RUMMETDÄR INGEN VÅGADEVISTAS
STEN VELANDER
DÄRINGEN VÅGADE
VISTAS
©StenVelander2026
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8097-062-4
FÖRORD
En skön känsla av både värmeoch glädje harformatdenna roman. Denbyggerpåerfarenheterfrånlivetshumoristiskasidamed drömmar, upplevelseroch fantasier. Detäringenfaktabaseradroman även om detkan finnas läsare somkan relatera tillbeskrivningar ochmänniskor iboken.Ett storttacktillmin älskadeUlrikaför ditt tålamodoch stöd.
Detviktigasteilivet förutomkärlekenärglädjen ochjag hoppas kunnagedig somvaltatt läsa denna bokmånga goda skratt.
Författaren
Sten Velander
KAPITEL 1
En plötslig knall fårrädslan attvibrera iden nyss slumrandesjälen. På en sekund växlar sinnet till panik. En knalltill, ochkroppen kastar sigreflexmässigt nerfrånsoffan.Frånden mjukamattan ålar sigHenry fram över parkettgolvet motdestora fönstren med neddragnapersienner. Detärdimmigt ute, ochhan kanintesevad somhänder på tomten därtvå skottavfyratsität följd. Medskydd av persiennernas lameller vrider hanframen litenöppning,bara tillräckligtför attseenbegränsad ytaavgräsmattanutanför.Tankarnasnurrar.Vad är detsom sker?Vem skjuteroch varför?
En mansynsidimmanmed ettgevär på axeln. Hangår långsamt bort från tomten ochförsvinnerspårlöst. Henrykollarpåklockan. 06:15. Första natten idet nyahuset,och detkänns inte välkomnande. Villakvarteret ibyn verkadestillaoch rofylltnär hananlände kvällen innan. Hansläpade sigtillbakatillsoffan därhan tillbringat natten ibrist på sänglakanoch andraförnödenheter.Huset hade hyrtsfullt möblerat,men detfanns fortfarandelitesmåsakerkvar atthandla.
Efter någratimmarpåsoffan togHenry modtillsig ochlämnade husetför attgåner till denlilla ICA-butikenbaranågra hundra meterbort. Detvar valår, ochnär hanpasserade ettborddär en mandeladeutvalsedlar,blevhan påmind om hurviktigt detvar att röstapårättparti.Det varsvårt atttasig förbi, ochenlångköhade bildatsdär kunderna kämpadeför attkomma in eller ut.
NärHenry trängdesig förbikom haninibutiken ochmötte en vänligtutseendeman somhjälpte en äldredam attplockavaror i
en korg.“Välkommen!”sahan närhan fick synpåHenry.“Är det du somhyr husetavGustav?”
“Ja, sedanigår,”svarade Henry. “Kännerdu alla ibyn?”
“Omjag gör! Sölvevar namnet,” sa hanoch log. “Henry här, hardunågra minuteröver?”“Visst,kom med,”saSölve ochledde Henrytill varuintagetvid butikens kortsida.
“Det varenman somvandrade omkringpåtomtentidigtimorse ochskötmed ettgevär.”
“Dåhar du redanträffat på en Ebenholts,”saSölve medett leende.
“Envad då?” frågadeHenry.
“Det är Eliot,”saSölve.“Hanärkommunjägareoch görlitesom hanvill.Ett riktigtoriginalhär ibyn.”
“Ärhan detendaoriginalet?”
“Nej,de flesta häräroriginal. Det finnsegentligen bara tvåsläkter ibyn:Ebenholts ochHärlighausen.Dehar korsbefruktat sigtillden mildagradatt detblivitsvårt attfåutdem till normalaskoloroch arbeten. De harfunktionshinder,och deras hjärnorräckerliksom inte riktigttill.”
“Har du besökt slottet?”frågadeSölve.
“Nej inte än menjag hade tänkttacykelnoch åkauttillslottet senare idag.”
“Det händer märkligasaker där, så jagvillvarna dig föratt gå in inågon byggnadnär du välärdär.Hålldig på slottsområdets utsida så skadunog klaradig.”
“Vad vetduomslottet?”
Sölvekalladepåenkvinnafrånlagretoch badhenne ta hand om kassan.“Kommed här,”sahan ochledde Henrygenom en dörr till lagret ochett litet fikarum. “Slå dig nersåska jagberätta.”
