9789187411311 by Smakprov Media AB

DEN GUDOMLIGA RESTAURANGEN

DEN GUDOMLIGA RESTAURANGEN EN PRAKTISK BOK OM FÃ&#x2013;RSAMLINGSUTVECKLING

AV LENNART JOHANSSON

www.parlanforlag.se

Alla bibelcitat som används i denna bok är tagna från Svenska Folkbibeln, 1998.

Pärlan Förlag Lisasandsgatan 3 667 30 Forshaga www.parlanforlag.se e-mail: christin@parlanforlag.se

© Lennart Johansson och Pärlan Förlag Titel: Den Gudomliga Restaurangen Författare: Lennart Johansson Fotoillustrationer: Lennart Johansson Omslag: Christin Svanström Salander Tryckt av Dardedze Holografija i Lettland, 2016 ISBN: 978-91-87411-31-1

Innehållsförteckning

Under varje kapitel finns underavdelningar. Dessa är:

flera

återkommande

Förklaring av liknelsen Praktiska tips Diskussionsfrågor Övningar Påståenden för fyra hörn, heta stolen och heta linjen Ytterligare läsning Kortare avsnitt och artiklar Böcker

Sida Inledning 7 1. Varför förnyelse? 11 2. Maten 22 3. Menyn 30 4. Restaurangbyggnaden 38 5. Hembjudningar 46 6. Marknadsföring 55 7. Happenings och underhållning 63 8. Personalen 72 9. Yrken 81 10. Affärsplan 89 11. Framgång eller konkurs? 97 Appendix 103 Kopieringsunderlag 125 Litteraturlista 137

Inledning Hur man serverar Livets Bröd och Levande Vatten i våra församlingar

I en diskussion på nätet om evangelisation kom tanken på att se evangelisationen som en restaurang upp. Hur lockar man folk till restaurangen, alltså hur får vi folk till kyrkan? Liknelsen fick mig att börja tänka mer och i olika samtal utvecklades liknelsen till att handla om mer än evangelisation och om att få in folk i kyrkan. Jag började tänka i termer av församlingsutveckling, omvärldsanalys, verksamhet och så vidare och till sist bestämde jag mig för att skriva ner mina tankar. Det jag presenterar här är inte något nytt, och ni kommer att märka att jag hänvisar till en hel del etablerade metoder och modeller, men det kanske kan vara ett nytt sätt att tänka på och diskutera om frågan om församlingsutveckling. När jag fört diskussioner i olika församlingar om utveckling så har jag alltid förr eller senare kommit till detta att församlingsutveckling hotar något gammalt, invant och tryggt. Detta gamla, invanda och trygga behöver inte vara varken positivt eller negativt i sig självt, men när det lyfts till diskussion kan det upplevas som något hotfullt och hämma tankearbetet och diskussionen. Att tala om detta i andra termer, i andra former, blir mindre hotfullt och vi kan då börja se att gamla invanda mönster måste brytas för att fler ska kunna ta till sig den livgivande mat församlingen

har att erbjuda. Boken bygger på att likna församlingen med en restaurang, och utforska och sträcka den liknelsen så långt det går. Att tala i liknelser är en god tradition som vår främste förebild gärna använde sig av, men till skillnad från Hans liknelser så är min restaurangliknelse fylld av brister av olika slag. Vissa delar av församlingen har ingen motsvarighet i en restaurang och det finns säkert delar av liknelsen som kan utarbetas ännu mer. Det är därför viktigt att komma ihåg att det handlar om en liknelse och att den har stora begränsningar. Att tala i liknelser passar inte heller alla, utan några föredrar att tala och tänka på andra sätt. När det gäller ”maten” har jag också velat utveckla tanken utifrån den första diskussionen, där evangelisationen främst var tänkt att föra in människor i en existerande struktur, in i restaurangen. Jag vill flytta fokus till maten. Maten, som i den här tankeleken är evangeliet, är det centrala. Restaurangen fyller inget syfte i sig själv, utan bara om maten serveras och äts. Missionsbefallningen skulle kunna översättas som ett uppdrag att se till att så många som möjligt får livgivande mat och att så många som möjligt arbetar med att ge mat till andra hungriga. Så för diskussionens skull, tänk dig församlingen som en restaurang. Församlingen har allt som en restaurang kan tänkas ha. En lokal av något slag, det kan vara en ”låda på magen” som tar ut maten till folket, det kan vara intima små samlingar i enkla lokaler och det kan vara större, mer påkostade restauranglokaler. Lokalerna har stor betydelse för att restaurangen ska fungera, och man behöver anpassa dem efter behov, resurser och möjligheter, men lokalerna är inte restaurangens syfte eller mening. De kan hjälpa eller motverka restaurangens syfte, men är inte själva restaurangens kärna. För att en restaurang ska fungera så behöver också en mängd olika uppgifter skötas. Det är inte bara kocken eller kallskänkan som ska jobba i restaurangen om den ska lyckas väl. Det behövs inkastare, servitörer, lokalvårdare och så vidare. Uppgifterna har

