1
De gånger när värken hade hållit Lorraine Jenson vaken större delen av natten brukade hon stiga upp i gryningen och gå ut och sätta sig i en av korgstolarna innan någon annan på centret hade vaknat. Med en skotskrutig filt över axlarna för att hålla värmen i den tidiga morgonkylan lyssnade hon till fågelsången medan hon njöt av en kopp Earl Grey. Den aromatiska ångan steg från koppen och den lätta, utsökta doften fyllde näsborrarna. Hon rökte dagens första cigarett, den som alltid smakade bäst. Vissa morgnar täcktes den lilla konstgjorda sjön nedanför den sluttande gräsmattan av en dimma som svepte in träden på andra sidan i ett töcken. Andra gånger kunde vattnet se ut som en stilla, mörk spegel som reflekterade grenar och löv i minsta detalj. Just den här vackra morgonen i april var sjön alldeles klar även om vattenytan krusades av en sval bris som fick återspeglingarna att skifta. När tabletterna började verka kände Lorraine hur smärtan föll av henne likt ett dött hudlager och teet och cigaretten lugnade hennes ömtåliga nerver. Hon ställde ifrån sig muggen på det lilla gjutjärnsbordet bredvid stolen och rättade till filten över axlarna. Hon satt vänd mot söder och solen kröp upp över kullarna och skymtade mellan träden till vänster. Snart skulle förtrollningen brytas. Hon skulle höra hur folk började röra sig i byggnaden bakom henne, röster som ropade, dörrar som öppnades, ljud från duschar, toaletter som spolade och ännu en dag som hon måste ta sig igenom skulle ta sin början. När det ljusnade tyckte hon sig se något, kanske en liten hög med kläder, på marken nära skogsbrynet på andra sidan sjön. Det var ovanligt eftersom Barry, centrets vaktmästare och förvaltare, 7