KRISTER LILLAS AMANDA ÖHBERG DIAS
Berättelser fr Å n Andra dimensionen
Denna publikation är fri från AI-genererat material. Texten, illustrationerna och layouten är gjorda av riktiga människor med klara idéer om varför det ska se ut och stå som det gör.
Utgiven med understöd från: Föreningen Konstsamfundet r.f.
Svensk-Österbottniska Samfundet r.f.
Bjässen : berättelser från Andra dimensionen
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2026 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Krister Lillas
Illustrationer: Amanda Öhberg Dias
Sättning: Crealio Design
Första upplagan
Tryckt i Riga
ISBN 978-91-8117-414-4
Kevin är klassens clown. En ledig eftermiddag sitter han helst med sina dataspel och en stor mugg varm choklad. Han är duktig på att få kontakt med andra men har ingen riktigt nära vän.
Leons självförtroende är inte det bästa, för i skolan är det mycket som är svårt. Dessutom måste han ha glasögon, vilket han hatar. Men ge honom en stor låda lego och han kan bygga nästan vad som helst.
Oliver spelar hockey och läser böcker. Han har lätt för att lära sig nya saker och får ofta förklara för andra sådant som är svårt. Till sin person är han lågmäld, eftertänksam och pålitlig.
Slottsherren är en av de sju domänförvaltarna. Han kan obehindrat sväva omkring i alla dimensioner men behöver inta en mänsklig kropp för att kunna interagera med människor. Han är mycket mån om sitt utseende och barnsligt förtjust i vanilj.
Simon är uppvuxen i närheten av Björnberget och skulle ha blivit skogstekniker, men gick vilse i Andra dimen sionen. På magen har han ett långt ärr efter ett möte med en jättespindel och hans käraste ägodel är ett hårband som tillhörde hans flickvän.
Rebecca är dotter till en colombiansk diplomat och en engelsk universitetslärare. Hon växte upp i London, där hon studerade språk och ekonomi. När hon jobbade på ett kryssningsfartyg, åkte fartyget genom en reva och hamnade i Andra dimensionen.
Roy har skotska rötter men är uppvuxen i New Jersey, USA, med fyra äldre bröder. Hon är utbildad fallskärmsjägare och kan göra upp eld på fjorton olika sätt. Namnet Roy fick hon efter en skogsvaktare som träffades av blixten hela sju gånger.
Milon kommer från Serbien. När han var femton år försvann han och hans tvillingbror genom en reva under en semesterresa i Grekland. Han är den riktiga veteranen bland jägarna och har upplevt så mycket på olika håll i världen.
Arkitekten hör till de människor som domänförvaltarna ibland anlitar för olika uppgifter. Han är en skicklig krigare men en ännu bättre byggmästare. Vem han är och varifrån han kommer avslöjas först senare i denna serie.
DETTA HAR HÄNT
När jorden för länge sedan började bebos av människor
delades planeten in i sju domäner – Rävskogen, Björnberget, Tigertundran, Skorpionöknen, Reptilfloden, Sjakalstäppen och Hajkusten – och sju domänförvaltare fick ansvar för varsitt av dessa områden.
Tanken var att de sju förvaltarna skulle ta hand om och ansvara för de områden som de förfogade över. Vita örnar skulle bistå dem i deras uppgift. Från sin Övre dimension skulle de hjälpa och stödja människorna som levde i den Undre dimensionen.
Tyvärr visade det sig att flera – nästan alla – av dessa förvaltare berusades av maktbegär och började sträva efter mer kontroll än de hade tilldelats. Snart krävde de trohet och lydnad av dem som de skulle tjäna, och tog till allt våldsammare metoder för att människorna skulle dyrka dem.
Därför uppkom en extra dimension mellan den Övre och den Undre, en sorts buffert, för att minska förvaltarnas inverkan på människornas liv. Dimensionerna kom då att i stället kallas Första, Andra och Tredje dimensionen.
