LIVNÄRA tankar från boden
Pärlan Förlag Lisasandsgatan 3 667 30 Forshaga www.parlanforlag.se © Cecilia Luther och Pärlan Förlag Titel: Livnära tankar från boden Text och bild: Cecilia Luther Tryckt av: Dardedze Holografija i Lettland, 2017 ISBN: 978-91-87411-45-8
LIVNÄRA tankar från boden
Reflektion, dikt och bild av:
Cecilia Luther www.parlanforlag.se
Förord
Tunga perioder går vi alla igenom förr eller senare, ibland så tunga att vi liksom djuren drar oss undan och försvinner från ljuset. Efter att för andra gången drabbats av utmattningssyndrom gick jag en långsam promenad i det mörkaste mörker. Jag blev stilla vid tillbommad bod med en sopkvast ståendes utanför. Det blev tydligt för mig att just i en sådan bod behövde jag befinna mig ett tag, kanske länge, i mörker, stillhet, vila med lås och bom utan besök eller krav. Kvasten för städning i relationer och måsten fick vänta. Att vara där inne på existensens botten var till en början fyllt av självförakt och skam. När jag till slut började förstå att jag är älskad bara genom att finnas till, utan ork och prestation, av de närmaste, men framförallt av Gud, började något nytt att vakna. Efter veckor av vila fick jag små glimtar av ork och svajig inspiration. Ord kom till mig på promenader och bilder kom under de sömnlösa nätterna. Jag har i 25 år hållit på med målardagböcker men fann nu ingen mening i dem, men för andra ord och bilder gavs plats. Min mörka, tillstängda bod började förvandlas till en bod med fönster, rofyllda stunder, ljus och nya samtal med Gud. Härifrån min inre bod har jag under ett par år tänkt, skrivit och målat. Vad är viktigt? Vad ger mättnad för själen? Vad livnär vi oss egentligen av? Vad är att leva nära livet, livnära? Boken är skriven under lång tid och är inte till för att sträckläsas. Ta dig tid att kliva in i bilderna och texterna och se om något berör. Jag har alltid älskat barnböcker med bilder. Här är en bilderbok för vuxna. Välkommen in i min bod.
Cecilia Luther 5
Isen, en tunn hinna av acceptans. Nu är det så här. Det är så här det blev. Det får vara så här. Isen får lägga sig över det mörka, vilda vattnet som bär frustrationens, viljors och kämpandets vågor. Stilla, bara stilla. Lägga ytan som stillar. Inte räkna med något, inte tänka något, bara låta tid gå. Ibland spricker isen, frustrationen väller upp, svart vatten av sorg. Jag ber Gud: ”Låt sprickorna frysa igen, lagas av din kärlek”.
6
Stigarna i skogen är mina vänner. De viker blåbärsriset åt sidan och kallar vänligt på mig med brun barrmatta. Väntar utan otålighet. Hjälper mig att fatta beslut genom att redan finnas där. Inget trassel genom risig terräng. Så tillåter de tankarna att vandra med mjuka skor.
8
I ett sandkorn gömde sig världen och jag satt på stranden och borrade ner fötterna i Vintergatans oändliga skönhet.
10
Den stora omfamningen väntar på dig. Älgarna bär den i kronorna mot stjärnhimlen. Vattendroppen bär den innanför ytspänningen på daggkåpans blad. Mellan Saturnus och Jupiters banor vilar den i väntan. Människa. Förstå att du är älskad.
12
Nyponens mörkröda bloddroppar på de taggiga törnegrenarna talar om det du gjorde. Bloddropparna bär mängder av frön till alla oss som vill gro på nytt, till rosenbuskar med Kristusdoft.
14
Den där idiotiska tanken om livspusslet. Som om allt skulle passa ihop om man gjorde rätt. Så dumt. Vi människor är inga pusselbitar. Jag kommer aldrig att få relationerna runt om att passa perfekt i varann. Måste tillåta ojämnheter, att det får skava. Min sista dag får Gud måla en tavla av mitt liv. Målad vått i vått av mina tårar, utan skarvar och färgad av hans kärlek.
16
Vi är många som fått våra hus utbrunna. Välsignade är de som ser potential i det torra, klipper ner, vattnar, har tålamod att vänta och vågar tro att något nytt kommer.
18