TORNET SAM AALTO
StorttacktillHåkan Wester på Västerås Fandom ochRåbybiblioteks skrivargrupp.Utanhonom hade bokenaldrigkommittill. Storttacktillmin tålmodigafamilj, somstöttat ivåttoch torrt.
Automatiseradteknikvilkenanvänds föratt analyseratextoch data idigital form isyfte attgenererainformation,enligt15a,15b och15c §§ upphovsrättslagen(text-och datautvinning),ärförbjuden.
©2026 SamAalto
Omslag:Sam Aalto
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8114-379-9
Tusenåri framtiden, därsolsystemet är koloniserat, fragmenterat och stagneratstöterett slitet fraktskepp på någotsom inte bordefinnas:ett uråldrigtobjektgömti en asteroid.När signalen från fyndet fångas upp, sätts en kedjaavhändelser irörelse somdrarinheltvanliga individer, underrättelsetjänster, religiösaextremister ochmilitärallianseri en våldsam kamp om kontrollen över framtiden.
ICentralamerikahar en karismatiskLedarebyggt en brutal teokrati kring samma signal.För honomärobjektetinteteknikutanbeviset på gudarnas vilja. Närvärldensstormakterinser vadsom står på spel,närmarsig konfliktenen katastrofalklimaxi Tornet:enplats därtro,maktoch vetenskap kolliderar.Tornetärenmörkoch vuxenscience fiction-roman om hur civilisationer formar gudaroch hurgudar användsför atträttfärdiga våld.
1. Svagtbrus. 6
2. Pärlan.14
3. Skattjakten. 21
4. Ur askani elden. 28
5. Kvällspromenad.40
6. Himmelstenen. 47
7. Givakt.57
8. Finn en vän. 63
9. Rekryten &dansösen. 71
10.Enfågel viskade. 82
11. Doktrinen. 88
12. Kollegor.94
13. En sistalivlina.104
14. Familjen.109
15. Udda nöjen. 114
16. Postboxen. 124
17. Mullvad. 125
18. Nyanställda. 131
19. Huset. 143
20.Ett nytt liv. 146
21.Stranden. 152 22.Gruvhål.156
23. Stigfinnarens fynd.162
24. Shamanen.167
25. Ryskadockan. 173
26. Blodhundar 177
27. Kaksmulor. 181
28. Holmes ochWatson. 185
29. Detfinns större fiskar. 190
30.Korsandevägar.197
31.Trumpetstöten.204
32.Lappa ochlaga. 214
33. Ny taktik.219
34. Beslut.226
35. Tjuvjakt.229
36. Myranoch stöveln. 233
37. Småoch storaflygfän. 238
38. Snaran.243
39. Speditörerna 250 40.Synkronisering. 256 41.Slungan.261
42.Dubblainsatsen. 271
43. Gästen.274
44. Nära stövelns klack. 278
45. Triangelns mitt.282
46. Bågenspänns.285
47. Till historieböckerna.288
48. Tomtebloss på månen293
49.Olaga intrång. 295
50. Perforeringen. 298
51. Nyaschackpjäser. 303
52.Trasdockan. 305
53.Kurragömma.308
54. Dubbelstorm. 310
55. Imse vimsespindel.312
56. Isamma båt. 316
57. Myroroch termiter.323
58. Slöjan rycks. 327
59. Spöken från förr.331
60.Att anlöpa en nålspets.334
61.I valens mage.338
62. Ombonatlitet näste. 343
63. Detstora svarta.347
1) Svagtbrus.
”Hallå L3,Teneri0ahär igen.Jag talarindetta meddelande förtredje gången.Vihar fortfarandesamma stillsam undran om vårlast. Jagåterkommer om tretimmar, hoppas ni har bekräftelsen ochenbetalning klar då.”,Ritavar inte irriterad, honvar rasandenär honslogifrån laserkommenpåden slitna konsolen.
Fasiken! Köparenärsom bortblåst, pengarna är snartslut, halvavår besättningsska klivaavoch vi haringaersättare.Kan inte riktigttänka mighur detkan blijäkligare.Kanskeatt trupprörelsernai bältet är uppvärmningför någotriktigt elakt? Möjligen kandet då blivärre.
Rita lossadestolsbältet ochflöt iväg motmässeni detlilla skeppet. Hon studeradeden nedgångnainteriörenoch gavifrån sigendjupsuck. Medvan hand börjadehon ordnaframkvällsmaten.Varförvar livetsåorättvist, tänkte honförstrött.
