Denföljsamma befolkningen
Varför vi inte görmotstånd
Andreas Kahnberg
Automatiserad teknik vilken användsför attanalysera text ochdatai digitalformi syfteatt generera information, enligt 15a,15b och15c §§ upphovsrättslagen(text-och datautvinning), är förbjuden.
©2026 AndreasKahnberg
Omslag: NikeLado
Förlag: BoD · Books on Demand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck:Libri Plureos, GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8114-292-1
Innehåll
Inledning7
1 Blicken: individen/systemet
Varför vi inte sermed kritiskdistans 15
2 Språket:massmediet/opinionen
Varför vi inte skapar autonoma debattkulturer 69
3 Livsmönstren:staten/penningarna
Varför vi inte agerar kollektivt ochutomparlamentariskt135
4 Nevermindtheballots: om detmoraliska ochfrihetligai attbygga strukturer föranarki213
Whatarethetyranniesyouswallowdaybydayandattempttomake yourown,untilyouwillsickenanddieofthem,stillinsilence?
AudreLorde
INLEDNING
Ispårenavden globalafinanskrisensom utbröt 2008,var 2014 ettårdå de storasvenska affärsbankerna nästan bröt samman undertyngden av sina egna högriskprojekt.I ettvettigare system än detnurådande,skulle denpolitiska makten se kaoset somett tecken på attdet är dags atttilllämpaenannan ekonomiskpolitik.Men nu är detjustdet rådandesystemet vi leveri.Den politiskamaktenskrapadeihop34miljarder riksdaler, så attaffärsbankernakunde hämtasig från börskraschensobehag.
De 34 miljarderkronornatogsfrånskattebetalarna.Här kanvipåliknandesättfundera över vadinnebördenavdetta variti ettvettigare system än detrådande.Den kolossalamängden pengar hade till exempel kunnatinnebäraatt denpolitiska makten planeradeatt lämnaöveraffärsbankerna ibefolkningens kontroll,eller åtminstone attpånågot sätt låta bankerna fungeraallmännyttigt.
Mendet är åter igen detnuvarande systemet vi leveri.Befolkningen betalade förstorbankernas utsvävningar,men utan attfåmer makt över dennationellaekonomin. Närbefolkningenväl betalat, fann densig lika utestängdfrånden ekonomiska scenen somförut.Den politiskaeliten lade alltså inte skuldenpåaffärsbankerna. Och, några34miljarder kronorhar befolkningen inte sett rökenav– pengar somkunde ha gått till gemensam välfärdomdeinteanvänts till attgörabankernas privatapenningansamlande möjligtigen. Närbefolkningenväl frälst affärsbankerna ifrånondo, skrötdeåterigenomhur förträffliga de är,och rekordvins-
ternafortsätteratt tickaingenom bolånoch miljardbeloppsom lånasut till fossilindustrin. Någrabankerhar tillsammans utlånatbortåt150 miljarder (!)tilloljebolag,som utvinner olja idet av klimatförändringar redanhårtdrabbade ochmycketkänsligaNordpolen.1 2019,fem år efteratt vi utan vårt medgivande räddat affärsbankerna ochbevarat status quo, gick politiker, fackföreningshöjdare ochSvenskt Näringsliv ihop föratt drivaigenomeninskränkningavstrejkrätten. De lyckades.Den nyalagen innebäratt detintelängreärbaradet fack som tecknatkollektivavtalmed arbetstagarensom är bundet av fredsplikten, utan alla fack somfinns representerade på arbetsplatsen. Genomatt inskränkastrejkrättenvisadeoss toppolitiker ochfackföreningsledare vad demokratiska värderingarbetyder.Ensocialdemokratisk riksdagsledamothävdade attdet skavarasamma regler på arbetsmarknadenför alla.2 Med”alla”menades arbetstagarna. Dettypiska fördemokrati är således inte attarbetstagareoch arbetsgivare möts på mitten,utanatt samtliga på denena sidanfår detlikadåligt.
