9789187523885

AMANDA

Hรถgt Spel

AMANDA Hรถgt spel

MARIA ANDERSSON

AMANDA Högt spel En thriller baserad på verkliga händelser, skriven av: MARIA ANDERSSON

Amanda Högt spel Utgiven av Visto förlag AB www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Maria Andersson Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2017 ISBN: 978-91-87523-88-5

AMANDA

– It´s my life, it´s now or never. I aint gonna live forever. I am gonna live when I am alive … It´s my life!

Bon Jovi ljuder ur de små högtalarna som är kopplade till datorn. Det låter inte bra, men tillräckligt okej för att Amanda ska sjunga med i sin favoritlåt.

– Var fan la jag ritningarna, utbrister hon. Amanda letar bland högen av papper på skrivbordet. Pärmarna som någon gång ibland stod perfekt med pärmryggen mot henne var i en total oreda och ritningar och offerter låg i en och samma hög.

Amanda var inte den mest perfekta personen när det gällde kontoret. Hon var kreativ, enormt duktig på det praktiska, men papper.

– Om jag ändå kunde lära mig, utbrister hon och reser på sig.

Av erfarenhet så vet hon att det kommer fram i huvudet om hon går ett varv, plockar med något annat eller helt enkelt hämtar lite frisk luft. Hon går ut på trappan och andas in den tidiga höstluften. Bladen hade precis börjat skifta färg och en lätt vindpust snuddade hennes långa hår.

Hon blundade och tänkte efter. Dagen innan hade hon gått igenom ritningarna på uterummet med kunden. De hade gjort ändringar på takvinkeln för att anpassa takfoten mot det befint-

5

liga taket. Kunden hade önskemål om en kristallkrona i uterummet och det gjorde att de var tvungna att höja nocken lite.

– Just det! Pappren ligger kvar i väskan i bilen. Hon drar några djupa andetag till innan hon går in för att hämta bilnyckeln.

Bilen var som vanligt i en enda oreda. Till och med barnen brukade klaga på hur den såg ut. På golvet låg tomma kaffemuggar från macken och i askfatet låg ihopknölade parkeringskvitton. I bagaget var allt från verktygslåda till termos och extra kläder, beroende på vilket möte hon skulle på.

Amanda arbetade som byggherre eller rättare sagt som byggkvinna. Hon älskade sitt arbete. Speciellt när hon träffade de gamla stofilerna i form av hantverkare som jobbat i branschen seden de var 20 och nu var fyllda 60. De hade oerhört svårt att ta kommando av en kvinna som dessutom visste vad hon pratade om. Amanda hade börjat sin karriär som inredare. Från att ha arbetat på ett inredningsföretag så tog hon steget till att starta eget. Hon var säljare uti fingerspetsarna och hon älskade att göra kunden nöjd.

Efter ett par år som inredare så började hon sukta åt bygghållet. Egentligen av en ren slump. Företagskunderna kunde ibland rådfråga henne då hon bytte deras gardiner hur de skulle profilera sig färgmässigt för att deras logga och image skulle passa inredningen. Det började med små förändringar som att ge råd om träslag på skrivbord till att senare ta kontakt med möbelleverantörerna.

Efter en tid så fick hon även ge råd om deras ombyggnad.

Eftersom Amanda alltid älskat utmaningar så var steget väldigt kort att gå från inredning till byggnation. Hon sög in information från alla och det hon inte kunde och lärde sig, tog hon hjälp av från andra byggföretag.

6

Den yngre generationen killar som arbetade i branschen tyckte det var skoj med en kvinna som bestämde. De kom alltid bra överens och resultatet blev alltid bra. Det var som sagt bara de där gamla gubbarna som inte accepterade att diskutera vattenburen golvvärme med en kvinna.

Amanda trivdes som fisken i vattnet, speciellt med de äldre och utmaningen för henne var att få dem att till slut tycka det vara ganska bra och kul med en kvinna i teamet.

Specialiteten blev uterum. Två somrar på rad blev hon bästa säljare på uterum och fick till slut följa med leverantören för att utbilda hantverkare i försäljning och hur man skulle tänka för att göra kunden nöjd. Alla vet ju att en nöjd kund är den bästa reklamen. Det var inte sällan som en granne hörde av sig och ville ha en offert på ett likadant uterum.

Hon tog med sig väskan med ritningarna, tittade på golvet där kaffemuggarna låg och stängde sedan bildörren igen. Kaffet hade precis runnit ner i kannan och det doftade ljuvligt i köket när hon klev in genom dörren. Kaffet var hennes drog. Ofta undrade hon hur människor klarade sin vardag utan just kaffe.

