9789186613402 by Smakprov Media AB

ÖDENS VÄGAR o

Iris Johansson

www.lightspira.com

FLER BÖCKER AV IRIS JOHANSSON En annorlunda barndom - en kvinnas berättelse om sin autistiska uppväxt, Forum, 2007 ISBN 978-91-37-13038-5 Ett annorlunda liv - att leva med autism Forum, 2013 ISBN 97-891371393-7-1 Handledarbok för arbete med barn med oacceptabla beteenden. Wrå Förlag, 2004 ISBN 91-89178-50-5 Att samtala om anpassning Wrå Förlag ISBN 91-975498-0-0 Att samtala om utbrändhet Wrå Förlag ISBN 91-975498-1-9

Göran Grip Jesper Thörn, InovArt Ewa Bärbel Stensson

z KAPITEL 1 Åter är det vår och jag sitter här vid knuten och berättar för dig söta barn. Jag är gammal nu och har inte långt kvar men ändå har du lämnats i mina händer. Du din stackare som är efterbliven och som det aldrig kommer att bli något med. Du begriper inte orden jag säger men du tycker mycket om när jag pratar. Du blir så orolig när jag är tyst att det är erbarmligt att se. Jag har berättat alla mina sagor många gånger och jag tror jag nu ska berätta om mitt liv. Inte för att du har nytta av det, men för mig själv kan det vara en glädje. Du är så där sju år gammal. Ingen vet riktigt. Du föddes hos mig av en ung ”fin” dam som fått skammen på sig. Hon hade dragits ner i halmen ofrivilligt och så blev du till. När det inte gick att dölja längre blev hon sänd till mig och du blev född, din stackare. Så fort det var gjort försvann damen och har aldrig visat sig igen. Hon tittade aldrig på dig en gång, men den fina herrn som skickat henne hade bestämt att du skulle växa upp och ta hand om mig när jag blev orkeslös. Nu går inte det och jag får sörja för att det blir någon råd med dig i alla fall. Den fina herrn har ett namn och i sinom tid ska jag kontakta honom när jag hittat något bra ställe att placera dig på. Det tror jag väl inte riktigt på själv men, men. Hoppet är det sista som överger människan. För mig blir det väl fattighuset när jag blir ofärdig men så länge jag lever kommer du att vara med mig och jag hoppas att du dör samtidigt med att jag blir ofärdig så att du slipper fara illa, för ser du min vän, jag har lite i gömmorna och det beror på att jag har fått en klokskap i gåva som ingen får veta om. Du förstår, här letar man efter trollkonor och jag skulle räknas som en sådan. 15

Det finns inga häxor, men rädda människor som inte begriper bättre dömer andra för att de själva inte ska bli dömda. Det finns så mycket ondskap i världen och det finns så många som vill illa att man måste passa på sin tunga. Till dig kan jag säga allt för du kommer aldrig att skvallra. Det kan du inte och det är därför jag kan berätta mitt liv för dig. Usch då, som jag säger. Det är så, ibland kommer misstron över en och då är det såna spöken som talar ur min mun. Men när det inte finns misstro utan förtröstan på livet, då uppstår hopp och övertygelsen att det goda också kan råda och vinna sin väg. Allt kan ses i ljuset när det finns ljus inuti oss. Annars är det som mörka natten och då ser vi inget och trevar oss fram och då kan vilken buske som helst se ut som en björn eller älg som kan anfalla. Jag ska göra var jag kan för att du ska slippa det mörka så länge jag lever. Det underliga i denna världen är att man tror att ondskan kommer utifrån men så är det inte förstår du. Det onda har vi inom oss som människor och det beror bara på att vi är rädda. Så fort vi blir rädda vill vi skydda vårt eget skinn och då blir vi elaka. Livet är ofullständigt, det ser man ju på dig. Du, lilla underbara flicka, har inte fått ett sådant förstånd att du kommer att kunna klara dig själv. Varför? Ja det kan man fråga sig? De flesta vill att det ska bero på att din mamma är syndig, men så är det inte ser du. Din mamma är bara vacker och då blir karlarna som tokiga och blir lystna och tar för sig fast de inte ska det. Män skyddar män, så det är ingen som dömer mannen, men din mamma, hon blir fördömt hon. Nu var hon av fin familj och hade en onkel som skyddade henne. Hon är hans gunstling och han trodde på hennes historia och därför kom du hit. Han sa något om att det kanske var din morbror eller din morfar som gav sig på din mamma och då är det inte så underligt att du blev som du blev. I naturen är det inte meningen att nära släktingar ska kopulera. 16