Till sakenhör attpolitikerna glömde attnämna varför direktörerna inom SvensktNäringslivvar så angelägnaomatt inskränkastrejkrätten. Irelationtillden ökande internationellakonkurrensen, måstemaximering av kapitalvinsten byggapåatt kostnadernaminskar ocharbetstakten ökar.Det härmåste isin turbygga på attstora delaravindustriproduktionenskerutomlands,att lagren är små, attdet råder(planerad)underbemanning,att lagenomåttatimmars arbetsdagi praktikensätts ur spel, ochatt arbetskrafteninkluderarenhel delfolkfrånbemanningsföretag liksom daglönareoch springschasar. Ökad vinstför direktörerna bygger på attvartendalitet arbetsmoment utförs felfritt ochi exakträtttid;med andraord bygger detpåatt de arbetandealdrigslappnarav. Maninser lätt attsådanaslimmadeproduktionsprocesserärkolossalt känsliga för störningar ochatt till exempelenstrejkskulleäventyraden ökande kapitalavkastningen. Journalisten ochförfattaren Mikael Nyberg kallar det härför en ”förslumning”avarbetslivet,men påpekaratt ioffentlighetens ljus framstår förslumningensom någototroligtvackert.Vifår en flexibel ochjättesmartarbetsmarknad därmänniskor somhalkatefter iutvecklingenkan hitta”enkla” jobb.3
Menden härboken handlarintefrämstompolitiker,fackföreningsledare,affärsbanker, ellerstorkapitalister. Jagärinteintresseradavanalyseravmakthavares psykiska anatomioch drivkrafter; isynnerhet po-
litiskamakthavarehar lärt sigatt staten inte faller ihop undertyngden av derasinkompetens.Mittintresse röross vanligamänniskor.Det är inte lätt attsvara på frågan varför en svensk allmänhetupprörs djuptöveratt detfuskaskring assistansersättningareller attnågon (framför allt om det är en person medlåg vithetsgrad) lurattillsig bidrag,medan deträcker medenhuvudskakning närnågon avslöjar attsvenska banker driver på utrotningenavvissa djurarter, tvättarstålari Baltikum,eller begårandra brott. Ellernär en grundläggandedemokratisk rättighetsom strejkrätten inskränks, så attderikaska få detbättre. Denprincipiellafråganbakom vårt icke-motståndhar ställtsavbland andrasocialpsykologenWilhelm Reich. Detsom är ibehov av en förklaring,enligtReich,ärinteatt den utsugnaarbetaren strejkar,eller attden svältandestjäl.Det sombehöver en förklaring är varför inteflerutsugnaarbetarestrejkar, varför intefler svältandestjäl.4
Attpolitiker ochfackföreningsledare harstörrerespekt förenklick direktörer inom SvensktNäringslivänför hundratusentalsarbetareoch förallmänheten överlag, berorpåatt de iden storamajoriteten inte ser någotomedelbarthot motderas privataintressen ochagendor.Detta är motivetför minfrågeställning. Vadkan följsamheten –icke-motståndets utbredning –beropå? Detfinns olikaledtrådar.Många anseratt Sverige är på flerasätttoppen. Mångaärupptagnamed karriär ochsjälvförverkligande. Mångakännerinteatt fascistisk politikärnågot somfår dematt må sämreänderedan gör. Många, åtminstone mångasom bildar familj, är beroende av en någorlunda förutsägbaromgivning föratt allt detsom familjelivet innebärska gå ihop.Eller,mer basic: viljan attlevaärenvilja somärenkel attexploatera.
Jagtroratt sådana svar är sanna,men även,som denengelskastofilen GilbertK Chesterton sa om sina gudsförnekande meningsmotståndare, attdeförklarar alltihop,samtidigt somdeutelämnar alltihop.Svarenär sanna mendeärknappasttillräckligaeftersomallthar tvåsidor.Svarens andrasida, derasförfrämligade spegelbild ochofullständighet,ärdenna boks ämne.Att bokenhandlar om vårföljsamhetinnebär attden handlaromkultur, språk, ideologi,status, grupptryck,mystifiering, normalisering,kommersialisering,masskonsumtion, maktkoncentration; dominans,underordningoch exploatering.
