9789181341263 by Smakprov Media AB

KRISTIAN WOLSKI

Mellan toner

Ettstilla perspektivpåmusiklivet

All rights reserved. No part of thispublication may be reproduced, stored,ortransmittedinany form or by any means, electronic, mechanical, photocopying, recording, scanning,or otherwise without written permission from the publisher. It is illegal to copy this book,post it to awebsite, or distribute it by any other means without permission.

Automatiserad teknikvilken används för att analysera text och data idigital form isyfte att generera information, enligt 15a, 15b och 15c §§ upphovsrättslagen (text- och datautvinning), är förbjuden.

Illustration: Kristian Wolski

Förlag: BoD ·Books on Demand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm,Sverige, bod@bod.se

Tryck: Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland

ISBN: 978-91-8134-126-3

First edition

This bookwas professionally typeset on Reedsy. Find out more at reedsy.com

Första ansats

Om man håller ett instrument ihanden tillräckligt länge börjar det ställa frågor tillbaka.

Några av dem handlar om teknik.Deﬂestahandlar om dig. Mina föräldrar komtill Danmark från Polen 1985 med resväskor, hopp och en framtid de ännu inte kände formen på. Jag kom till världennågra år senare, och på något sätt började min historia med ljud innanjag själv visste det.

Jag kan inte minnas en tid utanmusik.Pianotstod där. Gitarren stod där. Jag rörde vid tangenterna, strängarna, klangen. Något imig reagerade direkt. Intesom ett beslut, mer som en igenkänning.

Jag var fascinerad av ljud. Inte bara melodier,utan vibrationer. Rum. Resonans. Sätteten ton kanfylla ett rum på, eller en kropp.

Musikskolani Randers blev mitt andra hem. Senare trummor ijazzbigband under tonåren. Jag 1

lärde mig att räkna, att lyssna, att ligga på ett groove tillsammans med andra.Jag lärde mig ocksånågot annat: attmusik inte bara är individuellförmåga, utankollektiv rörelse.

Senare studerade jag musikvetenskap. Jag spelade kontrabas, piano och trummor. Jag analyserade, skrev, lyssnade och försökte förstå vad det egentligen är som sker när ljud blir till mening.

Folkmusiken kom inte som en explosion. Den kom smygande.EnCDpåRanders bibliotek. UlrikaBoden. Hennes röst, och musikerna omkringhenne,träffade något imig som jag ännu inte kundesätte ordpå. Det var jordnära och himmelsvänt på samma gång.En klang av någotäldre än mig själv.Något levande. Något som inte försökte imponera, utan bara var.

Jag blev träffad.

Plötsligt visste jag att jag ville vara en del av den miljön. Jag åkte till ROD, en folkmusikträff där musiker, dansare och pedagoger samlas kring det gemensamma arbetet med tradition,uttryck och fördjupning. En plats där musiken inte bara spelas, utan levs igemenskap. Där mankan känna att tradition inte är museum,utan rörelse.

Jag drömde om att en dag stå där sominstruktör. Detkändesnästanorealistisktdå. Mendet blev verklighet.

Jagutbildade mig på Musikhögskolan iMalmö med cittern som huvudämne. Senare tog jag en

lärarutbildning vid Karlstads universitet. Under coronatiden blev jag ﬁnsnickare. Jag har gått ﬂer utbildningar än jag självhelt kan förklara logiken i.

Varför?

Jag vet det inte helt och hållet.

Kanske för att jag alltid har drivitsavnyﬁkenhet.

Kanske för att jag har sökt något som både kunde förankra mig och utmana mig. Kanske för att livet ibland rör sig snabbareän mansjälv planerar.

Jaghar spelat på scener runt om ivärlden. Undervisat. Övat. Turnerat. Tvingat migsjälv vidare. Stannat upp. Varit stolt. Varit osäker. Varit för mycket. Varit för tyst.

Jag har upplevt perioder av ﬂow och perioderav sammanbrott.

Perioder då musiken bar mig, och perioderdåjag ﬁck bära den.

Denhär boken är skriven eftersom jaghar nått en plats där jag kan uttrycka mig omallt detta utan att behöva bevisanågot. Jag har levt tillräckligt länge i musiklivet för att se mönster. Imig själv och iandra. Imiljöer. Iundervisning.I relationer. Ikroppen.

Jag skriverinte föratt jag har hittat svaren.

Jag skriver för att jag har hittat frågorna.

Och för att jag tror att många musiker,oavsett genre, kommer att kunna känna igensig inågot av det.

Även om min väg tydligt går genom folkmusiken

handlar den här boken inte bara om folkmusik. Den handlar om att vara människamed ettinstrument. Om ambition. Om nervositet. Omrelationer. Om kriser. Om karriär.Omsömn. Om ego. Om glädje. Om hållbarhet.

Jag kommer inte att beröra allt. Det kan ingen bok. Men om du hittar något som väcker något i dig, då hoppas jag att vi en dag kan tala om det. Jag älskar samtal. Att vända och vrida på saker. Att bliklokare genom oenighet lika mycketsom genom igenkänning.

Kanske tycker du att boken är intressant.

Kanske tycker du att den är tråkig.

Båda delarnaärlika spännande att tala om.

Jag önskar dig god läsning.

Och jag hoppas att du hittar åtminstone en tanke som ger genklang.

Resten får vi upptäcka längs vägen.

Musikersjukdomar

AJ!, BIB!, SPRAK! och ett överaktivtnervsystem. Detärdemusikersjukdomarsom just nu står på min”tills vidare”-lista.Jag kallar dem musikersjukdomar eftersom de alla harsittursprung iensak: en obalans mellan prestation och återhämtning och en överbelastningförklädd till passion.

AJ!

Jag var 24 år när jag bestämde migför att bli musiker. Jag kastade mig huvudstupaini övandet, 4–6 timmar non-stop varje dag. Innandess hade jag inte övat så intensivt. Min kroppvar helt enkelt inte van vid den belastningen, och det gick snabbt fel. Efter bara tre månader brakade kroppensamman, seninﬂammation ivänster handled. Jag kände mig som ett tragikomisktexempelurenlärobok i

ergonomi. Drömmen om att bli musiker började likna en fallstudie iöverbelastning.

Men när livet ger dig seninﬂammation får du väl …taett djuptandetag och öppnagehörsläraboken. Jag tänkte: ”Om jag inte kan använda händerna får jag åtminstone lära mig höra skillnadpåenkvart och en kvintutan att blinka.”

Det blev starten på en intensiv, och tidvis absurd, romans med gehörslära.

Jagvar tvungenatt sluta spela, menjag tränade mina öron, och idag är jag evigt tacksam för attjag gjorde det. Jag prövade olika behandlingar: akupunktur, holistisk behandling, massage och medicin. Jag höll mig dock borta från operation.Efter sex månader med konstant smärta började jag medyoga ochmeditation.Det gav mig en känsla av lättnad, och jag kunde spela lite igen. Men smärtan försvann inte helt.

En dag stod jag imataffären med minmamma ochskulle bara lyfta en matkasse. En heltvanlig kasse. Inte ens tung. Ochså: AJ! En brännande smärta sköt genom handen, och jagutbrast något som ﬁck hela kön att vända sig om.Endam ipäls lade handen på hjärtat. Jag stod där ochpustade och svor lågt, tills jag plötsligt insåg …det var ju inte den vanligahanden. Jag tittade ner,nästan förolämpad: ”Ursäkta, vem har gett digtillåtelse att göraont?”

Förstblev jag övertygad om att jag var färdig. Nu