Monica Hartzell Siamak Noroozy
Då dimman lättar
Psykoterapisom dialogisk praxis
DÅ DIMMAN LÄTTAR
Psykoterapi somdialogisk praxis
©2025 MonicaHartzelloch Siamak Noroozy
FörlagBoD · Books on Demand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige,bod@bod.se
Tryck:Libri Plureos GmbH, Friedensalee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8097-769-2
Då dimman lättar
Psykoterapi somdialogisk praxis
Hartzell Siamak Noroozy
Monica
Innehållsförteckning
Förord 9
Introduktion 14
Vårsyn på psykoterapi15
Bokens innehåll 16
Kapitel1.Praxisfilosofi, dialog ochmening19
Praxisfilosofi ochfronesis19
Denmeningsskapandekroppen,det förkroppsligadepsyket21
Psykoterapi ochförändring24
Vadvimenar meddialog28
Praxisfilosofer29
Om mening 33
Kapitel2.Dialogiskaperspektiv, utvidgning ochetiskakonsekvenser37
Monologisktrespektivedialogisktförhållningssätt 40
Begreppendialogism ochdialogiskateorier 42
Socialkonstruktivism 43
Bakhtins betydelse45
Karnevalismoch kronotop 51
Denblå fågeln 54
Betydelsen av attvarai dialog 57
Attupprätthålla dialogen 62
Etiska ställningstaganden 64
Levinasoch Bakhtin67
Dialogistisktoch etiskt förhållningssätt ipsykoterapi 69
Röster ochpositioner71
Lyssnaoch utmana 74
Terapeuten utmanas77
Kapitel3.Socialvetenskap ochlevande liv81
Filosofisk synavgör vetenskaplig inriktning 81
Dialogiska utgångspunkter iforskning 89
Psykologi somvetenskap ochgrund förpsykoterapi 90
Attfinna gemensam grundför psykoterapi 96
Detlevda ochlevande liveti dialogiskt tänkande 98
Attstudera dialogiskpraktik ipsykoterapi 102
Kapitel4.Traumaoch berättande 104
Traumatisering efterrelationellt våld 104
Trauma ochpsykiatri 107
Intersektionellt förhållningssätt 113
Språkandet påverkas av trauma 115
Någrateoretiskautgångspunkteromtraumaoch återhämtning 117
Samtaletsmöjligheter118
Kroppentalar medkroppensspråk 120
Våld sommonologismoch monologism somvåld124
Ettförsöktill förklaring varför våld kanledatillkroppslig sjukdom126
Skam ochmotstånd129
Attlyssnaoch blilyssnad på 131
Attvågaberätta 133
Minnande139
Hopp 143
Kapitel5.Allvarliga brottolämpligaför medling145
Kapitel6.Meningssökandekropp ipsykoterapi 151
Dialogismoch dialog 152
NågotomMerleau-Pontysfilosofi158
Merleau-Pontys filosofi ochpsykoterapi 162
Kommentarer till denpsykoterapeutiska processen169
Slutordomprocessen 171
Kapitel7.Diskurser ochkänslor iinstitutionellasamtal173
Känslors betydelse176
Samtalsanalysjämfört meddiskursanalys 178
Närmaregranskningavett första samtal på BUP179
Beskrivningavdet första utdraget 180
Analys av detförstautdraget182
Beskrivningavdet andrautdraget185
Analys av detandra utdraget 186
Etiska aspekter på möteni psykiatrin187
Bilaga 1. Tecken somanvänds itranskriberingen191
Bilaga 2. Transkribering av detförstautdrageti samtalet 192
Bilaga 3. Transkribering av detandra utdraget isamtalet197
Kapitel8.Trauma, psykiatrioch dialogisktförhållningssätt200
Psykiatrins makt 200
Psykiatrinutmanas 202
Psykiatringår motbyråkratisering ochbegränsning av psykoterapi 206
Attarbetamed traumatiserade personer 209
Alternativ till dagens psykiatri 215
Kapitel9.Omsjälvreflektion 217
Kapitel10. Ja,men hurjobbarnidå? 223
Utgångspunkterna 223
Attställa frågor ochspinnavidare229
Kapitel11. Detsista ordetäraldrigsagt233
Villkor fördialogisk praxis 237
Ettslutellerennybörjan? 238
Referenser 240
Index254
Förord
Vi harvelat skriva denhär bokendärföratt vi längehaftenönskanatt förmedla detinflytandedialogiskateorier ochdesspraktiska konsekvenserhar haft ochfortsätteratt ha ivårtarbetesom psykoterapeuter, handledare ochlärare. Ochintebarai vårt arbete –ävenpåett personligtoch privat plan gerdet dialogiska sättet attuppfatta ochhandlai världennya insikter somiblandtvingar fram både glädjandeoch smärtsamma krav på förändrade sätt attvara.
