Sorteraren del II Tina Robertsson
Tina Robertsson
Sorteraren delII
Skogsånger
Automatiseradteknikvilken användsför att analyseratextoch data idigital form isyfte attgenerera information, enligt15a,15b och15c §§ upphovsrättslagen(text-och datautvinning), är förbjuden.
©2026TinaRobertsson
Omslagsbild:Karin Bryngelfrid
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg 1 114 42 StockholmSverige bod@bod.se
Tryck: Libris PlureosGmbH, Friedensallee273 22763Hamburg Tyskland
ISBN:978-91- 8097-209-3
Ett varm tack till er läsare som tålmodigtväntatpåupplösningenför Stureoch hans Majken.
Kapitel1
Försiktigt rattadeSture husbilen längsden gamla grusvägen. Denhadeåtskilligapotthåloch hanville undvikaatt köra nedi dem. Dels vardet obekvämt dels var detintebra förfordonet. Hanhadenulagtåtskilligamil mellan sigoch hemmet.Styrt husbilen motnorrdrivenav denångestsom hallucinationernaväckt hoshonom. Stannatoch vilatpåplatser somlåg enskiltdåhan inte ville riskeraatt träffapåandra människor. Oron somminnena väckthos honomhadegjort att hanbetett sigsom en man på flykt.Samtidigt drevshan av en önskan att komma närmaredet förflutna hansålänge begravt. Nu hade den initiala chockenlagtsig ochdärmedbörjade hantänka mer konstruktivt.Att köra runt på måfå döginte. Sturebehövde bestämma sigför vilken väghansliv skulle ta.
Längsden skumpiga grusvägenfannhan en sjöoch stannade där. Både Stureoch hundarna behövderörapåsig eftertimmari husbilen.Såhan klädde sigvarmt ochtog fram en ficklampa.Mörkret varkompakt.Ingastjärnorsom lysteupp,molntäckethöllalltljusborta.Med hjälpav ficklampanfannhan en upptrampad stig längssjönsom hanföljdeunder en dryg timmaför att därefter vändaoch följaden tillbaka.Hundarnasprangfritt ochlekte och stojaderunti vegetationen.Under promenaden läthan minnet av systerns fruktansvärdaöde spelas uppomoch om igen.Bildenavhenneslånga ljusahår somlegat somen solfjäder över marken.Den turkosaklänningensom hon varitsåstolt över.Ångestensnördeåtstrupen ochgjorde detsvårt att andas. Hanstannadeoch lutade sigmot ett träd,
Hanlängtadetillbakatilllivet innanFrökenGrå hade förgiftathonom medsin förbannade skagenröra med cocktailen av hallucinogener.Kvinnan somtagit ifrån honomdet livhan hade haft full kontroll över.Och däri denstillanatten omgivenavden mörkaskogeninsåg han att skulle hanfåordning på livetigenfick hansluta att hängaupp sigöverFrökenGrå.Det somhadeskett hade skett ochhan kundeinteförändradet.Det vardagsatt ta tillbaka förarsätet ochdärmedkontrollen. Hanvände sigtill hundarna somstodoch väntadepåhonom.
”Minakäramedresenärer. Detärdagsför migatt återta kontroll.Det härgår inte an.Jag gavmig av hemifrån med en någotvag föratt inte säga obefintligplan. Fullkomligt ostruktureratoch utan att tänkaigenomtingens ordning. Vi harockså Majken att ta hänsyn till.Låset är inställt på 31 dagaroch vi behövervaratillbakainnan dörren öppnas.Så
10 tvingade sigtillatt ta djupaandetag ochpressadesedan ned luften ilungorna. Återta kontrollen.Han påmindes om sin första Sassanär hankände en hundnosputtatillhanshand. Hans bästavän.Jahansendavän somockså hade räddat hans liv. Hunden hans pappa så skoningslöst slagit ihjäl. Stureförsökteförståvarförhan inte hade kunnat minnas detta. Hurvar detmöjligt att hanglömt bort dessa händelser? Ellerhadehan verkligenglömt?I alla år vardet någotsom skavthos honom. Sompockatpå uppmärksamhet. Hanhadeupplevt detsom att detkliadei honomoch närdet blev förmyckethadehan hanterat det medatt ge sigini ett projekt. Gärnaenkomplicerad sorteringdåden djupakoncentrationen fickoronatt avta.
vi harbegränsad tidpåoss.Nugår vi till detrullande hemmet ochvärmeross.Äterkvällsmat ochsover.
Imorgonärenannan dagsom någonsjöng så klokti schlagerfestivalen en gång itiden.”
Hundarna lyssnade uppmärksamtpåhusse.Tonen var bestämdoch kroppsspråketkände de igen.Han hade varit svår att tyda sedandelämnathuset.Dehademärkt av att hanintevar sitt vanligajag vilket gjortdem extra uppmärksam på honom. Nu tyckteshan ha återgått till ett mernormalt tillstånd. Sassao Terrytravade nöjdaframför honommot husbilen ochsåg fram motvarsinskålmed mat.
