mi nr es am ed ku ng pe tro
©Ulrika Skog,2026
Websida: ulrikaskog.net
Omslag:UlrikaSkog
Sättning: MiaFallby, m-Dsign.com
Förlag: BoD ∙ Books on Demand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm,bod@bod.se
ISBN: 978-91-8134-156-0
Tryck: Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
Det finnsstunder ilivet då gränsenmellanverklighetoch fantasi suddas ut –när detförflutna,nuetoch framtidenmötsi ettenda ögonblickoch vi fårenglimt av någotstörreänoss själva.Den härboken är född ur just sådana ögonblick.
Närjag påbörjademin resa tillsammansmed kung Petrooch de andrasjälarnai dennaberättelse visste jagintevartvägen skulle leda.Det varmin längtanefter attförstådet osynliga somdrev migframåt– även om vägenintealltidvar rakeller ljus.Under resans gång harjag fått bevittna både krig ochfred, mörker och ljus,förlust ochåterförening. Jaghar mött rädslor– både mina egna ochandras– menockså denkraft somfödsurvänskap, kärlek ochförsoning.
Detärdenna resa jagnu vill bjudaindig till.Tillsammans fårvi följathromadernashistoria– en berättelse om ettfolksom ofta missförståttsoch dömts, mensom isjälvaverketkämpade för överlevnad,rättvisaoch försoning.
Mitt uppdragmed dennabok är attväcka denthromadskaätten till livoch visa attdeinteärondademoner somhemsökervårt inre.Deärkärleksfullavarelser, precis somvi, mensom drogs
in iden mörkasidansagenda. Detärderas historia vi nu ska berätta–omhur de till slut tvingadestatillkraftfullamedel för attfåett slut på allt elände.Men föratt kunnagöradet behövde jagsjälv vara på plats.
Detärhär minrollsom tidsresenärkommerin. Somtidsresenär harjag fått möjlighetenatt inte bara bevittna händelserna, utan ocksåinterageramed demsom levdedå. Dethar gett migen djupareförståelseför deraskänslor ochbeslut. Detvar en mycket hemskoch tragiskhistoria, ochför attmittinreljusinteskulle slocknaunder tidenviskrev bokenvar jagtvungen attsealltsom en berättelse.Det varsåjag överlevdedesvårastetidsresorna.
Närjag sertillbakapådenna resa inserjag attberättelsen om thromadernaoch deraskampintebarahandlar om en avlägsen värld, utan ocksåomoss själva.Vi bärallapå ljusaoch mörka minnen –förluster somsårar,men ocksåpåhoppomförsoning. Må dennabok påminnaoss om attävenidemörkastetider finns en möjlighettillförändring– ochatt vi tillsammanskan skapa en framtiddär kärlek ochmod fårledavägen.
Föratt underlätta läsningenföljerhär en kort presentation av de grupperoch varelser somdukommeratt möta iboken:
Thromadernaärett galaktiskt folk från planeten Thrinica.De utgjorde en stoltoch mäktig ätt, kändaför sinvisdomoch styrka. UnderOrionkriget kalladedesig själva thromader, vilket är anledningentillatt dettanamnanvänds genomgåendei berättelsen. Förstefter kriget,när de förenadesmed kathremerna, antog denamnetkathremer.
Kathremernahärstammarursprungligen från en annanstjärnkonstellation, menefter sammanslagningen medthromaderna leverdenutillsammans på Thrinica.Deärhär isinafysiska kropparoch färdas isinaskepp ovanföross,och detärmed demjag harhaft telepatisk kontakti över sexår. En merutförlig beskrivningavvilka de är ochhur vi fick kontakt finnspåvår hemsida.
Frampentorna är en neutraloch högteknologisk gruppvarelser somfärdasgenom universumför attvakaöverbalansen. Under Orionkrigetdeltogdeutanatt ta ställning, menbistoddär det behövdes.Deras uppgift är atthjälpaalla, utan attdöma, ochatt se till attutvecklingoch rörelsealltidkan fortsätta– oavsettom detrådermörkereller ljus.
