KAMPEN OM BRÅVALLA
Götarnas liv, strider, makt ochhämnd i Östra Götaland
Kampen om Bråvalla
Götarnas legender om livet,strider,maktoch hämndi ÖstraGötaland
SamPaldanius
©Sam Paldanius 2025
Förlag: BoD· BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm,Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH, Friedensallee273,22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8097-728-9
Innehållsförteckning
Prolog.........................................................................................7
Kapitel1.Bråvallaoch tidens tand,livet förändras .................19
Kapitel2.Identiteter,berättelser ochlegender......................44
Kapitel3.Mörka moln tornar upp vidhorisonten...................86
Kapitel4.Nya vägar, nyautsikter..........................................179
Kapitel5.Det somvarit bäddarför nuet ...............................248
Kapitel6.Bättreatt förekomma… .........................................331
Kapitel7.Mörka moln samlas................................................431
Kapitel8.I mörker vaknar folket............................................567
Kapitel9.Stormen rycker iallt av värde................................615
Kapitel10. Stormenverkarbedarra.......................................752
Epilog .....................................................................................855
Kartaöverhandlingens Bråvalla under 400talet
PR OL O G
Ienhoppfullkänslaomatt detfaktiskt varvindensom blåste en hårslinga framförögonenblinkade hon till.Med högerhands pekfingerföste hon undanhårslingan. Honrynkade pannanoch kisade medögonen föratt se lite bättre.Hennesljusa hårhängde neröveraxlarna på denvitgråsärkenhon burit senhon själv levde tillsammans medfolketdär nere på slätten, förväldigt länge sedan. Götarvar stammens namn, nåja majoritetsbefolkningen. Senfanns det folk från mångaandrastammar runt havet iöst ochSydland, ihuvudsak runt handelsplatserna.Med ett leende konstateradeOmmaatt på det visethadedet alltid varit, av många outgrundligaanledningarfattade människortycke för varandraoch ibland flyttade någon ellernågra främlingarini en by. StammenföreGötarna hade ocksåhaftlångväga handeloch månganya människor somsåg lite annorlundautpåhårfärg, utsmyckningaroch kläder hade kommittillden tidensbyar. Nå naturligtmåvaramen förändringarvar inte alltid bra, kanske voredet bäst medsmå kontinuerligaförändringar. Honbetraktade bekymrat slättennedanförhennesberg. En gång hade det varithennesslätt,eller ja detvar vadfolksai alla fall. Inte föratt hon hade haft något intresse av attäga en stor slätt. Nu långt senarehadestora vägaravstenbyggtsoch envisa färggladajärnvagnarmed enerverande ljuskäglor ifronten forframöverallt över slätten. På fleraställenstodenorma vita träd medvingarsom ibland stod stilla ochiblandsnurrade fort ochskapade irriterande vibrationeroch ljudsom fick en hennesäldstaträd-vännerpå berget attbeklaga sigomsinanya ochlite flashiga grannar. Henneshem,den en gång berömdaborgenpåtoppenavberget, sågintemycketutför världenlängre. Till råga på detbörjade varningstecken synasför attBergresar (bergatroll) ochLjus- och Mörkalver(illasinnadeandar) varaktivaigen. Ja isjälvaverket vardet nog därförhon stod härpåsitt berg igen.Var gång de där avfällingarnavar på vägatt ställa till mednågot vardet hennes pliktellerförbannelse attframträda härpåberget. Dethadealltid
funnits goda själ attönska attsaker skulle blibra iomvärlden och senstanna viddet mendet fungerade inte,ellerhon hade ialla fall aldrig upplevtdet underhenneslånga tid.Enbalanskunde bara finnasomdet fannsenförändringsom ständigt hotadebalansen. Omma smålog igen,ävenjag harförändratsövertid, tänktehon. Honkundeintelängrekänna morgonensdaggvåta ochlite kyligagräsmot fötterna närhon gick motborgens högsta punkt.Inteför attdet varnågot nyttmen detvar fortfarande lite konstigtnär gränsenmellanmarkenoch hennesnästangenomskinligakropp inte hade något tydlig gräns. Närhon vandrade överborgens ytor höllhon fortfarande