SIGRID
Hursvårt kandeva?
SIGRID
Hursvårt kandet va?
ZeniaPaulsson
©2025 Z. Paulsson
Illustration: Z. Paulsson
Korrekturläsning: Z. Paulsson
Omslagsdesign:www.jiyunagraphics.com
Förlag: BoD· Books on Demand,Östermalmstorg1,114 42 Stockholm,Sverige,bod@bod.se
Tryck: Libri PlureosGmbH, Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8097-213-0
”Mansäger att rött hårär ett temperament. Jagsäger att det är ett varumärke”
-Sigrid
PROLOG
Tedhöllintealls på medenhemsida försittjobboch detborde honhaförståttför längesen!
Dianastängde snabbt nerdejtingsidansom hanhade uppe ochslogavdatorn. Varför varhon alltid tvungen attrotai allt?Hon suckadefrustrerat! Varför kunde honintebaranöjasig medvad hansai ställetför att alltid trodet värsta.Men honvisstehur hanvar och hurhan tänkte.Hon rösnär honförstod ivilken omfattninghan utnyttjadekvinnornapåden här dejtingsidan.Kvinnorsom bara ville träffa någonatt älska ochsom mångagångerkunde vara sårbaraoch lätta offerför sol-och-våravensån skit somhennes man. Honvissteavegenerfarenhetatt hanvar en mästarepåatt ljuga, manipuleraoch charma människorsom inte kändehonom.Det varjusåhan en gånghadelyckats fångainhenne.Men från atthavarit en ömsint ochgenerös person så togdet inte så lång tid
innanhan kontrollerade allt hongjorde. Om detvar någotsom inte passade honomsåkom vedergällningen iformavhånfulla anmärkningar ochskämt på hennes bekostnad, speciellt närdevar tillsammans medandra människor. Nu hade derastvå barn,Pia ochAnders flyttathemifrånoch detstannadeintelängrevid muntliga hotutandet blev oftare slag ochsparkar.
Hjälplöshetenspred sigi hennes kroppnär hontänkte på sinsituation,vad kundehon egentligen göra?Inget somintedrabbade henne tusengångervärre än vaddet redanvar.Han skulle aldrig släppa tagetomhenne,det hade hanuttalatvid fleratillfällen. Honsuckade tungt ochreste sigupp. Nu blev detplötsligt tydligtvarför hanhadeförbjudithenne attanvända datorn.Hennes ögon skannade snabbt av skrivbordetoch rummetini minsta detalj,alltingsåg ut attligga kvarpåsin rätta plats. Honrös vidtankenpåatt honhademissatnågot ochvad detskulle innebära förhenne.Hon stängde dörrenefter sigoch tittade på sinklocka. Pulsen steg i kroppen, nu vardet inte längekvartills Tedkom hem ochförväntadesig matenfärdigpåbordet.
Matenvar precis framdukadnär ljudetavenbil som hastigtsvängde in på uppfartenpåkallade hennes uppmärksamhet.Ytterdörrenrycktes upp och nycklarnasom hårt träffade hallbordetfickhennes hjärta attrusa. Detvar uppenbartatt Tedintevar på sitt bästahumör.Han ställdesig idörröppningentill köketoch tittade på henne medett grinigtuttryckoch
efterenmiddagunder tystnadförsvannhan direkt in i arbetsrummet.
En lättnadskänslaspred sigsakta ikroppensamtidigt somenmatthet komöverhenne av ansträngningen att hålla ihop detunder middagen.
Honböjde sigöverdiskmaskinenoch satteindet sista glaset närhon hördedörrentillarbetsrummetflyga upp ochslå iväggen. Honstelnadetilloch kändeatt hjärtat börjadeskena igen.När hondarrandevände sigom stod hanprecisbakom hennemed sammanpressade läpparoch vreden lysandeurögonen. Honflämtadetill ochförsöktebacka mendiskbänkentog emot.
”Vad harjag sagt om attröramin dator”,väste han ochtog henne hårt iarmen.”MenTed,jag skulle bara…”,stammadehon ochkände atthon började darra.Herregud, vadhadejag missat? hinnerhon tänka.
”Skulle bara,skulle bara”, härmadehan elakt. ”Hur mångagångerhar jagupplyst digomatt datorn,den gerdufan i. Denärmin ochvad jaggör på denangår bara migoch ingenannan, är detuppfattat!”Hon kändesvettenbryta ut på bröstetoch börjadefebrilt leta efterengodtagbar anledningtillatt honhade använt den.
”Men detärjuegentligenmin gamladator så jag tittade bara om jagkanskehadefåttnågramejl, stammade honoch slog nerblicken.Hon förstoddirekt attdet varett misstag närhansknytnäveträffade
hennesnäsamed ettljudligtknakande. Hongledsakta nerpågolvetmed varmtblodrinnandeöverläpparna ochkände atthon varnäraatt förloramedvetandet.
