9789186095956 by Smakprov Media AB

SIOBHAN DOWD

Illustrationer av Pam Smy Översättning av Helena Ridelberg Atrium

”När vi halade in mjärdarna kom Dond in från havet, förklädd till en mörk dimma. Han fyllde våra hjärtan med rädslan för döden och begäret efter mer. Mer fisk, mer land, fler hus. Fler vapen, gräl och lögner. I varje man, kvinna och barn föddes åtrån efter makt. Han kungjorde att Inniscaul skulle spolas bort av en mäktig storm om vi inte betalade hans lösen ...”

OFFRET TILL DOND

Darra läste högt från de heliga äldstes ord som var inristade i stelen, den upprättstående stenen längst ut på udden. Hon hade deklamerat dem tusen gånger, men idag stakade hon sig i det sista stycket: ”... det vill säga det trettonde barnet av kvinna fött. Alla sådana barn ska offras till Dond vid tretton års ålder, och tretton goda år ska sedan följa. Om inte, kommer Inniscaul inte längre att finnas till.” Orden berörde henne in i märgen. Dond – underjordens mörka gud – hade både valt ut henne och förbannat henne. Hon var den fruktansvärda lösen som nämndes i testamentet. Hon var det trettonde barnet och i morgon skulle

SIOBHAN DOWD

hon fylla tretton år. Fiskarbefolkningen skulle samlas i viken nedanför, och Cail skulle ro ut henne till havs i en fiskeeka. Inför ögonen på alla bybor skulle hon hoppa överbord med en sten fastknuten kring foten. Hon skulle sjunka ner i havets djup. Hon skulle dö. Hon kunde inte tänka sig en värre födelsedagspresent. Så långt tillbaka man kunde minnas hade ingen kvinna i byn fött ett trettonde barn. Mödrarna visste alltför väl vad barnets öde skulle bli. Om de fick så många som tolv barn sökte de upp Olca, bergshäxan, som mot betalning läste en besvärjelse över dem som förhindrade fler barn. Darras mor, Meb, hade haft elva barn, alla flickor, som hade gift in sig i familjerna i grannskapet. När hon 3

OFFRET TILL DOND

väntade sitt tolfte bad hon om en son. Gudarna hörde hennes bön – på sätt och vis.

SIOBHAN DOWD

Den gamla häxan Olca hade berättat hur Bawn kom ut först, vit och sprattlande. Hans små fingrar och tår var perfekta, hans skrik genomträngande och hans hår var rött, tecknet på att någon är lyckligt lottad. Men två minuter senare föddes den tvilling som ingen ville ha eller väntade sig. Hon var skrynklig, mörk och tyst. Hennes mor sköt henne ifrån sig av fasa. Olca döpte henne till Darra, vilket betydde ”nummer två”. Cail, byns ålderman, hade tagit hand om henne. Han lät henne växa upp i den mäktiga stenborgen på udden, skild från de andra öborna, och lärde henne de äldstes ord: de som var inristade på stelen och andra, som förts vidare i generationer. 5

OFFRET TILL DOND

Ända sedan Darra lärde sig tala hade hon känt till vilken framtid som väntade henne. Cail hade förberett henne. Han hade försäkrat henne att hennes öde inte var dåligt. Var inte rädd, hade han ofta sagt. Att drunkna är en behaglig död. En långsam promenad under vattnet och sedan ett plötsligt uppstigande i ljuset. Du kommer att återfödas som fisk, som mås eller stjärna, eller kanske alla tre. Du kommer att vara befriad från mänsklig gestalt och inte längre fördömd. Den mäktige himlaguden Lug kommer att le när du färdas från den här världen in i Sidé. Darra gick längst ut på den höga udden. Havet under henne var ljust och glimmande. Hennes svarta hår blåste

SIOBHAN DOWD

kring ansiktet. Hon ville inte bli en fisk. Eller en mås. Eller en stjärna. Hon ville fortsätta att vara sig själv, Darra. Hon ville leva. Donds förbannelse slöt henne i sitt grepp. Hon blev rädd för att dö. Hon satte sig längst ut på klippan och lade armarna om sig, försökte trycka tillbaka rädslan varifrån den kom. Hon bad till gudarna, särskilt till Lug.

OFFRET TILL DOND

Men havet slog mot klipporna och solen smög sakta västerut. Hon såg hur dess strålar förlängdes. En gata av flytande rött skimrade på vattnet. Hennes sista dag på jorden var nästan slut. Hon grät. Solen gick ner med en lila fanfar. ”Darra”, hördes en låg röst i närheten. Hon for upp och strök bort tårarna. En yngling, en bit bort, på huk vid stelen. Ingen från byn hade tillåtelse att komma upp på den höga udden. Hade hennes tårar lockat fram en gud? ”Vem är du?” flämtade hon. ”Jag är ... jag är ...” rodnade ynglingen. Var han en gud så var han en nervös en. Han hade fräknar och grova händer, klara gröna ögon med ljusa ögonfransar och en kalufs av brandgult hår. ”Jag vet vem du är!” utbrast Darra när det gick upp för henne. ”Du är Bawn, 8

SIOBHAN DOWD

eller hur?” Ibland hade hon uppifrån udden skymtat Bawns röda hår ute i båtarna. Det sades att han hade störst fiskelycka av alla. Hans fiskkorgar kom hem fulla. Hon hade ofta längtat efter att få träffa honom, men eftersom hon var offret för Donds förbannelse, var hon förbjuden att röra sig bland byborna i viken nedanför. Pojken nickade. ”Darra”, sa han. ”Jag har sett dig ibland. När du har stått häruppe. Bara som en mörk skugga ute på udden. Jag har ofta undrat hur du var – på nära håll.” ”Samma här”, sa Darra. De betraktade varandra under tystnad. Sedan drogs Bawns mungipor uppåt i ett halvt leende. Darra försökte le tillbaka, men hennes läppar kröktes och hon började gråta istället. 9

OFFRET TILL DOND Atrium Förlag www.atriumforlag.se originalets titel The

Första svenska utgåvan av Atrium Förlag, Umeå, 2021 Tryckt av Tallinna Raamatutrükikoja OÜ, Estland, 2021 isbn 978-91-86095-95-6 Denna bok är tryckt på miljömärkt papper.