Underlångtid frågadevioss en heldel sakersom varsvåra attfå ihop.Vilket inflytande harden närmaste omgivningenpådet sompågår texi en familj?Strömningar isamhället,sociokulturella skillnader?Hur kanfamiljeterapihänga ihop medindividualterapi? Finns detnågon teoretiskkoppling? Hurhängerdet kroppsliga ihop meddet psykiska ochmed detvimötsav? Hurutvecklas ochförändras vi?Hur skavi förklara konsekvenser av övergreppoch trauma?Vad görmaktutövning medoss?Hur är makten fördelad iterapirummetoch utanfördet ochvilkablir slutsatserna av det? Om vi inte hareninrekärna -vad har vi då?Vad består en inre dialog av?Hur kanenyttre dialog beskrivas?
Vadinnebärdet attnågot fårmening?
Sådana frågor ställdevioss.Vilkaärvi? Vi är tvålegitimeradepsykoterapeuter medvidareutbildningsom handledare ochlärarei psykoterapi somförutom mångårig verksamhet på varsitthållhar arbetattillsammans imer än 15 år.Monicaärlegitimerad psykologoch doktor i medicinskvetenskap (PhD). Siamak är socionom medinternationelloch interkulturell inriktning ibotten. Vi hararbetat varför sigoch ofta tillsammans ipsykoterapi medenskildapersoner, paroch familjer samt i handledningoch utbildning.Deexempel vi kommeratt anknytatill kommerfråndeyrkesområdenvihar erfarenhet av såsombarn- och ungdomspsykiatri (BUP), psykiatri förvuxna,socialtjänst, kris-och
traumabehandling, familje- ochbehandlingshemsamtfamiljerådgivning.
Attlärakänna detdialogiskatänkandet ochförhållningssättet harinneburitett äventyrfyllt av nyaoch okända ordoch begrepp. Vi harkommiti kontaktmed personer ochförfattaresom tidigare befunnitsig antingen ivår periferi ellerheltutanför våra tankesfärer. Vissatill synes välkända termer harfåttnyinnebördoch mening.Vihar funnit att dialogiska teorierförtydligar mångafenomen ochsamband somtidigare varitsvåra attfåatt hängaihop. Dethar medförtatt världenhar kommitatt framståsom på samma gång merförståeligoch merkompliceradäntidigare. Vi är fortfarandeoch kommeratt fortsättaatt vara på jakt efteratt kunnaomfatta ännu meravdialogiskateorierskonsekvenseri detpraktiska arbete vi utför. Ettsättatt komma vidare är attsätta ordpådet vi göroch tänker,vilketärsyftetmed denhär boken. Med utgångspunkt idet dialogiska tänkandetriktarvioss till er,käraläsare, ochförsökerföreställaoss hurvibästska göra ossförstådda.Vihar själva ägnatmyckettid till attsamtala,vända ochvrida på våregenförståelseavteorinoch praktiken. Allvar ochskratthar blandats medatt vi kämpat medatt söka merkunskap,använda denpraktiskt ochförsöka få dethelaatt hängaihop– ”makesense”, somman sägerpåengelska. Nu är dethög tidatt ge osspåatt förmedla varvistårför närvarandenär detgällerdet dialogiska inflytandetpåvårtarbete.