stor betydelse för om restaurangen ska fungera och varje uppgift kan utföras mer eller mindre bra och beroende på hur dessa uppgifter utförs påverkas restaurangens möjligheter till succé åt något håll. Men inte heller att utföra dessa uppgifter är restaurangens syfte, eller mening. De kan hjälpa eller motverka restaurangens syfte, men är inte själva restaurangens kärna. Det som varje restaurang har som centrum är maten. Maten som produceras, läggs upp och serveras i de olika lokalerna till de gäster man lyckats uppmärksamma på möjligheten till en måltid är det som är restaurangens kärna, och syftet med restaurangen är att servera så många som möjligt en så näringsriktig mat att de själva vill vara med att ge allt fler denna mat. Skillnaden, en betydande skillnad, mellan en ”vanlig” restaurang och den gudomliga restaurangen är att den gudomliga restaurangen inte drivs av ett vinstintresse, utan har som mål att ge så många människor som möjligt mat att äta och att maten ges fritt, gratis och för intet. En framgångsrik restaurang jobbar hela tiden medvetet på att servera fler och fler, att utöka sitt utbud, att erbjuda mer och bättre mat. Och detta oavsett om restaurangen i fråga befinner sig i kris eller inte. Varje församling, varje restaurang, behöver därför ständigt uppdateras för att inte stagnera och till sist minska. Utvecklingen är ett ständigt pågående, aldrig upphörande, arbete.

Lennart Johansson

1. Varför förnyelse? Se jag gör allting nytt.

Uppenbarelseboken 21:5

Det första vi måste förstå är att församlingsutveckling är ett sätt för oss, hur bra vi än är, att bli ännu bättre. Det handlar huvudsakligen om att sträva efter att allt mer leva ut Guds rike. Att som församling uttrycka Guds kärlek till världen genom Jesus Kristus på ett bättre, tydligare sätt än vi gör nu. Om er församling är fullkomlig så är församlingsutveckling inget för er, ni uppfyller då Jesu bud i Matteus 5:48 och behöver inte utvecklas. Men för oss andra är det nödvändigt. Församlingsutveckling har i praktiken blivit synonymt med ”räddningsaktion för döende församlingar” men att det i första hand skulle handla om det är inte riktigt sant. Till och med i de friskaste församlingarna i vårt land idag finns det utrymme för förbättring. Och om sanningen ska fram så är de friskaste församlingarna i vårt land idag friska just för att de ser behovet av ständig utveckling. I de flesta andra områden i våra liv ser vi utveckling som något positivt och eftersträvansvärt, snarare än ett erkännande av ett nederlag. Låt mig ge er några exempel.

Tänk er en idrottskvinna som tillhör de tio bästa i sin idrottsgren. Paulus jämför oss med löpare i Filipperbrevet 3, så det är en tanke med biblisk grund. Den idrottskvinna vi tänker oss är rankad som nummer 8 i världen i det hon gör. Vad förväntar vi oss av henne? Hur tänker hon? Vi förväntar oss att hon ska träna mer, hårdare eller annorlunda för att bli bättre och att hon ska hålla sin utrustning uppdaterad och i trim, och det trots att hon redan är bra. Hur tänker hon själv då? Att vi som förväntar oss mer av henne ser henne som dålig? Att vi tycker att det hon gör inte är bra? Att det är ett nederlag att behöva utmanas att göra bättre? När hennes tränare pushar henne mer, eller kommer med förslag till annorlunda eller hårdare träningsupplägg, när hon erbjuds ny utrustning, ser hon det som ett nederlag, eller som en möjlighet att utvecklas? En fokuserad idrottsman eller kvinna strävar hela tiden efter att bli bättre, ja till och med den som är rankad etta vet att han eller hon hela tiden behöver utmanas och förbättras. Den idrottskvinna som säger att hon nu inte behöver bli bättre kommer oundvikligen att rasa i ranking och placeringar. Strävan efter utveckling får inte avta helt enkelt. Nu är de flesta av oss inte elitidrottare, så just den liknelsen kan vara svår att helt identifiera sig med. Om vi inte är elitidrottare så använder däremot nog de flesta av oss någon sorts teknologi. De flesta av oss har idag inte samma dator, telefon eller tv som vi hade för ett, två eller tre år sedan utan vi har bytt ut det vi hade mot något nytt. Ibland har vi varit tvingade att byta eftersom det gamla gått sönder, men oftare har vi bytt av någon annan anledning än att det gamla är trasigt eller ens dåligt. Vi byter dator, telefon och tv, inte för att det är trasigt eller inte fungerar, utan för att det finns bättre och effektivare alternativ. Det kan handla om att vi vill uppnå bättre resultat, till exempel högre upplösning, snabbare processor, bättre ljudkvalitet eller få tillgång