Kapitel2
Chrishämtade ut sitt bagage ochskyndadetilldeskenför biluthyrning.Det gick relativt fort ochsnart varhan på väg till parkeringenför att leta uppden bilhan hade bokat. Han vartrött efterflygresan, dethadevarit svårtatt kopplaav.
Tankarna hade snurratoch hanhadeprövatoräkneliga variationerpåhur hanskulle läggaupp dethan misstänkte förAnna.Han rattadeutfrånflygplatsenoch följde motorvägen västerut.Landskapetvar dystert. Grått meden aningavdimma.Trädenhadetappatsinalöv ochdeplöjda åkrarnabestodavolika nyanseravbrunt.Sverige. Hemlandetsom hanväntryggenåtför så mångaårsedan. Ett land somkunde vara vackertsom en gnistrande diamant menockså så fruktansvärt grått ochtrist.Han nynnadepå dengamla hitsångenomhur detstora vemodetrullade in. Detmåste varitensådan härdag texten skrevs filosoferade han.
Chriskörde på inågra timmar medanhan funderade över hurhan skulle informeraAnnaomatt hanvar hemma.
Ellerskulle hanheltenkeltåka ochkonfrontera pappa direkt?Hemma iUSA hade beslutet att åkahem ochtareda på sanningenframstått sombetydligt enklare. Nu kändes detintelikalätt.Hur börjademan.Med Anna skulle han låta mamma tala själv. Brevet hade hanmed sig. För säkerhetsskull fotatavdet ifalldet skulle förkomma.Men pappa?Hur skulle hangöramed honom. Ge honombrevet? Säga att hani alla år anat vadpappansysslat med. Menhur skulle dettas emot?Kunde hanens lita på sinfar?I ärlighetensnamnsåkände hanintesin pappapåriktigt.
Närhan sent på eftermiddagengledini denstadAnna boddei hade hanbeslutatsig föratt ta in på hotell föratt hinnalanda innanhan träffadefamiljen. Hanloggade in på en bokningsappför att se vadstadenhadeatt erbjudai form av lediga rum. Hittadeett trevligt hotell centralt ochbokade det. Hansåg fram motatt ätamiddagoch sedankrypa ned iennybäddadsäng. Efteratt ha ätit ihotellets matsal och pratat medKatesom hade lovatatt kramaomflickornafrån honomladehan sigpåsängenoch stirrade itaket.Han var oerhörttrött mensamtidigt så speedad. Blundade och kändehur ögonen sved bakomlocken.
Hanlåg så en stundinnan hansamlatsig föratt göra sig iordning förnatten.Rummetvar bokatför tvånätter så att hanintebehövde stressapåmorgonen. Detvar viktigtatt hanvar lugn ochsamladnär hannuskulle konfronterabåde pappa ochAnna. Hanslogpåtv:nsom fickgåi bakgrunden somsällskap. Bäddadener sigoch lyssnade på ett stillsamt programomhur manrenoveradeengammalhälsingegård ochsamtidigt togredapåalltomhusetshistoria. Hangled in isömnentillljudetavenlugnröstsom pratadeomen artonhundratalstapet. Närhan mångatimmarsenare vaknadehadetv:nstängtavsig ochdet vartystrunthonom.
Tacksamt noterade hanatt hansovit siggenom natten.
Sömnen behövdes så väldådagen somlåg framförhonom skulle kostapå. Innanhan gick nedtillfrukosten scrollade hanigenomfamiljens chatt föratt se vadtjejernalagtupp.
Närhan sedermeralämnade hotellet varhan nyduschad ochhadesmakavkaffei munnen.Frukosten som serverades hade varitomfångsrikmen hanhadeintehaftro
13
Iungdomenhadehan ofta varithär ochfestatdådet fanns fleroch roligare uteställen än ideras mindre hemstad. Nya byggnader hade kommit uppoch andrarivitsmen största delenavstadskärnan varden samma.Han slogsavhur snabbt hantrots alla år bortakände sighemma imiljön.
Anna boddei ett av de flottarevillaområdena söderom staden.Han hade underfrukosten tagitbeslutetatt besöka henneförst,pappa fickvänta.Att möta pappa skulle kräva mycket av honomoch Chrisbehövde mertid föratt klara av det. Hanskulle ringasystern nu på morgonen och berättaatt hanvar hemma. Samtalet blev någotabsurttill en början.Anna hade svarat förvånat ochundratvad han gjorde uppe viddenna tidpådygnet.Han hade förklaratatt hanvar hemmai Sverigeoch befann sigi en bilpåen parkeringi staden därhon bodde. Honhadeförst undrat varför hanvar på en parkeringinnan honfannsig och undrat vadhan gjorde iSverige.Sedan hade honsvamlat på om att honvar på jobbet ochbarneni skolan ochhan kunde välsagttilltidigareoch visste pappa att hanvar iSverige. Hanavbröthenne mitt ienmening.