Budskapetärinteatt befolkningen suger, ochden starka folkliga benägenheten till icke-motståndinnebär inte attmotståndaldrigförekom-
mer. Vidare är detliteenkelspårigtatt se följsamhet ochmotståndsom de enda tvåalternativen. SomJ.M.Coetzee,nobelpristagare ilitteratur, skriveri sinfascinerandebok Ettdåligtår:”Alternativen är inte fridfull träldomå enasidan,och uppror motträldomen åden andra. Detfinns en tredje väg, somvarje dagväljs av tusentalsoch miljontals människor.
Detärpassivitetens,den frivilliga obemärkthetens ochden inre emigrationens väg.”Jag harstorrespekt förmånga människor.Jag vetatt många inte är nöjdamed sintillvaro. Jagvet attdeiblandknyternävarna och drömmeromenannanordning.Jag vetdet,för jagärsjälv en av dem. Minerfarenhetsäger migmycketomvanansmaktoch livets komplexitet. Världenärsällansvartvit, ochhur vi lever, ochförändrar vårt sätt att leva,ärnormalt sett resultatet av utdragna,mångtydigaoch svårdefinierade processer.
Fördeflestaärdet viktigareatt ha goda vänskapsrelationer plus en stabil försörjningänatt opponera sigemotden dominerandeordningen ochlaboreramed alternativasättatt leva ochorganiserasig.Och vem tycker attdet är underligt? Inte jagi alla fall.Men detärintehellerdet lyckliga slutet på historien. Radikala antiauktoritäraförändringarhar så gott somaldrighaftnågon annanupphovsperson än just vanligamänniskor.Problemet är att”vanligamänniskor”i Sverigeöverlag betyderfolk meden, globaltsett, mycket höglevnadsstandard,vilketi sintur betyder attderas nejtillradikal förändring inågon månärrationellt. Mantjänar kortsiktigtpåföljsamhetoch rationaliserar detmoraliskt:man kanifrågasättaoch protestera motendel sakeri politikenoch samhällskulturen, mengenerellt skaman göra sinplikt i”världens bästaland”.
Om följsamhet är någotrationellteller inte,ärenfråga somförmodligenintegår attgeett teoretiskt heltäckandesvarpå. Något iallmänhet rationellt finnsvarkenatt utläsa av begreppetföljsamheteller av begreppetmotstånd. 1500-talsfilosofen ochhumanistenÉtienne de La Boétie ansågatt massans slavliknande tillvaro varfrivillig ochatt massan därför levdei konflikt medsin egen kunskapomfrihetens goda.Viljanatt vara regerad, menade La Boétie,ärintemedfödd,utankommersig av en inlärd levnadspraxisbaserad på vanansmakt. Detinnebär attvanor kan förändrasoch skapaenlevnadspraxis sominteräknarinenregerande elit.5 Per-Anders Svärd, forskare ochlektori statsvetenskap,poängterar attpåLaBoéties tidmedfördedockanpassningsmå fördelar somskapadeett upplevtegenintresse av attgynna status quo. Dessutomvar ju La
Boétiestid sådanatt detkunde vara livsfarligtatt öppetkritisera maktens ordning.6 Attmänniskor iLaBoéties dagarrättoch slättvar lurade,tycks vara en brådstörtadtes.
Motrationalitets-svaretbehöver vi emellertid ställa ettannat: många svenskar avvisaridénomradikal förändring,därföratt de servårtnuvarandesystemsom deti principendamöjliga.Jag tolkar därför motståndets litenhet somett uttryckför såvälokunskapsom ovilja.Mellandessa antaganden –ovilja(jagtjänarpåstatusquo)och okunskap (vårtsystem är detendamöjliga)– råderett spänningsförhållande ämnatatt härleda diskussionerna iden härboken.Snarare än ettenvig mellan tvårivaliserandeförklaringsmodeller så är ovilja ochokunskaptvå överlappande beskrivningaravföljsamhetens verklighet vilkabådabehöver knytas till denmänskliga existensensolika dimensioner. Skrivandet av denna bok hargjort migmedvetenomhur svårtdet är attsägavar denena beskrivningen slutar ochden andrabörjar.
