IBARRENS TYSTNAD
Därskogens hjärtslag möter det som viskas under ytan
EN DIKTSAMLING AV
Bertil Johansson
IBARRENS TYSTNAD
Därskogens hjärtslag möterdet somviskarunder ytan
DIKTSAMLINGAV
Bertil Johansson
Automatiseradteknikvilkenanvänds föratt analysera text ochdatai digitalformi syfte attgenererainformation,enligt 15a,15b och15c §§ upphovsrättslagen(text-och datautvinning), är förbjuden.
© 2026 BertilJohansson
Förlag: BoD· BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 11442 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763 Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8114-328-7
Förord:
Det började medskogen. Intesom en platsatt gå vilsei,utansom ettrum atthitta hem i. Meddoftenavmossa,ljusetmellan grenarna ochtystnadensom inte tiger,utanlyssnar.Dehär dikterna är skrivna där, ibarrenstystnad
Många av dembär på minmorfars röst.I hans efterlämnade anteckningsböcker fann jagenlågmäld menlevande diktning,fylld av vardagsnärabilder, småreflektioner, större frågor.Jag harskrivit vidare därhan slutade.Andra dikter är mina egna,födda ur samma längtanatt bevara detsom lätt försvinner:ögonblicket,stigen, samtaletmed en platseller en tidsom inte längre finns,men ändå leverkvar.
Härvandrar vi genomskog, fest,minne ochhöst. Genomtystnaden, ochdet somhörsdär.
Tack föratt du läser!
Bertil Johansson
DELI:BARRENS TYSTNAD
Detfinns en tystnadsom inte är tom utan fylldavalltsom inte längre behöversägas.
Skogen håller andan, ochmellanbarrens mörker ochljus
finnsett rumdär tanken äntligen släppertaget
Härgår vi långsamt
Härfår varjestegsjunkaner imossansom om jorden själv villebäraoss en stund.
Idenna stillhet föds minnen,intesom bilder eller ord utan somenmjukvibration ibröstet en påminnelseomatt vi är gjordaavsamma materia somvindensom rörsig mellan träden.
RYMDENSTRÄDGÅRD
Rymdensträdgård ligger stilla igryningenstysta andetag ettfrö svävar mellan stjärnor ochmin tankevilar där.
En solgår uppi en annanvärld därtiden ännu inte börjatgå ochallt somkunde bli är redannärvarandei viljan.
Planeter rörsig medosynligaröster de vetnågot om tillit om attblomma utan attses om attlevai mörker ochändålysa.
Därvilljag plantera minönskan ijordensom inte är jord irymdens trädgård däralltengångbörjade.
NÄRDAGEN ANDAS
Iden första tystnaden innanvärlden minns attden finns sitter morgonen somett mjuktandetag på tröskeln till dagen.
Ljuden är ännu späda somomdenysslärtsig hur man rörsig genom luft En fågeltvekar imörkret luften drar sinförstatanke somensuckövermarken.
Allt står stilla meningenting sover.
Det är bara väntan denheligasorten
därljusetännuintekrävernågot ochkroppenminns attden är gjordavtystnad först.
Så långtbort ettförsiktigtljud ettteckenpåatt världenåtervänder.
Mörkretlossarsittgrepp
somomdet aldrig ägtnågot meränett ögonblick.
Ochdagen stiger försiktigt somenförsäkran motalltsom ska bli innanskymningen tarvid ochnattens tyngdvilar över allt igen
Detbörjade medskogen. Inte somenplatsatt gå vilse i, utan Här föds dikterna, rotade, stilla, lyssnande. De rörsig genom somett rum atthitta hem i. skog, högtid, minneoch förlust.
Ibarrens tystnad bärpåenlågmäld närvaro.
Enpoesi som lyssnarmer än den talar,och lämnar plats fördet outsagda.
Om attsläppa taget. Attminnas. Att fortsätta växa.
Bertil Johansson