Författarens kommentar:
Denhär bokenärskriven förvuxna,den är full med fantasifulla förolämpningar,fåniga(ochibland snuskiga)skämt,sarkasm,tentakler ochotrevliga clowner.
Du harblivitvarnad.
Annica Dehlin
MedSmakavBlod ochMarängpaj
Morttagg denFördömda, Boktvå
Automatiseradteknikvilkenanvänds föratt analyseratextoch datai digitalformi syfteatt generera information, enligt 15a, 15b och15c §§ upphovsrättslagen(text-och datautvinning), är förbjuden.
Copyright ©2025AnnicaDehlin
Illustrationer ochomslagsdesign:AnnicaDehlin
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8097-724-1
Till Kevin, Jagvet attduälskarcitronmarängpaj mendufår hållatill godo utan citron denhär gången.
Kuddberg
Dörren slogsupp medensmäll ochMorttaggsatte sigtvärt uppi sängen.Han blinkade yrvaketmot Syllessrasom stormade in och väsandeplockadeåtsig kuddar ochfiltar. Tentaklernagömde förstulet hans huvudkudde bakomryggen.
Medett veritabelt berg av kuddar ochannati famnen försvann hans fruutursovrummet,utanett ordsom förklaring.Vad vardet som pågick?Var detett nytt experiment?
Hangäspade ochgnedsig iögonen. En blickmot fönstret sa honom attdet varstrax efterlunchtid. Tidigare än hanbrukade gå uppmen han varnyfiken.Noggrantsatte hanpåsig tunikan, detgälldeatt få in alla armarnai rätt hål, annars blev detmycketobekvämt. Svarta byxoroch sedanhansfavoritrock,den eldrödasom Syllessraskaffat åt honom. Det fanns ingetskältillatt inte kläsig propertoch elegant.
På vägutursinagemak krockade hannästanmed ettannat berg av dynor, lakanoch kuddar närSyllessra komfarande från atthaplundrat någotannatrum islottet.Fortfarande väsandesveptehon in isina gemakmed böljande kurvor underden röda klänningen.
Morttagg slankingenom dörren precis innanhon medgungande höfter ochstudsande bröststormadei vägigen. Ögonen glödde meden underlig nyans, mörkarelilaännormalt.Hon verkadeinteens se honom. Varhon itrans?
Hansmetini sovrummetoch stirrade på högenmed kuddar och annat, sängen syntes inte ens.
Lättafotsteg närmadesig ochalvpojken Kalrionkikadeini rummet. "Vad är detsom pågår?"
Syllessras väsandenärmade sigigenoch Morttagg drog åt sigden slanka pojken innanhan blev omkullsprungen.
Ettnyttlassmed kuddar ochfiltarslängdespåhögen ochsedan försvann honi vägigen.
"Öh... jagvet inte.Hon harintesagtnågot."
De stirrade på denmassiva högenoch en rörelsei ögonvrån fångade hans blick. Imotståendehörnavrummetlåg en gruppmed ormar hoptryckta medängsligtspelandetungor. Detsåg ut attvaravartenda ettavSyllessrasslingrandehusdjur.I normalafallvar de spriddai de olikarummen, ettavskälentillatt Morttagg aldrig spenderade natten därinne. Deträcktemed atthavaknatavenorm iunderbyxornaen gång.Avnågon anledningvar fleraavdem förtjustai honom. Känslorna varintebesvarade ochdevar allihopbannlysta från hans gemak.
Hanvände blickentillbakatillhögen somtäcktesängen. Vardet draperietfrånallt-annat-än-tesalongensom lågunder ettpar dynor? Ochkuddarnafrånsoffani sällskapsrummet? Vardet en pyjamashalvt gömd undersoffkuddarna? Varhadehon hittat den?
"Vad skahon ha allt till?" muttrade Morttagg ochlutadesig mot väggen.
Kalrionkliadesig iöratoch sneglade upppåhonom."Närjag var litenhadevienhundoch honsamlade ihop kuddar ochfiltarnär hon skulle få valpar.Dutrorinteatt detkan vara någotliknande?"
Frågan fick honomatt tappa fattningen fullständigt ochbarastirrapå kuddarna. Barn?Var Syllessragravid? De avskydde ju barn,bådatvå. Detvar till ochmed en punkti derasäktenskapskontrakt. Båda parter vartvungna attvaraöverens om de skulle skaffa barn.
Medtanke på Morttaggs underligahärkomstoch tillkomstsåvar han osäker på om hanens kundeavlaavkommor. Hans morverkade troatt hankunde menhon varintetillförlitlig.Paniken stackupp sitt runda bebisansikte ochhan tuggadepåunderläppen.Vad skulle de göra om detfaktisktvar detsom pågick?
Syllessramarscherade in irummetigen, dennagångmed bara några få dynoroch en handduk. Nu stannade honoch stirrade på sinmagra last."Mer… måstehamer.Det måstevaramjukt ochskyddat.Varmt."
Honbrast igråtpåett helt avskyvärthjärtskärande sätt."Mer… jag måstehamer."
Nu pratadehon åtminstone så Morttagg vågade sigframoch lade armarnaomhennesfylliga kropp. "Varförbehöver du allt dethär,min kära giftros?"mumlade han.
Tårarnadroppade från henneshakaoch honsnörvlade värreänen myrslokmed snuva. Glöden iögonenfalnade ochhon blinkade ettpar gånger innanhon möttehansblick. Nu vardet de vanligaskarpa ametisternasom gnistrademot honom. "Morttagg?"Hon rynkade pannanoch pekade på högenmed kuddar."Varför hardudumpat varendakudde ilandetpåmin säng??!Har du blivit galen? Varför är jagblöti hela ansiktet?"
"Jag?Varförskullejag göra så häri dina rum?"fnystehan ochslätade till rocken."Detvar du sombetedde diggalnare än våra föräldrarpå bröllopet. Du sprang runt ihelaslottet ochkånkade hitvarenda kudde du kundehitta av någotoförklarligtskäl."
"Varföri ormgudinnans namn skulle jaggöradet?" Syllessrasnärtade medsvansen ochtorkade sigomansiktetmed handduken.
"Visåg digallihop."
"Vi?"
Morttagg pekade motKalrion ochormarna medett partentakler.
"Kommerduverkligen inte ihåg attduhämtade allt detdär alldeles nyss?" sa alvenförsiktigt.
"Jag vaknadetidigtoch..." honrynkade pannan. "Plötsligt kändejag migsåkonstig ochsedan stod vi här."
"Kalrion föreslog attdukanske... eh,duhar inte någotatt avslöja? Någototrevligt?" Morttagg grimaserade. Bara tanken på barn fick det attkrypa ihonom.Devar nästan lika irriterandesom hans mor.
"Vadå?"
Hantittade menandepåhennesrunda mage.Delilaögonen smalnade ochhon fnyste."Nej, verkligeninte! Usch!Viärjuöverens om denpunkten!"
"Jag menarinteatt du gjortdet medvetet,men...öh, vemvet hurvi fungerar ihop närdet gäller det?"Morttaggkliadesig ihuvudet."Jag
vetinteens hurhälften av arternajag härstammar från förökarsig.Jag
menar, pararsig ensänglar?"
"Dedär äckligtheligatråkmånsarnapetar välbarapåvarandramed pekfingret." Syllessrasmektehonom över ryggenoch baken. "Jag är rätt säkerpåatt jaginteärmed barn."
"Men vadhandlar dethär om isåfall?"
De stirrade på högenmed kuddar.