ut sina öppna händerför attkänna topparnaavolika grässorter nudda handflatorna. Som bäst kände hon bara minnenmötahenneshänder, ja hur skulle detkunna vara på annatvis,hon hade ju ingenmänsklig kropp attboi längre. Mycket hade förändrats underhenneslånga levnad. Medenkänslaavdet förloradesatte hon sigpåsin favorithäll ochdrogsig tillminnes. En sakvar tydlig,omBergresar ochMörkalver återigen smidde ränkeromatt påverkamänniskornassociala klimat föratt störta dessa gudarnas gunstlingari fördärvetdåvar detpånågot sätt kopplat tillGötafolkens historia.Ett gammalt ryktefrånAsgård sa attBergresar ochMörkalver ofta försöktemed tvåstegsplaner t.ex.genom attsätta igångenFimbulvinter (enormt sträng vinter) föratt försvaga Asgård (gudarnas värld) ochsenareRagnarök (världarnasundergång).Såhadedet variti årtusenden.Omdet nu blivit dags förmig attgåbland människor igen föratt hjälpa demmot derasonda planer måstevisom alltid börja ihistorien. Detvar nu hög tidatt friska upp minnena ochberättelserna om Götarnai öst. Hurskall jagorganiseraalla dessa berättelserför minnet? Detärnog enklastoch bäst attåterskapa detgenom någraviktigapersoners livoch synsätt. Nå allt hade börjatvid havetiöst,intemer än tvåflygtimmarför en uggla. Visst en yngreugglahadegjort detsnabbare menvem harbråttomnumera, tänkteOmma. Detvar nu väldigtlänge sedan, före Nornornasfödelse,enmäktigbergsrygg restesig upp överhav ochslätt. Bergensurkraft pressade ocksåupp landet nedanför brantenoch tvingade havet attdra sigtillbaka. Förde
första människorna somlångt senare kom ditvar detenrik och magisk platsmed mycket fisk ochvilt. Senare,långt senare,när havetdragitsig tillbakaordentligtoch jordarna sköljts renfrån salt kom etttalrikt folk diti småbåtar.Deförstavar ganska korta ochmörka ihudenoch fann attbergsryggenvar magisk menän meruppskattade de denstora slättensom bredde ut signedanför bergsryggen. Slättenvar skogsbekläddmed småöppna ängsmarker ochbäckarfulla medfisk. Underlångtid fannsenbra naturlig balans mellanalltlevande.Senarekom ettannatfolk medheltandravanor.Skogaroch slättvar inte bara full medmat, detfanns ocksågottomrovdjur.Det varemellertidingetsom skrämdedetta nyafolk. De hade medsig både hästar ochbeprövade vapen. Dessutom hadedeanvänt svedjebruk underlång tid. Hmmvänta nu svedjebruk,vad vardet nu igen?Hm, om jag minns rätt innebardet attpåett kontrollerat sätt bränna av träd ochövrig växtlighetoch senanvända askanför attgejordenmer näring. Efterdet kundedeodlagrödor imarken. Efternågra hundraårvar denstora slättennedanförbergsmassivetöppen medbaranågra träddungarhär ochdär.Detta folk kalladeden storaskogsbeklädda bergsryggenKolmården ochdekallade slättenför Bravallir.Ommafunderade över hurmärkvärdigt det varatt namn på områdenkundestå sigenormtlänge medbara småförändringar. Tusentalsårsenarekalladesdeområdenaför Kolmårdenoch Bråvalla.Änmärkvärdigare vardet eftersom språketdetaladehadeförändratsbetydligt meränså. Nå detvar välsåatt namn på sakeroch platservar merbeständiga övertid. Denbästa sammanfattningen av dentidigahistorien hörde jagen gång närjag smyglyssnadei etthus uppe påKolmårdsbranten. Detvar en surmulen gubbesom berättadeför tvåbarnomenny folkgruppensom anlänt till Bråvalla,Götarnasförfäder. Landet varriktoch folket levde ettgottliv.Deökade iantal tills stora delaravslätten ochomgivningenvar befolkad.Desom bredde ut sigoch befolkadeområdet förförstagången, ja ja mitt gamla minne ochallt detdär,levde förungefär150 generationersedan (ca1750f.kr)ochdetvarettfolksomdeförstagudarnavälsignat. De sa alltid attdekunde tala direkt medgudarnamed hjälpav musikinstrumentoch hemligasymboler somristadesi sten.Med
stöd av gudarna blev de ovanligtdriftigamänniskor.Deanvände enorma långbåtarsom paddlades framlängs handelsvägarbåde norrut, österutoch söderut, ja till ochmed långt neri Sydlandpå väst ochöst sidan. Närdebörjade bliför många ochirritationen ökade valdemånga av dematt ocksåbosätta siglångt neri dessa sydligaområden.
