Claudio Fornazar Frid
DEN LÅ NGA VÄ GE N
Denlånga vägen
Claudio Fornazar Frid
Inledning
15.Den första mottagningen
17.Livet iflyktingförläggningen156
Innehåll
18.Pålivetsresa179
19.Den
21.Skammen
Inledning
Bokenärenfortsättningpåtidigareupplagan av Främlingarmed kompletterande uppgifter ochberättelser somförfattaren vill få medi dennya boken.
Såledesärdetta ettdokumentär förkommandegenerationersom vill veta av sina rötteroch livetsom levdesunderdrygt ettsekel fram till våra dagarnär denandraupplagan skrivs.
Titelpåbokensyftartilllivet somfamiljenvar utsattaför från början av sinlevnadstid. Detärockså en beskrivning av människor som levde ibyn sombildenvill visa redani omslag av boken. Människor befinnersig ihändelsernascentrum ochvar ochenavdessa hanterar sina egna liv. Dock är huvudpersonerförfattarensegna anhörigasom beskrivs av muntliga berättelseroch medförfattarensegetliv under senare tid.
Miljön somlivet levdesdåkan ocksåbeskrivas somvandringpå ”Den långavägen” En tolkning av kampen förlivet sommötedessa människor ivardagen. Bokenbeskriver ocksåutvandringens föroch nackdelar. Fördet mestavar detungdomar somgav sigavlångt bort utan attvetavad somväntardem.
Hemmastannade föräldrar, barn ochkvinnor somhjälpte tillatt sköta familjersgårdar. Djur somanvändesför attfraktatung last medoxar ochkor,eller,för detmesta åsnor somkunde ta sigframpåsteniga stigar ochbrantasluttningar ochomväntnär dessa fraktade sinlasttill huset sombehövdessom livets nödtorft.
Läsarenfår följa medi livets alla förhållandet ochtadel av den verklighetsom fanns till hands förmänniskor.
Bifogardärförendiktmed börjanavberättelsen ochtidenstolkning somvar mörktoch svår mensom måstelevas föratt inte duka under, däravtitel på boken.
Blandtisteloch sten Stampmed kamp,upp ochner medständigtramp,
Livets nödtorftkan ej undvaras,i sina lador måstedessa förvaras.
Medvindensom pina från höjdengår stegen vidare understunden.
Ochnär kvällenkommer, dags förvila, mörkretsig sänker ihemmet stilla.
Så fortsätter dagar ochblirtillår, är dettamänniskans lott så det förslår.
Att ständigtraskabland stenar upp ochner tärpåkrafter meroch mer.
Så är ochmänniskans lott attarbetai sitt anletets svett, kanintelivet vara så lätt,
Dock måstelivet fortsättasin gång utan attfångasmed tankar av tvång.
Vägar ochstigar kantade av tistel ochsteni mängd, blir ändå kvar tillsmänniska blir trängd.
Sånt är livet somlevdes då,var är visshet,eller kraftenför få?För att leva livet enklareänså.
Dagar kommer ochdagargår,det skiftar upp ochdet skiftar ner, utan attman förstår,
Mödan fördagenoch livets måttstockföljeri dessa spår
Balkanshistoria
En korthistoriskttillbakablick om Balkanländeroch stadsbildningen.
Dubbelmonarkin,kejsardömet Österrikeoch kungariket Ungern var formellt en personalunion mellanåren1867-1918 medFrans Josef (1830-1916) somösterrikisk kejsareoch ungersk kung somhade Österrike-Ungernsflagga.
1908 firade FransJosef sextio år somkejsare överdet ÖsterrikiskUngerska imperiet.Iblandkallasdet ocksåDonaumonarkin,Donau flyter genom både Wien ochBudapest somärden Ungerska huvudstaden. Ettannat namn är Habsburgmonarkin efterkejsarnas släktnamn. Kejsaren hyllades1908avalladeolika folken sombodde inom imperiet.Här fanns tjecker,tyskar, italienare,ungrare, rumäner, judar, slovaker,serber, kroater, armenier,romer medflera.
Observerahär attdet varmånga etniskagrupper av denslaviska språkgruppen. Österrikeoch Tyskland hör till dengermanska språkkategorien, medanitalienare ochrumäner hörtillden romanska språkgruppen. Däremothör inte Ungern inågon av dessa grupper, tillsammansmed Finlandtillhör dessa Chantiskaspråkgruppen. Kan nämnas attdet flesta av Östatsländer, utom dessa somnämns ovan för, inklusiveromer somtillhör en grupp försig,bådeetniskt ochspråkligt,har gemensam benämning.