Nära koppladtilldessa tvåbeskrivningar finnsentredjetänkbar och övergripande ledtrådtillicke-motståndetsgåta. Motståndetslitenhetkan till viss delförstås somatt detärsvårt attgöramotstånd. Dettaärengod tolkning om vi beaktarvårtsamhälles väldigtstarka(anti)sociala normer samt denekonomiskaberoendefälla kapitalismen gillrar(meromdetta senare). Och, även om detvar mycket farligareatt göra motstånd på La Boétiestid så vore detintekorrekt attsägaatt detärofarligtidag, om vi betänker hotetomstatligtvåld, liksom hotetfrånkoleriska bilister och jägare samt brutaliseradeslakteribilsförare. Dethär handlaromhot som harsin roti patriarkatet ochmaskulinitetsnormen.
Vi leveri en tiddåskribenterbehöver motivera varför de blandarin religion ientextsom utgersig föratt vara politisk.För mindel finnsdet fleraskäl. Dels serjag religion somnågot typisktför människanoch som en integrerad delavpolitik,kulturoch allt annatsom kännetecknardet mänskliga. Dels harjag en starkbakgrundi frikyrkanoch även om mina perspektiv förändrats ordentligt harfrikyrkan bidragit till denjag är idag. Jesusärfortfarande en litterär gestaltvarsord ochhandlingarfyllermig medantiauktoritära stämningar ochdrömmar.
Liveti frikyrkaninnebar mest positiva sakersålångt detvarade. Här fanns även en koppling till minbarndom i70-talets kristnakollektiv.Jag vet– förmodligentillskillnadfrånrättmånga somvuxit uppi trygghetsknarkandeshoppingkulturersom vår– vaddet betyderatt ha djuptme-
ningsskapandevisioneravmänniskolivet ochvaraendel av ettsammanhang baseratpåfrivillighetoch generositet. Frikyrkanhar fleraansikten, menjag håller medpoetenNinoMicknär hensäger attfrikyrkan bidragitmed en grundläggandekänslaavkollektivitet,ömsesidighetsamtansvarsfördelning, medhistoriskabandtillenperiodnär människor tvingades arbeta hårt föratt byggaupp ettgemensamt livoch försvara sintro gentemot makten.7
Menunder de sistaårenbörjade tvivlenrotasig.Liteförenklat tyckte jagmig se en bristpådet politiskamedvetandeoch antiauktoritäramotståndtilldominerande samhällsstrukturer somtycks ha varittypiskt för denjudiska Jesus, ochdessutomtypiskt förmånga förtryckta historiska judiskaoch kristnarörelser. Jagtycktemig se attkristen efterföljelseinte kanvaranågot genuinteller ensverkligtifall kristnapersoneroch kyrkor fortleveri oroför attalltsom andaspolitiskhandlinghotar attbli till en konkurrerandereligion(detvillsägaifall detgår längre än till atthandla ekologiskt kaffeeller hjälpa en invandrarfamilj).Sedan jaglämnade kyrkanuppleverjag,påmotsvarande sätt,hur stel ochstumklassisk kristen teologiter sigutandet socialalandskapdär denärgiven.Urett sociologisktperspektivärjudetta knappast ägnatatt förvåna.
Idag vinnläggerjag migomatt vara hyfsat inblandadi djurbefrielserörelsen ochklimatrörelsen, vilkaöverlapparmed denantikapitalistiska rörelsen.Tidigareengageradejag miglitei denantirasistiskarespektive antimilitaristiska rörelsen.Jag sermig självsom anarkist ochaktivist. Det skabetecknas somaktivismpålågvarv –jag hardeltagiti blockadersamt stökigamotdemonstrationermen oliktflera kamrater harjag iskrivande stundblivitmisstänkt förbrott ochpolisförhördbaraengång– ochden gången ladesförundersökningen ner.