till någon funktion som vi upplever att vi saknar. Det kan också handla om andra saker, som att vi vill ha något mer energieffektivt, att vi vill göra besparingar på något sätt och få en mer effektiv förvaltning av resurser. Bara en sådan sak som att om vi vill kunna kommunicera med människor runt omkring oss på ett effektivt sätt betyder att vi behöver annorlunda teknologi idag än vi behövde för två eller tre år sedan. Ska vi nå våra barn eller barnbarn så måste vi använda de verktyg som de använder, för det är mycket svårt att få dem att anamma den gamla teknologi som vi är vana vid. Vi ser det alltså inte som något negativt att uppgradera sig när det gäller teknologi, det ses som ett steg framåt snarare än ett nederlag och det är oftast de nya möjligheterna som vi ser i detta nya som gör att vi väljer att göra oss av med det gamla och ta till oss det nya. Inte heller på det här området går det att sluta förnya sig utan att hamna hjälplöst efter. En ständig förnyelse är en förutsättning helt enkelt. Det kan ju vara så att det finns en och annan som inte känner sig bekväm med liknelsen om ny teknologi, och därför tänkte jag ta ytterligare en liknelse. En liknelse om transporter. Under det senaste århundradet har vi sett en otrolig utveckling när det gäller personliga transportmedel. Från att ha varit hänvisad till att gå eller rida så har cykeln, motorcykeln och bilen gjort intåg i våra liv och dessa transportmedel har hela tiden fortsatt att utvecklas. Få, om ens någon, opponerar sig mot transportmedlens utveckling och vi uppmuntrar i det stora hela också ytterligare

utveckling på området. När det gäller bilar vill vi, beroende på våra prioriteringar, att de ska bli snabbare, säkrare, mer energieffektiva och så vidare. Få, om ens någon, säger att utvecklingen borde avstanna, att den inte längre är nödvändig. Vi är såklart ofta oense om vilken riktning utvecklingen bör ta, vilka egenskaper som ska prioriteras, men utveckling vill vi ha. Och vi vill ha utveckling oavsett om det färdmedel vi har duger eller inte. För faktum är att det är möjligt att också idag färdas i en Benz 1 från 1886, men de flesta av oss väljer att inte göra det. Det går att reparera och använda en sådan bil utan att man behöver göra några förändringar alls, men vi väljer att byta upp oss, eftersom vi vill ha snabbare, säkrare, mer energieffektiva bilar. Om vi alls ska kunna ge oss ut i dagens trafik, om vi ska ha ett användbart färdmedel, och någonsin kunna använda vårt transportmedel som annat än ett museiobjekt, så behöver vi också välja att utvecklas. En veteranbil kan förvisso vara både vacker och intressant att se på och till och med åka i en vacker sommardag, men det är inget vi förlitar oss på för vår överlevnad. Också på detta område är en ständig förnyelse något positivt. Församlingsutveckling har ibland fått en negativ ton. Att erkänna att man behöver församlingsutveckling blir synonymt med att erkänna ett nederlag. Men är det verkligen så? Eller kanske snarare behöver det vara så? Om vi tar alla de ovanstående exemplen, idrottskvinnan, teknologi och fordon. Vilka är det som hela tiden uppdaterar sig, utmanar sig till nya mål och ser till att hålla sig i framkant, alltid vara på topp, alltid söker det bästa resultatet? Är det de som lite halvdant joggar en kilometer ibland? Den som inte bryr sig om datorer mer än som skrivmaskin? Den som bara vill ha en bil att ta sig till affären och tillbaka med? Nej, förmodligen inte. De som har de bästa träningsmodellerna, snabbaste datorerna och bästa bilarna är de som har ett intresse av sitt område, som vill satsa, som vill nå resultat.

