrag, Frieriet till Rebecka, Förebud om döden, Abraham skådar himmel och jord
Isak ............................................................. sidan 103
Isak hos filistéerna, Fader Isak
Jakob ...........................................................
sidan 108
Esaus och Jakobs födelse, Favoritsonen, Förstfödslorätten, Rebecka välsignar Jakob, Isaks blindhet, Jakob välsignas, Esau tröstas, Jakob lämnar fadershuset, Undrens dag, Jakob hos Laban, Jakobs bröllop, Jakobs barn, Jakob i Labans tjänst, Förbundet med Laban, Bröderna förbereder sitt möte, Jakob kämpar mot ängeln, Mötet mellan Esau och Jakob, Isaks död och arvsskifte, Esau drar i fält mot Jakob
Job ............................................................... sidan 158
Job och patriarkerna, Jobs välstånd och välsignelser, Job klagar, Jobs tre vänner, Elihu
Josef ............................................................ sidan 166
Favoriten, Josef drömmaren, Josef i brunnen, Josef säljs, Manteln visas för Jakob, Josef hos Potifar, Josef och Zuleika, Josef kastas i fängelse, Drömtydaren, Josef upphöjs, Bröderna reser till Egypten, Bröderna möts, En andra resa, Josef och Benjamin, Tjuvgods, Juda ber och hotar, Josef ger sig till känna, Jakob får goda nyheter, Jakob kommer till Egypten, Jakobs sista önskan, Jakob dör och hedras, Josef storhet och slut, Josefs sista resa
Ordlista ...................................................... sidan 222
Förord
Syftet med denna översättning är tvåfaldigt: För det första att hjälpa vårt folk, vare sig judar eller kristna, att på nytt plocka fram den Heliga Skrift och hitta glädjen i att läsa budskapet från den Evige – och reflektera över det. Då upptäcker man hur lik sig människan är i alla tider, även om de yttre levnadsvillkoren kan skifta och har skiftat. Den andra avsikten med boken är att mina medkristna syskon ska finna hur mycket vårt västerländska samhälle tagit i arv vad gäller tankegods och moralisk känsla av judendomens Bibel och berättartradition.
Ordet Tanak, som återfinns i bokens titel, är den judiska benämningen på vad kristna kallar Gamla testamentet: T står för Toran, de fem Moseböckerna, N för Neviim, Profeterna, och K för Ketuvim, de övriga Skrifterna. Vilka böcker som skulle ingå i kanon fastställdes slutgiltigt på 100-talet. Ett kriterium för vad som togs emot som G-ds ord var att varje enskild bibelbok skulle peka fram mot den kommande Messias. En kristen, som i Jesus från Nasaret känner igen den utlovade Frälsaren, finner i bibeltexterna ständigt nya referenser till honom.
Både Synagogan och Kyrkan erkänner att Bibeln är nedskriven av människor som efter sina personligheter, goda och svaga, har författat texterna. Men vår visshet är att G-d med Sin Ande har inspirerat dem så att det överlämnade resultatet helt och
hållet återspeglar vad Herren själv vill ha sagt. Det innebär att ”inte en prick ska förgås”. Ordet ska tas emot som det står.
Understundom är detta Ord dock svårt att förstå eller uppfatta som ett kärleksbudskap, därför måste det tolkas. Men det finns vissa kriterier för hur en sådan förklaring kan gillas. För det första: ”Skrift ska med Skrift förstås”, d v s uttolkningen ska stödjas av andra ställen i Bibeln. Här möter oss den judiska traditionen att vid studiet föra ett samtal över flera hundra år –ibland med mycket skiftande åsikter – tills man kan övertyga varandra om hur det enskilda bibelordet hänger samman med resten av Skriften. För det andra möter oss Kyrkans bud att det som ”alla kristna överallt och i alla tider hållit för sant”, det ska hållas för heligt och utgöra trosregeln.
Dessa berättelser är inte bibelordet. Men de är inspirerade av och inspirerande till att fördjupa sig i G-ds ord. Därför finns instrött här och var referenser eller citat av enskilda verser att slå upp och läsa. Gör det! Några av legenderna leder sitt ursprung till den förbibliska världen som kanske berättelserna där de fallna änglarna interagerar med jordiska kvinnor, eller till folkloristiska föreställningar som fabler med talande djur och träd. Här möter vi dem dock utarbetade i en strängt monoteistisk kontext där den moraliska halten återspeglar tio G-ds bud och andra judiska lagar.