”Annakan vi sessenare? Fattar att du harett jobb att skötamen jagvillträffadig ensam. Detvar så längesedan vi sågs.Nuärjag här. Kanduintebaratadet?Nej pappa haringen aningomatt jagärhär.”
”Chris detärklart vi skases.Herregudvad är detjag yrar om.Klart jagtar ledigt från jobbetomduärhär.Jag har ett möte somjag är på vägtillnumen efterdet kanjag rensa kalendern. Vill du träffas hemma? Husetärtomttillrunt15
14 att njutaavden inågon större mängd. Utepågatan konstaterade hanatt staden varsig likoch ändå olik.
Chrisfick kodenoch lade in Annasadressi bilens gps.
Husethadehan sett på åtskilliga fotonmen aldrig varitdär. Hanhadeengod uppfattning om vardet lågmen hurman kördedit varenannan sak. Startade bilenoch följde instruktionernafrånden kvinnligagps-röstensom gav honomdirektivomatt svänga vänsteroch svänga höger.
Efterknappt tjugominuter rullade haninpå garageuppfartensom nu vartom.Han betraktade det modernahuset somsåg ut somenlåda. Dethadegigantiska fönsterpartier somvetteutöverdalen därstadenlåg.Alla husruntomhadesamma modernastuk. De låg förhållandevis tätt menändågenomtänktsåatt tomterna skärmadesavoch varinsynsskyddadeavantingen höjdskillnad ellerträd.
Anna hade gjortkarriär precis somhon strävatefter sedandevar barn vilket nu hade betalatsig iett boende på stadensgräddhylla. Honhadealltidvarit en klassiskt duktig flickasom gjorde allt föratt bevisa sig. Ellersnarare bevisa förpappa.Aldrigsvika honom, aldrig göra honom besviken.Chris visste att Anna aldrig förstått varför han inte stod ut medderas far. Hanvar inte enssäker på om han skulle kunnanåframtillhenne medmammasbrev. Det hade verkat så enkelt närhan hade bestämtsig.Baraåka hem, visa systernbrevet, berättaomdet hansett som tonåring ochden statistikhan efteråtsammanställt. Anna skulle utan en enda motfråga accepteraalltihopoch de skulle gemensamtåka till pappa ochkonfrontera honom
15 tiden. Jagärhemma om ca en ochenhalvtimma.Dukan välåka ditVihar elektroniskt låsdukan få en kodsådu kommer in.”
16 ochhan skulle berättaallt. Lätt somenplätt.Chris kände hurhan sjönkihopmedan hanfunderade på hurnaivhan antagligen var. En suck undslapp honomoch hankände en oerhördlängtan eftersin familj.HadeKatevarit härhade honkunnatmuntraupp honom. Ellerhadehon?Hon visste ju ingetomheladen störda historienomhansgalna pappa. Om hannuvar galen. Chriskände tvivletväxa. Tänk om hanhadefel.Dåskulle handra in Anna idettahelti onödan. Hanknappadesig in ihuset medhjälp av kodenoch slog signer ivardagsrummet.Soffan varbekvämoch han njöt av utsikten genomdeenormafönsterna.Dagsljuset kämpadeför att tränga igenom de tungamolnenmen trots dengråaluftenvar utsikten hänförande.Det varnågot med känslanavatt betrakta världenfrånovan, detgav en behaglig distanstillvardagenutanför.Han gick ut iköket ochförsågsig medenkoppkaffefrånden tjusigamaskinen somstodpåbänkskivani svartsten. Systerns hemvar nytt, blankt ochtjusigt medmycketgolvyta ochljus. Detvar tydligtatt Anna inte hade barndomshemmet somförebild vaddet gällde inredningsstil.Här fannsinget sompåminde om densekelskiftesvilla de växt uppi.Han hade alltid sett hennesom en person somuppskattadesnickarglädje och fönstermed spröjs.Det varuppenbart fel.
Chrissläpptetankarnapåhuset ochfunderade vidare på hurhan skulle läggaupp samtalet medAnna. Mendet fanns ingenenkel väg. Detvar bara att ta detraktupp och nernär de kommit förbideförstafrasernaomhur familjerna måddeoch uppdaterat varandra om vadsom pågick ideras liv. Hansatt idjupa funderingaröverhur han skulle läggaupp samtalet medsystern närhan hördehur
Sorteraren del II
Vadhänder med en familj som befinnersig ien händelsekedja ingen kunde förutspå. När man lämnas att hanterafamiljehemligheter som kanskehade mått bäst av att förbli kvar idet
dolda.
Det blir en utmaning för Stures vuxna barn att hanterasin fars lögner.När de anar vidden av
hans dubbelliv finns inga självklarasvar.
Vadärbäst för familjen? Ska man dölja sanningen? Och var finns deras far? Frågorna är många. Insikten att den grund familjen vilat på snarare är ett gungflyänstabilitet blir ett
obehagligt uppvaknande.
Denna bok är en direkt uppföljning av
Sorteraren ochska ej läsas som fristående