Vi menaratt de filosofiskafördjupningarna behövs föratt förtydliga ochgestödtill dendialogiskapraxisen. Vi gerexempel från våregen verksamhet somknyterantill detvivillbeskrivateoretiskt. Detska kunna fungeraatt gå fram ochtillbaka iläsandet. Ni kommeratt finna attviupprepar osshär ochdär.
Någrasaker somvivillklargörainnan ni gårinpåtexten:
Vi använder ordet”vi”när vi talaromoss själva,eller”jag” somkan vara Monica ellerSiamak. Vi använder ordet”man” närviskriver om
Detblir knivigarenär vi kommer in på människor somäraktuella för psykoterapi.Vianvänderallt somoftastordet ”patient”, denvedertagnabeteckningeninomvårdenoch somärkategoriserande,ibland förtryckande ochmotigtför ossatt använda. Ordetpatient kommerför övrigt från latinets pati sombetyder lida ellertåla. Vi kanjämföra med adjektivet ”patient”påengelska, alltså tålmodig.Omvivill leka lite medorden kanvisägaatt patientstårför en person somstått ut med lidande underenviss, kanske lång tid. ”Klient” skulle vara mindre komprometterandemen inte helt bra. ”Person” eller”person somlider” känns rätt bra, ”människa” gårockså an.Hjälpsökandeärett annatalternativ.Som ni märker är vi ambivalentaoch växlar därför friskt mellandessa ord. Detblirnågot av sammavacklande inställningvad gäller psyke/själ/medvetande/sinne.Dessa begreppanvänds förenkelhetensskull somi stortsettsom synonyma.
Detfinns anledningatt ifrågasättabeteckningen”psykoterapi”utifrån detdialogiskaperspektivet. Begreppetimplicerar fördet första en dikotomi mellani första hand kroppoch själ,som om själen skulle kunna behandlasför sigoch fördet andraatt kroppssjälen avskiljs från denmångfaldavaspektersom harinflytandeövermänniskorssituation ochhälsa.Dialogiskateorier omfattar pågående processerpåflera nivåer samtidigtdär psyketintegår attskiljautfrånrelationertillkropp, denandre,sociala ochhistoriskaförutsättningar etc. Av praktiskaskäl kommerviändåatt användabegreppet”psykoterapi”för sådana samtalsprocessersom pågåri en definierad institutionell verksamhet med syfteatt ökapsykisk hälsaellervälbefinnande.Två andrabegrepp som vi tycker osshaanledning attdefiniera är fördet första subjekt, vilket
11 någonallmän person,allmänhetenellerliknande. Vi tyckte att”en”som alternativ inte blev bra. Vårt valutesluter inte att”man” även kanstå förkvinna ellerett kvinnligtperspektiv. Människanärförstås hon. Däremotanvändervi”hen” somett könsneutralt ordpåenperson.
står förbärareavmedvetenhetsupplevelser.För detandra definierar vi identitet sompersoners egna uppfattningomsig själv, någotsom alltid ”pågår”i förhållandetillden andre.
Ibokensvinjetter samt ikapitel 7ärbeskrivningarna gjorda så attdet inte skavaramöjligtatt identifieradepersonerdet handlarom.
Till sist:Mannenmed stortinflytandepådialogismen,litteraturforskaren, filosofenmed mera MikhailBakhtinsnamnstavasiblandpå svenskaBachtin (för uttalets skull, antarvi).Men dethandlar om samma framståendeperson. Bakhtinsamarbetade tätt medandra,till exempelVolosinov idet somkallats Bakhtinringen. Mångaanser att Bakhtinvar densom hade störst inflytande iringens arbetenävenom hanintealltid stod somförfattare.
Somläsarekommernisom sagt attfinna teoretiska diskussioner och filosofiskaperspektivsom belyserdialogismensteoretiskagrundvalar.
Detbrukarsägas attfilosofiärvetenskapensmoder ochdet ställervioss bakom. Mendet viktigaärtillämpningen; dialogiska teorieri praktiken och växlingenellersnarare sammanflätningenmellanteori ochpraxis. Vi får aldrig fastna på denteoretiskanivån,ävenomden teoretiska grunden harstorbetydelse.Teorierna ochpraktiken skavarasammanflätade och vi skahandla, vi skabidra till förändring ochviska tillämpa omtanke ochsolidaritet.