Är manföddpåCeres ochens släktsedan flera sekelärCeresborärvägarna inåt isystemettyvärrstängda.Såmedan medborgare iandra entiteterinom solsystemetkundekarva ut denframtid de strävatefter fickenannan ärva den härskrothögentillskepp.Den harhållitmin släktförsörjdi tiogenerationer. Typisktatt jagskullefåden tvågenerationerefter attden bordekasserats.
”Charlie, Dexter,Lilly!Kom upp! Mat! Vi skiter idet här nu etttag,att prata medL3ärungefär lika givandesom attdiskutera fotbollsregler medett paket jäst.Blirtamig tusaninteklokpådem.Deärpåriktigt dummai hela huvudet! Järnspikarsdomäner också! Ta hitmittmatpaket, tack.”,Ritaknäpptepåsig stolsbältetvid matbordet. Honbörjade medett illa bordsskick sörpla isig måltiden.Med ettbullrande skratt spände sigCharlie fast istolen.
”Vad står på menynidag? Vänta, låtmig gissa: precis idatum utgångna matransonerfrånMars, medobestämbarsmaklös sörjai?”
Charlievar en korpulentman medglimten iögat. Hanhadedockenorolig själ boendesi densin robustakroppshydda.Makligt sträckte han ut sinskitiga näve ochgrabbadeenmatpåse.Charlie hade jobbat medRitai 4år, så de kundekosta på sigatt ha en rå menhjärtligkommunikation.
”MisterGourmet kanjualltidhoppa irymddräktenoch knacka loss iskuber från nätendärute. Smakar snarlikt geggan vi äter.Hållerdig möjligen vidliv,men gördig inte levande.”, svaradeRitatorrt.
”Vad händer egentligen?Ska de ha isen,eller?”,fortsatte han iennågot bekymrad ton.
”Nja,får se.Desöker svinpälsen ijustdetta nu,hoppasdefår fatt ihonom.”, mumladeRita, lite disträ itankennu.
Dexter ochLilly komockså till bordet.Devar så kalladesystemlu0are. Visionäraungdomarsom lu0ar runt isolsystemet några år.Detta genomatt jobbapåolika fraktskepp isolsystemet.Ritaoch Charliehadeingaakademiska studierbakom sigoch varbådastrax kringfyrtio. De hademed andraord inte mycket gemensamtmed ynglingarna.
”Jag trodde aldrig attjag skulle få se L3.Den är legendarisk.”, ivrigöver resmålet gnuggade Lillyhändernaavförtjusning.
”Varifrånkommeregentligennamnet?”, Dexter vändesig motCharlie.
”Fråndessposition. DenärenLagrange-punkt. Just L3 ligger precis på motsattsidasolen från jorden sett.Alltid. Denvar viktig iflerahundraårför transpo…”
Charlieberättade målandeoch gestikulerande om,den iynglingarnas ögon,mytomspunna stationen. Hanvar en underhållandekåsör.
”…blev till slut övermäktig.Jag vetintevarförden hänger kvar,den vägrar liksom ge upp. Risigoch ru0ig somfå, menden harsin charm.”
Rita ochCharlie tittadenostalgiskt på ynglingarnasom drömde om L3 De sågden somett legendariskt ochökänt näste förolagligheter. Rita insågatt hon behövderycka tillbaka demtillvardagen. De vartrots allt tvungnaatt förbereda sigför ettkommandearbetspass.
”Nuså, kära ynglingaroch gamlarävar.Ätdags. Hugg in.Setillatt ätarejält nu.När vi ankrar har vi ettlångt pass framföross.Såseför sjuttontillatt kistan är meränsprängfull. Väli dräkternaärvii demett drygtdygn. Dräkternager oss vatten ochcentralstimulerande medel, mendet är ändå etttungt pass vi har framföross.”
”Det låtersom ettriskfyllt arbete?Finns detnågot somvikan läsa på innan, eller?”, frågadeLilly.
Rita såglitetankspriddutnär honsträcktesig efterka0epåsen ochgrävdei dessertburken.
”Ja, du.Vifraktar is.Det kanlåtasom attdet inte är så farligt.”
”Ärdet liknande risker sommed malm,menar du?”,flikadeDexterinmed bekymrad min.