”Titta nu vaddutvingar migatt göra bara föratt du inte kanvisarespekt.Det härkanske lärdig en läxa”.
Hantittade kalltner på henne.
”Det är jagsom försörjerden härfamiljenoch hurjag drar in pengar ska du ge fullständigt fani!”
”Men jaghadejuockså ettjobbTed”, stönadehon innanhan sparkade till henne imagen ochmörkret sänkte sig.
Kapitel 1
Ienannandel av staden
Ja,såhär blev det, tänker Sigrid därhon sitteri sin favoritfåtöljmed ettglasprosecco ochtittarsig omkring isin lilla lägenhet. Honsluterögonenoch tänker tillbakapåden stökigaskilsmässan förett antalårsedan ochHectors extremtotrevliga beteende viddagenför derasuppbrott.
Honhadelegat vidpoolen igodan ro framförderas magnifika12-rumsvilla irosategel ochsippatpåett glas kallt vitt vin. Herregud, vilken underbar dagoch vad brahon hade haft det. Inte ettmolnpåhimlenoch med en glittrande pool sombarahadeväntatpåhenne om honskulle ha behövt svalka sig.Idagärdet nogrättdag attbeHectorommer pengar till hushållskassan,hade hontänkt ochförstrött dragiti sitt långarödahår.Det hade ju krävts en heldel föratt få detatt gå ihop med
derasstora husoch alla partyn ochså. Honvar ju känd somenfantastiskfestfixaresåfesternavar mångaoch de måstejufåkosta!Hur skulle detannars sett ut?De ledjuingen bristpåpengar så honhadeintedirekthaft någotdåligtsamvete förvissa kostnaderhär ochdär.
Problemetvar atthennesmakeintealltidvarit den lättasteatt handskasmed.Han hade egentligen blivit en riktig surpuppa medåren
Honhadelojtsträcktssig motbordetför attställaner sitt glas närhon hade hört en bildörrslå igen ochsett
Hector kommasläntrandeutpåterrassen. Sigrid hade kisatmed ögonen ochtittatpåhonom.Han serinteså dum ut ändå medsinablåaögonoch sitt blonda hår somlockarsig lite inacken, hade hontänkt.Syndbara atthan harblivitensådan grinig typ. Honhadepuffat upp sitt håroch lett inbjudandemot honom.
”Men hejälsklingärduredan hemma,hadehon kvittrat.”
Hector hade glottlitesurtpåhenne.
”Har du legat härheladagen?Har inte du etthus att skötaom?”
”Jo, menalla harväl rätt till en litenrastdåoch då eller hur?”Sigridhadelettsittraraste leende menhadeför denskull inte tänktmedge atthon togextremt långa raster.Förresten,hon om någonhadevarit värd återhämtning,det ska gudarnaveta. Bara hontänktepå allt arbete honlagt nerpåderas gemensamma hem blev honnästanlitematt. Honhadeställtsig upp och
gett honomett litetflörtigtögonkastsamtidigt somhon sagt attdehadenågrasmå ekonomiska justeringaratt ta itumed.”Vadskulle detvaraför justeringar?” hade Hector frågatirriterat.
Sigrid hade suckat tungt. ”Nja,nuärdet så härförstår du älskling, attdepengar jagfår till hushållskassaninte räcker till längre.Allthar ju blivit så mycket dyrare medinflation ochalltsådant, du vet”.
Hector hade försttittatoförstående på henne men sedanblåst upp kinderna ochhansansikte hade sakta börjat anta en rödfärg. Innanhan hunnitsäga något hade honsnabbt förklaratden ekonomiska misärsom honunder en längre tidhadejobbatunder.
”Vet du Hector,vad detkostaratt förseendottermed de senastemodekläderna, hållavår 12-rumsvilla uppdateradefter de senastetrenderna ochavlönaen massa tjänstefolk?
Nöjd medsig självoch sinutläggninghadehon tittat på
Hector menhäpet spärratupp ögonen då hanlutat sig över henne ochvästatt nu varhan tröttpåatt hon, Sigridgjordeprecisallt föratt ruineradem!Han slet minsanndygnetruntför attdeskulle ha detdrägligt medanhon bara gick hemma ochi principintegjorde annatänatt planeranästa storaköprunda. Hanhade längestått ut medhennesoansvariga slöserimen nu hade hanfåttnog!Snart fick de gå från husoch hempå grundavhennesansvarslöshet.Han varrejälttrött på både henne, hennesslöseri ochhenneslabilahumör
ochhan tänkte begäraskilsmässasåfortdet bara gick, så vardet bara!