Hon hällde upp en kopp och lutade sig mot bänken medan hon bläddrade bland ritningarna.

Telefonen ringde och hon lirkade upp örsnäckan ur jeansfickan och stoppade den i örat.

– Amanda, svarade hon och höll kvar blicken på takstolarna i pappren, medan hon ställde ner kaffemuggen.

– Hej, mitt namn är Henry. Jag har hört att du är en klippa på att bygga uterum.

– Kul, svarade Amanda. Vad kan jag hjälpa till med?

– Jo, min fru och jag har funderat på att bygga ett uterum och när vi ringde leverantören så var deras råd att kontakta dig. Amanda log tyst för sig själv. Var inte detta underbart i alla fall. Hon tog upp kaffekoppen igen och tog en svälj innan hon svarade. Hon ville inte låta alltför glad, utan höll på svaret ett par 7

sekunder, precis som att hon var extremt upptagen. Hon tittade ner på ritningarna igen och insåg att det var hon ju faktiskt.

– Och nu vill du ha min hjälp, frågade hon.

– Ja, vi vill ju det, svarade mannen som kallat sig Henry. När skulle det passa att besöka oss?

– På måndag runt lunch skulle fungera för mig, svarade Amanda och lirkade upp kalendern ur väskan där ritningarna legat.

– Då spikar vi det, svarade Henry. Jag ser till att kaffet är klart när du kommer.

Hon skrev in adressen hon fått av Henry i kalendern. Hon antecknade också att han varit mycket trevlig, då han berömt henne för hennes arbete. Någonstans så var det där berömmet viktigt för henne. Hon njöt när någon uppmuntrade det som hon kallade sitt konstverk, för inte var det lätt att få ihop ett uterum med allt som hörde till. Speciellt när man var kvinna, som vissa manliga vänner påpekat när hon börjat arbeta med det. Något de fått äta upp under resans gång.

Hon tittade ner i koppen som var tömd på kaffe och fyllde upp nytt till bredden. Tog med sig ritningarna och gick tillbaka till skrivbordet.

8

FAMILJEN

Alex skyndade in på den lokala närbutiken. Han var på väg hem och Amanda hade som vanligt en liten lista nedskriven som han skulle handla på väg hem från jobbet. De hade byggt sitt drömhus på landet utanför Norrköping några år tidigare och nackdelen var just att man inte kunde springa runt hörnet och handla, utan allt krävde planering.

Han tog upp lappen med Amandas handstil och började plocka i varorna. Alla kände till varandra i det lilla samhället där de valt att bygga sin framtid. Det var en gemytlig stämning, man hälsade på varandra och frågade om väder, vind och vad man skulle göra i helgen. Alex var inte mycket för att umgås och diskutera och kände sig alltid obekväm när han var tvungen att vara social bland folk han själv inte valt att umgås med.

– Men hej Alex! Han tittade upp från frysdisken och mötte Annas glada ansikte.

– Hej Anna, svarade han artigt och försökte fortsätta fokusera på sin inköpslista.

– Vad blir det i helgen då? Grill och mys med familjen?

– Ja, något sådant, svarade Alex och log tillbaka, aningen besvärat.

– Kom över någon dag. Amanda och jag har pratat om det i 9

månader nu. Kan inte vi få bjuda på lite gott i helgen? Anna såg bedjande ut.

– Tack så mycket, men vi har lovat barnen att vi ska hitta på något, svarade Alex.

Han tackade än en gång för inbjudan och gick vidare. Tänk att man inte kan få vara ifred, muttrade han medan han gick mot kassan.

Alex trivdes bäst med bara familjen. Gärna middagar hemma, men då med människor han kände och själv valt att ha i sin umgängeskrets. Varför ska folk pracka på sig själva? Har de inget eget liv?

Han vred på stereon när han satte sig i bilen igen. Satte på sig solglasögonen och körde ut på vägen mot det hem som de byggt utanför samhället några år tidigare. Huset var rött med vita knutar. De tre barnen hade varsitt rum på nedervåningen och Amandas och Alex rum låg på övervåningen.

I anknytning till deras sovrum hade de byggt en relaxavdelning. Något som Amanda länge önskat sig. Hon hade alltid jobbat mycket och en relaxavdelning stod högt på hennes önskelista när de valde att bygga ett eget hus.

Alex arbetade som väktare i staden. Han funderade ofta på varför han valt det yrket. Han var tvungen att prata med folk hela dagarna, stoppa bråk och förmedla. Det största problemet de hade på jobbet var dessa ungdomsgäng som bara blev större och fler. Han och Amanda hade själva tre barn och han var livrädd att de skulle hamna i fel sällskap. En arbetsskada man fick när man jobbade med det varje dag. Det var egentligen det som gjorde att de flyttade ut på landet. De ville ha koll på barnen och valde att skjutsa och hämta när de skulle till kompisar i stan.

