9789187411236 by Smakprov Media AB

Juldagboken

Pärlan Förlag Lisasandsgatan 3 667 30 Forshaga www.parlanforlag.se e-mail: christin@parlanforlag.se

Juldagboken Åsa Jansson

www.parlanforlag.se

HUSET

tt huset var perfekt, det var hela familjen ense om redan i maj då de såg det första gången. Det var stort och rejält, omgivet av en lummig trädgård. Då, i maj, blommade gula och röda tulpaner i drivor i rabatterna. Medan mäklaren visade runt mamma och pappa och pratade om vilken härlig öppen spis huset hade, hur praktiskt tvättrummet var och vilket rymligt snickarrum som fanns i källaren så smet Tindra och Simon iväg på en egen upptäcktsfärd. Det här huset var större än något av dem som de tidigare tittat på. Det hade två våningar och en stor källare. På framsidan fanns ett slitet garage och en liten trädgård. När man fortsatte 5

runt huset kom man fram till en svart port. Den öppnades mot en stor trädgård, omgiven av ett högt staket. Där fanns rabatter, trädgårdsland, en altan och ett uterum. Även här lyste rabatterna röda och gula av tulpaner. ”Det här stället är toppen!”, konstaterade Simon efter upptäcktsfärden. Mamma och pappa tyckte också om huset. Dels för att det var stort och rymligt, dels för att det var billigt. Hus som ligger ute på landet är inte lika dyra som i stan, hade mamma förklarat. Att det var billigt var nödvändigt, det visste Tindra och Simon. Pappa hade inte haft något riktigt jobb på två år. Har man inget jobb får man heller inte låna särskilt mycket pengar av banken och då kan man inte köpa något dyrt hus. Men nu verkade allt gå i lås. Mamma och pappa skrev på alla papper som behövdes och det bestämdes att familjen skulle flytta in den första oktober. ”En sommar till i lägenhet ska vi väl klara av”, sa mamma. ”Det första jag ska göra när vi flyttat in i huset är att skrika så högt jag kan”, sa Tindra. ”Jag ska börja spela trummor”, förklarade Simon. Sedan fortsatte alla prata om saker de skulle göra i det nya huset, utan att riskera att störa några grannar. Sommaren gick och skolan började igen. Tindra och Simon skulle inte behöva byta skola vid flytten, däremot skulle de bli tvungna att åka skolbuss varje dag. ”Nu kommer vi att bli bönder”, konstaterade Tindra. 6

”Bönder” kallades alla som bodde på landet och behövde åka buss till skolan, oavsett om de var bönder eller inte. ”Det kan det vara värt”, menade Simon. Pappa packade och städade en hel del på dagarna, när de var i skolan och mamma var på jobbet. Det stod lådor överallt i lägenheten. Till sist kom den stora inflyttningshelgen! Hela dagen körde mamma, pappa och några av deras vänner med släpet fram och tillbaka mellan lägenheten och huset. Simon och Tindra åkte med det första flyttlasset och stannade sedan kvar i det nya huset. Där kändes ganska tomt och ödsligt nu. Trädgården var vissnad och kal. Inomhus var det kyligt. ”Det ska vi snart få ordning på”, sa pappa och gick ner och tittade på pannan. ”Kanske inte så snart”, viskade Tindra till Simon. Mycket riktigt dröjde det länge innan pappa kom upp från källaren. ”Det är mycket man behöver lära sig som husägare”, sa han. ”Till exempel hur en värmepanna fungerar.” Framåt eftermiddagen började det bli varmare i huset. Då hade Simon och Tindra också hunnit välja rum. Först kunde ingen av dem bestämma vilket rum de helst ville ha. Det ena sovrummet var ganska litet, men hade ett mysigt snedtak med takfönster. När man stod där kunde man se långt ut över åkrarna och även se tåget köra genom byn. Det andra rummet var större. Det hade ett fönster som vette mot grannens hus. Eftersom det var svårt att välja bestämde de sig för att dra lott. Tindra fick det större rummet och Simon rummet med 7

