En fröjd attbli gammal
Min historia
Lotta Alpdotter
En fröjdatt bligammal En fröjdatt bligamma
nfröjd attbli gammal En fröjdatt bligammal
Minhistoria
Av LottaAlpdotter
©2026 Lotta Alpdotter
Omslagsbilder: LottaAlpdotter
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8114-358-4
Oscaroch Nisse ochframtiden…
”Vem gick förbimin barndoms fönster ochandades på det, vemgickförbi iden djupabarndomsnatten somännuintehar någrastjärnor.
Medsittfingergjordehan ettteckenpårutan, på denimmigarutan, meddet mjukaavsittfinger, ochgickvidarei sina tankar. Lämnademig övergivenför evigt.
Hurskulle jagtydatecknet, teckneti immanefter hans andedräkt. Detstodkvarenstund,men inte tillräckligt länge föratt jagskullekunna tyda det. Evigheters evighetskulleinteharäckt till föratt tyda det.
Närjag steg upppåmorgonenvar rutanalldelesklar ochjag sågbaravärlden somden är. Allt varmig så främmandei den ochmin själ varfullavensamhetoch ängslanbakom rutan.
Vemgickförbi, förbimig iden djupabarndomsnatten ochlämnade migövergiven förevigt.”
PärLagerkvistUrAftonstjärnan 1953
Innehållsförteckning Sidan
Förord.
Varför detärenfröjd attbli gammal.13
Den7 mars 2006 blev jaggammal. 24
Om människan –under en vandring isvenska fjällen. 28
Samtal medenyngre kvinna om livet. 50
Om föregångarna. 56
Släktingar inärtid. 61
AugustaMatildaoch Emil Holm. 70
FÖRSTA DELEN AV MITT LIV1945– 1965
FlyttentillNäsbypark,huset ochkvarteret därvibodde.73
Täby då ochnu. 78
Vårtid isamhälletNäsbypark. 80 Näsbyslott iTäby. (Enmellanakt)87
Mina föräldrar. 96
Syskonen. 107
Barndomens gladaoskyldiga vardag.113
Ihemmets trygga vråmed oro, rädsla ochosäkerhet.122 Matenoch måltiderna hemma. 130
ANDRADELEN EFTER1965
Utbildning ochkarriär. 174 Äktenskap. 184
Mina rådtilltvå som skastartaenrelation. 194 Ungi detgamla millenietoch gammal idet nya. 198
TREDJE DELEN TANKAR OCHREFLEXTIONER
Vikten av atthabra föräldraroch klokavuxna nära. 231
Samtal om allt medKjell-Arnei bilenlängs E4.253
Klimat,miljö ochnatur.281 Dentekniskautvecklingen.
FJÄRDE DELEN ÅLDERDOM
Till läsaren!
Läsett kapiteli taget, begrunda därefter vadduhar läst,tänk efteromnågot harberörtdig,angår digeller kanfådig att tänkapåett nytt annorlunda sätt. Förstdåhar jagnåttmittmål meddenna skrift.
Då dokument över mina förfäderspersonligaupplevelser av sintid på jorden saknas,känns detnödvändigtatt berättavad jaghar varitmed om underde80årjag harlevt, från 1945 till 2025,entid efterAndra Världskriget ochföre, underoch efter ”1968-revolutionen”framtill nutid, då mycket iSverige och världenförändrades politiskt, ekonomiskt,socialt och kulturellt.
Närman blir kunskaps-och erfarenhetsmedveten kanman åstadkomma förändringar.Mycketi världen, litetsom stort, påverkar ossoch bidrar till attgöravar ochenavoss unik.
Dennaskriftärmin röst ivärlden,ingen annans.
Minförhoppningäratt detjag berättarom, mina minnen och tillikaminatankarommänskligheten,kanskenågon nu elleri framtidenkan blinyfiken på.Att ta delavden är attselivet på ettnyttsätt, vilket kanvaraberikande ellerintealls, vilket beror på läsaren.
Snartärjag bortaoch kommer somalla andraatt lämna minnen av mig. Mendessa minnen kommer attförsvinna ganska fort om jaginteskriver nerdem.Desom harupplevt migkommeratt minnas minpersonmed minspeciella röst, mimikoch mina gester samt gemensamma upplevelseroch händelser, somjag harvarit delaktig i, roligasom tråkiga.
Någrakommeratt överta mina möbler,kläder, böcker, smyckenoch pengar.Ingen kommer atttaöverminakänslor, tankar ochinnerstafunderingar.Det är omöjligt.Alltsom en människa bärinomsig,försvinnernär dennadör.Julängre tidengår destomer bleknarminnena av en människa somhar
levt.Hon blir bara ihågkommen så längedet finns någonsom harupplevt henne. De flesta av ossställer frågor om vårt förflutnanär detintelängrefinns någonkvari livetsom kan besvaradem.