Henrysatte sig, ochSölvesåg lite oroligtpåhonom medanhan sa: “Slottet försöker vi häri bynundvika attprata om,men jagska göra ettundantagför dig.Som du vettillhörde SkåneDanmark fram till år 1658. Slottet, somärfrån1100-talet,ägdes av flerafamiljerfram till1656. Detintogs av svenskarna,och detvar massor av stridigheterävenefter freden iRoskilde.Det finnsfortfarande skotthål i portarna ochväggarnaintillslottsområdet.”
År 1665 köptes slottetavendansk mansom varräntmästare åt den danska kungen. Hanförde dubbelspel,förhandlade ochgav information till både den svenskaoch danska armén.
Situationenblevtillslut ohållbar,och ägaren anförtrodde sig tillsvenskarna. Hanblevadlad mednamnetHärlighausen av den svenskakungenoch slottetägdes av släkteni merän300 år.
“Låter intressant,” sa Henry, “men varför vill ni inte prataom slottet?”
“Det händer hemska sakerbådehär ibyn ochpåslottet.Det är liksom sammanlänkat på någotkonstigtsätt.”
Sölvereste sigför attgåuti butiken,där mannen medvalsedlar blockerade ingången.“Detärintelämpligtatt du sitter häroch hindrarminakunder,” sa Sölvevänligtoch badhonom lämnabutiken.
Mannen restesig,greppadeSölves skjortkrageoch stirrade ilsket i ögonen.“Jagska se tillatt du fårångra detta,”sahan ochknuffade Sölveini väggen innanhan packadeihopsittbordoch sina valsedlar. Henryhandladevad hanbehövde ochgickhem föratt packaupp sina varor. Hanslog signer isoffan därhan tillbringatsin första natt ibyn.Tankarnasnurradekring tidendåhan ägde djurkrematoriet somlåg någratiotals milbort. Hankunde knappt förstå hurallt hade gått till.
Henrytänktepåsin vän Stefan somhademed sigstuletguldfrån deras gemensamma jaktresa.Det varnäraatt hanmistsittliv när urinvånarensom hämtat guldet hade valt attlåtahansliv fortsätta. Värrevar detför Stefan,som fortfarandevar försvunnen.
Även andra människor på krematoriethadeförsvunnitspårlöst, och Henryfunderadepåomhan skulle släppa alltoch bara gå vidare i livet, precis somhan tänktgöranär hanlämnade kremeringscentret. Detendahan hade kvar från dentiden varett avtalmed en mäklarfirmasom skulle skötaförsäljningen av krematoriet.
Henryhadesvårt attsläppatankarnafråntiden på krematorieteftersom människorsom arbetatför honomvar försvunna.Inget hade
uppmärksammats av varken poliseneller media. Hantänkteatt det varbästatt glömma allt från detförra livet, även om detkändessvårt.
Nyautmaningarhadevuxitfram,och detvar denna platshan ville utforska.Efter en stundgickhan ut igaraget därcykelnstod. Den lillaRenault-lastbilen hananläntmed fick ståkvarpåuppfarten.
Hanjusterade sadeln ochtrampadeivägmot slottet, somlåg cirka 4kmbort.
Henrycyklade underenjärnvägsbro ochkom till en rondelldär en stor sjöuppenbarade sig. Efter en vänstersväng följde hancykelbananytterligare500 meter, därhan svängdehöger.Efter en halv kilometersåg hanett vitt torn medrötttak.Han parkeradecykeln vidcykelstället framförborgtornet.
Ettstort vitkalkattornmed synligastenarsom trängt igenom putsenstodmajestätisktoch markeradeslottsområdet.Ingångentill borgtornet varett valv medtjocka, svartmåladeekportarsom stod öppna.Henry gick saktagenom valvet ochsåg märken efter kulori portarna ochväggarna. Fönsterluckornavar stängda.
Henryfortsatte längsen grusad gång motslottet,passerade en bro över en tidigarevallgrav,och komtill en smal gång meddörrarpå båda sidor. Närhan nåddeinnergården,såg hanett stortvitkalkat slottsom varsammanbyggt ienU-form. Trädörrarnapåbyggnaden tillhöger stod öppna,och en olustkänslakröpinnanförskinnet.
Hantittade tillvänster på detkortklippta gräset ochsåg en nertrampadhäxring, somomnågon logerat hästarpåplatsen.