Charlieskrattade bullrandemedan hansörpladedet sistaursin dryckespåse.
”Nej,nej.Inteallssamma risker.Långt ifrån. Is är mycket farligare. Hade hellre haft malm ilasten, menman tagervad manhaver.”
”Farligare?”,utbrast Dexter ochLilly ikör.
”Vad detoss bekommernär vi är idräkterna,kunde vi lika gärnahahanterat malm.Isärmjukare än malm,ja. Fast föross idräkterna är detbaraakademiskt hårklyveri, is krossardig lika e0ektivt somiridium ellerplatina.”
”Jag förstårinteriktigt?”,med bryddmin skakadeLilly på huvudet. Charlie somärenrättframsjälböjde sigframöverbordet.
”Isärlömskt. Långtvärre än malm.Isärskörare ochsprickerlättare.Nivet, spänningar iiskan släppa vidminstatemperaturväxling.Riskenfinnsatt blockenexploderar. De smetar ut digmot lastrumsväggen somenkackerlacka underenstövel. Detgälleratt ha ögon inacken.”
Ibland varhan lite förärlig,tyckteRita. Fast han hade en poäng. Rita tänkte på ettmotto förlivet ibältet:
Guld är bra, iridiumärbättre, vatten är guld.
Detvar bara detatt is varlömsktatt hantera. Ochfarligt.Precissom Charlie sa.
Resten av måltiden åtsglupskt undertystnad.Devar alla hungrigare än de insett. Eftermaten satt de kvar fastspända isinastolari en kollektivpaltkoma. Lagomtillatt dengav medsig,ringdedet ilaserkommen.
”Teneri0ahär,Ritai micken.Hoppasnihar någrapositivanyheter till oss.”
Ihögtalarnahördesenröstmed tydlig bältesdialekt.
”Hej Teneri0a. L3,bulkhangarenhär.Nyheter harvi, detberor sigpåvad sommenas medpositivanyheter enligt er.Ensnabb frågaförst,det avgörom nyhetenärgod ellerinte.”
”Jamen,fråga på.”
”Hadeniett standardavtalpåisen, ellernågot annatavtal?”
”Standard, hurså?”
”Vihar ettovanligtbesök häri närheten nämligen. Detärrörigt, ända från bältet ochinåt. Ingenvet varför.Det ligger en militärflotta här, etthalvt dygn ut. Tikalheter skeppet, plus alla hennesföljeskepp. De vill ha vatten,men inte via osssom mellanhand. De betalartjugo procentöverlistprismot attisenlastas direkt till dem.”
Jagvissteatt detärnågot skit på gång!Sen närbehöver kryssare bunkra vattenpåenstation somL3? De måstehabråttom, annars skulle de bunkratpå sinhemmabas, eller?
”Men skavilasta dentillenmilitär kryssare?Jag har aldrig varitmed om derasrutiner,vårtmanskap är på sinhöjdatt betraktassom grovjobbare, ingen av osshar licenser försäkring av last enligt militärstandard.”
”Nej,nej.Niangör dem, fårbetaltoch de lossar isen själva.”
”Det varenannanfemma.”
”Ärdet något somskullevaraintressant? Kantilläggaatt vattnet här på L3 ligger tolv procentöverlistprisjustnu. Ni fårdockningsavgiften ochlogisom tack,omniställer upp.”, förklarade rösten vädjande.
”Okej. Vi vill ha ettdubbelrum undertiden vi stannar.Ett dubbelrum till itre nätter till våra snartföredetta besättningsmän.Vitvå blir här en veckalitedrygt, kanske längre.” slängdeRitaursig medförhoppning om attönskemåletskulle godtas.
”Taget.Jag slängerintvå veckor åt er.Pluslitemat ochnågra pavorsprit i varjerum.”,svaretkom direkt,utantillstymmelse till förhandling.
”Taget,igen.”, svaradeRitaglatt.
”Dåska vi se.Jag skickarkoordinaternatillTikal nu,plusbekräftelserpå våra överenskommelser.Ses på basenomnågra dagar. Tack,alltsåjättetack, föratt ni ställerupp!”
”Dubbelrum?Tilloss?”,frågade Charliehäpet iviskandeton när Dexter och Lillyvar utom hörhåll.
”Ja, vadsjutton!Omduinteefter fyra år fattat vinken ellergjort någoninvit, fårväl jagtakommandot.”,Viskade Rita tillbaka medensnabb blinkningmed enaögat.