Med skotteni Sarajevo somvar upphovettillförstavärldskrigetmed mordet på denösterrikisk-ungerske tronföljarenärkehertig Franz Ferdinand ochhanshustruSofie somägde rum28juni 1914 istaden Sarajevo i Bosnien-Hercegovina somdåvar en österrikiskprovins.
Mordet utfördes av serben Gavrilo Princippåuppdrag av denserbiska nationalistiska organisationen"Svarta handen"som villeförena Bosnien-Hercegovina med Serbien.
Handlingenutspelarsig inuvarande Kroatien iprovinsen Istrien, en halvöpånordvästra sidanavdagensKroatien. Då,vid sekelskiftet fanns varken Kroatien ellerJugoslavien.Under 650årframtillförsta världskriget togslut1918, tillhörde norra delarnaavdagensKroatien en delavItalien, Schweiz, Österrike, Tjeckien ochUngern tillsammansdet så kallade"Habsburgska riket" ellerden österrikiskungerska pakten.”Se kartan nedan”
Efterår1918bildadesrepubliken Jugoslavien.Men Istrienprovinsen ochendel av kustentillhörde Italienframtillår1947, då det införlivades medJugoslavien,som upplöstesavinbördeskrigi början av 1990-talet genom attrepublikerna,som varsex styckenbildade egna stater.
Medtanke på de dramatiska omvälvningarnai statsbildningen, vardet svårtatt identifiera sigmed något land, även om huvudpersonernai berättelsenkommerfrånett ochsamma plats.
Helheten om attstatsidentitetenvar detlitesioch så med. Dessutom fanns detett utbrettbehov/längtan blandungdomar,manligaför det mestaatt söka sigutomlands förett bättre liv.
Naturligtvis fanns detpatrioter,kanskepåflera sidor, mendet var svårtatt hittapatrioter somvisstevar de hörde hemma. Ungdomar
somflydde överitalienskagränsen på 50 och60-taletoch söktesig ut ivärlden tillKanada, Australien ochendel till Sverige, gjorde detav längtan attskapa sigett bättre liv. Dessutomvar detspänning och utmaning idetta.
Detfanns även en delsom stannade kvari Italiennär de välkom över gränsen. Dessa blev automatisktitalienskamedborgare,eftersomde flesta varfödda innan1947dåovannämnda områdentillhörde Italien.
Berättelsenhandlar alltså om familjen Fornazar ochallaumbäranden somdefickutstå underett sekel. Till en viss delärberättelsen självbiografisk, därförfattaren vill dela medsig av upplevelseroch berättelsersom haröverförts muntligt.
Tidensom författarentillbringade isittegetlandvar lite drygt17år, varför detmesta är berättelserfrånförfattarensmor ochandraäldre i byn.
Medenförhoppning om attläsaren skallkänna igen sigi handlingar ochkansketadel av en annankultursom präglade Istrienunderett sekel.
Byndär allt började
(sebildenförstasidan)
Gracisce: Somnämntsi inledningenkommerhuvudpersonernafrån en ochsamma by.Ellersom folk iallmänhetkallade byn för”Gradic” sombetyderenliten stad.Med svenskamåttmättsåvar detinte frågan om en litenstad, snarareett samhälle på ca 2-300 invånare.
Bynbefinnersig på Istriens halvömitti dentriangelsom kartan visar.
Mendet är ettgammalt samhälle,som uppfördesi slutet av 1100-talet.
Bilden nedanvisar denfästningensom användessom försvarsbyggnaden föratt kunna mota bortinkräktare från både norr ochsöder.
Kartan härvisar
Istriens halvösom gränsar till Slovenienoch Italien
Blåstjärnan markerar platsen
Detfinns byggnader, ochengammalfästningsom vittnaromdetta. Kriget pågick mellan olikaklaneroch folk,därförvar dettaett sätt att bevaka sitt revir.
Dessutomfinns detkonstnärligamålningarbådei kyrkoroch även andrabyggnadersom kanbeskådasänidag. Ifrånenslumrande by, fram till 80-talet började mansatsa på turister ochmarknadsföra dess historiska värde.
Dessutomliggerbyn väldigthögt belägenoch mankan njutaav utsikten 3-4mil itre väderstreck. Något somhar påverkat
undertecknad,ärävenutsiktfrånöster tillsöderdär mankan se Istriens högsta berg Ucka ochenbit av Adriatiska havetmed ön Cres. Otaligagångersattjag på utsiktsplatsen SvetaLena(Sankta Lena)och drömde migbortfrånoch till.