Medboken vill vi försökavisahur de dialogiska teoriernakan visa sigi detpraktiska arbetet. Isamma andetagsom vi sägeratt dialogismenhar bidragit till attgenyförståelseoch en annanvägledningi vårt arbete,vill vi betona attdialogism inte skauppfattas somett enhetligt begrepputansom en övergripande teoribildningdär en raddiscipliner ochtankespår medverkaroch löpersamman. Vårsträvan är därför att tydliggöra utgångspunkterna fördedialogiskateorierna ochexemplifieramed någraavvåraegnaerfarenheteravatt ha försökttillämpadem ipraktiken.Vigår nu idialogmed er,käraläsare. Ni är de somfår
avgöra ivilken utsträckning vi lyckas.Och vilkablir eraresponser när ni läser? Detsista ordetäraldrigsagt, detkan vi alla vara säkrapå.
Uppsalaoch Stockholmi september2025
Monica Hartzell ochSiamakNoroozy
Introduktion
Attarbetautifrån dialogiskpraktik harför ossinneburit attöppna oss förett annatsättatt tänkaomsamtalet– inte somteknik, utan somen praktikför gensvar. Dethandlar inte om attstyra samtalet,utanomatt deltai det.
Vi börjar inte medenteori.Vibörjarmed ettmöte. En blick, en paus, ettandetag somkänns irummet. Psykoterapi föross handlarinteom attveta, utan om attvaranärvarandei detsom pågårmellanmänniskor.
Närvilyssnar dialogiskt är vi inte bara uppmärksamma på orden–vi lyssnartill rörelser,tillandning,till tystnad. Vi lyssnar medkroppen, medvår historia,och vi låteross påverkas.Vihar stöd idet vi har tagittill ossavdialogiskateorier.
Dialogisk praktik
Dendialogiskapraktiken är byggd på dialogiska teoriersom innebärett vetenskapligtförhållningssätttillkommunikation,kognition, språkoch meningsskapandemed bidrag från en raddiscipliner såsom etik,filosofi,kommunikationsteori,litteraturvetenskap,neurovetenskap,pedagogik,psykosomatik, socialpsykologi,sociologi ochspråkvetenskap. Dialogiska teorierärrelationistiska iden betydelsen attde byggerpårelationer, både mellan människoroch mellanmänniskor ochderas fysiska, socialaoch kulturella omvärld. De dialogiska teorierna erbjuder alternativ till densortens psykologi somtar en exklusiv utgångspunkt iindividen,t ex behaviorism, kognitivismoch psykoanalys. Iställetför attbetonaindividensroll, lyfter de dialogiska teorierna fram vikten av denAndres roll ienskildapersoners ochgruppers meningsskapande ochutveckling. DenAndre omfattar andra
människor,sociohistoriska ochkulturella samt materiella aspekter, kort sagt detsom subjektetäri relation till ochsom är någotannatän subjektet. Dialogiskteori ochpraktik taravstånd från dualismi alla former ochfokuserar på pågående processer. Intressetärfrämstriktat motvad somsker mellan människor, alltså intersubjektivitet ochmellankroppslighet(interkorporalitet).
Dialogiskpraxishämtarsinautgångspunkterinomområden som annars är merfrämmande inom psykoterapi,såsom praxisfilosofi och sådana vetenskapligainriktningarsom upphäver av dualismen. Praxisfilosofi kanses somensyntesavå enasidan individualismoch å andrasidan kollektivismoch erbjuder etttredjealternativ, pågående intersubjektivitet medden Andre.
Vårsyn på psykoterapi
Vi serpsykoterapi sompågåendesocialt handlandeoch därmed en aktivitet, ettverb. Psykoterapi är en delavett levandeliv sompågår i ettdefinieratsammanhanginomramen församhälletoch dess många skildaformeroch diskurser. Psykoterapi syftar till attminskalidande hosden ellerdem somsöker hjälp. Vi sompsykoterapeuter harett ansvar föratt hjälpa personen ellerpersonernaatt på derasvillkor och genomgemensamt reflekterandebli medvetna om vadi deraslivsvärldsom kanhalettframtill deraslidande ochvad somhållerlidandetvid liv.Förtryckfrånandra ochfrånsamhälletkan ha stor påverkanpåmänniskorsmående. Sedandet somkan ha varitosynligtblivit synligtbehöver nyorienteringoch nyamöjliga handlingsalternativ bli fokusi detpsykoterapeutiska arbetet.