Senare ihistorien,efter attdet mystiska folket somtalademed gudarnatragiskthadeförsvunnitkom en stor stam medmänniskor vandrande söderifrångenom skogarna. Nu kalladedesig för Goternas stam,ellerGötarna medtraktenstungomål.Dehävdade attdehärstammade från de härbygdernapåhalvön somsydlänningarnakalladeScantenava.Ommasmåloglite.Då,dethadebara passerat, kanske tvåsekel,hadedet inte varitnågon svårighetför migatt känna igen demmen de verkadesjälvavaraoroligaeller väldigtupptagna medvarifråndekom.Det vardrygt 80 generationersedan (omkring år 100 f.kr). Detvisadesig senatt stammen, GoternaellerGötarnavarpåflykt,ellersomdesjälvasa,dethade uppståttett bratillfälle attresanorrutoch besöka derashem och ursprungsland.
Detegentligaskäletvar attdenågra år tidigarehadedeltagiti en storfolkvandringmeddelitemeravlägsnasläktingarna, stammar kallade Cimbrier ochTeutoner, Jutarnas förfäder,ner isödra Europa.Götarna ellerGoterna somdekalladesi Sydlandhade frånbörjanpågrundavöverbefolkningutvandratfrånScantinava ochbosattsig efterden storaflodenVistula inte långtfrånSuebi stammarnas land. Närkaravanen av Cimbrier ochTeutoner, förstärktaavGoterna varpåväg in ienavRomsallierade stammarsområdekalladNoricum uppstodspänningar. Så klart, alla blir rädda om detplötsligtkommerenjättestor ochvälbeväpnad grupp medmänniskor in ideras område.Det varden rädslansom skapadehelasituationen. Denlokala Taurisci stammenmed derashuvudstadNoreiabegärde hjälpfrånderas allierade Rom, en delkallade demlatinare, föratt försöka avskräckastammarna frånnorr. Romarnas befälhavareCarbo svaradegenastmed att positionera 30 000 legionäreri södraNoricum.Det litekonstiga ordetlegionärvar romarnas namn förenstandardiseradkrigare, dvs.alla tränades likadant. Deti sigkunde mycket välharäckt
föratt nordiskastammarna skulle tagitenannanväg menromarenCarbo, söktealltid möjligheteratt uppgraderasin politiska status ideras huvudstadRom.Han villeintebaraskrämma bort fiendenutanhan ville lockadem in ienfälla,fåtill ettriktigtslag ochförinta fienden. Om hanlyckadesskulle hanhyllassom en stor segrarei Romoch politiska dörraröppnas.Men Cimbrernas spejarehaderedan romarnaunderuppsiktoch blanddebergiga sluttningarnafölliställetromarna själva ifällanoch nästan alla legionärerdog.Eftersomdeutmanatstill stridkunde de nordiska folken inte backautandefortsatte in på romarnas område och utlösteett krig somvaradei 10 år.Frånbörjangickdet bra, de vann stridernaoch de dödade fler fienderänvad somgår att räkna.Det gick helt enkelt förbra.Efter en tid visade detsig att de hade underskattat romarna, en av de störstastammarna isödra Europa.Det speladeingenrollhur mångaromarededödade i striderna. Romarnafortsatte attskickanya arméer motdem och trotsatt de nordiskastammarna vann de flesta stridernadeförsta åren förloradedemånga duktigakrigare ivarje strid.