Dragonerna är en reptilliknande rasmed storamörka ögon och fjällsom är nästan svarta,iblandblå ellerröda. De harlånga svansarsom hjälperdem attbalansera sina enorma kroppar. Skapade av mörkrets krafter invaderade de planeten Avyonmed allsin styrka.
Grobblerna är en ättskapadavmörkretsfurste. Vissahärstammarfrånljusetmen harvilseletts. De utfördeondauppdrag, blandannat deltogdei Orionkrigetför attstärkasin herres makt, vilket leddetillatt derassläkt utveckladestillenfruktad kraft.
Romanernaärockså skapadeavondskan,hadeinterna maktkamper ochblevtillslutgrobblernas slavar –vilketdefortfarandeär. Derashistoriaärentragisk berättelse om förräderioch förlorad frihet.
Shanalerna är ursprungligenett gott folk mednärabandtillnaturenoch till sina förfäder.Med tidenblevdedockmörkare till sinnet,förlorade sinväg ochföllför frestelsernasmakt.
Kantranernahärstammarursprungligen från ettannat stjärnsystem.Debesattavancerad teknologiskkunskap ochhadestörre erfarenhet än grobblerna.Därefter togkantranerna över efter grobblernaoch denondskasom råddeiOrionregionen.
Trimonternakommerfrånett annatstjärnsystemoch var, liksomshanalerna, inte onda från början menblevdet medtiden.
De levdei harmonimed solenoch följde universums rytm,men derasresaledde demsåsmåningom till mörkarestigar.
De namn somförekommeriboken är de somvarelsernasjälva användevid dentiden.Efter kriget harvissa grupperutvecklats och vuxit, ochdehar,som de själva uttryckerdet,mångfaldigat sina namn.
Kazandra tillhörkathremerna ochvistaspåderas majestätiska moderskepp NOVA.Hon harbistått ossgenom hela bokenoch framstår somenmycketgod ochkärleksfull varelsesom alltid ser detbästa iallahon möter.
Honärväl bevandradiden thromadska historien, en kunskap hondelar medsig av ivår bok. Kazandra harävengod insikt iparallellaanknytningar, vilket innebäratt alla kroppar vi leverisamtidigt är sammanlänkade. Dettahar alltid fascinerat henne, ochiboken berättar vi om hurhennesresamed parallella anknytningar började.
Tack,Kazandra, minälskade ochfantastiska vän, förall dinkärlekoch föratt du alltid står vidmin sida.Jag älskar dig.
Fredzo tillhörockså kathremernaoch vistas på NOVA.Skeppet, medsinaglänsande metalliska ytor ochavanceradeteknologi,är en symbol förkathremernasingenjörskonst.Fredzoäransvarig maskiningenjör,och hans skicklighetoch noggrannhetsäkerställeratt allt fungerar smidigtombord. Hanhar funnitsvid min sida varjedag ochhansnärvaro harvarit en källatillstyrkaoch
trygghet.Fredzohar hjälpt migatt läka från ettavminaparallella liv–enresaviockså berättar om iboken.
Tack,Fredzo, minälskade vän. Jagälskardig.
Nikodemusärmin urfaderoch minskyddsängel.Han varmed mignär minsjälskapadesoch därför kallar jaghonom far. Hans närvaroäralltidlugnandeoch hans visdom är oändlig.
Hanbär alltid medsig en stav,som skimrari ettmjukt,gylleneljusoch utstrålarenvackeroch mystiskkraft.Denna stav använder hanför attstötta, pushaoch läka.Den gerhelande krafter ochför demsom önskar,kommernärmare Gud, vårallsmäktige fader.
Tack,älskade far, förall dinkärlek. Jagälskardig ochlängtar efter dig.
Tack,älskade Angelica –mitthögre jag. Du är värmen somlindar sigkring mitt hjärta närlivet kännskallt,trygghetensom bär mignär jagfamlari mörkret. Tack förallaviskningaravmod,för lärdomar somfår ossatt blomma sida vidsida.