”Jössesdå!”, mumladeCharlie medögonenstora sompingisbollar.
Närdeandra gått ochlagtsig gled Rita till sinstoli cockpiten. Honflippade uppett hologram,enkarta över asteroidbältet.Vidareladehon uppandra tematiskakartoröverlägeskartan.Med tvåfingrari luften snurrade hon hologrammetoch zoomadeinsåpassatt en åttondel av bältet varsynligt.
Ritasfingrarskrollade bilden utåt ibältet, förbidetätaringarnai bältet där Ceresoch de andrastora asteroiderna låg. Ännu längre ut.Uti regionen som sedantusen år kallatsHildastriangel. Rita knäpptelossbältetoch svävadetill Charlies sovsäck.
”Pst,vakna! Komoch kolla. Jagtrorvikan ha fått napp.” Charlievar alltid sömndruckennär hanväcktes.
”Hm! Vad? Väntalite? Vadsadu?”, Hanöppnadesäcken, gled ur denoch svävadeborttillcockpitenshologram.
”Spänn fast dig, jagska visa digensak.”,Ritas röst hade en klar underton av förväntan.
”Rita, skajag se någontingförutom blurroch ljus måstejag ha ka0e. Skadu ha?”
”Mhm,tamed en till mig.”
Vältillbakamed tvåka0epåsar ihandenflöt Charliener isin stol och knäpptefastsig.
”Var skajag titta?”, mumladehan gäspandes.
”Här.Vänta,jag skabara. Så.Jag skaroteraden åt diglite, vänta. Nu så.Där.”
”Hm, jagser bara svart.”
”Nuja. Menvänta lite.Under varjetur förbiHildastriangelhar jagpassatpå attköralångtidsexponerande svepningar.”
”Hildas? Detärför sjuttonlångt ut iingenstans.”
”Exakt.Långt ut.Tänkpåatt detfinnsmassvis medkolonieroch baserännu längre ut.I områdensom är merutforskadeänHildastriangel. Denligger mycket närmare vilket göratt resordit kanlönasig.Ändåärden är ovanligt gles.
På alla sätt.”
”Mm, du harbränt dyrantimateria försvepmätning av tomsvart rymd.Är detsåklokt?”
”Du, detkan ha betalatsig till slut.Jag hari tjugoårs tidundratvarförden delenavbältetärsåtom.”,Ritahadesvårt atthålla tillbaka sinentusiasm. Charliesatte dock handflatornauppåt.
”Kanskeför attden är just det? Tom, menarjag.Påallt. Eller? Ödslar någon förutomdudyrbarenergipåatt detaljsvepaden regionen?”
”Hoppasintenågon annangör det. För, kollahär.Jag lägger på alla svep jag gjortgenom åren.Nuser du.Kolla vidden grönapricken.
”Jag kollar.Ser ingetomjag skavaraärlig.”
”Intei stillbild. Mennukör jagallasvepenanimerat. Kollapåpricken nu.”
Rita slog på animeringssekvensen. De grovhuggna svepresultaten från alla åren synkadei varandra hyfsat väl. Tillräckligt välför attCharlieskullese. Det gick inte attmissa.Hansnormalt gladlyntaansikte blev långsamt häpet,med gapandemun ochstora ögon.
”Vad ihelaglödheta? Väntalite, backaflödet lite.Litetill. Körriktigt sakta nu.”,Charliesnyssrunda ögon smalnade av närhan medbistermin låste blickenpåden grönapricken.Plötsligt hojtadehan till.
”Där!Stopp! Backaenruta. Zoomatillmax ochkör en gång till.Så. Där, där, stopp. Kollanu.”, viskadehan spänt.
”Påvad?”,Ritaskakade konfunderatpåhuvudet.
”Fimpa alla filterutomgravitation.Kolla nu,enliten stenbumlingtrorjag. Tvåkilometer,kanske? Nå,prova strålningsfilter. Där! Serdu? Svagt, svagt. Slå av allt utom strålning. Nu.Den lillatoppendär.”,Charlies munvar vidöppen. Ritaslikaså. De stirrade på varandra ochblinkadefrenetisktbådatvå.Ritakom till sans först.
”Kör taggregistretomedelbart. Lägg denöverstrålfiltret.Kolla om någonhar mutatinden.Kolla om denhafthistoriskainmutningar på sigsom upphört. Hittar du ingeti vårt register,såtankarduarkivdata från L3.”