Hela kampanjenbörjade gå riktigtillanär romarnatillsatte en ny överbefälhavare,påGötiska kallad Maran(Marius), hansom hemsökerkrigare om natten.Han verkadei förväg veta vadstammarnaskulle göra, kanske varhanenslagsondgudsomgavmardrömmartill resande.Tillsluthadestörredelen av derasvandringstågblivit ihjälslagna ellertagits somslavaravromarna och Götarnasom boddenorrutpåandrasidan bergen förstodatt det bara varentidsfråga innanRom isin redanlegendariskahämndlystnad skulle leta upp demi derasegna hemtrakter. De flesta av de kvarvarande Götarnapackadedärförsinahem i vagnarsamlade ihop boskapenoch lämnande sina områdenför en lång vandringnorruttillderas ursprungligahemtrakter. På det visetkom detsig att25000 Götarvandradefrånsydländerna, passerade Danernas öaroch slog signer iBråvallaoch omnejd. På vägenvar de noga medatt inte söka stridmed olikastammar somvandaler, denLugiiska konfederationen, väst-Rugier eller Daner. Tack vare erfarenheterfrånhandelsförbindelser visste de andrastammarnapåvägen norrut attdefaktisktvar på vägmot sina gamlahemtrakteroch litade på,nåjamed en viss vaksamhet,
attdeintekommitför attockupera land. Närdetagit sigöver Danernas öartillfastlandetScantinava,tog de av motöst föratt följa kusten. Efterenlångvandringanlände de till en mellanstor kauping somlåg vidsidan om en långsmal stor ö. Derasrytteri hade iförvägmeddelatalla stammaroch bosättningaromatt de varpåväg ochatt de inte behövdeoroasig föröverfall.Under tiden de vilade iett enormt stortläger utanförden mellanstora kaupingenbestämdesigenavhövdingarna,Finnheidamedungefär10000 isittfölje attdet vardagsatt vika av ochiställetgå västerut.Därifrånspred sigFinnheidas folk steg förstegini de storaskogarnainåtlandetoch delade efterjordmån upp sigi många smålandområdenmed byar.Finnheida sågkustensom en fara eftersom romarnahadeenflotta av storaskepp ienmängd somknappt gick attföreställa sig. Denbärande idén om attta riktning väst varatt de behövdeenskyddande barriär av stora avståndmed djup skog. De visstefrånöverlevareefter striderna iSydlandatt romarnahelst undvekdjupa skogar. De övrigatvå hövdingarnamed ettfölje på omkring 15 000 GötarfrånSydland fortsatte vandringennorrutefter kusten iletandetefter lämpliga förhållandenoch bördigjord.
De färdades ienlångkaravan av vagnar, faktiskt flerakilometer lång, somleddesavenstorgrupp krigaretill häst somspejade ochröjde terräng förvagnarmed familjer,boskapoch krigaretill fots mitt ikaravanen.Längstbak redytterligareenstorgrupp krigaretill häst.EnveckaefterattdelämnatkaupingenvidLångön började matensina. Antaletbyartunnade ut på vägenoch därförkunde de inte heller köpa tillräckligtmed mat. Flerabyar på vägenfannsig plötsligtomringade av 500 krigaretill häst och tvingadesgeupp allmat ellerbli dödade.Deflestagav medsig på grund av hirden (storkrigargrupp,här,armé) ochkaravanens storlek. Detenda positivamed dessa övergreppmot de lokala byarnavar attkrigarnaockså lämnadevärdentill byarnaför att de senare skulle kunna köpa egen matfrånandra platser. Närde efterytterligaretvå mödosamma veckor närmade sigenstorvik somtvingadedem attgåovanligtlångt västerut motinlandet insågdeatt jordbruksmöjlighetenhöllpåatt förbättras.Mängden bördigslättmarkbredde ut sigalltmer mellanmindrebergoch
detstegradederas hopp om attfinna ettnytthemland. Hirden medspejare somred längstframfannunderligtnog nästan inga byarellerstorgårdarefter kusten. De passerade en ochannan litengårdmen detvar inte värt besväret attstannaför denlilla mängdenmat.Efter attharundatviken fortsatte de vandringen österutför attfölja kustennorrut. Somalltid bestod terrängenav skog ochängarmed småellerstörre berg somdefickrunda. Redanefter ettpar dagarbörjade kusten drainmot väst igen och de insågatt nu hade de stöttpåenännustörre vikoch på andra sidantornade en ovanligthög ochsannolikttröttsam bergsrygg medmörktät gran ochtallskog.Synenfickallt fler av familjerna ivagnstågetattbörjasemoloknaut.Påvägenmotdennyavikens innersta strand fann de en stor stridström.Javattnet iden färdadesmed ganska hög fart vilket gjorde det svårtatt ta sigöver. En bituppströmsfanndeenbra platsmed fleragrund, klippor ochstensom stod upp ur vattenytan mitt iströmmen. Även här märktesdet attfolkets entusiasmhöllpåatt sjunka. Dettog hela tredagar för100 manatt få färdigtenbro närdet egentligen bara borde tagitentilltvå dagar. Sedantog detdagar förallavagnar attkorsa eftersom bron bara kundebäraenvagni taget. Vagntåget fortsattelångsamtnorruttills de nåddeenlättsumpig landsdelmed tvååar somflötuti storaviken vidbergets brant. Nu vardenärabergets klippor ochden nästan svartgröna skogen på berget gaventydlig bild av vadsom väntade. De insågatt de föregående veckornasslitsamma vandring nu skulle ersättasmed en mycket värrevandring. De första 400 vagnarnas ägarebeslöt gemensamtatt nu fick detvaranog medvandrande.Maten vari stortsettslutoch många familjerkände sigväldigt slitna efteratt ha vandrat långt.Det hade varitilla nog atti veckor vandrarunt småsjöar,upp ochner förmindrekullaroch berg.Nänufickdet verkligen vara nog. Motvästinåtlandsteglandetoch ängarkantade av skogsdungarsåg ut attgelöfte om bättrejord, kanske lite lerigmen ändå brajord. De bestämde sigför attslå lägervid en småbergigplats nära strömmen.Att slåläger iett okäntområde vargenerellt en farlig åtgärd.Omdet fanns en fientlig lokalbefolkning somnusåg attdeslogläger skulle de anta attdekommit föratt stanna ochdärmedville de sannoliktförsvarasitt område.