För att ytterligare bromsa förvaltarnas härskariver gavs denna extra dimension en atmosfär av svavel som gjorde att alla som vistats för länge där blev allergiska mot Första dimensionens levnadsvillkor.
Domänförvaltarna i Tredje dimensionen försökte ändå – med hjälp av hybridmonster och sjukdomar – att styra och ställa med människorna i Första dimensionen, men nu strandade de flesta
försök i Andra dimensionen, som blev en sorts avstjälpningsplats för deras storhetsvansinne.
En del av de vita örnarna ville hålla sig till ursprungsplanen och hjälpa människorna, medan andra föredrog domänförvaltarnas linje. För att skilja mellan dessa grupper antog de sistnämnda örnarna en mörkare färgton, för att slutligen bli helt svarta –maktens färg.
Så småningom förlorar de vita örnarna herraväldet över Björnberget, och Slottsherrens hantlangare Hybridmästaren gör sitt bästa för att med rovdjur och monster av olika slag förpesta Andra dimensionen i området.
Men Albin (14) och lillasyster Amelia (10), som levt hela sina liv i Första dimensionen, lyckas tack vare sin osynlighet, sitt mod och en hel del tur förstöra mycket av det som Hybridmästaren byggt upp, och de vita örnarna återvänder till Björnbergets topp.
Då försöker Hybridmästaren hämnas genom att hålla Amelias skolklass fången uppe på Björnberget, men det hela slutar med att det går illa för honom själv. Riktigt illa.
Kvar finns Slottsherrens löfte om hämnd och en svart örnfot som Amelias klasskamrat Kevin i hemlighet stoppat i fickan.
Där börjar denna berättelse.
EN FOT OCH EN KLO
Kevin låg i mörkret på sitt rum och funderade på de senaste dagarnas upplevelser. Han hade just kommit hem efter att han och hela hans skolklass kidnappats och hamnat i klorna på en galen Hybridmästare i Tredje dimensionen.
Men i stället för att möta glädje och lättnad vid hemkomsten hade han fått skäll. Mamma skällde på honom för att hans kläder var smutsiga och trasiga, och pappa skällde på honom som om det varit hans fel att han suttit nästan ett dygn uppe i djurhuset på Björnberget.
Han förstod att deras ilska egentligen var deras sätt att visa att de varit rädda, för ingenting av det som hänt hade varit hans fel. Han hade bara följt sin fröken utan att veta att hon vandrade rakt in i Hybridmästarens fälla.
Å andra sidan var han inte förvånad. Det hörde till ovanligheterna i det kevinska hemmet att han som sladdbarn fick beröm.
Kevins tre äldre syskon, som alla utbildat sig till läkare och jurister och gymnastiklärare, var sedan länge utflugna, och nu var förväntningarna på honom lagda på en nivå som han aldrig skulle uppnå.
Han hade inget läshuvud, utan trivdes bäst med att bygga kojor, spela Minecraft och dricka O’boy.
För att hantera denna skillnad mellan det som förväntades och det som han hade förutsättningar för, hade Kevin
med själ och hjärta antagit rollen som klassens clown, för att åtminstone ibland bli bemött med glädje och skratt.
Och nu låg han alltså i sängen och funderade.
I den ena handen höll han en svart örnfot, som han i hemlighet smugit ner i fickan när han hjälpt till att bära tillbaka Hybridmästarens tomma bur till Tredje dimensionen.
I den andra höll han någonting som han trodde var änden på en vit örnklo.
När han tog av sig jackan efter äventyret på Björnberget hade han nämligen stuckit sig på något. Och när han tittat efter hade han hittat en vass klo fastkilad i sömmen på jeansjackans högra axel.
Klon var böjd och kanske åtta centimeter lång, och när
Kevin tänkte tillbaka på hur de vita örnarna flugit ner barnen från Björnberget, kom han ihåg hur det liksom dragit till i axeln när örnen släppte ner honom i gräset. Det var säkert då som klon fastnat och gått av.
Han snurrade den i handen, medan han turvis tittade på den och på den svarta örnfoten.