Dessutom så slapp han träffa människor så fort han klev utanför dörren.

10

Han svängde in på grus gården och parkerade utanför garaget.

Tittade sig i backspegeln och drog ett djupt andetag.

– Fredag, fy fan så skönt, sa han till sin spegelbild. Han hade kort pass varannan fredag vilket kändes som långhelg. Den här helgen var just en sådan helg.

– Honey, I am home, ropade han när han klev innanför dörren.

Han kände kaffedoften tränga in i näsan och hällde upp en kopp innan han packade upp varorna. Därefter gick han in i det lilla arbetsrummet. Han tittade på Amandas nacke. Musiken ljöd ur högtalarna till datorn och hon satt försjunken i ritningar på ännu en vinterträdgård. Han gick fram och kysste henne i nacken.

– Hej älskling, hur mår min stjärna idag?

Amanda vände sig om och kysste honom ömt. De hade varit tillsammans sedan tonåren och inte en enda gång hade deras förhållande sviktat. Det var klart att de hade haft sina kriser, men kärleken var alltid större än kriserna och de redde ut problemen tillsammans.

– Hej mitt hjärta, svarade hon. Så du har hittat kaffet? Hon tittade honom djupt i ögonen.

– När kommer barnen hem, frågade hon. Han tittade på klockan och kysste henne igen.

– Om tre timmar, svarade han och lyfte henne från kontorsstolen.

– Men Alex! Jag måste bli klar med ritningen, jag har en deadline på måndag!

– Japp, och det är en hel helg dit! Du kan fixa det senare, nu vill jag ha lite av min fru också. Tänk på att jag i veckorna delar henne med en mängd killar på byggena. Hon log, slappnade av och lät sig bäras in i deras gemensamma sovrum där de så många gånger tidigare visat varandra sin kärlek.

11

* –Vet du, säger Amanda medan de ligger omslingrade i varandras famnar.

– Idag ringde en man som ville ha ett uterum. Han sa att han hört att jag var bäst på det.

– Men det är du ju, och det vet du om, svarade Alex och pussade henne på pannan.

– Jo, men det är ganska skönt att höra det ibland, svarade hon.

Jag hinner ju aldrig njuta av resultatet. Tänk om vi skulle bygga ett eget uterum? Jag ritar och du bygger. Hon fnittrade medan hon sa det. Alex kunde inte bygga och det var de båda mycket medvetna om.

– Tack ska du ha! Alex krånglade sig ur greppet hon hade runt hans hals.

– Jag sätter på lite mer kaffe. Amanda låg kvar och njöt.

Hon var lyckligt lottad som hade Alex, även om snickeri inte var hans starka sida. Han hade däremot en mängd andra goda egenskaper. Som att älska henne och låta henne flyga fritt.

Amanda hade alltid utmanat livet. Hon älskade att ge sig på omöjliga uppgifter och ingenting var omöjligt i hennes värld.

Alex hade fastnat för hennes äventyrliga sätt när de träffades. Hon var busig på ett intelligent sätt och hon charmade alla i sin närhet.

Alex hade aldrig hört henne klaga på att något var för mycket eller för jobbigt. Hon tog tag i de problem som uppkom och hennes positiva sätt gjorde att alla runt omkring älskade henne. Han älskade henne mest och han visste att det aldrig skulle gå att låsa in henne. Han litade på henne till 100 % och visste att det var ömsesidigt.

Alex pappa hade inte varit av samma åsikt. En kvinna ska finnas till hands och köket var hennes plats. Hans pappa var inte lika glad åt Amandas val av yrke där enbart män var hennes arbetskamrater. Hans åsikt var att man aldrig skulle lita på en kvinna.

12

De ska veta sin plats i hierarkin och mannen var överhuvudet i varje familj. Riktigt så var det inte i Alex nya familj och därför hade de heller inte så mycket kontakt längre.

Amandas pappa däremot hade uppmuntrat sin dotter att bli självständig. Han hade pushat henne att våga utmana livet och när hon blev 13 satte han henne i en självförsvarskurs.

– För att du ska kunna ta hand om dig själv, var svaret när hon frågade varför.

Amandas pappa hade lämnat jordelivet alldeles för tidigt. Han hade precis hunnit träffa sitt första barnbarn innan cancern tog hans liv. Amandas pappa var hennes förebild. Hon tänkte ofta på alla de goda råd han gett henne i sin uppväxt och hur han behandlat henne och hennes mamma.