Medförankringi dialogiskpraxisblirpsykoterapeutiskt arbete inriktat på detsamspel sompågår ipraktiken.Maktbalansenmellanterapeuten ochdepersonersom sökerhjälp är skev,och terapeuten har ettstort ansvar föratt inte användasin makt på ettförtryckandesätt.
15
Samtidigtbehöver terapeuten ta ansvar föratt inte släppa de gynnsamma möjlighetersom hens makt förmed sig. Etiska aspekter ses somavgörande ochsträckersig inte bara till denenskildahjälpsökandepersonenutanockså till personer idennasomgivning såsom barn ochnärstående. Denpsykoterapeutiska processenärett pågående dialogiskt samspel, därterapeutenanpassarsittförhållningssättoch sitt handlandeutifrån vadsom visarsig framkomligtoch framgångsrikt iförhållandetillpersonen. Terapeuten ochpersonernaärnärvarandemed hela sina varelser.Psykoterapi blir ettlevande,intersubjektivt språkandeoch samskapandemellanmänniskor beskrivnasom förkroppsligadepsykenutanden uppdelning mellankropp, själ och samhälle somärvanlig. Dialogiskpraxisgrundar sigpådialogiskateorier somtar avståndfråndualismbeträffande människansom varelse. Honses somenmeningssökandekropp somsträvar efteratt finna balans iflödetmellanhenne ochden Andre, dv sandra människori ens omgivningoch även merdiffusa företeelsersom samhällets diskurser ochrådande ideologier.När personensupplevelseavmeningsfullhet i sitt levandeliv harbrustit ochdisharmonielleralienation uppstårvisardet sigi lidandeavolikaslag. Personen harintefåttihopsittnuvarandesättatt vara meddet sompåverkatellerpåverkarhenne,och hensignaleraratt henintemår bra. Särskilt tydlig kanobalansen blieftertrauman,dåpersonentvingatsgenomleva någonformavvåld.
Traumankan vara resultatavenstaka såvälsom upprepadehändelser ellerförtrycksom pågått underlångtid.
Bokens innehåll
Ibokenskapitel beskrivs dialogiskpraktik ochteori utifrånflera perspektiv. Vissapassagerärteorityngda.Vihar ändå velathadem kvar. Meddessa genomgångarvill vi tydliggöra hurdialogiskateorier skiljersig från meretableradeteorier inom detpsykoterapeutiska fältet.
Då dimman lättar,Psykoterapimed dialogiskpraktik, vänder sig till dig som arbetar inom människovårdande och närliggande områden, inte bara psykoterapi, handledning och utbildning, vilket författarna ägnat sig mest åt. Kanskestannar du upp ibland och frågar dig: Vadärdet egentligen vi gör när
vi samtalar? Vadärdet som händer mellan oss?
Ientid där psykoterapi riskerar att reduceras till metod, diagnos och mätbarhet, erbjuder denna bok en annan väg. Författarna, med mångårig erfarenhet från både vuxen- och barnpsykiatri, trauma- och familjeterapi bjuderintill en praktik där det levande livet får stå icentrum. Här blir dialogen inte ett verktyg, utan ett sätt att vara: närvarande, lyssnande,
lyhörd för den Andres röst, och för sin egen.
Medstöd idialogiskt tänkande, praxisfilosofi och ansvarsetik visar boken hurpsykoterapi kan förstås som ett samspel mellan röster,kroppar, berättelseroch samhälleliga villkor.Författarna förmedlar på ett tillgängligt
och engagerande sätt hur teori och praktik inte kan och inte bör skiljas åt.
Då dimman lättar är inte en manual. Det är en följeslagare för dig som vill fördjupa din förståelse för det relationella arbetet, som söker språk för det
du redan anar och som vill låta dig påverkas av det som ännu inte är sagt.