EttbrevtillJultomten
PetersbrevfrånTromsö
Kapitel1:Den vita staden
IstadenTromsøi norra Norgehade vinterntäckt allt itvå månader.
De färggladaträhusenstodstillaunder denmjuka snön, varmagulaljusglittrade bakom fönstren, ochdoftenavbrödoch kanelfyllde gatorna.
Iett av dessahus boddeenfamilj: mamma,pappa,Sofia ochPeter.
Peter, sjuårgammal, varsnäll men busig… ochhan gilladeinteskolan.
Kapitel2 –Petersproblem (uppdaterad)
Peterpåstodalltidatt skolan lågalldelesför långtbort, fast denbaralåg 500meter från huset.
Sofia, nioår, älskadeskolan: sinlärare, sina vänner ochlekarna på gården.Varje morgon toghon sinbrors hand föratt gå tillsammans,men Petersprangiblandifrån sinsyster, ochenmorgonslethan loss sin hand ochsprangmellanhusen skrattande.
Sofiasprangefter honom, rädd,tills hon lyckades fångahonom.Peter hittade varje dagett nytt sätt attslippagå: hansatte sigpåmarken, grät,ellerlåtsades atthanssko gjorde ont.
Sofiakom ofta sent…men logändånär skolklockan ringde.
Peterstoddäremot vidklassrumsdörren somomhan gick in iett fängelse.
Kapitel3:Den tjugonde december
Julennärmade sigoch staden glittradeav ljus.
MenPeter tänkte bara på hurhan kunde undvikaskolan.
Hansatte sigvid fönstret ochskrev: “Kärajultomten, snälla skicka en stormsom fårskolanatt försvinna.
Dinvän Peter”
Hanladebrevetpåfönsterkarmen.
En kristall svalatog detoch flög iväg.
Sofiasåg ljusglimten, mensainget.
Kapitel 4: Till Nordpolens borg
Denkristal svalornenflögöverisoch
mörker tillsden nådde jultomtens stugapåden yttersta nordpunkten.
Tomten lästePetersbrevutanatt le.
En nissetog brevet till “Daggsalen”, där barnsbrevförvandlades till kärleksgas.Men närPetersbrevlades imaskinen bleknade ljusen ochbläcket slocknade.
“Det härbrevet… saknar kärlek,” viskade nissen.
Ett brevtill jultomtenär en varm och vintrigbarnboksserie som följer barn från olikastäder och
Berättelserna är illustrerade i akvarellstil och tarläsarengenom glittrande snö, julensljusoch möten medden kristallklara länder. eller försoning.
Varje barn skriverett brevtill jultomten medenönskansom inte handlar om leksaker, utan om något djupare somvänskap, hopp