Somläsaren förmodligenredan noteratsåkommerjag attdiskutera detallmänna svenskaicke-motståndet utifrånpremissen attdet inte först ochfrämstärmakthavarna utan allmänhetensom slår vakt om dendominerandeordningen.Pådet sättet reducerarjag samtidigtriskenför att tyckas populistisk– attstriden alltid står mellan eliten ochbefolkningen, ochatt revolution alltid är fruktenavupplysning. Attförståbefolkningen somden viktigaste orsakentillstatusquo,ärintenödvändigtvis attförstå befolkningen somett revolutionärtsubjekt.I de treförstakapitlenresonerarjag kringvårticke-motstånd utifråntre livsaspekter –blicken,språketsamtlivsmönstren. Dessaaspekterärdelvisdistinkta,delvisöverlap-
pandepåoöverskådliga sätt.Tillsammans kandefungera somenresonansbotten förtillexempel kommersialiseringensoch individualiseringenskrafter,och på så sättförstärka ettsystembaserat på dominans,underordning ochexploatering, ettsystemsom dessutom är svårtatt tolka utan historiskbelysning.Kapitel 4handlar om hurvikan organisera oss förjämlikhet ochhållbarhet. Härliggerfokus på erfarenheter av anarkistisk samhällsorganisering,enavdemestpositivadimensionerna av revolutionärtmotstånd.
Frågan om detnormaliserade svenskaicke-motståndet är svår attförståomman inte serdet somett allvarligt problem. Attdiskutera möjliga orsakssammanhang bakomdet generellaicke-motståndet förutsättersåledesenbildavSverige somett system ochett territoriumdär motstånd behöverväxaoch bredautsig.Det är en bild somjag väverini diskussionenomicke-motståndetsorsaker.
Föreliggande diskussion är inte istriktmeningakademisk.Jag driver inte en tesoch kommer inte mednågra tydligapreliminära svar utan jag bollar idéeroch tankar motmer ochmindreerkända auktoriteter inom ämnendär detkan vara fruktbartatt eftersökaledtrådar. Denföljsamma befolkningen är isjälvaverketeninbjudantillläsaren atttadel av mina erfarenheter från fleraåravaktivism, diskussion,och reflektion.Tankar ochidéer är nu inte så mycket mina somfrukten av historiska skeenden, kollektivkunskap,och social miljö. Men, samtidigtärvarkenstatusquo ellerförändringnågot ödesbestämt– biverkningar av politiskaoch ekonomiska”naturlagar”. Ytterstsettsåhandlar detommänskligviljeinriktning,ett faktum somför denstyrandeelitenär– ochalltidvarit –absolut nödvändigt attmystifieraoch undertryckaför attinteäventyranågonting av detsom maktordningarinnebäri form av slaverioch fattigdom, folkmord ochrasism, maskulinitets- ochheteronormer, djurförtryck,global uppvärmning, samt massutrotning.Sanningen intresserarinteden politiskaeliten; denfinns alltid därmaktenfinns (och hyckleriet,i överflöd). Därmed är inte heller dennaboksdiskussioner attuppfattasom iförsta hand utredande. Måletärinteorubbliga svar,ävenomsvarkommeratt blimöjliga attförnimmaoch formulera. Måletäratt uppmuntraläsaren atttaställning.
Varjekapitel skraparsåklart bara på ytan till sakervikan fortsättaatt upptäcka så längevifinns till.Livet består av vassakanter, knaggligaytor, oförutsägbarasamband ochmotsägelsefulla mönster. Jaghoppasändå
attboken skaväcka en ochannanrevolutionäroch frihetligdiskussion iaktivistiskakretsar ochmotiveratillfortsattmotstånd. Samtidigtskriver jagför alla somsöker efterenmer integrerad existens,villvetamer om hursåväl maktenssom icke-motståndets bevekelsegrunder ochförklädnaderkan te sigi början av 2000-talet,och är intresserade av attfortsätta samtalen om följsamhetensgrunder ochhur vi kanövervinna dem. Till demsom iSverige serett finfinträttsförvaltningsområde kanjag endast säga:frågankring vårt generellaicke-motstånd blir obönhörligen en övning iatt närmasig maktensoch följsamhetenssammanhangpåett mer radikalt ochfrihetligtsättänvad densvenska skolansläroplannågonsin tillåtit.Att diskuteramotståndets frånvaro inutidensSverige,ärsom sagt detsamma somatt visa på hurmycketvibehöver det.