”Avjordärdukommen, till jord skaduåtervarda…”
Varjemänniskahar etthistorisktförflutet.Den sominte vågarblickabakåt kanintehellerblickaframåt. Attlevai nuet är inte alls lätt. Föratt blienhel människa måsteman vara nyfikenpå, förstå ochlärasig av detsom harhänti det förgångna. Dessutom är manskyldigsinaefterlevandeatt förmedla vadman harlärtsig av allt manhar varitmed om. Detärmer intresseväckande föreftervärldenänför migsjälv att jagskriver dagbok.
Föratt komma fram till varför jagtyckeratt detärenfröjd attbli gammal,måste jaggåvia händelserfrånbarndomen, ungdomen ochvuxenlivet,som gavmig kunskapersom jaginte hade haft utan dessaerfarenheter. Tankarna däromhar ständigt flödat ochhär är resultat,liktenkyrkogård av minnen sedda ur ettexistentiellt universelltperspektiv.
Andramåhakunskaper,erfarenheter, minnen av upplevelseroch tankar somheltavvikerfrånmina. Dethar jag full respektför ochkräversåledes respektför mitt eget livs historia ochmin uppfattningoch insikt om detmänskliga livet.
Varför detärenfröjd attbli gammal.
”Men farmor,varförärdusånöjdmed attvaragammal”, frågadebarnbarnetpåväg hemfrånskogen.
Vi hade varitute ochplockat blåbär,det vill säga honhade plockatoch jaghadevarit medsom sällskap ochvägvisare. Minkropp orkarintelängreböjasig neroch uppigen, vilket är nödvändigt då manplockar bär. Denvill hellre sittapåett enda ställe ochbaraskörda, så jagnöjde migheltenkeltmed attpeka ut de ställendär bärenväxte sombästoch flest. Jagärnämligen utrustad medeminentabär-och svampögon.
”Jo, serdu, attbli gammal är en belöning.Det kortasvaretpå dinfråga är attmin stundpåjordensnart är slut ochdet skabli sköntatt få vila sigi evighetenpå riktigt ochslippatadel av allt tokigt ochfarligt somdelar av mänsklighetenhittarpåoch ställertillmed,omoch om igen.Hot,ondska, krig,svek, miljöförstöringoch bedrägeriersom åstadkommerotrygghet harjag fått nogav”,svarade jagoch fortsatte.
”Det långasvaretpåsamma frågaärvidvinkelperspektivet på tillvaron.Överblicken, denstora friheten ochtrygghetenjag känner efteratt ha bearbetatallt somhar hänt migi livetoch somhar lärt migsåenormtmycket, harstorbetydelse.Därför mårjag så otroligt bramentalt nu närjag gammal. Jagärså nöjd medatt vara gammal,att jagborde ha blivit född gammal.”
Barnbarnet lyssnade ochville veta mer. Honärsnart tjugo år,nyvuxen ochnyfiken.
”Min livserfarenhet”, sa jag, ”gör attjag frittoch tryggt,utan oroellerjäktkan inväntanästa steg isakernastillstånd.Den färdighetenger migstorfrihet. Detsom jagtycktevar viktigt förr,ärintelängreviktigt.Nutar jagheltenkeltdagen somden kommer,med lugn ochro.
Attåldras, skaduveta, är somatt bestigaett högt berg.Ju högreupp mankommer, destomer vidsträckt ochvackerblir utsikten,speciellt ovan trädgränsen, alltså pensionsåldern. Vyerna blir allt klarareoch närman harnåtttoppenkan man sitta lugntoch ätasin matsäckoch tittapåutsiktenefter vad denansträngandeklättringenuppåtårefter år,har inneburit. Ibland harstigenvarit lätt attvandra. Andragångersnårigoch stenig.
En delmänniskor orkarinteklättra uppåtutanvänderoch gårner igen.Andra tardet lugnt, stannardåoch då,vilar och tittar tillbaka på vaddenysshar presterat. En ivriggrupp människorstressar, hinner inte ensdrickaenklunk vatten, utan rusaruppför berget utan rast ochroför attfinna,när de kommitupp,att de hamnat på felsidaavbergetdär detinte finnsnågon utsikt attnjuta av.
Vi leverallt längre,ärfriskareäntidigaregenerationer kroppsligtsettmen inte mentalt, ochdet gäller atti möjligaste månsköta om sinkropp ochsittintellekt så attman inte blir sittandei en tillvaroutangivande innehåll.Den skötseln måste manbörja medtidigti livetoch pågå ständigt,såatt maninte blir överraskad ochräddnär maninser attman haråldrats.
Mankan alltid på någotsättförändrasin tillvaro hurgammal manänblir.
Till de somäryngre än jagoch rädda föreller inte tycker om tanken attdeska bligamla,kan jagbaraförmedlaatt de inte skaoroasig.Det är så sköntoch befriandeatt vara gammal.”
”Jomen farmor,såtänkerintemånga äldre”,sabarnbarnet.
”Deflestabeklagarsig hela tidenövertider somflytt,att de blivit så gamla, rynkiga, gråhårigaoch över alltingsom de inte längre klarar av attgöra.”
