Kapitel 1
”Jag är så stolt över dig, Bejjan!”
Majken klappar den guldbruna pälsen och fingrar på de tre rosetterna som sitter i grimman.
”Ja, det ska du verkligen vara”, säger Siri, och blänger samtidigt på mulen som sticker upp bakom dörren i djurtransporten. ”Du däremot, kära Kajsa, är väldigt nära Blocket …”
Majken skrattar. Siri skulle aldrig sälja Kajsa, inte ens om hon fick en miljon.
”Lyssna inte på henne, Kajsa”, säger Majken med teatralisk röst. ”Hon älskar dig mest i hela världen, fastän du är en envis åsna.”
”Kalla inte min ko för åsna. Hon blir förolämpad!”
”Fast åsna är faktiskt inte lika illa som att bli kallad häst”, skrattar Majken.
Siri fnissar med handen för munnen.
Beyonce fnyser och vispar med svansen. Majken håller hårt i grimman, för efter en sådan här lång helg borta på tävling finns det bara energi kvar till bus och
rackartyg. Men oj vilken helg de haft, Majken kan knappt fatta att hennes ko vann hela tre titlar på DM i showmanship!
Det skramlar till i ladugårdsdörren och ut kommer Majkens mamma Hakan.
”Hallå! Nu är det dags att ta kväller. Siri, din pappa kommer och hämtar Kajsa alldeles strax, men du kan ta cykeln hem redan nu. Och du, Majken, kan släppa in Bejjan till de andra djuren. Sen undrar jag om du kan ge kalvarna kvällsmat?”
Det låter som en fråga, men i själva verket är det en order. Det är nämligen lite så med Hanna-Karin, aka Hakan, som inte bara är mamma utan också gårdens chef. Hennes ord är lag.
”Det är väl en sabla tur att det är jag som är chef över det här bygget. Det skulle varken bli mjölk i tanken eller mat på bordet, om inte jag talade om hur saker och ting ska skötas”, säger hon varje gång någon klagar.
Hon har säkert rätt. Sjöviks gård är nämligen känt för att vara i perfekt skick. Ordning och reda är Hakans paradgren. Och inne hos korna i ladugården ska det vara femstjärnig standard. Den som slarvar eller fuskar med någon syssla får alltid en rejäl uppläxning. Även morfar, som varit gårdens chef innan, ser till att lyda Hakan.
Eftersom just kvällsmaten till kalvarna är Majkens favoritsyssla känns ordern mer som en present än ett jobb.
”Ses i skolan!” säger Siri och går med långsamma myrsteg bort mot cykeln vid den röda ladugårdsväggen.
”Glöm inte att det är en väldigt speciell dag imorgon!” tillägger hon med ett leende.
”Just det, imorgon är det ju köttfärssås och pasta till lunch, det hade jag nästan glömt”, svarar Majken och blinkar med ena ögat.
”Kul Majken. Verkligen skitkul”, säger Siri och slänger ena benet över cykeln.
Imorgon är det Siris födelsedag. Hon fyller tolv och Majken ska slå in hennes present så fort hon kommer in.
Majken vinkar hejdå till Siri och tittar efter henne när hon cyklar över gårdsplanen. Lyllo mig som har världens bästa vän, tänker hon.
När hon släppt in Bejjan till de andra kvigorna går hon vidare till mjölkrummet. Hakan har förvärmt mjölken så att den är alldeles lagom varm. Redan på långt håll ser kalvarna att det är mat på gång. De som ligger och vilar hoppar upp och börjar dansa runt. Några andra har redan ställt sig där maten brukar serveras, och råmar nu högt.
När mjölken är upphälld går Majken in i boxen för att hjälpa den minsta kalven som fortfarande har lite svårt att förstå hur hon ska äta. Med mjuk hand puttar hon den lilla svartvita kalven till spannen och för in den spenformade nappen i hennes mun. Genast börjar hon suga så att mjölken skummar kring munnen.
Majken älskar verkligen att vara hos kalvarna. Varje gång hon kommer hit för att sköta om dem, och se till att alla har det bra, blir hon varm inombords. Det var här inne hon förstod att Beyonce, dagens stjärna, var något alldeles speciellt. Inte bara för att hon såg annorlunda ut än de andra kalvarna. Beyonces mamma var nämligen en jerseyko, så till skillnad mot de svartvita holsteinkorna var hon ljusbrun med sneda mandelformade ögon. Kalven såg precis ut som sin mamma. Hon var söt som socker, men med tydliga divadrag. Det var därför Majken döpte henne till Beyonce, och började ta med henne på utställningar och tävlingar.
Nu har Bejjan hunnit bli ett och ett halvt år och ska snart bli ko, och då är det slut på tävlandet. Därför känns det extra roligt att vinna idag. En liten svart kalv med ett vitt hjärta mitt i pannan kommer fram och buffar Majken i knävecket. Hon vänder sig om och skrattar. ”Kan du läsa tankar?” frågar hon. ”Och vill tala om att det är du som ska bli min nästa utställningskalv?” Hon kliar kalven på hjärtat och tänker att just nu finns det ändå ingen som kan mäta sig med Bejjan. Hur söt man än är.
Kapitel 2
”Malte skynda dig! Skolbussen är snart här, och den kommer inte vänta på dig.”
Majken står i hallen med ett stort paket i famnen. Hon är mycket nöjd. Paketet, fint inslaget i komönstrat papper, är fyllt med grejer som behövs när man ställer ut kalvar. Det är glitterspray, en ny ryktborste och en lurvig grimma i Siris favoritfärg, ljusblå. Majken vet att
Siri länge velat ha en exakt sådan.
Äntligen kommer Malte springande nerför trappan. Han stoppar fötterna i sina skor och väntar på att Majken ska knyta dem.
”Lägg av, du vill bara att jag ska göra det åt dig för att du är lat!” fräser Majken och pekar på lillebrorsans färgglada skosnören.
”Jag kan inte, jag är för liten!” klagar Malte och slår ut med armarna.
”Du är sju år, och du kan köra lilla traktorn”, säger Majken bestämt och trycker ner dörrhandtaget.
Majken lever sitt drömliv på gården Sjövik. Där bor hon med sin bullriga familj och alla djur: hundarna, katterna och stjärnan Beyonce, som är en av gårdens 300 kossor. Varje dag händer det något som gör livet till ett äventyr.
Bästisen Siri, som också älskar kor, bor på gården bredvid. De gör allt tillsammans.
Men i skolan är livet inte lika enkelt. I klassen fi nns nästan bara hästtjejer och de tycker att Majken och Siri är töntiga. När Siri en dag sviker Majken förändras allt. Plötsligt är hon klassens enda kofl icka.
Ett klipp på YouTube ger Majken en idé. Kanske kan hon vinna tillbaka Siri, trots allt! Vem har sagt att man inte kan rida på kossor?