Du är jag– jagärdu– ochi vårt samspelfödsviomoch om igen,tillsammans.
Tack ocksåtilldig,min älskademan.Tackför attduärmin vän, minman,mittallt, minallra viktigaste näringskälla ilivet,som solensom gerliv åt blommorna. Tack förall denvärme ochstöd du alltid germig.Din kärlek fårmig alltid attkänna migtrygg i livet, somenvarm filt på en kall vinterdag.
Närvisittertillsammans understjärnorna, känner jagendjup frid ochvetskapen om attvialltidkommeratt vara tillsammans.
Tack föratt du vill deladittliv medmig.Jag älskar digför alltid. Tillsammansärvistarka–duoch jag.
Tack till bergkristallensrike, somintebarahar hjälpt migatt rena ochklargöravarje delavresan,utanockså skänkt migtydlighet ochinrebildernär jaginteförståttinnebördenavdeord som kommit till mig.
Tack äventillkungPetro,Shalla, slottets väktare, Kiprim,kristallfolket ochmånga fler somhar biståttoss ivårtarbete. Er kärlekoch resa sträcker sigbortomvad ordkan beskriva.Vår kärlek till varandra är evig.Jag är tacksamöveratt ha er imittliv.
Långtinnan Thrinica ensexisterade, ochlångt innankungPetro togplats på tronen,tändesde första stjärnorna iOrionsstjärnkonstellation.Det varenurtid prägladavskapelseoch förberedelse –entid då universumännuformadesoch allt lågöppet för detsom skulle komma. Detärdit vi skanu– på vårförsta tidsresa.
Jagsättermig tillrättaimin meditationsfåtölj, denplats därjag finner ro ochstillhet. Medslutnaögonoch djupa, långsamma andetaglåter jaglugnetspridasig genomkroppen somenvarm våg. Rummet omkringmig är tyst –det enda somhörsärljudet av minegenandning.Efter en stundkänns detsom om en osynligkraft börjar dramig framåt,och minkropp förflyttasbortom tidoch rum.
Längre fram serjag plötsligthur en port av ljus öppnar sig framförmig.Påandra sidanstårkungPetro ochväntar. Han sträcker ut handen motmig,och jagtvekarett ögonblickinnan jagkliverframoch tarden.Tillsammans stiger vi in genom porten,och ettbländande ljus omsluter oss.
Allt omkringmig förändras. Närljusetskingrasbefinner jagmig ienannan värld– en platsföreall historia,där tidenstårstilla ochalltärmöjligt.
—Det är här, idenna uråldrigadimension,som vi skasöka svar på varför just Orionblevcentrum försåmycketmörker, sägerhan.
Vi färdas in ientid fylldavokändamysterier ochäventyr.Luften omkringoss är tätoch vibrerande,som om själva rymden bärpå en egen puls.Enförväntan strömmar genomkroppen,får hjärtat attslå snabbare ochsinnena attskärpas –alltkänns nytt,främmandeoch laddat.
Efter en lång färd genomdet tidlösalandarvipåenkargoch ödsligplanet– grobblernashemvärld. Dentorra,dammiga marken breder ut sigiall oändlighet,och ovanföross välver sigentung, gråhimmelsom tyckskväva allt hopp om liv.
Vi vandrarlänge genomdetta ogästvänliga landskap,där vinden viskar genomtomhetenoch varjestegekarmot denhårda jorden.Tillslutnår vi en ensamfästning, somreser sigurödsligheten likt ettsår ilandskapet.
Jagslårmig nerpåenkall, strävstenutanför murarna. Den grovaytanskavermot mina händer ochlämnarsmå märken ihuden.Enkallrysning kryper längs ryggraden– detärsom om planetensödslighet sipprarini minsjäloch lämnar efter sigett isande tomrum.Trots fästningensnärvaro kännsplatsen övergiven,som om själva ensamheten hartagit makten över allt levande.
Luften är tung ochstilla, ochvarje andetagkänns somen ansträngning.Det finnsintemycketenergipåplaneten, en skarp
