BLOD BLOD KRÄVER
BLOD BLOD KRÄVER
av Daniel Thollin
Innehåll
1. Detta är Gravik
Agnes sitter bakom ratten på sin epa. Hennes pappa envisas med att den ska kallas A-traktor. Hon fattar inte varför det är så noga. Och A-traktor låter töntigt.
Agnes epa är en vinröd Volvo 945. På bakrutan har hon satt en dekal med texten: Det går inte fort, men jag ligger i alla fall före dig. Hennes morfar gav dekalen till henne när hon tog sitt mopedkort.
Hon fick epan som sommarlovspresent av sina föräldrar och hon är fortfarande ovan vid att köra i mörker. Höstterminen startade för knappt två veckor sedan och Agnes njuter av att kunna ta sin epa till skolan, istället för att stå och vänta på bussen.
Bredvid henne i epan sitter Amir. Framför
henne kör Sebbe på sin moppe. De går alla tre i samma klass inne i Uppsala. Gravik har inget eget gymnasium.
Med vänster hand slår hon på blinkern och svänger in på parkeringsplatsen framför Köpsmart, Graviks enda affär.
Det är detta som är Gravik. Köpsmart, en matvagn med thaimat och parkeringsplatsen där eporna samlas på kvällarna. Och den nerlagda gruvan som en gång i tiden försörjde hela samhället.
Agnes tänker dra från Gravik så fort hon får chansen.
Sebbe kliver av sin moppe och öppnar förardörren till Agnes epa.
– Ska ni ha något? frågar han.
– Tar du en Nocco till mig? frågar Agnes.
– Persika som vanligt, eller? Är det inte dags att
du provar en Nocco som inte smakar skit? flinar Sebbe.
Amir ler åt Sebbes fråga. Det är varianter på den frågan varje gång de ska köpa energidryck.
– Jag kan inte hjälpa att du har kass smak, säger Agnes. Persika är den enda goda.
– Jobbar din syrra? frågar Amir.
– Mm, svarar Sebbe.
– Köper du en dosa Zyn till mig, så swishar jag, säger Amir.
Sebbe gör en tumme upp och lämnar bilen.
Amir tar upp sin mobil och kopplar in den till epans stereo. Agnes tittar ut genom fönstret på en mamma som försöker få sitt skrikande barn att sätta sig i barnstolen. Längre bort på parkeringen ser hon Elias. Det äckliga aset som –
BRRZZZCK!
Stereon sprakar så högt att Agnes hoppar till.
”… det är snart för sent. Vi måste göra det här nu …” Rösten som kommer från högtalarna låter rädd. Ljudet är burkigt och sprakigt.
”Ingen förstod vad som hände i gruvan. Vi hade följt malmen, men plötsligt rasade en vägg i stoll-gången och nu …”
– Vad var det där för något? frågar Agnes när radion tystnar.
Rösten från högtalarna hade fått Agnes att rysa av obehag. Den lät som om den kom från en annan tid.
– Jag vet inte, svarar Amir. Jag försökte spela SGB, men då dök den där rösten upp istället. Du
verkar ha en riktigt kass radio i din epa.
Amir vill alltid spela Soppgirobygget, hans favoritband.
Efter att de hade sett dem på Furuviksparken
i somras hade han blivit som besatt.
– Skumt med rösten, håller Agnes med och
sneglar mot Amir som skrollar sin playlist.
Hon vet att Amir egentligen är avundsjuk på
epan, så hon försöker att inte bry sig om hans gnäll om radion. Hon tittar ut genom fönstret igen medan hon väntar på att Sebbe ska komma
tillbaka. Som en mörk pelare sticker gruvans gamla torn upp över trädtopparna. ”Lave”
kommer Agnes ihåg att hennes morfar kallar det. Gruvlave, inte torn.
2. Fest på fredag
Sebbe räcker över den kalla burken med Nocco
till Agnes. Han krånglar sig in bredvid Amir och stänger bildörren. De sitter kvar på parkeringsplatsen med nerrullade rutor.
– Min Zyn då? frågar Amir och sträcker fram handen.
– Det var kö, så syrran lät mig inte köpa, svarar Sebbe.
Han tar fram en godispåse ur jackfickan.
– Men jag köpte lite Dumle om du vill smaka.
Amir suckar och byter till en annan låt. Eddie
Meduza ersätts med Soppgirobygget.
– Neeeeeeej, säger Sebbe och håller för öronen.
Jag orkar inte med mer SGB. Kom igen, Amir.
Kan du inte sätta på Gozzi istället?
– Vad tror ni om festen på fredag? frågar Amir
och ignorerar Sebbes klagan på SGB.
– Det är väl samma som alltid, svarar Agnes
och undviker att se Amir i ögonen.
Efter det som hände med Elias på skoldiskot
förra året så har Agnes svårt för fester. Hon önskar att Amir och Sebbe hellre skulle göra något annat än att dra dit.
– Du menar hångel, fylla och spyor? frågar
Sebbe med ett leende. För om det är det du menar,
så är det precis det som jag hoppas på. Syrran har fixat en flaska rödvin åt oss.
– Jag gillar inte rödvin, säger Amir. Men det är det väl ingen som bryr sig om.
– Helt sant, säger Sebbe och flinar.
– Sebbe, kan du flytta dig så att jag kan kliva
ut ur den här skrothögen? säger Amir. Min buss går snart.
EPA-SKRÄCK
Vissa saker borde stanna under jord. Så sa morfar till Agnes. Han är den enda som överlevde olyckan i Graviks gruva.
Samma gruva som man nu beslutat ska öppna igen. Ett beslut som fått alla i samhället att bråka.
Agnes vill bara köra runt i sin epa och ha kul med sina vänner. Men det verkar helt omöjligt när allt mer obehagliga saker börjar ske i Gravik.
Blod kräver blod är den första delen i epaskräck-serien Gruvan. Om den lilla ortens vardag, föräldrar som bråkar och kärlek vid lägerelden – kryddat med skräck.
