Copyright© 2026 PierreHayek
Illustration: PierreHayek/CreArt
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1,114 42 Stockholm,Sverige,bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8114-346-1
Innehållsförteckning
Förord
Denhär bokeninnehåller skildringaravvåldoch sexuelltvåld. Alla händelser ochkaraktärerärhelt fiktiva. Somläsarebör du betrakta berättelsensom en spänningsthriller,iblandmed inslag av mörk humor,och inte somenavspeglingavverkligapersonereller situationer.
Om du somläsarereagerarpåinnehållet,oavsett om det väcker positivaeller negativa känslor, är du varmt välkommenatt dela dina tankar. Du kanlämna en recensionpåsociala medier,i bokforum ellerpåandra plattformardär läsare samlas.Konstruktiv kritik uppskattas alltid:berätta gärnavad somfungerar, vad somkan utvecklasoch vadsom berört digmest.
Ilitteraturens världärall genomtänkt kritik värdefull. Denhjälper berättelseratt växa,författareatt utvecklas ochläsareatt hittanya perspektiv.Tack föratt du tardig tidatt läsa,och föratt du bidrar till attläsandetfortsätter attväxai en tid då detbehövs sommest.
PROLOG
Detbörjarintemeden brand. Detbörjarmedettmisstag. En bankman somrör felpengar, en fastighetsmansom pressarfel människor,enpolis somtar emot felmuta, ochett bageri därfel sakerförvaras. Ochnågon iBogotá sommärkeratt fyra miljonerdollarsaknas. NärEl Patrónuttalarderas namn finnsdetingenåtervändo.Han skickarMiguel- tyst,metodisk ochskoningslös. Ingen av demi Sverigevet attderas livredan är ifara. Ingen utom Pierre,som aldrig gjortnågot fel, mensom ändå skastå mitt istormen.
EnSatansMåndag
Pierre Hayek
Kapitel 1
Arvetsom aldrig bordehafunnits
Solgläntan är en sådandärstadsdel somfolkbrukarpeka på närdepratarom”detgoda livet”.Breda gator, välskötta trädgårdar,bilar somglänser somomdealdrig sett en regndroppe.Men bakom fasadernafinns något annat. En sortstystnad sominteärfridfullutan tryckande.Som om alla håller andansamtidigt.
Klas Berg står vidköksfönstret ochser ut överden perfekta gatan. Hanbrukarkänna stolthet överutsikten. Nu kännerhan mest en sortstomhet. Detärsom om allt hankämpatför harblivittillenbur av glas,vacker,men kvävande.Doris kommerini köket, gäspar ochdrar morgonrockentätareomsig.- Du har varitvaken länge -säger hon ochsätterpåkaffebryggaren. - Jagkunde inte sova -svararKlas. - Du tänker på detdär igen,eller hur? -. Klas nickar svagt. Dorissuckaroch sätter sigvid bordet.- Klas…det är över.Det är gjort. Ingenkommer attifrågasätta testamentetnu -. - Manvet aldrig -säger Klas ochser nerpåsinahänder. - Jo,man vet.Intenär advokatenärdin barndomsvän. Hanhar täcktallaspår -. Klas serpåhenne.- Detvar fel, Doris -. - Detvar nödvändigt -rättarhon sinman.- Detvar fel- upprepar Klas,men rösten bärinte. Dorislutar sigfram. - Vi gjorde detför barnens skull. Föratt ge demett försprång. Detärsåvärlden fungerar. De somintetar försig blir överkörda-. Klas lersvagt.- Ochvitog för
oss -. - Ja,precis, ochsehur bradet blev -kontrarDoris. Menhon fåringetgensvar av Klas.För hanvet,att det egentligen inte blivit bra.
Senare sammadag sitter sönernaPeter ochNicklas i vardagsrummet. De haralltidvarit nära,men på ett märkligt sätt.Som tvårovdjur somjagar isamma skog menaldrigdelar på bytet.Peter sitter tillbakalutadi soffan,klädd iendyr kostym somser ut attvarasydd direkt på hans kropp. Hanler sitt perfekta leende,det somfåttsåmånga kunderatt köpa värdelösa investeringar. - Så, hur gårdet på banken? -frågarDoris ochsättersig bredvidsin son. - Strålande -svararPeter.