Somi de flesta byari Istrien, livnärdesig folket på sitt jordbruk. För inte så längesedanklassadesbygdensom ettsmåjordbrukssamhälle.
De allraflestakunde försörja sigpåden avkastning somjordengav. Dessutomhade90% av invånarnaegna djur somanvändessom dragdjur ochi köttproduktion. Jorden är ganska bördig ioch runtomkringGracisce. Däremotfanns detenstornackdelnär man skulle bruka jorden,eller frakta hemprodukter.Det varmycketslit ochhandjobb på sluttningarnanedanförbyn.Påsåsättkan mani viss månförståatt dagens ungdomar inte vill jobba medsånt. Nu mera växerandra industrierupp sominriktarsig på produktiondär det mestagår övertillenprocess övervakad av datorer.
Utöverdetta är huvudnäringenturismen, vilket är ganska typisktför Istrien. Om mantittarpåbildenovan, kanman se attIstrienshalvö är omgivenavhavet medsinavackra pittoreska städer,med lagom avståndtillvarandra. På senare tidhar turisterna hittat hitoch sen Kroatien bildades somensjälvständigstat, harstatensatsatpåvägar ochannaninfrastruktur föratt turisterna skallhadet bekvämt och skönt.
Temperaturen är ganska lagom,men närdet blir somvarmast kanden komma upp i40grader. Självkan jaginteminnasatt detvar så varmt närjag bodde hemma. Numera är detganskavanligt medextrem väderlek ochhöga temperaturer.
Tror attdet är viktigtatt berättaomlandetoch platsensom huvudpersonernakommerifrån.Man brukarsäga”kunskapärinte tung attbära” förutsagtatt manärintresseradavdet.
Därför,menar jagatt manskall få en samlad bild av händelser föratt förstå livetsom detbeskrivsi kapitlen nedan
Familjen
Härföljerberättelsen ikorthet om familjesläkten från 1800 talet, noterastavningenpåpersonerna. Uppgifterna härstammarfrån kyrkoarkivpåorten ochspråket inom kyrklig verksamhet varlatin.
Dettaändrades så småningom till riks språketsom imånga fall var italienska.Däremot lästes detlatinskafrånbibelnlångt in på 1900 taletsom så småningom ändrades till vanligtriksKroatiska.
Förenkelhetsskullförkortades namnen iden vardagliga användningen. Vanligtfolkvar främmandeför latinska språketoch villesåledes inte användasinanamnpåett krångligtsätt.
Antonius Fornasariusfödd; 2nov.1813 varfarfartillmin pappa Erminio. Farmor hette Joanna Rovina iflicknamn f. 2dec 1822,från ettsläktesom varganskastorpåden tiden, datumför dödenokänt.
Familjen fick 5barn, Franciscus 5jan.1848, Josefhusf.1856, Mathias1861, samt en dotter Fanciska,oklartdatum ochMaria f.1863
På mormorssida, vilket handlar detmesta av berättelseni boken, var MariaVerdinföd Sirottihustrutill morfar mednamnetErminio Verdin död1924 (Claudiosmorfar)
Närparet giftesig fick dessa4 barn itättföljd
Detfinns sparsammauppgifter om familjen Verdin(morföräldrar.)
Bokenfokuserar på barnen ochsom familjen Verdin fick.Paret fick 4 döttrar,Verginiafödd 1920, Giussepina(Pina) född 1921, Victoria född 1922 ochValeria född 1923 somdog vidspädd ålder. Så länge trakternadär dessapersonerhärstammarifrån tillhörde Italientill 1947 tillämpadesitalienskanamn. Skolgångenoch modersmåletvar
italienskt.Därefterövergicknamneni denKroatisk/Serbiska språket ochGiussepina blev Josipa offentligt menkalladesallmänt förPina somgifte sigmed Erminio, från släktenFornazar1940 somblev minoch mina 2syskons mor.
Nedanföljerendokumentärberättelseomlevnadsförhållande för familjen Fornazar.Utöverdessa namn förekommerandranamn, grannaroch bybor.
Liveti dennya sekel: Mariastodi dörröppningeni denkyligaluften, somkom emot henne.Det varenmager ochklenkvinna,som försökte drömma sigbortifrån alla bekymmersom hon barpå. Detvar oroligt överallt, familjen kämpadeför överlevnad, säkert tänktehon på brandensom förstördederas hus ochnufickdelevai sviterna av branden. Familjen varfattig, menkunde mednöd ochnäppe ordna taketöverendel av huset föratt få något så närskydd motväder och vind.