I BLICKEN: INDIVIDEN/ SYSTEMET
Varför vi inte ser medkritisk distans
/AllisillusioninMonstroCity/ Meshuggah
En av de bästasakerna medatt vandra är attsitta ochäta vårmedhavda matsäckoch dricka vårt kaffenågonstansdär vi serlångt.Det är något visst medatt låta blickenvilai detfärgstarkamönstretavåkrar ochängar, låta denvandralängs småstigaroch över grantoppar ochkullar, låta den uppfyllasavden avlägsna ochständigtgäckandegränsen mellan himmel ochjord. Förmig hardet här, allt eftersom,blivitenövningi attselandskapet trotsallaåkrar ochängar ochskogentrots alla granar.Enövning sominteskullehagettnågot om jagstått mitt ijordbrukslandskapet eller precis vidrandenavskogen. Övningen kräver distans– kanske rent av stor distans. Föratt nu tolkaallegorin ipolitiskriktning: attöva sinblick
iatt kunna se helheter är bra. Men, sommånga bedömare hävdar,detta är knepigareidagnär livethar blivit så fragmentiserat av detkommersialiseradeinformationssamhället.Och svårighetenhar inte blivit mindre av attvifåttsociala medier.Att övasig ikritisk distansärdärföratt stärka sina egna konturer.
Dethär första kapitlet handlaromhur detutbreddaicke-motståndet kanhandlaomhur vi serpåoss själva,det vill säga på sambandetmellan attvaraenindivid ochatt vara en delavett större sammanhang.Påsätt ochvis sägerdet sigsjälvtatt detärsvårare attgöramotståndifall vi inte sersamhället förallaindivider.Därförärdet inte iförstahandenskilda individermotståndetäravsettatt riktasig emot (ävenomdetta inte alltid är otänkbart).Men,det är inte heller samhälletmotståndetäravsettatt riktasig mot, eller civilsamhälletmerprecist.Som vi kommer attse, är motståndetsavsikteroch målatt förstärkaeller till ochmed skapasamhället,inteundergrävadet.Motståndetärämnat attriktasmot de krafter somgör samhälletsåhierarkiskt ochosjälvständigt, attfråganäromdet ensgår atttalaomett samhälle.
Manskullekunna tänkasig attdet vi till vardagsuppleverärdet som formar våruppfattning om osssjälvaoch vårplats isamhället.Men vad händer runt omkringoss?Människor pratar imobiltelefon, läggerner livsmedelienkundvagn, småspringerpåtrottoaren, gestikulerar skrattandevid ettfikabord. Merintressantärkanskehur våruppfattningpåverkas närviser en slaktadgris, en papperslös migrantutanför mataffären, en gruppmänniskor somdemonstrerarutanför en bank,några polisersom tvingarenung manatt legitimera sig, en bilkösom långsamt kryper över ettkrön. Vidåsynenavdehär sakernaskulledeflestavara rätt överensominnebördenavvad de ser. Hurvitänkerkring ochreagerarpåolika sakersom händer runt omkringoss formas av världsbild ochideologi(meromdet senare så småningom).Det trista medvärldsbilder ochideologier(en delhävdaratt detärungefär samma sak) är att de oftast är omedvetna, vilket betyderatt detinteärlättatt förändra sin uppfattning. Överlagser vi detvialltidsett. Eller, föratt ge diskussionen en merpolitiskresonans: överlagser vi detvi lärtoss attse.
Somjag nämnde inledningsvishandlar de treförstakapitlenommotståndets litenhet utifrånolika dimensioneravlivet.Inledningsvis skrev jagockså attdessa olikadimensioner faller in ivarandrakonsekventoch grundligt. Detsom formar vårsyn på osssjälvaoch på samhälleti stort