takfönster. Tindras minne av de första månaderna i huset flöt ihop till ett enda stort packa upp, skruva ihop möbler och hänga upp gardiner. När advent närmade sig var det mesta i ordning. Mamma hade satt upp adventsljusstakarna i varje rum och det började faktiskt kännas väldigt hemtrevligt. ”Så där ja”, sa mamma medan hon satte fram den sista adventsljusstaken, ”nu ska vi inte greja mer med huset förrän i januari. Efter hela denna flytt behöver vi varva ner och fira jul i lugn och ro.” Hon kokade en kopp te och sjönk ner i soffan framför brasan. Det var hennes favoritplats. Det hade dröjt ett tag innan de fått ordning på den öppna spisen. I början rök det in hela tiden eftersom skorstenen var täckt av ett stort skatbo. När de fått bort det fungerade spisen bra och mamma satt ofta där och njöt. Pappa brukade också sitta där och titta in i elden med en tom blick. Nu när den första uppståndelsen kring flytten hade lagt sig hade pappa åter igen de där ledsna ögonen. En gång hade Tindra frågat varför han var så ledsen. Pappa hade suckat, tittat på henne och långsamt sagt: ”Det är hemskt att inte ha något jobb, Tindra.” Sedan dess brukade hon inte fråga pappa när han såg ut så där. Hon ställde sig bara bredvid honom och la armen om hans axlar. Då brukade han klappa henne på kinden och le ett sorgset leende. Nu såg hon inte till pappa, hörde bara att det bankade nerifrån snickarrummet och förstod att han höll på med något 8

projekt där. Hon lämnade mamma med tekoppen i soffan och tassade upp på sitt rum. Hon fick kliva över röda papper, guldstjärnor och saxar på golvet. Hanna, hennes bästa vän, hade sovit över. De hade gjort julkort hela förmiddagen och visst glömt att plocka undan innan hon åkte hem. Just nu brydde sig Tindra inte om det – hon kunde plocka undan innan hon gick och la sig eller kanske imorgon. Det började bli mörkt ute. Hon satte sig i sängen och lutade sig mot väggen. Hon kisade mot ljusen i adventsljusstaken i det dunkla rummet. Det såg ut som att varje ljus strålade ut i tusen strålar. Hon kände sig varm och lycklig. Jag undrar vem som bodde här i huset förr, tänkte hon. Jag undrar om de var lika lyckliga som jag.

De hemliga rummen

”H

allå!” ropade Tindra och slängde sin skolväska innanför dörren. ”Hej, ungar!” hördes pappas röst från köket. ”Kom och ät – nybakade frallor.” Det luktade nybakat bröd ända ut i hallen. Sedan pappa blev arbetslös hade han börjat baka bröd ganska ofta. Han bakade alltid samma sort – frallor av vetemjöl. De var väldigt goda när de var nybakade och Tindra och Simon åt med god aptit. ”Vad gjorde ni i skolan idag då?” undrade pappa. 10

”Fröken hade adventspyntat klassrummet”, sa Tindra mellan tuggorna. ”Vi tände det första ljuset fastän det inte är advent förrän på söndag och så hade vi högläsning.” ”Vi spelade fotboll”, sa Simon och hällde upp ny mjölk. Simon spelade alltid fotboll på rasterna, det spelade ingen roll vilken årstid det var. ”Ja, jag ska ner och greja i källaren”, sa pappa. Ropa på mig om det ringer. Jag har sökt några jobb och de sa att de skulle återkomma.” Tindra gick upp på sitt rum, sträckte ut sig på sängen och grävde i högen av Kalle Anka-tidningar. Till slut hittade hon en som hon inte läst på länge. Hon var så där mysigt fredagstrött och blev liggande där och läste ända tills mamma kom hem. ”Hej, gumman”, sa mamma och stack in huvudet genom dörren. ”Men snälla Tindra”, fortsatte hon i nästa andetag, ”nu får du faktiskt röja upp dina kläder. Du kan inte lägga allt i en enda röra. I tvätten eller in i garderoben!” Tindra suckade, fast mamma hade faktiskt rätt. Det låg kläder på stolen, i fåtöljen och på golvet. Hon öppnade garderoben och suckade igen. Det såg inte mycket bättre ut där inne. Garderoben var inbyggd i väggen, in under snedtaket. Till höger fanns det klädkorgar och till vänster en klädstång och ett stort golvutrymme. Där skulle vara perfekt att gömma sig när man lekte kurragömma, om man kunnat komma in förstås. Just nu kunde man inte det. När de flyttade in hade hon stuvat in kläderna i garderoben utan någon större reda. Det var därför det var så svårt att hitta vad hon skulle ha på sig på morgonen. 11