Där finner vi de som tänker nytt och ifrågasätter, de som ser framåt och har en önskan och en strävan efter mer.. Så skulle det kunna vara i församlingarna också. Det är intresset att alltid ligga i framkant, att alltid vara beredd att sprida evangeliet på alla de sätt som ges, med alla till buds stående medel som borde driva oss till att vilja utvecklas. Gud öppnar ständigt nya missionsfält för oss, samtidigt som andra stängs, och vi behöver hela tiden följa med dit Gud leder oss. Församlingsutveckling är trots detta något hotfullt för många, för även om de flesta säkert vill bli bättre, så är erkännandet av att vi behöver förändras samtidigt ett erkännande om att vi inte är perfekta, inte är fullkomliga och det oavsett om vi är ledande inom vårt fält eller inte. Tyvärr inser vi sällan behovet av förnyelse och utveckling förrän vi inte har något val, utvecklingen blir just en räddningsaktion istället för att vi ska vässa vår spetskompetens. Därför finns det, och kommer alltid att finnas, de som motsätter sig varje form av förändring och förbättring och som kommer att bemöta varje förslag på att göra annorlunda med ”Tycker du att vi är värdelösa och det vi gör inte har något värde?”. Detta är något djupt mänskligt som kräver mycket tid och tålamod och bön för att bemötas på ett fruktbart sätt. Oavsett varför vi utvecklas, om det är för att vi måste eller för att vi vill bli bättre, så finns det alltid en fas i arbetet som innebär ett uppvaknande på någon nivå. En insikt om att saker kunde vara annorlunda och bättre. Uppvaknandet innebär ofta en process av ifrågasättande och nedbrytande. Att inse att min löpstil behöver ändras kräver att jag tar bort min gamla, som jag tränat så länge på att få, men som inte ger samma effekt. Att inse att min dator, som jag byggt och lagt ner så mycket tid och energi på behöver uppdateras kan innebära att jag behöver byta moderkort. Att inse att min bil behöver trimmas ytterligare kan betyda att hela den gamla motorn måste ur, trots att jag lagt ner timmar av arbete på den och jag känner varje skruv och mutter utantill. Utveckling betyder förändring och förändring innebär att man

byter ut, eller förändrar det som är gammalt så att det blir nytt. Utveckling är dessutom något centralt i den kristna tron, att gå från ett stadie till ett annat borde vara naturligt för oss som kristna. För att ta historien väldigt kort och förenklat så finns det en stor, genomgående, förändring när Gud för sitt folk från det gamla förbundet in i det nya, när Jesus kommer till jorden med sin förtydligande undervisning och förnyar relationen till Gud. ”Ni har hört” än det ena och än det andra, säger Jesus, och fortsätter med ”Jag säger er” (Matteus 5:21-48) och så förtydligar och utvecklar han relationen mellan Gud och hans folk. Man får lägga bort det gamla och bli en del av något nytt. Ett nytt sätt för samme Gud att möta sitt folk med den eviga kärleken. Samma eviga, oföränderliga kärlek som visas på olika, utvecklade, sätt genom hela historien. Jesus betonar också behovet av en personlig förändring och utveckling. Tydligast blir det när han talar med Nikodemus (Johannes 3:1-21) om natten och betonar vikten av omvändelse och pånyttfödelse. Paulus och den nya kyrkan fortsätter att predika förändring och utveckling och formulerar det som att de troende blir nya skapelser i Kristus (2 Kor 15:17, Gal 6:15), att de lämnar det gamla och ikläder sig det nya (Rom 13:11-14) och att de ständigt ska arbeta för att komma närmare Gud. Frälsningen av nåd genom tro gör de aldrig avkall på, men relationen och det helgade livet kräver utveckling (Fil 2:12, Rom 2:13, Jak 1:22, Jak 2:1-26) och kostar på, men ger samtidigt enorma, oväntade och omätbara, belöningar. Mellantiden, den tid vi nu lever i, är den kristna församlingens tid. Kyrkan har växt och omformats genom historien och varje väckelse har föregåtts av en förändring i förhållandet till Gud och hans ord, Bibeln. Hur detta sett ut skulle jag behöva fler avhandlingar för att beskriva, men kyrkohistorien är full av exempel som Valdensianismen, Anabaptismen, Metodismen, Pietismen och Læstadianismen. Samtliga har föregåtts av att man längtat efter mer av Jesus och Guds ord än den rådande ordningen tillåtit och därför lagt bort det gamla till förmån för något nytt.

Som kristna väntar vi också på den förändring som ska komma en gång. Den genomgripande förändring som Bibeln talar om när den beskriver nya himlar och en ny jord (2 Pet 3:13). Den tid då Jesus ska säga: ”Se jag gör allting nytt.” (Upp 21:5). Utveckling, från något gammalt till något nytt och bättre, borde alltså inte vara främmande eller skrämmande för en kristen individ eller församling, utan snarare något som, om den kristna tron levs ut, borde vara naturligt. I varje utvecklingsskede är grunden att inse var man befinner sig just nu. Utan den insikten finns det ingenstans att börja ifrån. Vilka styrkor och svagheter som finns i det stadie man just nu befinner sig. Vilken del av elitidrottarens träning kan hjälpa henne att ta nästa steg? Vilken del av cykeln kan behållas för att utveckla den till en motorcykel? Vilken del av datorn kan utgöra grunden för ett nytt datorbygge? Det måste också understrykas att ”förändring” eller ”församlingsutveckling” inte är en engångsverksamhet eller ett projekt som ska genomföras för att allt det gamla ska få vara som det är och upprätthållas. Det handlar om att transformera församlingen från något gammalt till något nytt. Församlingarna i Sverige får färre och färre medlemmar och besökare, våra restauranger får färre och färre gäster, färre och färre äter den livgivande maten och färre och färre känner sig manade att arbeta i restaurangen... Så vad kan vi göra åt det? Välkommen in i vår Gudomliga Restaurang på en rundtur så får vi samtala runt det.