Alla ibyn gick iväntans tiderför attsätta igångmed vårarbetet föratt familjerna skulle få matpåbordet. Vinternsläpptesittgrepp ochnär solenlyste gavden värmeoch skapadelängtan attgesig ut på åkern föratt förberedajordenför sådd. Alla visste förståsatt detvar lite tidigt på året,nätternakunde blikalla ochmarkenfrusen.
Anton, grannensom bodde högreupp ibyn kom gående på gatan neråtmed raskasteg, medenhackapåaxeln ochgrova stövlar på fötterna, hade hanenbestämd blickmot väster.När Antonkom närmareMaria,som varkvarvid dörröppningen, sa hanmed grov röst:
• Godmorgon Maria, lite kyligt iluften.
• Ja,Anton, vinternhar välintesläppt sitt grepp, sade Maria, förresten, skalldubörja med jordbruket redan, frågadehon nyfiket?
• Börjaoch börja,familjenbehövermat,tänkteseomdet gåratt förberedanågot på åkernredan nu, sade Antonlitetrevande.
• Ja,janödenhar ingenlag,saMaria
Utan attsvara henne fortsatteAnton vidare iraska steg somomhan hade bråttomför attsätta igång.
Marias man Erminio (obs. namnetäräktaoch skallinteförväxlas medförfattarensfar somhade sammanamn, förenkelhetsskullfår han kallas Ermin iboken)var inte hemma, hangav siguttillskogen för attordna lite ved. Brukade blienbunt somhan barhem på ryggen, ibland kunde hanfälla någralövträd, tjocka somenarm ochmed 3-4 styckenpåaxeln kunde hanfåhem dempåden branta uppförsbacken ochden stenigavägen nedanför byn. Någradragdjur hade de inte,så allt fick ordnas förhand, menå andrasidan vardet många somvar i sammasits, detvar bara attgilla läget.
Djur ja,dehadeett tiotal hönor ochentupp sombevakadesittharem från grannarnas inkräktande tuppar. Oftast blev detslagsmålmellan tupparna, då alla villevisasin bestämmanderätt.
Trotsfattigdom så kunde Mariaändåkänna en viss glädje närhon tänktepåsin hönsgård.Ägg,som dessa fick varenviktigproteinkälla förfamiljen. Dessutomkunde de unna sigköttnågon gång från slaktade kycklingar.
Så härgickMaria ochtänkteför sigsjälv medanhon gick in ihuset… nåja,ruckelvar detsnarare,men detkommerväl bättre tider, försökte Mariatröstasig med.
Dagaroch veckor gick ochdet blev allt varmare, vårenhadekommit på allvar,men medvåren blev detbråda dagardåalltskulle göras på en gång. Till råga på allt så varförrådslagren tömdapådet mesta. Det
lillasom varkvarfickdehushållamed iväntanpåden nya grödan somskulle växa upp.
Spanska sjukan, bröt ut vidden tiden,katastrofen hade kommittill byn också, ingenfattade vadsom hände,människor dogsom flugor, ochallaundradeomdet vardomensdag?Deflestavar religiösaoch gick iden katolska kyrkan, nu villefleransluta sigoch sökte syndernas förlåtelse.Såsmåningom blev detkäntatt detvar en epidemiavspanska sjukan, somskördade livi hela Europa.Deflesta blev tagna på sängen ochvissteintevad de skulle göraavdet.Det fanns någratapprakvinnor ochmän somförsöktehjälpatillför att lindranöden, menockså dessa varrädda attdeskullesmittas ochlivet ta slut.
Livet fick ändå gå vidare,sålänge manlevde varman tvungenatt fungera på något sätt,tidigarevar maninställdpåatt hanka sigfram meddet manhade. Nu gäller detatt överlevatillvarje pris.Det varett nyttliv förallamänniskor,ingenvar säkerpåhur detskulle gå,eller om människor försvinneroch gårini evighet.
Detvar en tillvaro av apokalyptiska mått,överalltlåg högarmed döda människor.Många fick begravas på åkrarsom täcktesövermed jord föratt motverka smittspridningen. Detvar gråt ochjämmerbland människor iallasamhällets klasser. Detgicklikadantför denrikesom förden fattigei byn.
Mariaoch Ermin trycktei sinlilla vrå, somskulle föreställa etthus. Orooch ångest varständigt närvarande,paret varskräckslagna och visste inte vaddeskulle ta sigtill.