”Duförstår,att leva är ett arbete.Såtidigtsom möjligti livetmåste man våga börjafundera på vilkamöjligheter och
omöjligheterman harunder sinkorta levnad.Man måstesätta sigpåbänkenutanför sigsjälv ochställasig frågor somt ex Vadhar just jagför kapacitet? Vadärjustmin styrka ochmin svaghet? Vadklararjag av ochvad begränsarmig?Vad tycker jagomoch vadtyckerjag inte om?Det jobbet kandubaragöra självmen detärdinavårdshavare somska vägledadig ochdå måstedevarakapabla till detoch inte handla godtyckligt.
Hurgammalman än är,kan manbli en bättre tryggare varelsemen då måsteman lägganer mycket tidpåatt tänka konstruktivt.Med en genomtänkt planeringmed utgångspunkt ierfarenheter, kunskaperoch gott omdöme kanman lättare hanterabådedet somhar varitoch detsom kommaskall.Det gälleratt se bortom horisonten ochintebaratitta på detsom liggerraktframför fötterna. Alternativet är attjag låternågon annantahandommig ochtänka åt mig, om jaginteklarardet självmen då blir livet inte intressant ellergivande,baraett tagande.”
Vi hade kommittillbaka hemoch satt ossute iskuggan underäppelträdetför attdrickarabarbersaftoch ätabullar. Rosornablommade, doftadegottoch hallonenvar mogna, så vi kundenog koka litedrottningsylt av democh blåbären senare på kvällen. Barnbarnet skulle vara hosmig någradar ochhjälpa till medträdgårdsskötseloch städning ochvihademycketatt prataomdessa dagar.
”Vad tycker du är detviktigastei livetdå”,frågade hon.
”Jo, atttaett så rätt beslut sommöjligti rättan tidför att förhindrabesvär, sorger ochkatastrofer.Kan vara svårtnog att bedöma”, svaradejag.”Ju yngreman är,desto svårare. Därför är erfarnaäldre människorentillgångsom en yngrekan fråga ochlyssnatillsom vägledning.Precissom du görnu.”
Jagfortsatte efterenliten stund.
”Likakritisk somman är motandrasbeteendemåste man vara motsitteget. De flesta av ossskyller alltid på någon annan, omständigheterna elleratt en maskin inte harfungerat, närnågot hargåttfel.Justi denstunden växersjälvförsvaretför de misstag mansjälv harbegått. Protesteroch motangrepp är vanligareänatt be om ursäkt,göraomoch göra rätt.Hur mångabrottslingarerkännersig skyldiga till brottävenomde harbegåttenkriminell gärning.”
Sommareftermiddagen varprecislagom varm.Svaga vindar drog över ossoch barnbarnet frågadeomjag inte tyckte attdet varotäcktatt bo ensamute på landet närdet är mörktom kvällarnaoch mitt ivintern.
”Nej fy tusan! Detärbaravilsamt utan en massafolksom stör.Naturen är ettparadis.Eftersomdet inte finnsgatlyktor härsåser jagstjärnhimlens bilder så tydligtnär detärmörkt ochmolnfritt,ävennorrskendåoch då.Jag är inte mörkrädd ochkännermig aldrig ensammen jaglider senjag varbarnav höjdskräck ochklaustrofobi, någotsom jagbarahar kommit runt ochfåttanpassa mig. Därför borjag här. Jagbehöver luft ochrymd. Städer är ingetför mig.”
”Tyckerduatt du hade en brabarndom,farmor”,blevnästa fråga.
Jagvar tyst en stundoch svarade, menintepåhennesfråga.
”Det självklara vore attjag redanvid födselnbestämdemig förhur jagska leva alla dessaåri detsamhällesom jagföddesi.
Menavnaturliga skäl gårintedet.Därförärminaföräldrar ellervårdnadshavareskyldigaatt se till attjag överleveroch utvecklasbra tillsjag självkan ta hand om migoch bestämma hurjag vill leva.Det kanske inte blir riktigtsom jageller mina föräldrarhar tänkt, mendet är iallafallviktigt atthaenplan.
Denkan vara svår attgenomföra förmiljön, somman växer uppi,dikterarmycketavens villkor närman skastå på egna
Boken förklarar varför det är en så stor fröjd att bli äldreoch gammal. Historien omfattar tiden 1945 och fram till 2025, en lång fredsperiodefter det AndraVärldskriget, då stora samhällsförändringar,som har påverkat och påverkar
generationer framöver,ägde rum. förändringar som bättregynnar människan.
Målet med boken är att man, innan man skaffar barn, skafåklart för sig vaddet innebär att leva, och att man, om viljan och förmågan funnes, eftertänksamt ochklokt kangenomför
Målgrupperna är 1. Nyvuxna unga, för vilkaenäldremänniskas lärdomar kanvaraenvägvisare, 2. Vuxna mitt ilivet för vilkaen äldremänniskas lärdomar kanvaraett stöd iatt få ihop livspuzzlet och 3. Äldreför vilkaigenkänningsfaktorn mer eller mindreär sann och trösterik.