Detfanns emellertid tillräckligt medplats föratt samladeras dryga tvåtusen vagnartillenborg. Vagnarna placerades föratt de skulle bildatre försvarsmurarutåtfråndet högsta berget som vari mitten. Resten av vagnarnasamladesinnanför. De varså många attdet blev en litenstadför Götarnas hela här. Ställetkom därefter attkallashärstaden runt berget (Herstaberg).Några grupperred iväg föratt jaga villebrådoch någragruppergickner till strömmenoch vikenför attfiska.Alla barstridsmundering hela tiden eftersom de inte vissteomdekommitinpånågon främmande ochmäktig stamsland. Dagarnaefter närdeflesta nått framtill borgenskulle de starta en undersökning inåt land.
Redanpåmorgonen dagenefter medanvagnarfortfarande anlände redmindregruppermed spejareutiallaväderstreck föratt se hur landetsåg ut.Engrupp redupp till ochbortomhöjdentill väst ochinsåg atthöjdeni väst varenutsträcktlandvall. Bak-om vallenfanns en enormdelvisträdbeväxt slättinåtlandoch ner moteninsjö medrentvatten. Sjön verkadeockså vara full med fisk.Mellaninsjön, strömmen ochdemörka skogarnasbergsmassivfanns medandra ordstora ytor förett nytt hemland. Plötsligtendag närnågra spejarered upppåenlitebergsknalle medmånga flataklipporfanndeunderligafigurer ristadepå berghällar. En delsåg ut sombåtar,fotavtryck. skålavtryckoch andrasom krigaremed vapen. Dettavar tecknetdeletat efter. Derasberättelser om sina legendariska förfäder talade om gudarnasfolksom ristadei berget till gudarna. De förstodintevad tecknenvillesägamendeträckteså.Spejarnasrapportfickhövdingarnaatt bestämma sigför attstanna samtidigtsom de tackade gudarnas mirakelför attdet inte fannsnågra byareller storgårdar iett iden graden rikt ochbördigt område. Ytterligaretvå dagarsenarebörjade vagnarfrånborgensvänga upp på slättenellervallennorromströmmen. Familjer började sätta ut markeringarför gårdar ochenavhövdingarna, Brynolf Ring markeradeför en by uppe på åsen.Den andrahövdingen mednamnetToke Borgssontog meddeflestaavsinastamfrändertill andrasidan strömmen ochsöderomsjönför attgrunda en by. Andravagnarbegav sigsöderutoch en delösterut.Oavsett
vardebegav sigvar detmycketarbetemed attröja, dika och skaffa mat. Situationenvar ialla fall mycket bättreeftersomde nu avslutat den”eviga” vandringen. Dessutom varlandskapet rikt medätliga växter,vilt ochfisk. Alla kundeäta sigmätta varje dag. Mycket av denskog somfanns på slätternafälldes föratt bygga hus tilldemånga gårdarna,för värmeoch förproduktion av olikavaror.