Amanda var ensamt barn. Hennes föräldrar hade velat ha fler barn, men det blev aldrig så. Det gjorde att hon fick allt fokus. Däremot lyfte de henne inte över problemen, utan lät henne lösa dem själv. Det var pappans ord som gällde och nu i efterhand var hon oerhört tacksam över de strama tyglar och all den kärlek och uppmuntran hon fått i sin barndom. Hon visste att det hade skapat henne som kvinna och var övertygad om att kärlek och rutiner var vad barn behövde för att bli vuxna och självständiga individer med bra självkänsla.

– Mamma, är maten klar, ropade Eddie så fort han klev innanför dörren.

Eddie åkte skoltaxi och kom hem först av barnen. Han hade nyss fyllt 8 och gick i andra klass.

Eddie var familjens lilla charmtroll. Han var alltid glad och överraskade gärna med små teaterpjäser eller mimande efter någon favoritartist. Amanda tittade på datorn, vek ihop ritningarna och stängde ner för dagen.

– Jag är här, ropade Amanda tillbaka. Eddie kom in på kontoret och tittade på sin mamma.

– Jag är hungrig, det var jätteäcklig mat i skolan. Fiskpin13

nar, sa han och rynkade på näsan. Amanda log och tog tag i sin yngsta son och gav honom en kram.

– Det blir tacos sen, viskade hon i hans öra samtidigt som hon kittlade honom i midjan. Eddie började skratta och slet sig loss ur hennes grepp och sprang in till sitt rum.

* Fredagskvällarna hos familjen Johnson var förknippat med fredagsmys. Det var i stort sett alltid tacos på menyn, något som alla i familjen älskade, speciellt barnen. Hannah som nyss fyllt 14 hade börjat knorra om just familjemyset på fredagarna och ville hellre vara i stan med sina vänner. Något som föräldrarna sagt blankt nej till. Simon däremot, deras förstfödda son som på något konstigt sätt hunnit bli myndig älskade hemmets lugna vrå. Han var enormt lik sin pappa och gillade hellre att sitta hemma och se på tv än att ränna på stan med kompisarna.

Alex och Amanda var noga med rutiner, att alla skulle vara delaktiga i beslut, och helst av allt umgicks de bara med familjen, även om de ibland hade vänner hembjudna.

Amanda plockade undan efter middagen och stod i sina tankar när Alex kom in i köket.

– Vad tänker du på, undrade han och smekte henne över axeln. Hennes tankar skingrades och istället vänder hon sig om och ger honom en kram.

– Jag tänker på hur lycklig jag är som har dig, svarade hon.

Kyssen som följde var varm och mjuk. Den utlovade evig kärlek och hopp om framtiden.

14

MÖTET MED HENRY

Måndag morgnar kändes alltid lite stressigare än alla andra dagar. På något sätt ska man in i vardagsrutinerna igen efter att man sovit lite extra under helgen. När barnen kommit iväg till skolan och Alex till jobbet, så tog Amanda alltid en liten stund för sig själv, som för att reflektera helgen och ladda inför veckan.

Kaffet var som vanligt upphällt och hon satte sig med kalendern och bläddrade.

Idag skulle hon besöka den där trevliga mannen som talat om att hon var bra på uterum. Sådana jobb var alltid roliga. Hon hade liksom redan sålt innan hon ens kom dit.

Amanda körde in på grus gården hos Henry. Det enda hon visste om honom var att han hette just Henry och att han ville ha ett uterum. Det kittlade lite i magen när hon parkerade bilen.

Just innan man träffade kunden var alltid ett spänningsmoment.

Vad var deras hemlighet och hur skulle hon som kvinna uppfattas när hon pratade i byggtermer?

En man med grått hår i 60-års åldern klev ut på farstukvisten.

Han log med hela ansiktet när han kom emot bilen. Amanda klev ur och slet åt sig block och penna som låg på passagerarsätet.

15

Amanda lever ett lugnt familjeliv på landet. Hon är entreprenören som älskar utmaningar, men vissa utmaningar är inte till för att antas.

Hon inleder en affärsmässig relation med en manlig kund som erbjuder henne att börja arbeta inom den finansiella sektorn. En ny värld öppnar sig där hon ser möjligheten att skapa en oberoende ekonomisk ställning och bygga det liv till familjen som hon alltid har drömt om.

Hon kastas in i finansvärlden där hon snart upptäcker att korruption och kriminalitet är vardag. När det uppdagas att hon vet för mycket om den undre världen så hänger hennes liv på en skör tråd och kampen mot de kontrollerande makterna tar sin början.

www.vistoforlag.se ISBN 978-91-87523-88-5

9 789187 523885