Närdimman lättar
En berättelseomhur nästastegframträder
ÅsaWestvall
Automatiseradteknikvilkenanvänds föratt analyseratextoch data i digitalformi syfteatt generera information, enligt 15a, 15boch 15c§§ upphovsrättslagen(text- ochdatautvinning), är förbjuden.
©2026Åsa Westvall
Omslagsillustration: Amanda Hedlund
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8114-331-7
Innehåll
Del1 Morgondimman1
Kapitel 1Vem jagblev– barndomenoch duktigheten 3
Kapitel 2Duktigheten somstrategi 6
Kapitel 3Där mönstret belönades9
Kapitel 4När kroppenviskar12
Kapitel 5Valet sompassade mönstret 15
Kapitel 6Där detspårade ur 18
Kapitel 7När jagblevproblemet
Kapitel 8När världenrasar
Del2 Gryningen31
Kapitel 9Det första ljuset33 Kapitel 10 Attfåsyn på migsjälv
Kapitel 11 Närallt vänder
Kapitel 12 Detoväntadestödet39
Kapitel 13 Attbli sedd 41
Kapitel 14 Närframtiden krävde ettsvar44
Kapitel 15 Attbeomhjälp
Kapitel 16 Atthitta minegenröst48
Kapitel 17 Ettsammanhangsom bär50
Kapitel 18 Atthjälpakroppen52
Kapitel 19 Ettannat sätt attleva55 Del3 Klarheten
Kapitel 20 Vikten av mod59
Kapitel 21 Attvaramaktlös
Kapitel 22 Dendjupa innebörden av ordetrespekt
Kapitel 23 Denmångfasetteradeärligheten
Kapitel 24 Kroppenärmitttempel
Kapitel 25 Kosten är mitt verktyg
Kapitel 26 Vikten av atttänka själv
Kapitel 27 Bönens makt
Kapitel 28 Stundernai vardagen –det hållbaralivet
Kapitel 29 Närlivet prövas –enstund itaget
Kapitel 30 Attstannakvar99
Inledning
Jaghar längeletat eftersättatt få insidanatt lugnasig. Inte genomstora förändringar,utani vardagen –i relationer,beslutoch sådant somskaveromoch om igen.
Jagkunde sättaord på mycket av detsom pågick. Ändå vardet somomnågot saknades.
Detsom till slut gjorde skillnad varinteatt jagfick mer kunskap. Detvar attjag börjadeprova.Inteför attjag var säkerpåatt detskullefungera,utanför attalternativet–attfortsätta somförut –intelängrekändesmöjligt.
Detjag prövadekom från olikahåll. Från ledarskap, från psykologi, från Al-Anon. Olikaspråk,olika sammanhang.
Ju merjag levdemed dem, destotydligare blev detatt de pekade åt sammahåll. Motett lugn somintehandlar om attharätteller atthakontroll, utan om attsläppataget om detsom inte är mitt.
Del1 Morgondimman
Kapitel1
Vemjag blev –barndomenoch duktigheten
Jaghar alltid varitliteutanför, lite egen,liteannorlunda. Jaghar reflekterat meränandra ochiakttagit världen omkringmig.Mamma brukar berättamed värmeomatt minlärarei fyransadeatt jagkunde ståframför hela klassen, börjaredovisaoch senheltplötsligt blityst. Somomjag försvann bort en stund, djuptinnei mina egna tankar,för attsedan återvändaoch fortsättasom om ingentinghadehänt. Förmig vardet en nyhet– jag visste inte om det, förmig vardet helt normalt. Tystnad varinget farligt. Idedär stundernahittade jagstyrkan ochtryggheteni migsjälv.Jag samladeihopmig, sorterademinatankaroch känslor, så attjag kunde fortsättamed redovisningenoch medlivet runt omkring mig.
Nu,vid 45 årsålder,ärmin nyfikenhetoch förundran införlivet större än någonsin.Jag vill veta mer. Jagvill förstå livets hemligheteroch vadsom faktiskt gör skillnaden –vad somfår livetatt kännas gott.Jag funderar mycket,bådeomdet förflutna ochom
framtiden, menjag försöker ocksåstannaupp och verkligentatillvarapånuet, upplevalivet fullt ut ochlära migsedesmå,avgörande detaljerna somoftagömmer sigi vardagen.
Jagväxte upppålandsbygden ienfamiljmed mamma, pappaoch minsyster. Minbarndom vartrygg, ochjag saknadeingenting.Minaföräldrar levdeefter sunda, accepteradevärderingar.Dejobbade hårt,var sparsammaoch sågtillatt vi alltid hade detvibehövde. Jaghar mycket atttacka demför –deras envishet, omtankeoch viljaatt alltid finnasdär.
Minsysterärtvå år yngreänjag ochhar varitmin bästa vänsålänge jagkan minnas.Vihar alltid haft varandras rygg. Honärsnäll ochomtänksam,men också principfastoch intensiv –hennesrättoch felär absoluta.Det gjorde vardagen medhenne stormig ibland.
En av händelsernafrånden tidenhar etsatsig fast,just föratt detsåtydligt visarhur detvar.Det är pappasom brukar berättaomhur hanpåhållhörde en diskussion mellan mammaoch minsyster. Iett samtal somtappat fästet sa mamma, medentröttheti rösten:”Sägerjag attden är blå, så är denblå.” Ochmin syster,likatrött menorubblig, svarade: ”Den är röd.”Hon kundeinte kuva sig, hurmycketenergivuxna än lade på attförsöka få hennedit.
Närjag sertillbakaförstår jaghur lite vi egentligen förstodhenne då.Hur mycket av hennes kamp som handlade om någotheltannat än trots.