Ja du, det nyttjar inte att döma och fördöma andra för då dömer man sig själv inuti och det är inte nådigt. Ibland får man tillfälle att ställa något till rätta och det tycker jag att jag lyckas med och det ska du så småningom få veta mera om. Nu är det dags för oss att gå in i stugan och värma på pannan så vi får lite föda i oss. Vi behöver ju gubevars inte svälta, tack vare att jag ofta får hjälpa någon och att jag då i gengäld får lite gott och matnyttigt. *** Ny dag och en vacker sådan. Vi kan sitta här och betrakta vår lilla teg och du kan leka i din egen värld. Jag kom ju också till denna värld i ett hem som drabbades av sjukdom och både mina föräldrar och mina syskon dog. Jag blev lämnad på fattighuset och det var där som kvinnan i denna backstuga hittade mig när hon kom dit för att lägga om sår på gamlingarna och dela ut mat som hon hade fått på olika ställen. Det var alltid fest när hon kom och alla var så glada i henne. Jag tittade intresserat på och frågade vad hon hade i sina salvor och jag visste lite vilka växter det var och gick ut och hämtade till henne. Hon undrade nyfiket hur jag hade hamnat på fattighuset och en av de äldre som varit där när jag blev lämnad berättade om den olycksaliga händelser där hela min familj strök med. Det var en smittsam sjukdom, det var kopporna. Först drabbades far, och mor skötte om honom och vi barn fanns runtomkring. Jag fick en liten koppa men den läkte ut, men mina tre syskon fick en massa koppor och blev svagare och svagare. Mor gjorde allt hon kunde och var frisk länge, men när alla de andra dött kom kopporna på henne också. Vi bodde ensligt och far hade arbetat i skogen och en dag kom förmannen för att tala om att om far inte kom till jobbet skulle vi bli utslängda.

Då var alla döda utom jag. Mor hade sett till att de andra hade blivit begravda men när förmannen kom låg mor på soffan, död, och jag satt bara och grät. Han gick in och tittade i skåp och lådor, lade det han trodde var mitt i en filt som han knöt ihop. Jag fick ta på mig alla ytterkläder jag hade och vi gick iväg. Så kom jag till fattighuset. Han berättade varifrån jag kom, vad mina föräldrar hette och att alla var döda så det var ingen som kunde ta hand om mig och därför lämnade han mig där och han skulle se till att jag blev utauktionerad till någon i kommunen som var beredd att ta hand om mig utan att det skulle kosta något. Så var det. Jag fick stanna hos de gamla, halta och lytta och jag kunde hjälpa dem i köket och trädgården. De gamla var snälla mot mig och delade med sig av det lilla de hade. Jag fick göra allt jag kunde, bära in ved och vatten, tömma nattkärlen och hjälpa någon ur sängen och mata någon annan. Jag tyckte mycket om att vara där och förstod inte att det var på nåder som jag var där. Ibland grät jag många timmar över att min familj hade försvunnit men dag efter dag så försvann de minnena och mitt liv blev fyllt av allt det nödvändiga som skulle göras, och så en dag kom hon, Emma, för att lägga om sår. Jag tittade på henne med stora ögon och fanns till hands med allt hon bad om. Så fort jag kunde försökte jag plocka kamomill, groblad och andra växter hon ville ha. Så fick hon höra min historia och varför jag var där och då bestämde hon sig för att göra slag i saken och ta mig med. Så tog hon mig med och sedan har jag fått ärva denna stuga av henne och det är därför jag sitter här med dig, du liten. Det var så det gick till att jag kom hit och fick ta över efter henne när hennes liv gick mot sitt slut.