Åtskilligt av berättelserna har cirkulerat i den kristna världen. Till exempel finner vi berättelsen om hur Kain dödas av Lemek både i östkyrkan och avbildad på ett glasfönster i 1200-talskyrkan Sainte-Chapelle i Paris, eller uppgiften att platsen där det första brodermordet skedde var Damaskus, efter hebreiskans `dam sak,(= blod dränkt) som Hieronymus – översättaren av Bibeln till latin på 400-talet – vet att berätta. Även Shakespeare känner till denna ort när han i Henrik VI låter biskopen anklaga hertigen: ”This be Damascus; be thou cursed Cain, To slay thy brother Abel, if thou wilt.”
Efraim Syriern (300-talet) refererar till ”vissa bokmän” när han återberättar historien om Hiel. Denna hebreiska källa beskriver Elias kamp mot Baalsprästerna, 1 Kung 18:20-40. Då de inte litade enbart till sina böner gömde prästerna beteliten Hiel inuti altaret så att han kunde tända elden när de ropade ordet Baal, men G-d sände en orm som bet mannen.
På svenskt område har vi ”Dyalogus Creaturam”, den första tryckta boken i Sverige från 1483, som hämtar stoff från äldre material och inte minst August Strindbergs roman ”Tjänstekvinnans son” som hänvisar till berättelsen om Hagar och Ismael.
Denna bok, som utgör översättning av första halvan av ”Legends of the Bible” av Louis Ginzberg, Philadelphia, USA 1956, kom i min ägo i Jerusalem 1986 när dåvarande direktorn för Svenska Teologiska Institutet f Göran Larsson tog mig på inköpstur i staden under en kurs om påsken i judisk och kristen belysning. Kursen och boken har varit mig till stor glädje och uppbyggelse i min privata bibelläsning liksom i min prästerliga förkunnelse, där jag via dem lärt mig att associera det ena ordet med andra bibelställen. 1917 års bibelöversättning har som sin drivfjäder att genom hela Bibeln översätta varje hebreiskt eller grekiskt ord med samma svenska beteckning. Min uppväxt med denna översättning har varit mig till stor hjälp i utantillciteringen, men för en yngre generation har nyare översättningar varit av nöden för att förstå innehållet. Om inget annat sägs har jag valt att använda Folkbibeln 2015 i citat och hänvisningar.
Ett särskilt tack vill jag även rikta till min förläggare f Tony Larsdal som uppmuntrat mig och arbetat med bokens färdigställande, samt inte minst Daniel Askland för språklig hjälp och genomgång av manuskriptet under många sena kvällar.
Med önskan om större förståelse och glädje i våra båda religioners gemensamma heliga Skrift överlämnas urvalet i denna bok till läsaren med förhoppning att texten ska berika och uppmuntra till eget studium av Honom som tronar på änglarnas lovsånger.
Brastad juli 2024
f Kai Larsen
Om författaren
När Louis Ginzberg dog 1953 var han erkänd som världens lärdaste på talmudisk undervisning. Hans egna studier, först under den berömde 1700-talsrabbinen Elia av Vilna, fortsatte på universiteten i Berlin, Strasbourg och Heidelberg och sedan 1902 på Judiska Seminariet i New York, där han tjänstgjorde som professor i Talmud i över ett halvt sekel.
Han föddes i Litauen 1873 och flyttade för gott till USA 1899. Första volymen av hans ”Judiska legender” (som denna bok är utdrag ur) publicerades 1909. Han skrev på tyska, språket som han börjat sin forskning med, och manuskriptet blev översatt till engelska. I och med fjärde volymen blev han sin egen översättare. Innehållsförteckningen ensam upptar 612 sidor och noterna uppgår till två volymer.
Ginzbergs avsikt med arbetet beskrev han som ”det första försöket att samla från de ursprungliga källorna till alla judiska legender från 2000 år av judisk och kristen litteratur, så vitt de refererar till bibliska personer eller händelser, och återge dem med största möjliga tillförlitlighet.” När Harvard University vid sitt trehundraårsjubileum 1936 gav honom en titel som hedersdoktor löd motiveringen ”djupaste lärd i lagar och legender ur talmudisk litteratur”.
Skapelsen
ur Urhistorien
I begynnelsen, tvåtusen år före himmel och jord, skapade G-d sju ting: Toran, skriven med svart eld på vit eld och liggande i G-ds knä; den gudomliga Tronen, rest i himlen och senare rakt över de himmelska Tronänglarna (se Jes 6:2); Paradiset på G-ds högra sida; Helvetet på Hans vänstra; det himmelska Templet rakt framför, med en Juvel med Messias Namn ingraverad på altaret; samt en Röst som ropar: ”Vänd om, ni människors barn!” (Ps 90:3) . . .