Charlieknappade ochletadei detomfattanderegistret som Inmutningsverket förPost-Marsianska himlakroppar bokförti snartsjuhundra år.
”Du, detärett digert arbete.”,mumlade han uppgivet.
”Dukan ta alldatakraft utom värme, atmosfär ochlaserkom. Kopplainpå nödskyttelns kärnaockså.Jag slår av driftoch glider passivtframtillrendezvous medTikal.”
Rita kundeintesova. Inte nu.Hon svävadeplanlöstrunti dettysta skeppet ochbörjade sorteramatransonerna.Devar inte mycket kvar av dem. Rita städadepentryt.Hon putsadeäventilltoaletter ochduschar.
Rita svävadeintillmässenoch sågsig omkring. Denkanskekunde göras lite mermysig?Det togentimme.Charlie satt somlåstvid skärmen. Med frukostpåseoch ka0epåsetillsig ochCharlie svävadehon till sinstoloch spände fast sig.
”Nå?”, frågadehon nyfiket.
”Dukom irätttid.Jag haranalyseratsexhundra årsdata. Punktens bana jämförtmed alla taggar somens varitinomtre miljon kilometerfrånden.Jag hållerpåatt dubbelkolla allt igen.”
”Nå, förandra gången?”,med höjdaögonbrynnickade Rita motCharlie. Hansloguthänderna.
”Nada. Inget. Tomt.Ingen harsattsin fotdär på minstsexhundra år.Inte medentaggi alla fall.”
Charlietittade på Rita.Ritatittade tillbaka.Bådahadesamma tankei huvudet. Långsamt tänkte Rita högt.
”Men,omingen varitdär?”,hon kliade sigförbryllati nacken.
”Mm. Så kaningen heller lämnat någotdär.”,fylldeCharlie i.
”Så, varifrån?”,Ritavände handflatornauppåt.
”Kommerdåstrålningssignaturen, tänker du?”,avslutade Charlie viskandes.
”Hur görvinu? Detkan vara en metalliskasteroid, vilket är ovanligt iden regionen av Bältet.”,spånade Rita fritt.
Charliekliadesig ännu en gång isittyviga hår ochsuckade djupt. Hanlade sedansin panna idjupa veck.
”Rita. Du seratt denavger kortastötaravstrålning.Vad skulle kunna göra det? Jagtänkeratt detärnågot gammalt? Kanske uppemottusen år gammalt?”
”Var de så dumma förr attdeskickadesonderspecifikttillHildas, tror du?”
”Ja, vadskulledet annars kunna vara?”
Charlietog tagi holokartan medtvå fingrar.Han zoomadeut, vred och vinklade på kartan.Han sträckte sigframoch iakttogden gåtfulla pricken. Rita kundesehur hansläpparrörde signär hangrubblade. Charliezoomadeinigen ochvände sigmot Rita.
”Det är långtut, skavikomma ihåg.Det betyderlångtid,många matransoneroch mycket bränsle.”
”Den kanvarametallisk.Vikan ta både malm ocheventuelltkvarglömda gamlaföremål medoss hem.”, kontrade Rita.
”Det är ju ioch försig sant.Gammalteknikfrånrymdfartens barndomär väldigt, väldigtsällsynt. Värt mycket,dessutom.”
”Har vi kontrollerat gruvutrustningen?Behöver vi kompletteranågot som kostar skjortan?”,bollade Rita tillbaka.
”Barasmåskit.Ingenting somärspecialvaror. Överkomlig kostnadatt förbereda. Liksom bunkring förfärdsamtbränsle.”
”Hm, låterlovande.Det är bara en saksom fattas.”,mumlade Rita idisträ ton. Charliegäspade ochdrack detsista av ka0e.
”Det blir svårtatt få någonatt viljataomvägen till Ceresvia Hildas.Viska dessutom stanna däri två-treveckoroch brytamalm. Eventuella passagerare skaägnasig åt gruvdrift. Låtersvårsålti mina öron.”
”Jag lägger ut en blänkare på L3sintranäti alla fall.Kan alltid testa.”, Rita försökte låta lite positiv.
”Enfråga bara.Det härmed dubbelrum?”, stammade Charlienervöst fram.
”Charlie, dinarmakrake.kolla härnu, vi haråkt ihop ifyraår.”