*** Nu sitter vi här igen och jag kan fortsätta att berätta. Det är brittsommardagar och alla bär är plockade, all ved är upplagd kring huset och hela källaren är full med det vi behöver för vintern. Vi har det bra vi, just nu. Vi är friska och krya och du leker på ditt lite säregna vis. Tänk om du ändå hade haft ditt förstånd. Men, men, livet är som det är, fulländat i att du finns och kan leva men ofullständigt nog för att du ska behöva andra som förlänger dina armar och kompletterar dina ofärdigheter. Nåväl, det betyder att du kommer att vara en gåva för den som tar hand om dig. Alla behöver behövas, det är en gåva även om folk inte förstår det. Kanske kommer folk i framtiden att förstå, men ack, människan är så outvecklad från början och så svårutvecklad eftersom hon inte är lika instinktiv som andra djur. Opps, vad säjer jag, schhh. Nej visst nej, du kan ju inte sprida det jag säger så till dig kan jag säga precis det som kommer för mig. Vad jag menar är att människan behöver andra människor för att präglas till det de själva blir som goda människor. Visst har de mycket med sig i bagaget men det är synnerligen outvecklat och det är inte alltid säkert att man träffar på det bästa i livet för ens egen utveckling. Livet är fullt av fällor och fel som styr oss bort ifrån det goda. Det är det som de i Bibeln kallar för synd. Jag tycker att det är synd att vi som människor är så lata, så bekväma, att vi ofta tar den lätta vägen, och då hamnar vi i dessa fällor och så blir det fel.

Ja, ja, som sagt, det syndiga lockar mer än det goda i början men den synden straffar sig själv så det slipper åtminstone du och jag undan det mesta av. Sedan är det inte så att alla barn blir kärleksfullt bemötta. Många barn blir utsatta för vuxnas elakartade sidor, de som kommer fram och som tar sig sadistiska uttryck. Någon tror att de slår barn i Guds namn men mera fel än så kan man inte ha det. Det finns aldrig något försvar för att göra barn illa. Att de blir skadade på grund av okunnighet och oförsiktighet, ja – det är ett faktum, men att någon med berått mod slår ett barn, det finns det inget försvar för. Barn är i grunden den bästa utveckling en vuxen kan få. Barn märker att vuxna är outvecklade och trycker just på de knappar som tvingar den vuxne att reagera, men istället för att då förstå något om sig själv straffas barnet för att det visar på en svårighet hos den vuxne. Tänk vilken möjlighet! Men tyvärr blir det ofta till barnets förfång. Tankar förresten. De flesta tänker inte alls, de bara är i det de gör eller det som behövs eller det som varit eller det som kommer sedan. Men du, du fungerar inte så. Du är i det som faller dig in här och nu, bara i det, och du gläds med varje liten ny upptäckt du gör. När jag tar hand om dig så att du inte får det svårt utanför dig själv så är du i lycka i att bara vara du, här och nu. Du kan inte oroa dig för något, du bara får det svårt om ingen ger dig mat, om ingen tar på dig kläder när det är kallt, om ingen eldar så att du kan vara varm om natten. De flesta andra tror att det är någon sorts öde som styr, någon som bestämmer hur det ska bli, någon som det inte går att göra rätt inför och som gör att man oroar sig för att detta öde ska bli oblitt och straffa en för fel som man inte vet hur man ska undvika att göra. Så tror inte jag. Livet är helt enkelt livet och ofullständigheten är där för att liv ska vara möjligt. Det fulländade är dött, men minsta form av ofullständighet gör att det blir rörelse, och vips är livet där. Livet vill sig självt. 20