När G-d skulle skapa världen med Sitt Ord, nedsteg de 22 hebreiska bokstäverna från G-ds höga och fruktansvärda krona där de var inskrivna med en penna av flammande eld. De stod runt G-d en efter en och bad: ”Skapa världen genom mig!”
När alla bokstävernas begäran hade avvisats trädde Bet* fram inför den Helige, välsignad vare Han, och vädjade: ”O världens Herre! Må det vara Din vilja att skapa Din värld genom mig, eftersom Du ser att alla dess inbyggare dagligen prisar Dig genom mig, som det heter: B aruch, Välsignad är Herren för evigt! Amen, Amen.” (Ps 89:53)
Den Helige, välsignad vare Han, godkände genast Bets bön. Han sade: ”Välsignad vare Han (’Ba’ ) som kommer i Herrens namn.” Och så gjorde Han Sin värld genom Bet, som det heter: ”B ereshit (i begynnelsen) skapade G-d himmel och jord.”
* Alfabetets andra bokstav, som kan uttalas som b eller v..
Den enda bokstav som hade avstått från att hävda sin önskan var den blygsamma Alef (alfabetets första bokstav som är stum). Senare belönade G-d dess ödmjukhet genom att ge Alef den främsta platsen i Tio G-ds bud: A nochi (”Jag är”, se 2 Mos 20:2).
ur Första dagen
På skapelsens första dag skapade G-d tio ting: Himlarna och jorden, Tohu och Bohu, ljus och mörker, vind och vatten samt dagens och nattens längd. Fast jorden och himlarna består av helt olika element blev de ändå skapade för att utgöra en enhet, liksom flaskan och korken hör ihop. Himlarna formades av G-ds mantel och jorden av snön under den gudomliga Tronen. Tohu är ett grönt band som omsluter hela världen och sprider mörker, medan Bohu består av stenar i djupen som frambringar vattnen. (Andra, liksom Rashi och vår svenska Bibel, översätter Tohu och Bohu till ”förbluffande ödslighet” och ”öde och tom”.)
Ordet Bereshit (b-r-´-sh-t), ”i begynnelsen”, rymmer både orden shabbat (sh-b-t) och esh (´-sh), ”eld” som är ett annat ord för Toran. Därför hade det varit nog om G-d meddelat hur Han ur intet skapat världen när Han gav Sina bud på Sinai. Det syns i budet om vilodagen (2 Mos 20:11).
Ljuset som frambringades alldeles i början är inte samma ljus som solen, månen och stjärnorna ger. Dessa uppträdde först på den fjärde dagen. Den första dagens ljus var av en sådan kvalitet att en människa i en enda blick hade kunnat se hela världen från ena änden till den andra. G-d förutsåg de syndiga släktena vid syndafloden och Babels torn och dolde detta ljus för de ovärdiga. Men i den kommande världen ska det visa sig i all sin glans för de fromma.
I öster, väster och söder sluter himlen sig tätt till jorden. Men i norr lämnade G-d jorden ofärdig, för att var och en som utropar sig själv till gud ska få uppdraget att fullborda skapelsen, och sedan stå med skammen av sitt misslyckande.
ur Andra dagen
”De stoppar upp vattenådrornas gråt, de drar fram dolda skatter i ljuset.” (Job 28:11)
Varför överflödar vattnet med tårar?
Vattnen var de första att lovsjunga G-d. När det bestämdes att de skulle skiljas i övre och undre (1 Mos 1:7), jublade vattnen ovan fästet och sade: ”Saliga är vi som fått förmånen att vara nära vår Skapare och nära Hans heliga tron.”
Sorg kom över vattnen under fästet. De klagade: ”Ve oss! Vi har inte funnits värdiga att vara i G-ds åsyn.” Därför försökte de stiga uppåt, tills G-d stoppade dem och pressade ner dem under jorden. Då sade de ödmjukade vattnen: ”Universums Herre, Du vet att vi strävade uppåt endast för Din äras skull.”
Den Helige, välsignad vare Han, svarade: ”Som belöning för er kärlek ger jag er detta: Varje gång vattnen därovan vill sjunga sin sång måste de först söka tillåtelse från de undre vattnen, som det står skrivet: ”I samklang med havets mäktiga vågor är Herren prisad i höjden.” (se Ps 93:3-4)
ur Tredje dagen
Den huvudsakliga skapelsen på den tredje dagen var växtriket, det jordiska likaväl som Paradisets. Först gjordes Libanons cedrar och övriga stora träd. I sitt högmod över att ha kommit först sköt de upp högt i skyn och ansåg sig vara de förnämsta bland växterna. Då sade G-d: ”Jag hatar högmod och högfärd, för endast jag är upphöjd, och jämte mig ingen.” (Jes 2:12-13) Så skapade Han samma dag järnet, ämnet med vilket träden fälls.