Så kom han ihåg hur Amelia och Albin hade öppnat revor mellan dimensionerna. Hade inte de använt sig av svarta och vita fjädrar?
Kevin hade kanske inget läshuvud men han var streetsmart.
Om en svart och en vit fjäder kunde riva sönder hinnorna mellan de olika dimensionerna – varför skulle inte en svart och en vit klo kunna göra detsamma?
Kevin placerade klorna mellan fingrarna och drog ett litet snitt rakt ovanför ansiktet.
Skenet från de glödande kanterna i revan återspeglades i hans leende.
PLANER PÅ HÄMND
Slottsherren uppe på Björnberget hade en bråd dag. Till en början måste han se till att få tag i en ny medhjälpare, en ersättare för Hybridmästaren som bokstavligen gått upp i rök i Första dimensionen.
Helst hade han velat ha någon som klarade av även Första dimensionens livsvillkor, men insåg att det knappast var möjligt. Kandidaterna som fanns på hans korta lista hade alla befunnit sig så länge i Andra dimensionen, att det önskemålet nog inte gick att tillgodose.
Men denna ersättare kunde ha andra lämpliga egenskaper.
Högst uppe på Slottsherrens önskelista stod Arkitekten, en man som vid sidan av sin förmåga att skapa och bygga de mest fantastiska mästerverk också var en alldeles utmärkt krigare.
Med Arkitekten vid sin sida kunde Slottsherren slå två flugor i en smäll. Dels skulle han kunna förverkliga det som skulle bli straffet för barnens inblandning i Björnbergets angelägenheter, och uppföra en byggnad som kunde föda upp en hybrid långt mer monstruös och farlig än dem som Hybridmästaren avlat fram. Detta monster låg för tillfället i Pelarhuset och bara väntade på ett större utrymme att utvecklas i, innan det släpptes lös i Första dimensionen.
Dels kunde Arkitekten rensa upp bland Andra dimensionens jägare, som fortfarande var en nagel i ögat.
Hur mycket Slottsherren än försökt bli av med dem kom de tillbaka som flugor till en sockerbit. Kanske en mer riktad bekämpning skulle bita.
Slottsherren anlitade sina vanliga kanaler och sände bud att han ville träffa Arkitekten så snart som det bara var möjligt, förutsatt att denne hade tid, vill säga.
Arkitekten visste sitt värde och var han upptagen med andra projekt lät han folk vänta tills han var klar, i synnerhet om kallelsen kom från någon av de sju Domänförvaltarna.
Som andra punkt på dagordningen behövde Slottsherren tillverka fler fjäderstavar och nu måste han verkligen ta i. Det dög inte längre att bara öppna revor och skapa några blixtar.
Om han ville få Arkitekten intresserad av uppdraget, behövdes krafter som närapå uppväckte döda.
Slottsherren lämnade tornrummet, dit han alltid gick för att tänka, och slank ner i ett av de mera undangömda rummen i slottets bottenvåning, för att tillverka några så kraftiga verktyg att till och med Arkitekten blev imponerad.
Kevin har hittat ett sätt att ta sig in i Andra dimensionen och övertalar sina två klasskompisar Leon och Oliver att följa med och titta på träskets jättelika vattenormar.
Väl framme tappar pojkarna bort varandra och snart är alla tre på väg upp mot Björnbergstoppen men i varsin dimension. Ingen av dem känner heller till Slottsherrens nya kelgris, Bjässen, som inte bara är stor utan också väldigt blodtörstig.
Nu är det upp till jägarna att rädda killarna från den hämndlystne Slottsherren. Men först måste de ta sig förbi Bjässen.
”Den var intressant, rolig och häftig. Jag brukar inte gilla fantasyböcker, men den här gillade jag.” (Ethel, 12 år)
”Den var intressant och spännande. Det är så fascinerande med de olika dimensionerna som bara verkar bli fler och fler. Tar de nånsin slut?” (My, 12 år)