Praktiska tips: Inför diskussionen kan det vara bra att ha gjort någon slags undersökning för att se var församlingen befinner sig. Beroende på vid vilket tillfälle samtalen inleds kan olika undersökningar

vara aktuella. Om samtalet är en undersökande inledning på ett församlingsutvecklingsarbete så kan en kort ”Hälsoundersökning av församlingen” vara aktuell. Ett annat alternativ är att genomföra en NFU färgprofil. Om samtalen är en fortsättning på ett påbörjat församlingsutvecklingsarbete där en undersökning redan gjorts, så kan resultatet av den undersökningen presenteras för att ge en bild av läget. Det finns olika former av undersökningar att göra. Den kortare ”hälsoundersökningen” beskrivs i den här bokens appendix och materialet finns tillgängligt på internet. En NFU färgprofil är också en kort undersökning som kan ge en snabb uppfattning om utgångsläget liksom ”En kort självutvärdering” som också finns i bokens appendix. Dessa undersökningar är endast ett diskussionsunderlag för fortsatt samtal och inte ett beslutsunderlag. Andra typer av undersökningar är det mer utarbetade material som tillhandahålls av Naturlig Församlingsutveckling (NFU) eller en styrkebaserad undersökning, appreciative inquiry, som beskrivs enkelt och tydligt i boken Utveckla församlingen: med styrkebaserad undersökning. Vilken av de olika undersökningarna som är lämpliga att använda beror mycket på församlingen. En NFU-undersökning kräver ett större urval av medlemmar för att ge ett rättvist resultat, medan en styrkebaserad undersökning med fördel kan utföras i en mindre församling. NFU-undersökningen är en regelrätt enkätundersökning medan en styrkebaserad undersökning handlar om djupintervjuer och diskussioner. I en NFU-undersökning finner man och i någon mån fokuserar på de områden som behöver arbete, de områden som brister, medan en styrkebaserad undersökning försöker understryka de delar som fungerar bra. I det nya NFU-material som tagits fram så kan summeringsguiden vara lämplig att tala om vid den här punkten. Att välja rätt undersökning kan vara avgörande för vilket resultat man uppnår, och kanske främst vilken möjlighet församlingen har att ta till sig resultatet. En församling som beskrivs som frisk och

missionell eller kanske främst en stabil församling, kan behöva få bristerna utpekade för sig eftersom man tenderar att känna sig nöjd med situationen som den är. En församling som befinner sig i ett kritiskt eller riskabelt läge har ofta en högre medvetenhet om sina brister och kan behöva finna det fungerande och fokusera på det. För att finna utgångsläget att bestämma undersökningsmodell ifrån kan enklast göras med en ”Hälsoundersökning av församlingen”.

Diskussionsfrågor: Finns ett behov av förändring och förnyelse i vår församling? Är behovet påtvingat eller en naturlig del av det pågående arbetet? Hur länge har vi gjort samma saker i vår församling? Är vi öppna för nya tankar i vår församling? Är vår församling en frisk och missionell församling, en stabil församling eller en församling i kritiskt eller riskabelt läge? Hur beskriver vi den situation vår församling befinner sig i?

Övningar: Som en uppvärmning kan leken ”Förändringsleken” som finns i Appendix, användas om den inte är tänkt att användas till kapitel 4. I den får man deltagarna att känna på lite förändring och kan ana hur förändringsbenägen gruppen är. Mer praktiska övningar är ”Hälsoundersökning av församlingen” och ”En kort självutvärdering” som också finns i Appendix.

Påståenden för fyra hörn, heta stolen och heta linjen: Det finns ett behov av förändring och förnyelse i vår församling. Tanken på förändring i församlingen är påtvingad utifrån. Behovet av förändring är en naturlig del av det pågående arbetet i församlingen Det vi gör i vår församling har vi gjort länge Vi är öppna för nya tankar i vår församling. Vår församling är en frisk och missionell församling. Vår församling är en stabil församling. Vår församling är en församling i kritiskt läge. Vår församling är en församling i riskabelt läge.