• Ermin, frågadeMaria sinman,trorduatt dettaärGuds straff förallavårasynder?
• Jagvet inte Maria, jagvet inte det, vi försökerjuvara gudfruktiga, stammade Ermin fram.
Nejatt ge sigutpådet andligaområdet varintelätt, kunskapenom Gudvar ju inte så utbredd. Inte många hade möjlighetatt läsa bibeln föratt kunna bildasig en uppfattningomvem Gudvar.
På dentiden vargudstjänsternapålatinspråket, varför detblevsåhar inte många förstått. Kanske anadeenoch annanatt dettrots allt är hjärtats inställning, ochviljanatt nalkas Gudför attbli hans barn,som är viktigast?
Kampen gick vidare hos paretMaria ochErmin,dessa hade inga barn ännu, så på ettsätthadedelitelättare än andrafamiljersom dessutom drabbadesavförluster av nära anhöriga.Prövningar fanns detnog av till alla,människorna varomslutnaavmörker, menockså genom det tjockastemörkerkommerljuset, måhända lite trevande ibörjan, men ändå en litenstrimmaljussom förjagar mörkret.
Livetåtervändertillbyn ochnedbrutna människor försökteresasig ifrånsinaprövningar, nu gällde detatt försöka göra något föratt livet skulle blisånormalt sommöjligt.För många blev inte livet normalt, sorgen vilade somenslöja överbyn.För attkunna leva varman tvungentadet onda meddet goda,som trotsalltfanns bakom katastrofen.
Mariaoch Ermin varganskaunga,och tänkteatt detintekunde bli sämreändet somhadevarit. Medgemensammakrafter ochvar ochen på sitt sätt skulle de försöka bygga upp livet, somförhoppningsvis skulle föra demtillenbättreframtid.
Erminförsöktelappa ihop huset så gottdet gick meddemöjligheter somstodtillbuds.Det viktigaste varatt ha etttak överbyggnadenför attkunna hållasig torrafrånregnoch snöpåvintern.Eldstodenvar kvarsedan tidigare,och medenvissmodifieringoch reparation efter brandenskulle de kunnafådet något sånärdrägligt.
Fast beslutna attjobba hårt både inne,och utepååkrar,hadedeändå en förhoppning om attklara sigskapligt. Detvärstaför demvar vinterni synnerhet efterpandemin, då detmesta stannade upp och matensinadeför de flesta ibyn. Manlevde på hoppetatt detkommer blibättrenär vinternäröver. Helt barskrapadevar de inte,ägg och kycklings kötthadedetillgångtill, ochkunde hankasig fram tills jorden gavavkastningi detsom de hade sått ochplanterat.
Paretskulle skaffa barn nu ochkanskesåsmåningom få hjälptillen bättre framtid.
Detvar sparsamt mednyheter ibyn, menlitedåoch då fick de reda på om vadsom hände ivärlden.Det varoroligtpåmånga ställen, intriger mellankungaroch baroneri dåtidens Europa.Protester mot ockupationersom styrde folket,hördeslitehär ochvar.
Förmänniskorna ibyn varlivet detsamma,dessa befann sigmer eller mindreutanför händelsernas centrum. Medavsaknadavkunskapför vadsom försiggårute ivärlden,behövdedeintetaställningtillvarken detena ellerandra.
Människorna hade nog av sinegenbörda föratt ta hand om.Landets gränservar inte utstakadepraktiskt,det varindelatpåspråk,kultur ochetnicitet.Det skulle ändras,starkakrafter varigång föratt rita om deneuropeiska kartan,det fanns många medenstark viljasom var tongivande ochsåg gärnatillatt få somdevile. Tyvärr vardet ingen av dessa,som kunde förutsevad somskulle hända inom kort.
Bynlevde ganska lugnt,folketgladde sigför attäntligennjuta frukten av allt arbete de lagt ner. Då ochdåordnadesfesternär någon giftesig ellervillefiraensärskild dag. Katastrofensom de upplevde förett tiotal år sedanvar nästan glömd, så nu gällde detatt ta vara på det positivasom de levde i.
En bok somärbåde självbiografisk och dokumentär.
En dokumenttill generationer framöveroch information om
Mångaungdomar sökte sig ut ifrämmande länder för attkunna
Här är en beskrivning på vadsom möter människor iett främmande
Hur hanterar manomställningen till en annan kulturmed seder och
levnadssätt igamla tider isödraEuropa. skaffa sig ett bättre liv. land. bruk?
Detta och mycket annatfinns beskrivetutifrånenverklighet.