Efterett tiotal år,trorjag detvar,kan ha varit20årockså,valde ettantal större familjeklaneratt fortsättaundersöka området västerut genom attfölja strömmen uppströms. Från börjanvar de någrahundramen efteratt rapporternaberättade om storamängderorörd bördigmarkblevdesnart någratusen.Påandrasidan sjön upptäckte de attströmmenrannutfrånennysjön. Även den nya sjön varfullavfiskoch bortomsjönfanns storaodlingsbara områdenoch bortomdem en stor lång sjö. Konstigtnog,sade nyinflyttade,fanns detintehellerhär meränspåravtidigarefolk sombottdär ochbrukatjord. Dessa upptäckarespred sigsnabbt ochetableradenya gårdar ochbyar. Över tidgickdet somdet brukade.Mellangårdaruppstodtvister somiblandlöstesmed våld ochengårdgickövertillvinnaren, ibland medhjälp av tingetsom landsförvisadenågon ochengårdtogs över. Så kom detsig övertid attalltfler smågårdargickupp istorgårdar. Storgårdar slogs ihop ochgrundade nya byaroch denstora Götastammensom anlänt ienkaravan växtei storlekoch delade nu uppsig alltmer ibyaroch sammanhållnaområden.Vid sidan om uppdelning ibyarblevdet ocksåenuppdelningmellande somboddelängretill väst ochdesom boddetill öst. Från de få människor de stöttpåi enskildasmå gårdar somredan fanns när de anlände lärdedesig attområdet hade namn.Den storaslätten närmasthavet kalladesBråvalladåden fått namn från denbråddjupa vikenoch denstora vallensom delade slättenmellansjön ochhavet.Det storabergmassivetoch denmörka skogenhette KolmårdenellerKolmerkiersom de gamlesa. Kolstodför mörk ochmårdenför berg medstora klippor.Sjönsom lågbortom vallenkalladesGudarnassjö,men frånbörjankalladesden ”sjön somgudarnaglanaröver”,Glansjön. De sombodde längreinåt landbenämndesefterdenstoraåsomflötgenomområdet,Stång-
ån,följaktligen Stångågöterna och de somstannat närmarehavet ochden storaviken kalladesBråvallagöterna.
Isjöar ochmyrar runt omkringfanns detrikligtmed järn som kunde utvinnasför atttillverka verktygoch vapen. Detfanns fortfarande en delbronsföremålianvändningmen de flesta hade övertid gått övertill järn,speciellt eftersom detfanns inhemsk tillgångtill råvaranför attframställa järn,det somkalladesmyrmalm frånsjöar.Råvaror till bronsvar alltid väldigtdyrtdåde måsteimporterasvia fleramellanhänder,oftasthos Jutarnaengo bitsöderut.
Omma gladdesi tanken. Jagminns attjag varimponeradöver vilket fantastiskt företagsamtfolkdevar.Utvecklingengick väldigtfortefter attvilevtsålänge meddystraminnen, ingen företagsanda,ingen artistiskskönhet. Över tid hade Götastammen upplevt attdet inte fanns anledningatt vara något annatän glad ochnöjdmed derasnya,jaeller egentligen gamlahem.De sågegentligen bara tvåsaker somstördekänslan,två obegripliga ting.
He-hedelsvar detjujag,desaatt Omma visste obegripligating ochsådantkundenaturligtvisgöramänniskorväldigtnyfiknaoch detisin turkunde blifarligt.Det andravar attöverhelaområdet österomstora Långsjönframtill havetoch Kolmårdeni norr fanns detgamla lämningarefter derastidigarefolk. Detfanns utdikade områdenför odling, gamlahusgrunder, ja till ochmed en ochannankallmurad stenmurmen inga ellerväldigt få människor.Dehittadesmå jordbruksgårdarmed familjer meningen visste vilkasom bottidessa husgrunderellervar de tagitvägen förlänge sedan. Om manpressade demtystnadedeheltoch vägradeprata.Diskussionernaomdet tidigare folket gick sen alltid övertill detkanskemärkligaste ochmer påtagligaavallt, de hundratals, kanske tusentalsutspridda ristningarpåberghällarnaomkring sjön ochströmmen. En detalj jagfortfarande minnsvar atthövdingarbrukade begära attfåsitt vapen, sina krigareellersittkrigstågristati gudarnas berg föratt på så sätt få medsig derasvälsignelseelleromdet varBergresensstyrka. Det fungerade en tid mensen gick allt överstyr.
Boken innehåller en fiktiv dramatisering av en tidsperiod ochi huvudsak en historisk folkgrupp- Götarna iBråvalla under400 talet.I stortallaplatser där bokens drama utspelas är verkliga och kanhittas på karta. Huvuddelen av bokenutspelas iBråvallavilket avser Norrköpingstrakten medomnejd. Syftet medboken är att på ettunderhållande sätt försöka bidratillett ökat intresse förområdets tidiga historia och historiskalämningar.Det finns intemycket kunskap om tidsperiodenmen såvitt detärkänt var tidsperioden präglad av etthårt liv ochtuffa förhållanden. Möjligheten tillstrider ochplundring förelåg ständigt och tidiga berättelser omgudar ochmytologier varendel av det vardagligalivet.