Ytterligare läsning: Kortare avsnitt och artiklar: Undersökningen på sidorna 92-95 i boken Den växande kyrkan: ett bibliskt, historiskt och pastoralt perspektiv av Carl-Erik Sahlberg. Stockholm: Stanley media i samarbete med S:ta Clara kyrkas vänner, 2009. Kapitel 4 ”Generationsskillnader – och traditionens makt”, kapitel 5 ”Församlingens livscykel – och förnyelseprocesser” och kapitel 6 ”Församlingen som emotionellt system” i Ingång 3-4/11: Johannelunds teologiska skriftserie, Johannelunds teologiska institut, Uppsala, 1995 Kapitel 13 ”Vad ska man med kyrkan till” på sidorna 213-228 i boken Livets frågor: en introduktion i kristen tro av Nicky Gumbel; översättning: Ulla-Stina Rask [illustrationer: Charlie Mackesy]. Lidköping: Alpha Sverige, 2012 Sidorna 72-79 i boken Sätt färg på livet med Naturlig församlingsutveckling av Christian Schwarz. Mohndruck-Gmbh, Gütersloh 2006. NFU summeringsguide, författare, förlag och tryckort okänt ett

pågående arbete. Avsnittet ”Vägskälet” på sidorna 6-8 i boken Växande församlingar i Sverige av Klas Eriksson Chatrine Nygren. Sundbyberg: Svenska baptistsamfundet, 2008

Böcker: Den smittande församlingen: att sprida evangeliet på ett naturligt sätt av Mark Mittelberg med Bill Hybels; översättning: Anna-Karin Naylor. Örebro: Libris, 2002. Församling med mål och mening av Rick Warren; översättning: Kerstin Gårsjö ; [faktagranskare: Öyvind Tholvsen]. Örebro: Libris, 2005. Böcker om styrkebaserad undersökning: Utveckla församlingen : med styrkebaserad undersökning av Åsa Nyström, Klas Lundström, Per Westblom, kommer i tryckt form under 2016, förlag och tryckort okänt. Memories, hopes, and conversations: appreciative inquiry and congregational change av Mark Lau Branson. Herndon: Alban Institute, 2004. Böcker om NFU undersökning: Handbok i Naturlig församlingsutveckling av Christian Schwarz, Christoph Schalk. Sundbyberg: Svenska baptistförbundet, 2003. Sätt färg på livet med Naturlig församlingsutveckling av Christian Schwarz. Mohndruck-Gmbh, Gütersloh 2006.

2.Maten Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Johannesevangeliet 6:35

Oavsett vad som först får en gäst att komma till en restaurang, om det är byggnaden, personalen, utsikten eller vad det än kan tänkas vara, så är det ändå till sist maten som avgör om en restaurang ska mätta sina gäster eller inte. Man kan lägga ner energi och resurser på de senaste designermöblerna, bästa arkitekterna eller bäst utbildade personalen, om inte maten är näringsriktig så ger den inte liv och om den inte ger liv, så måste människorna söka sig någon annanstans för att överleva. Eller välja att dö i en vacker restaurang. Den mat som den Gudomliga Restaurangen ska servera är ”livets bröd” (Johannes 6:30-51) och ”levande vatten” (Johannes 4:1-15 och Johannes 7:37-39), eller i klarspråk Jesus och Hans budskap till mänskligheten. Maten, det som serveras i vår restaurang, det mest centrala, får

inte bytas ut mot något annat. I restaurangspråk skulle det kunna liknas vid att man då förlorar sina franchiserättigheter. Om en McDonaldsrestaurang började servera pizza, så skulle det inte dröja länge innan McDonaldsskyltarna togs ner och restaurangen fick

Om inte fokus i församlingen är Jesus och Guds ord, så är församlingen inte en kristen församling utan en gemenskap av något annat slag. Gemenskapen kan vara hur god och nyttig som helst, men en kristen församling är det inte. Församlingen beskrivs i Bibeln som Kristi kropp (Rom. 12:4–5, I Kor. 12:12–31) och är alltså helt beroende av Kristus, vilket är omöjligt att uppnå utan att ha Jesus som centrum och Guds ord som rättesnöre.

byta namn och utseende till något annat. Det handlar inte ens om huruvida pizzan som serverades istället för Big Mac och McFeast är god och bra, det handlar om att i en McDonaldsrestaurang ska det serveras McDonaldsmat, annars är det falsk marknadsföring. Om en Gudomlig Restaurang serverar annat än Livets Bröd och Levande Vatten så är det inte en Gudomlig Restaurang, hur bra saker man än serverar istället. På motsvarande sätt kan en restaurang se ut hur som helst, det kan vara i en nybyggd lyxrestaurang, en kiosk vid vägkanten, ett vardagsrum i en lyxvilla, en låda på magen i en park eller ett köksbord i en miljonprojektstvåa, och om där serveras Livets Bröd och Levande Vatten så är det en Gudomlig Restaurang Hur maten serveras skiljer sig så klart också åt, beroende på omgivning och preferenser, men det är innehållet i maten som är det viktigaste. Låt oss därför titta på innehållsförteckningen. Om vi ska kunna vara tydliga med vad vi serverar och om vi ska kunna vara säkra på vad vi får i oss så måste innehållsförteckningen finnas tillgänglig.