”Ungefär,ja.”
”Förstår du inte attduärendriftig kvinnasabsolutadrömkarl?”
”Ojdå. Detvar inte illa!Påvilka sätt menardu?”, Charlielog medhela ansiktet över komplimangen.
”Duärtafatt, undergiven ochinitiativlös. Dessutom har du en usel planeringsförmåga, dåligfantasi,useltajming,nervösbland folk ochhar en allmäntskörsjäl. Menduärden rarasteoch mest välmenande odågajag trä0at.”
”Nuvet jagjuinteomdet varenkomplimangdirekt.”, förvånat tittade CharliepåRita.
Rita sträckte sigframoch kysste denförvånade Charlie.
”Sluta grubblaoch följ medmig till minsovsäck.Det är en order.”, Rita blinkade medena ögat motCharlie ochlog.
”Felipe! Prästenärhär igen.Han harenhel flock fisknyllenmed sig. Vadska vi göra?”,borrteknikern,som trotshettansmåsprang motFelipe, varängslig ochpillade nervöstmed fingrarna ochdrogsinaskitiga händerkonstantgenom håret.
Felipe,lagbasenför borrteamet,stodmed händerna fulla. Bokstavligttalat. Lådanmed borrkronorkunde inte vänta, de vartvungna attlämnas till slipning omgående.Han spottade en stor loskapåbackenfrånkokabladsbollen han hadei munnen.
”Bedem vänta. Ellerdu, småprata meddem.Jag kommeromnågra minuter, fårintemekanikernkronornanu, står borren stilla imorgon. Känns det okej attmötadem själv? Maxfem minuter, jaglovar!”,Felipeblinkade förtroendeingivandemot honommed enaögat.
Felipe suckadetungt.Han kändehur denhär platsenalltmer dränerade honompåenergioch manöverutrymme.Som sydeuropéborde Felipe vara van vidhettanoch denlatinskavärlden,hadehan försttänkt.Ickedå. Han svettadesymnigtoch kändesig hela tideniakttagen.Ensläng av paranoia kröp över honomalltoftare.
Chicxulubvar en gammalby. Sannolikt lika sömnig förtusen år sedansom idag.Felipestuderade förströttdeblankabarackernasom stod uppställda för utländsk personal.Dessa förvandladeden glesaavkrokentillenkaotisk arbetsplats.
Felipe torkadesvetten ur pannanännuengångoch gick mödosamt vidare medden tungalådan.
”Uppdatera!”, beordradeprästen ibefallandeton.
”Spårborrningblevklari förrgår, extraktionsborrningberäknaspågåungefär tredygn. Om nu allt gårsom planerat.Objektetlokaliserades märkligt nogpå exaktden platssom ertprästrådförutspådde.”,svarade borrteknikern medan han kliade sigi nacken.
Hanundvekatt tittapåprästensklotrunda svarta ögon.I synnerhet då ansiktet iövrigtsaknade anletsdrag,hår,läppar, näsa ochöron. Borrteknikern hoppades attFelipeskullekomma ochtaöversnart.
14 2) Pärlan.
”Märkligtnog?Vadåmärkligtnog?Såklart denskullevaradär,om prästrådet sade så.Destårtillsammans medLedaren iständig kontaktmed våra himmelskaskapare”, denaskgråprästen hade fjällöverhelakroppen. Ryckigarörelseroch aggressiva utfall skvallrade om atthan varpåtämligen uselthumör.
”Ojoj, ursäktamig.Snälla, lugnaerlitegrand.Det varinteallsmenat som förolä…”
”Hädelse!”,försökettillursäkthadesnarare en motsatte0ektpåprästen.
”Antydan attderas beräkningarvoreenslump är attbetraktasom grov hädelse,vilketärbelagtmed dödstra0.”
”Det varaldrigmenat somhäde…”
”Jag vetnog vadniateisterplanerar. Detkommeratt leda till er död. Ni är chanslösahär.”
Felipe närmade sigmed raskasteg. Hanspottadeenloska på backen och viftadeupprörtmed händerna.
”Lyssnanu, dinsate! Tror du inte jaghörde detdär?Duläggerner trakasserierna motminaanställda omedelbart,hör du det?”
Felipe ställdesig provokativtnågon decimeterfrånprästen ochspände ögonen ihonom.Felipetänkteatt även om hankunde handskas medprästen, fanns detett annatproblem.