- Vi har lanserat ettnyttpaket.Kundernaälskardetfortsätterhan.- Vadinnehållerdet? -frågarKlas. - Det viktigaärintevad detinnehåller. Detviktigaäratt de tror på de - svarar Peteroch fårsin bror Nicklasatt skrattahögt.- Du är fanotrolig -säger denne meden hånfullunderton -. - Tack -säger Peteroch bugarlätt. Nicklassitteri fåtöljen,klädd ienenkelmen dyr skjorta. Hanser ut somnågon somalltidärpåväg någonstans, menaldrigriktigt vart.- Ochdudå, Nicklas? - frågar Doris. - Jagköpteutenfamilj från en fastigheti morse -. - Köpteut? -frågarKlas. - Ja,dehade inte rådatt bo kvar. Jaghjälpte dematt förstå det-. Peterflinar åt sin bror.- Du menar attduskrämde demmed en hyreshöjning? -. - Jaggav demett val -säger Nicklas.Detärintemitt felatt de valdefel -tilläggerhan.Doris klapparhänderna. - Mina pojkar. Ni är så driftiga -. Klas serpådem.Han känner en kall rysninglängs ryggraden. Detärsom attsetvå versioneravsig själv, menutande
spärrar hanengånghaft. - Ni måstevaraförsiktigasägerhan lågt.- Försiktiga? -upprepar Peter. - Ja.Allt kommer tillbakaförreller senare -. - Inte om man springersnabbareänproblemen - kontrarNicklas. Dorisskrattar. - Slutanu, Klas.Dulåter somengammal präst -. Ordenfår Klas attresasig.- Jaggår ut en stund -säger han. Utanförhuset är luften klar ochkall. Han gårlängs gatan, förbidevälklipptahäckarna ochde identiska brevlådorna.Han känner sigsom en främling i sitt eget liv. Närhan passerargrannhuset serhan grannen, en äldreman vidnamnLennart,stå ochtvätta sinbil.- Goddag, Klas! -roparLennart glatt. - Goddag -svararKlasmed en dämpad röst.- Allt bra? -frågar grannen, -jodå…alltärsom vanligt- genmäler Klas. Lennart skrattar.- Ja,här händerdet inte mycket.Det är väldärförvibor här,eller hur?-. Klas lerstelt. - Ja… kanske det -. Hanfortsätteratt gå,men hanvet attdet inte är därför hanbor här. Hanbor härför atthan stulit sighit.
Sammakväll,i stadensäldre kvarter,stårEliasutanför sitt nyinköptabageri. Handrarhandenöverden gamla skylten. - Imorgon byterviden -säger hantillsin bror Sami.- Tror du folk kommer märkanågot? -frågar denne.- Nej. Folk märker aldrig någotförrändet är för sent- svarar Eliasoch detfår båda attskratta.Ovanför dem, ilägenhetenpåandravåningen,sitterPierrevidsitt köksbord. Hanhar botti byggnadeni övertio år.Han hartrivtsmed de tidigare ägarna.Två äldrekvinnorsom alltid bjudithonompåbullaroch småprat. Nu hörhan ljudetavmaskiner, verktygoch skratt.Det är plötsligten
annansorts energi.Ensom görhonom orolig.Han går fram till fönstret ochtittarner.Eliasoch Sami står och pratar medenman hanaldrigsettförut.Deskrattarhögt, nästan aggressivt.Pierrekännerhur något drar ihop sig imagen.Han vetintevarför, menhan vetatt något är fel.
NärnattenfalleröverstadensitterKlasensam i vardagsrummet. Hanhar tagitframpärmenigen. Den sominnehåller testamentet, samt detförfalskade dokumentetsom förändrat allt.Han öppnar detlångsamt ochläser ordenigen. ”Tillmin kära familj,mådetta arv föra er lycka.” Klas tittar bortfråndokumentetoch viskar:- Detgjordedet aldrig -. Hanstänger pärmen och lutarsig tillbaka.Det är tyst ihuset.Men ihanshuvud är detsom om någon viskar.”Detbörjarnu.” Och någonstans, långt bortomdet mänskliga, tycksmörkret röra på sig.
När fyramiljoner dollarförsvinnerfrånett colombianskt kartellnätverkpekasfleratill synes vanliga svenskar ut som skyldiga: en bankman, en fastighetsägare, och en korrupt polis, samt en kriminell mellanhand. Bankmannen Peter reser till Beirut för en bankaffär,men affären går snett och hanhamnari klorna på fel personer.Ingen av dem förstårhur djupt de sitter fast. Inte förrän El Patrón iBogotá skickar sin mest fruktade
En berättelse om skuld, tystnad, våld och försoning. Och om hur en enda oskyldig människa kanöverleva, när alla torped, Miguel, för att städa upp. brinner,liv släcks och sanningen kommerupp till ytan. andrafaller.
Iutkanten av staden bor Pierre, en stillsam mansom aldrig gjort någon illa. Hanhör märkliga ljud från bageriet under sin lägenhet, men anarinte att han står mittiett nät av hemligheter,svekoch blodspengar.När Miguel anländer till Sverige dras alla trådar åt. Ett bageri