Innehållsförteckningen finns fritt för alla som besöker en Gudomlig Restaurang. Ja, innehållsförteckningen och dess betydelse kan inte nog understrykas då vi människor faktiskt kan dö av fel mat. Bibeln är den kristna trons innehållsförteckning. I andra Timoteusbrevet 3:16–17 står det så här: Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. Genom Bibeln kan såväl kristna som icke-kristna ta till sig av Guds tilltal.

Varje Gudomlig Restaurang bör därför kontrollera den mat de erbjuder mot innehållsförteckningen för att vara säker på att man serverar näringsriktig mat. Ibland när en restaurang börjar få färre gäster så är det lockande att börja ändra på matens innehåll för att likna den välbesökta skräpmatsrestaurangen runt hörnet. För att konkurrera med skräpmatsrestaurangen väljer man då att börja späda ut Livets Bröd och det Levande Vattnet med sötare ingredienser. Vi blandar socker i degen och saft i vattnet för att få det att bli mer lockande, men märker ofta inte att när vi gör det så förändrar vi innehållsförteckningen. Detta kan helt säkert få någon eller några gäster att överväga att komma till restaurangen för att äta, men till vilket pris? Hur mycket kan man späda ut innehållsförteckningen innan man mister sina franchiserättigheter?

Förklaring av liknelsen: Maten vi serverar som församling är Jesus själv, det levande brödet. Kunskap om honom, innehållsförteckningen, är Bibeln, för utan

Bibeln finns ingen kunskap om Jesus. Den personliga uppenbarelsen, den personliga relationen, med och av Jesus, behöver alltid vara samstämmig med Bibeln. Ingen församling, hur många man än är, hur fin byggnad man än har, är en Guds församling om inte Jesus är i centrum. Om vi tonar ner Jesus och Hans budskap om frälsning och omvändelse så tonar vi ner, späder ut, det som är vår kärna, det som ger oss existensberättigande som församling.

Praktiska tips: I boken Den sista reformationen av Torben Söndergaard berättar författaren om en kyrka han hört berättas om, där de för att locka människor till gudstjänsten har plockat bort korset från gudstjänstrummet. Tanken med det är att ta bort det som kan vara anstötligt för de människor som man ser som potentiella besökare. Leder det till fler besökare? Ja, möjligtvis, men det leder inte till fler kristna. Paulus berättar i Galaterbrevet 5:11 om att korset är anstötligt och visst är det så. Det är ett avrättningsredskap av värsta sort och äger ingen skönhet i sig självt. På samma sätt är det med pratet om synd och omvändelse. Det är anstötligt, det skapar inte en behaglig känsla i människors bröst. Men utan korset, utan medvetenheten om synd och utan omvändelse så finns ingen kristen tro. I första Korintierbrevet 1:18 skriver Paulus att korset är en dårskap, men inte för den som tror, utan för den som går förlorad. För den som tror har Gud gjort världens vishet till dårskap istället. I flera undersökningar om vilka kyrkor som växer, inte bara numerärt utan också kvalitativt, visar det sig att en klassisk teologi, med betoning på omvändelse och ett fokus på Bibeln är tongivande. Bibelns budskap, hur dåraktigt det än är och hur anstötligt det än är för människor som inte tror, är det som visar sig tydligast kunna skapa förändring i människors liv. Ja, om inte behovet av omvändelse och vägen till omvändelse förklaras, så är det nästan självklara resultatet att ingen omvändelse kommer att ske. Man kan helt klart skapa relativt välbesökta aktiviteter utan

evangeliet, man kan rekrytera medlemmar till en förening utan evangeliet, men man kan inte vara kristen utan evangeliet och man kan inte vara lärjunge utan att vara kristen. Den nya NFU berättelseguiden, som just nu är under utveckling och kommer att komma i tryck under 2017, är ett bra exempel på hur man idag förvaltar det arv av fokus på evangeliet som finns i våra församlingar. Och när medlemmarna i en församling är rekryterade utan omvändelse och evangelium är huset byggt på sand (Matteus 7:2427) och korset blir till dårskap också inne i församlingen. Situationen i våra församlingar riskerar att bli det som Paulus skriver om i andra Timoteusbrevet 4:3: ”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.” En av de kyrkor som brukar tas som lysande exempel på tillväxt och expansion är Willow Creek. De har målmedvetet arbetat utåtriktat, med bra verksamheter, bra och tilltalande så kallade sökargudstjänster. Det har gett resultat, men till ett högt pris. De har nu insett att de har en församling som inte står på en stadig grund, att de gett folk vad de ville ha för att komma, men inte vad de behövde för att överleva. Ett tydligt bibliskt budskap är inte nödvändigt för att få människor att komma till kyrkan, det vet vi. Men ett tydligt bibliskt budskap är livsnödvändigt för att ge dem som kommer något att leva på.