Golvet i garderoben var täckt av ett par skridskor, en hopknölad filt, pysselpapperet som hon plockat undan häromdagen och mycket mer. Om hon skulle ta och göra en rejäl röjning i garderoben! Hon började med att plocka ut alla kläderna och lägga dem i en hög på sängen. Sedan vek hon ihop dem ordentligt och la t-shirts på en hylla, långärmat på en annan och så vidare. När det var klart drog hon ut alla saker från garderobsgolvet och kröp in för att testa hur det skulle fungera som gömställe. ”Perfekt!” sa hon för sig själv. ”Här skulle man … men vad är det här?” En träskiva satt fastskruvad i den bakre väggen. Det pirrade till i magen på henne. Hon väntade sig kanske inte direkt att hitta en magisk värld där bakom, men det var en hemlighet i huset som bara hon kände till och som hon skulle få upptäcka på egen hand. Hon försökte dra loss skivan med fingrarna, men det gick inte. Hon behövde en skruvmejsel för att få bort den. Hon sprang fort nerför de två trapporna till källaren. Pappa ryckte till när hon kom instormande och undrade vad hon ville. Hon bad om en skruvmejsel och sprang tillbaka upp på rummet. Hon stängde dörren bakom sig för att Simon inte skulle snoka och kröp sedan in i garderoben. Skruvarna satt hårt, men till sist lyckades hon få loss dem. Hon flyttade bort skivan och kikade in. Kall luft strömmade emot henne. Det var kolsvart där inne. Hon rotade fram en ficklampa och lyste in i det mörka hålet. Bjälkar och isolering var vad hon såg. Var det allt? tänkte hon 12

besviket. Hon lät ljusstrålen svepa över bjälkarna. ”Åh”, ropade hon plötsligt. Åt höger gick en smal, låg gång och likadant åt vänster. Golvet var gjort av grova ohyvlade brädor. Hon kröp in i den högra gången först. Den var bara några meter lång och slutade i ett litet rum, lagom för två personer att sitta i. Tomt. Alldeles tomt, tänkte hon besviket. Men det skulle kunna bli en mysig koja om man tog hit lite saker, kuddar, en filt och lite tidningar. Hon kröp tillbaka genom gången och fortsatte åt vänster istället. Hon kom fram till ett likadant litet rum, men detta var inte tomt. På golvet låg en bok. Framsidan var vit, med en ros i guldfärg och ett par bläckfläckar. Den var låst med ett litet guldigt lås. Det fanns ingen nyckel, men Tindra visste att man lika gärna kunde peta upp låset med ett gem. Hon kröp ivrigt tillbaka ut i sitt rum, knölade in alla sakerna i garderoben och stängde garderobsdörren. Hon ville inte att någon skulle upptäcka hennes hemlighet. Hon fick tag i ett gem, lirkade upp låset och öppnade boken med darrande händer. Ett papper trillade ut ur den, ner på golvet. Hon böjde sig ner och tog upp det. Kära okända vän! började det. Detta är min dagbok. Jag skrev den när jag var nio år, när barndomen och julen var magisk. Nu är jag arton och ska flytta härifrån. Jag vill på något sätt lämna kvar en bit av mig själv här och lämnar därför dagboken. Om du lyckas hitta den är du väl värd att läsa den! Tindra vek långsamt ihop papperet och slog så på nytt upp första sidan i dagboken. På insidan av pärmen stod med spretig stil: 13

