Men om man således kan anta för historiskt givet, att yngre, ännu råa, men boskapsskötande och i någon mån även åkerbrukande stammar, vid sitt inträde i landet fann före sig ett i kultur underlägset folk av vildar, vars gravar ännu kan påvisas, och vars seder och skaplynne huvudsakligen instämde med vad vi känner om andra vilda folk i olika delar av världen; så återstår spörsmålet, vad som blev denna eller dessa vilda urstammars slutliga öde. Historien vet ingenting därom; men av vad som annorstädes inträffar vid sammanstötningen av folk på olika odlingsgrad kan vi med visshet sluta, att de dels blivit gjorda till slavar, dels ock undanträngda till obygder, där deras fåtaliga lämningar i spridda, ensliga hushåll sannolikt fortlevt långt fram i en yngre tid. I det förra av dessa avseenden bör anmärkas, att slaveriet fordom allmänt förekom i Wärend och inte lagligen upphävdes förrän fram emot mitten av 1300-talet, samt att slavarna här såsom annorstädes i vårt land kallades trälar, ett namn, som sannolikt är samma ord med det gamla folknamnet troll. Minnet av dessa forntida trälar är numera försvunnet hos folket; men en dunkel kvarleva efter trälväsendet och den ursprungliga stamskillnaden synes ligga i det vida avstånd, som ännu skiljer den jordägande och jordbrukande dannemannen och hans släkt ifrån den obesuttne torparen eller backstugusittaren, och som gör att giftermål emellan besuttna och obesuttna släkter ännu hör till undantagen. Hur högt våra förfäder än skattade jordbesittning såsom oberoendets fasta grund, är likväl det nämnda avståndet ännu alltför stort, för att inte synas snarare grundat i en uråldrig stamfördom och i det forna ärftliga förhållandet emellan husbonden och hans trälar eller frigivna. För övrigt lever orden träl, träldom, och de därvid fästade beg repp ännu i Wärends målet. Att trälbärja någon, heter ännu i folkspråket, när man slår någon brun och blå, såsom blott kan göras åt en träl; men som, övat emot en friboren man, är vanhederligt. Att trälgå någon, är att envist hänga efter någon med tiggande och böner, såsom det likaledes blott kan hövas en träl, men inte en friboren. Ordet trälaktig betyder ännu detsamma som lågsinnad, lågtänkt. – I Elmeboda socken av Konga härad förekommer tvenne gårdar, som efter någon forntida träl fått namn av Trälebo och Trälebonäs. Ordet Tjynne (n.), förmodligen detsamma som Ty, Tyende i danskan, nyttjas ännu i Wärendsmålet för att beteckna hushållet, husets folk. »Tack för både mig och mitt tjynne!» är en vanlig hälsningsformel, när man efter ett gästabud tackar för sist. Ett berg i Hofmantorps socken av Konga härad heter Ambotaberg, av det gamla ordet Ambot = trälkvinna, och måhända hör till samma rot även det gamla Wärendsordet Amlö, Amle (i Rimkrönikan Amblode), som betyder en halvvuxen och I. Land och Folk
§ 5. Spår av trollfolket. Trälar. Jordbyggare