Träden brast i gråt, och när G-d frågade om skälet för deras tårar svarade de: ”Vi gråter därför att Du har skapat järnet för att förgöra oss med. Hela tiden trodde vi att vi var det högsta på jorden, och nu har järnet blivit till.” G-d svarade: ”Ni själva ska utrusta yxan med skaft. Utan er medverkan förmår inte järnet göra er något ont.”
Det viktigaste som skedde på tredje dagen var danandet av Paradiset. Två portar av karbunkel utgör ingångarna och sextio myriader av tjänsteänglar vakar över dem. Var och en av dem lyser med himmelsk glans.
När en rättfärdig människa kommer till portarna tas gravkläderna av och änglarna pryder honom i sju klädnader av härlighetens skyar. På hans huvud sätter de två kronor, den ena av ädelstenar och pärlor och den andra av Havilas guld (se 1 Mos 2:11). De sätter åtta myrtenkvistar i hans hand, de uttalar en lovprisning inför honom och säger: ”Gå, och ät ditt bröd med glädje.”
De leder honom till en plats full av vattenbäckar, omgivna av åttahundra slags rosor och myrten. Var och en förses med en baldakin i enlighet med sina förtjänster. Under den flyter fyra floder: en av mjölk, en annan av balsam, en tredje av vin och den fjärde av honung. Varje baldakin är täckt med vinrankor av guld och behängd med trettio pärlor som var och en skiner som Morgonstjärnan. Under baldakinen står ett bord av juveler och pärlemor.
Sextio änglar står vid den rättfärdiges huvud och säger: ”Ät av honungen med glädje, för du har ägnat dig åt Toran och hon är sötare än honung. Drick av vinet som är bevarat i druvan allt sedan skapelsens sjätte dag, för du har ägnat dig åt Toran och hon kan liknas vid vin som gläder hjärtat.” Den minst sköne av de rättfärdiga är lika vacker som Josef (1 Mos 39:6) och rabbi Johanan*, och skön som kärnorna av ett granatäpple av silver som solens strålar faller på. Där finns inget ljus, ”för de rättfärdigas ljus är dess sken”. . . .
I varje hörn av Paradiset står åttio myriader träd, och det simplaste är kostligare än alla kryddväxter. Där är sextio myriader änglar som sjunger med ljuva röster. I mitten av Lustgården står Livets träd och ger skugga åt hela Paradiset. Dess frukt har femton tusen smaker, var och en olik den andra, och deras doft varierar på samma sätt. Över det hänger sju skyar av härlighet, och vind från alla sidor blåser på det så att doften sprids från världens ena ände till den andra. Under trädet sitter lärde och förklarar Toran. . . .
* 30 f v t – år 90, skriftlärd som räddade Javne och Davids ättling undan Vespasianus, samt Mishna som blev kärnan i rabbinsk litteratur.
Vad beträffar Paradisets sju avdelningar är var och en tolv myriader mil bred och tolv myriader lång.
I den första avdelningen finns proselyterna som omfamnat judendomen av fri vilja utan tvång. Väggarna är av glas och panelerna av cederträ. Profeten Obadja, själv en proselyt, är avdelningens föreståndare.
Den andra avdelningen är byggd av silver med paneler av cederträ. Här vistas de som omvänt sig, och Manasse, Hiskias ångerfulle son (se 2 Krön 33), leder dem.
Den tredje avdelningen är byggd av silver och guld. Här finns Abraham, Isak och Jakob, alla som tågade ut ur Egypten och generationen som levde i öknen. Även David finns här tillsammans med sina söner förutom Absalom. En av dem, Kilab, är ännu vid liv. Alla Juda kungar är där, med undantag av Manasse. Mose och Aron leder denna avdelning. Här finns värdefulla kärl av silver och guld och juveler och baldakiner och bäddar och troner och lampor av guld, ädelstenar och pärlor – det finaste av allt som finns i himlen.
Avdelning fyra är byggd av sköna rubiner och panelerna är av olivträ. Här finns de fullkomliga och de som stått fasta i tron. Dess paneler är av olivträ, eftersom deras liv var lika bittra som oliver.
Den femte avdelningen är byggd av silver och guld – renat guld och klart glas och bärnsten. I dess mitt flyter floden Gihon (se 1 Mos 2:13). Dess paneler är av silver och guld och en väldoft mer utsökt än Libanons fläktar genom den. Förhängena runt sängarna av silver och guld är vävda i purpur och blått av Eva, och av lila gethår vävda av änglar. Här sitter Messias på en tron gjord av Libanons cedrar, guld, silver och purpur.