,
Rebecca Dautremer
Atrium
,
Rebecca Dautremer
¨ ¨ I oversattning av Marianne Tufvesson
Atrium
N
är Beatrix Gainsboroughs yngsta barnbarn kom till världen blev hon utom sig av glädje. «Han ska heta precis som sin morfar!» förklarade hon. «Är inte det namnet väl långt för en så pytteliten unge?» undrade mamman.
«Rubbish, darling!» svarade Beatrix. «Jacominus Stan Marlow Lewis Gainsborough är ett enkelt och elegant namn som passar den här söte gossen perfekt!» Pappa och mamma Gainsborough var så lyckliga över den nya bebisen att de ville glädja hans mormor också. Därför gav de sin son förnamnet Jacominus. Kort och gott.
E
xakt vilken dag som är Jacominus födelsedag är svårt att säga. Men han föddes förstås på en bestämd dag, och på en bestämd plats någonstans. Mamma Gainsborough var verkligen hon här i röd klänning och pappa Gainsborough han som står strax intill. Men tänk efter! Om Jacominus istället hade fötts någon annanstans, en annan dag, av en annan mamma (hon längre bort) och haft en annan pappa (han där på kanten), då hade Jacominus inte varit Jacominus! Då skulle han ha hetat Polykarpus eller Cesar, Agaton eller Byron. Eller Leon, eller varför inte Napoleon? Då hade han kanske istället varit lillen här i blått, eller det rosaprickiga pyret där borta. Eller kanske han med fjädrar, eller han med de stora öronen? Eller så hade han kunnat vara DU, ja, varför inte? Men nu är det faktiskt Jacominus den här boken handlar om. Inte någon annan.
Vad menas med rika stunder? Ett helt liv, kan man också säga ... Jacominus Gainsboroughs liv. Höstlöven i parken, regnet, den öde stranden. En kullerbytta, ett avsked i hamnen, ett möte i en stenig trädgård. En picknick, några kapplöpningar och den svala skuggan under mandelträdet. Allt det där. Ett liv.