Sigrid kändeett stygnavrädslaoch hade gett Hector en tårfylld blicksom hontycktesaallt. Förengång skullhadeHectorvägratatt trösta henneoch istället vänt henneryggenoch tigandestirrat ut över poolen.
Närhan sedansagt atthan skulle ta medsig deras dotter, Saga hade honkäntatt nu fick detjäklari mig vara nog! Honhaderusat fram ochgettHector, den skitstövelnenrejäl knuffner ipoolen. Sedanhadehon sprungit därifrån ochlåstinsig isovrummet. Han kundeminsann få undrahur honmådde närhan väl kravlatsig upp ur poolen.Himla turatt de hade ettlitet barskåppårummethadehon tänktoch slagitupp ett glas bubbel. Honhadeskålatmed sigsjälv iden magnifikaguldspegeln ochkonstaterat atthon medsitt röda håroch sina grönaögonverkligen varen anslåendeskönheti sina bästaår. Destokonstigaredå attHectorinteuppskattade henne mer. Honsom spred en sådanglans åt både derashem ochumgänge.
Efteratt honmed stor kämpaglöd hade snyftatoch hulkat en stundhadehon gåttframtillsovrumsfönstret.
Honhadeförskräckt spärratupp ögonen närhon sett attdet rådde stor aktivitetpåterrassen,där deras trädgårdsmästareverkade göra konstgjord andningpå Hector.Vad sjuttonhadehänt! Dethadeävenhörts tjutande sireneri bakgrunden!Sigridhadehäftigt dragit efterandan ochrusat nerför trappanoch ut till poolen
därhon knuffatundan trädgårdsmästaren ochslängtsig nerbredvid Hector.
”Hector, älskling!Hur mårdu, leverdu?”hadehon ropatmed storakrokodiltårar isinagröna ögon.Hector hade frustattilloch kräkts upp en massa poolvatten. Hanhadetittatanklagande på Sigrid ochvästatt hon vissteatt hanintekunde simmasåvarförhadehon lämnat honomi poolen? Sigrid hade oförståendetittat på honomoch frågat hurhan kundevarasågrymoch anklaga henne föratt hanhadetrillat ipoolen?Hon hade rest sigupp ochsnyftande rusatini husetför att stärka sigmed någotoch föratt inte helt kollapsainför alla hemska beskyllningar.Hon hade hört genom altandörrenatt ambulanspersonalenprecishadeanlänt ochjustdåsatte på Hector en syrgasmask. De sa att hanhadeklaratsig bratackvareträdgårdsmästarens snabba insats.Hadehan inte dykt upp hade Hector mest sannoliktvarit dödnu. Sigrid höll andannär de hade frågat hurhan hade hamnat ipoolen.Hector hade blundatoch suckat tungt. ”Jag måstehasnubblat på någontingoch ramlat i.”hadehan sagt medtrött stämma.
Ambulanspersonalenhadebörjatpacka ihop sinförstahjälpen-låda ochgjort sigklara föratt åkai väg. ”Okej, nu närvihar kollatavdig så lämnar vi dighär fördu verkar somtur är inte ha fått någrastörremen av händelsen.”
”Tackför attnikom så snabbt,” hade Hektor mumlat lite ynkligt. NärHectorsåsmåningom kommitin, hade
Sigrid suttitoch smuttatpåenliten drymartini.Hon hade tittatanklagande på honomoch medmödaklämt fram ytterligarenågra tårar. Sjuttonockså!Snart har jagingatårar kvaratt klämma fram.Hur mycket ska manegentligenbehövastå ut med, hade hontänkt?
Honhadesneglat på sinman somnonchalerat henne helt ochmed raska steg gåttförbi ochi förbifarten slängt ur sigatt nu varskilsmässansågottsom redan genomförd. Hanskulle se till atthon inte fick vare sig Saga ellerhanssurtförvärvadepengar.Och vardet så atthon börjadetrilskastänktehan anmäla henne för mordförsök.
”Men Hector,” hade honsnyftat,”du kanintemena allvar!Jag älskarjudig!Förresten så harjag rätt till hälftenavvåratillgångar,det vetdu! Jaghar minsann
slitit föratt hålla ihop vårt hemi alla väder.”Här hade honbanne migintetänkt ge vika en tum.
”Har du glömtatt vi harkameror runt hela huset Sigrid?” hade hansagt medett triumferande leende.
Jäklar!Hon måstetömma kamerornahadehon hunnit tänkamen snabbt insett atthon varför sent utenär hon sett filmerna iidioten Hectorshand. ”Dessutomska du ta kontaktmed en psykologsom kanhjälpadig medatt både kontrollera ditt humöroch ditt alkoholdrickande.
Både jagoch Saga harfåttnog av dina vredesutbrott!
Hädanefter kandubaranåoss pertelefon”hade Hector fräst.