Livet vill leva och finner mening i det. Vi är bara en del av det och våra ofullständigheter är oförutsägbara. Vi har att försonas med dem och lära av dem. Det är så livet är i min värld. Hur var det nu? Jo, du förstår, när jag kom hit med Emma så förstod jag inte vad som var meningen och jag begrep inte att jag skulle få stanna här. Länge gick jag och väntade på att gå tillbaka, men efter hand som tiden gick bleknade minnet av fattighuset och jag blev hemma här. Ingen fick veta det för då skulle de sålt mig till någon i kommunen, men Emma ville att jag skulle växa upp som en klok flicka som visste att passa sig, och det gjorde jag. Du kan inte tro det men du förstår att Bibeln skulle vara ett rättesnöre som skulle ge människor kännedom om alla fällor som frestar oss som ofullständiga människor, men den blev bara ett redskap för de besuttna att förtrycka de fattiga och därigenom förstördes det fina med den. Alla som vill ha makt över andra är beredda att använda vilka medel som helst och Bibeln erbjuder många medel som kan missbrukas. Den säger egentligen inget om Gud, utan de som skrivit Bibeln använder Gud för att bli trodda och trovärdiga för andra och inte bli ifrågasatta, men Emma visste att det var så och när hon tog hand om människor lyckades hon ofta få dem att komma ur sitt syndtänkande och få dem att skratta gott och känna sig nöjda inuti. Men hon sa till dem att de skulle hålla det hemligt för annars skulle människorna fördöma dem, speciellt om de var kvinnor. Livet är knepigt eftersom det bästa kan bli det värsta och det värsta det bästa och att vi som människor har något så unikt som möjligheten att välja väg i hur vi tänker. Vi kan inte alltid välja. Ofta är vi rädda och då kan vi inte välja annat än att fly, fäkta eller försvara oss eller angripa andra. Då styrs vi av den rädslan och styrs av vårt inre program, och det är ofta det vi har erfarenhet av för att överleva och det som människor i vår omgivning har använt för egen del vid olika tillfällen och som vi har tagit efter. 21

Ibland styrs vi av lust och gör det som vi tycker är roligt, ibland styrs vi av bekvämlighet och tror att lyckan är att inte behöva göra något. Lättja är ett gift som skapar ett motstånd som vi måste ta oss över för att komma till nöjdhet. Ofta flyr vi och då blir vi besvikna inuti och onöjda. Lättja är en av dödssynderna och den leder till avund och missunnsamhet och att man vill förstöra andras glädje genom att använda sin häxkraft till att ljuga om andra så de blir illa omtyckta. Bland oss fattiga blir det inte mycket sådant men i rikemanskretsar pågår sådana känslomässiga spel ofta och skapar mycket olycka, speciellt för de snälla, för de förstår inte att det är ett elakt spel och är själva inte utvecklade i konsten att låta andra falla på sina egna grepp. Du förstå, när jag har arbetat bland rikefolket så har jag sett detta och lärt hur man gör för att människor ska snubbla på sina egna elakheter utan att de själva förstår hur det har gått till. Med tiden kommer jag säkert att berätta sådana historier för dig. Inget av detta bekymrar dig lilla vän, du bara är, du bara finns och så länge jag är runt dig kommer du att leva i din yttre lyckliga värld, men det är inte säkert för det att du kommer att undgå att drabbas av våndor från insidan. Du förstår, livet är nu en gång sådant att det finns en massa känslor och impulser på insidan och de kan också ställa till spök i våra tankar, få oss att bli rädda fast det inget farligt finns och styra oss att upprepa saker för att få tillfredsställelse utifrån. Det kan leda till att vi fastnar i ett tvång, i att inte komma ur vår situation, att upprepa eller att stå still och inte komma någon vart. Ofta är det i övergången mellan att vara barn och bli vuxen som det blir mörkt i vårt inre och vi behöver hitta nya vägar att orientera oss. Men, du lilla, det gäller inte dig än. Du är ljus och glad och i dig själv och upptäcker världen bit för bit. Det enda är att jag har vant dig vid att höra min röst och då är du helt nöjd, men när jag tystnar 22