Pia Persson, november 1980. ”Tindra, maten är klar”, ropade mamma. Tindra ryckte till och gömde snabbt dagboken under madrassen. På något sätt ville hon ha detta för sig själv. Hon sprang nerför trappan och satte sig på det gröna överkastet i soffan. Fredag kväll var myskväll och då satt de alltid i soffan och åt och tittade på film. Ikväll, liksom de flesta andra myskvällar, var det tacos. Till skillnad från andra myskvällar var det första avsnittet av julkalendern på tv ikväll. Den verkade bra. Tindra glömde nästan av dagboken en stund. Inte förrän mamma tog fram godiset kom hon ihåg den igen. ”Mamma kan jag ta med mig godiset upp på mitt rum?” frågade hon. Mamma tittade förvånat på henne. ”Men myskväll har vi väl tillsammans?” började hon. ”Men för all del, om du hellre vill det, så gör du det.” Tindra stängde dörren till sitt rum noga, drog fram dagboken under madrassen och satte sig tillrätta i fåtöljen med dagbok och godisskål. Hon lät fingret följa konturerna av guldrosen på utsidan. Pia Persson, tänkte hon. Det var alltså hon som bodde här. Hon slog upp första sidan och började läsa. 30/11 1980 Idag har det varit en bra dag. Det har hänt flera bra saker: 1) Jag blev klar med julbroderiet som jag hållit på med länge. I höstas var vi på ullspinneriet med mamma och då fick Malin och jag varsitt likadant broderi. Det är en julbonad och den är så fin. Bakgrunden är mörkblå. På den är broderat (av mig, med korsstygn) en liten 14

julby. Det är röda hus och en liten kyrka. Det lyser ur alla fönster och ligger snö på taken och på marken. Bredvid husen står några granar, också med snö på. Över hela byn skiner en stjärna. Det ser så juligt och underbart ut att jag riktigt ryser när jag ser den. Mamma strök den och sydde i en svart smideshängare. Jag hängde den bredvid min säng och kan ligga och titta på den när jag ska sova. Jag kände mig helt lycklig ända tills jag såg Malins. Den var likadan, eller det vill säga mönstret var likadant, men hennes var MYCKET finare. Det såg ut som om en vuxen hade gjort den, alla stygn var så jämna och fina. Mamma säger alltid att det inte är så konstigt om Malin kan mer än jag eftersom hon är nästan två år äldre. Det förstår jag med, men det retar mig i alla fall. Men sen hände nästa bra sak, så då glömde jag att vara sur på Malin. 2) Mamma hade köpt den senaste Kalle Ankan till oss och i den fanns en adventskalender! Och det var inte bara en vanlig adventskalender. Man kunde vika upp den nedersta halvan av kalendern och fästa den så att det blev som en liten hylla som står rakt ut. I tidningen finns det figurer av en massa ankeborgare som man kan klippa ut och ställa på hyllan. I varje nummer fram till jul kommer det att finnas nya figurer. Till slut kommer det att bli alldeles fullt på hyllan. Malin och jag började genast klippa ut dem och sätta upp dem på hyllan. Så nu ser köket alldeles juligt ut. Bredvid den kalendern sitter varsin adventskalender till som vi fick när vi handlade i affären. Tindra hörde steg i trappan och stängde snabbt dagboken. När mamma kom in för att säga god natt tittade hon sig förnöjt 15

runt i rummet. ”Åh, vad bra att du har städat lite, Tindra. I helgen kommer Hanna och hennes familj på adventsfika. Visst kan det vara riktigt roligt att städa ibland?” ”Ja, mamma”, sa Tindra och tittade mamma rakt in i ögonen. ”Ibland kan det vara mycket roligt att städa!”