Allt somsades ochgjordes härregistrerades noggrant av de vaggande gröngråa calcularos.Deras cirkelformadestora ögon utan ögonlock stirrade överallt ochingenstanspåsamma gång.Som informationsbehandlare i Ledarens tjänst hadedegenkodats till absolutlojalitet.Felipesåg iögonvrån attdessa,trots buller ochgräl, stod somi trance.Han fortsattei något lugnare ton.
”Visom arbetarhär gördet på andrapremisser än ni.Det är medandra ord helt meningslöstatt försökaskrämma mina mannar. Dessutom räknas påhopp somett tydligtkontraktsbrott. Vi iberianerförstår liksom inte ertteistiska koncept, så lugnaner er nu.”
Till slut brötsdet spända dödläget mellan prästenoch Felipe genomatt prästenheltplötsligt börjadeagera normalt. Felipe ryckte till av förvåning.
Prästenställde sigframför Felipe.Sekundensenaretog han till orda medhelt vanligtröstläge.
”Lyssnanu, gringo.Jag vill attduska veta en sak. Sommestizo bärjag två själar inom mig. Minlatinskasjälärarmin enaförfader. Menmin mayasjäl hatar allt somhar medlatinoatt göra.Vimådelaförfäder, menidaghar maya åter segrat.Viärintelatinos längre.Vikommeraldrigglömmavad ni utsatteoss för.”
”Mm, detkan vara så.Jag förstårdin ilska. Helt fullt. Jagkan tyvärr ingetgöra åt femtonhundra år gamlaförbrytelser. Dethoppasjag ni ocksåinser.”
Felipe tittadepåprästen ochallacalcularos. Prästenladearmarna ikors ochsåg sigomkring.Han pustadeutoch vändeblicken motFelipe.
”Spelaringen roll.Hadejag fått bestämma skulle afrikanereller kineservara här ochborra åt oss. Vi ingetotalt meddem.Min storanemesis ivärlden är latinos, vart ni än isolsystemet befinnerer. Föralltnigjort motMaya, Inka och Aztek.”
Felipe togsakta av sighandskarnaoch slog av detvärstadammetfråndem motbyxbenen. Därefter fickhandskarnafungera sommattpiska föratt slåav ytterligaredammfrånkläder, håroch händer.Felipes hållning ochtydliga brist på respektfick prästenatt grinaelakt mothonom.Sakta börjadehan gå framför Felipe ihalvcirklar.Prästen viskade, knappt hörbart.
”Var inte så säkerpåatt du någonsin kommerlämna denna plats, du fördömda kättare.”
Felipe snörptemunnenoch höjdeögonbrynen.
”Det vore ju tråkigtför ertprojekt om något händer mig. Då kommeralla involveradei borrensdrift attlägga nersinaverktyg.Stannarmitthjärta, stannar borren.Allastyrkomponenter blir overksamma om mitt hjärta sluter slå. Biologiskprogrammering,vet du.Jag är inte helt dumi huvudet.”
”Dutrorinteatt vi harförberett scenariondär gästarbetarnaärborta?Vår allsmäktigeLedareoch Centralamerika är en nukleärstormakt. Vi kannog överse en simpel borranordning.”, Prästensträcktepåsig ochlugnade nersina ryckigarörelser.
”Jag tror inte attvikommersåmycketlängrei dettanu. Så,käralilla fågelskrämma,kan du vara så vänlig ochdra nu.Tillskillnadfråndig harvihar
Tusen år iframtiden,där solsystemet är koloniserat, fragmenterat och stagnerat stöter ett slitet fraktskepp på något som inte borde finnas: ett uråldrigtobjekt gömt ienasteroid. När signalenfrånfyndet fångasupp, sätts en kedja av händelser i rörelse somdrarinheltvanligaindivider,underrättelsetjänster, religiösa extremister och militärallianseri en våldsam kamp om
kontrollen överframtiden.
ICentralamerikahar en karismatisk Ledare byggtenbrutal teokrati kring samma signal. Förhonom är objektet inte teknik utan beviset på gudarnas vilja. När världens stormakter inser vad som står på spel,närmar sig konflikten en katastrofal klimax i Tornet: en plats där tro, makt och vetenskap kolliderar.Tornet är en mörk och vuxenscience fiction- roman om hur civilisationer
formar gudar och hur gudar används för att rättfärdigavåld.