Diskussionsfrågor: Detta avsnitt handlar om Maten och det dras paralleller med församlingslivet. Vilka ytterligare paralleller kan man dra på det här området? Är maten i centrum i vår restaurang? Hur syns det? • Vilket fokus finns på Jesus och Guds ord i vår församling?

• Hur märks det att vi fokuserar på det eller inte? • Ge tre exempel på hur vi fokuserar på Jesus och Guds ord. • Ge ett exempel på hur vi mer eller annorlunda kan fokusera på Jesus och Guds ord. Ligger vårt fokus på restaurangbyggnaden och att göra den tilltalande, eller på maten? • Vad spenderar vi våra resurser på (tid, energi, pengar)? • Spenderar vi mest resurser på kyrka/missionshus/kapell eller på evangelisation? Serverar vi den mat som ger liv och använder vi innehållsförteckningen för att kontrollera vår mat? • Är det ett klart och tydligt evangelium som förs fram i vår församling? • Hur väl stämmer vårt budskap med Bibeln? • Ge tre exempel på hur vi använder Bibeln som rättesnöre för det vi gör. • Ge ett exempel på ett område där vi kan förbättra vårt bibelanvändande. Saknas något från innehållsförteckningen i den mat vi serverar? Serverar vi bröd och vatten utan tillsatser? • Finns det saker i evangeliet som vi väljer att inte presentera i vår församling? • Finns det saker i evangeliet som vi tonar ner eller förmildrar? Är det viktigaste att få många gäster eller vad vi ger dem att äta? • Fokuserar vi på att få många besökare till gudstjänster och verksamheter, eller fokuserar vi på omvändelse? • Ge tre exempel på situationer där vi betonar omvändelse och vikten av en personlig relation med Jesus. • Ge ett exempel på en situation där vi har tillfälle att uppmana till omvändelse, men väljer att inte göra det.

Övningar En av de saker som kan vara svårast att fokusera på och förmedla är Jesu förvandlande kraft. I övningen ”Kartongvittnesbörd” i Appendix får man fundera kring detta. Övningen ”vittnesbörd” är så klart också användbar.

Påståenden för fyra hörn, heta stolen och heta linjen: Vi har stort fokus på Jesus och Guds ord i vår församling. Vi spenderar mer resurser evangelisation än på kyrka/missionshus/ kapell. Vi för fram klart och tydligt evangelium i vår församling? Det budskap vi för fram är förankrat i Bibeln. Vi använder Bibeln som rättesnöre i allt vi gör i församlingen. Det finns saker i Bibeln som är olämpligt att föra fram i vår verksamhet. Det finns teman i Bibeln vi undviker i våra verksamheter. Det finns teman i Bibeln vi tonar ner i vår församling. Det är viktigt att få många besökare till det vi gör i församlingen. Att ha många besökare kan vara viktigare än att många omvänder sig. Det finns tillfällen då vi borde uppmana till omvändelse, men väljer att inte göra det.

Ytterligare läsning: Kortare avsnitt och artiklar: Artikel på Christianity Today: Willow Creek repents? http:// www.christianitytoday.com/parse/2007/october/willow-creekrepents.html (Läst 2016-02-19)

Sidorna 90-97 om predikan i boken Comeback Churches: How 300 Churches turned around and yours can too av Ed Stetzer, Mike Dodson. BH Publishing group, 2007. Kapitel 12 ”Sökarvänliga kyrkor” på sidorna 85-94 i boken Den sista reformationen: tillbaka till Nya testamentets lärjungaskapsmodell av Torben Søndergaard; [översättning: Stefan Norlin]. Handen: XP media, 2012. Kapitel 4 ”Kerygma” på sidorna 38-46 i boken Den växande kyrkan : ett bibliskt, historiskt och pastoralt perspektiv av Carl-Erik Sahlberg. Stockholm: Stanley media i samarbete med S:ta Clara kyrkas vänner, 2009. Kapitel 4: ”Varför ska jag läsa Bibeln och hur?” på sidorna 7592 i Livets frågor: en introduktion i kristen tro av Nicky Gumbel; översättning: Ulla-Stina Rask [illustrationer: Charlie Mackesy]. Lidköping: Alpha Sverige, 2012. NFU berättelseguide, som utkommer under 2017, författare, förlag och tryckort okänt. Kapitel 7: ”Betoning på omvändelse” på sidorna 38-41 i boken Växande församlingar i Sverige av Klas Eriksson Chatrine Nygren. Sundbyberg: Svenska baptistsamfundet, 2008 Kapitel 5: ”Theology for a missionary church” på sidorna 84-103 i boken Mission-shaped church: church planting and fresh expressions of church in a changing context. Church House Publishing, Tryckt av Church of England 2009.