Gunilla Vigert
Mani Honarvar
Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2023 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Text: Gunilla Vigert | © Illustrationer: Mani Honarvar
Sättning: Mattias Norén
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2023
ISBN: 978-91-8092-110-7
Gunilla Vigert Mani Honarvar
Malte tar ett skutt ner från skolbussen och smiter in genom hålet i häcken till kyrkogården. Det finns ett perfekt klätterträd precis intill kyrktornet, en enorm gammal knotig ek som är lätt att ta sig upp i. Det är ingen annan som leker på kyrkogården så Malte ser trädet som sitt.
Malte kastar av sig ryggsäcken och klättrar sin vanliga väg upp för grenarna. Han måste stå på tå för att få armarna runt den nedersta grenen, men när han väl lyckats ta sig upp på den är det lätt att klättra vidare. Snart är han så högt uppe att han kan se hela byn.
Härifrån kan han titta in i både sitt rum och vardagsrummet för Malte och hans pappa bor granne med kyrkogården. Nu lyser det i vardagsrummet och han kan se att pappa sågar. Han bygger säkert något till sin modelljärnväg. Sedan pappa blev arbetslös har vardagsrummet förändrats till
ett landskap med skogar, fjäll och slätter där tågen kör runt varv efter varv. Pappa säger att det är för
Maltes skull han bygger, men det är inte riktigt sant. Det är pappa som älskar tåg. Malte tycker bättre om djur.
Han klättar lite högre för att se ända till Herrman Wrångs travbana. Här uppifrån ser hästarna med sina sulkys lika små ut som pappas tåg. Herrman
Wrång tycker nog också om djur, fast Malte vet inte säkert för det är sällan han ser honom ute hos hästarna. Det är andra som sköter om dem och som tränar dem på travbanan. Maltes pappa säger att Herrman Wrång är en vrång och självgod typ som är mer intresserad av vinstpengar än av hästar.
Malte tycker om att titta på när hästarna travar. Han hoppas att de tycker att det är roligt att springa runt så där varv efter varv.
Malte tittar upp mot ekens krona. Han har bara kommit halvvägs. Om han lyckas ta sig ett par grenar högre upp kan han nog titta in till fladdermössen i kyrktornet. Malte är kortare än de flesta nioåringar han känner, trots att han har en pappa som är två meter lång. Det är orättvist. Han står på tå och får tag om grenen ovanför. Sedan försöker han dra sig upp, men det gör ont i fingrarna.
En kort stund hänger han i en arm. Kroppen gungar fram och tillbaka ett par gånger innan han tappar greppet. I några sekunder tror han att han ska störta mot marken, men han kraschlandar på grenen nedanför.
Han landar på magen med ett ben på vardera sida om grenen. Han klamrar sig fast med både armar och ben. Hjärtat slår snabbt och rädslan kryper i nacken. Det är flera meter ner till marken. Han kunde lika gärna slagit ihjäl sig.
Då får han syn på någonting som rör sig i gruset där nere. Något litet brunt med päls. Malte tycker det ser ut som en halvdöd
mus. Den lilla stackaren kanske behöver hjälp. Malte klättrar snabbt ner för att kolla.
Han sätter sig på huk och vänder på det lilla djuret med en pinne. Två små pepparkorn till ögon tittar upp på honom och när den lilla varelsen piper sticker vassa tänder fram i den pyttelilla munnen. Det här är ingen vanlig mus, det är en fladdermusunge. Den måste ha ramlat ner från kyrktornet. Malte vet att det bor fladdermöss där uppe. Från sitt fönster brukar han se dem flyga ut och jaga när det är mörkt. Men det är första gången han ser en fladdermus när det är ljust ute och på så här nära håll. Han har alltid trott att de är lite läskiga, men den här är ju jättesöt.
Malte öppnar ryggsäcken och tar fram en plastlåda med äppelbitar som pappa skickat med honom i morse. Han häller ut äppelbitarna i gruset och lägger lite gräs i botten på lådan. I fickan har han en pappersnäsduk. Den är inte riktigt ren, men den får duga.
Försiktigt lyfter han upp fladdermusungen med näsduken och lägger den på gräsmadrassen. Den lilla fladdermusen gömmer kroppen i sina vingar och försöker bita Malte med sina vassa tänder.
Den är nog rädd och behöver säkert både mat och vatten. Men vad äter en fladdermus och hur får man den att dricka? Malte måste fråga Google.
Han lutar ryggen mot eken och tar upp sin mobil. Vad äter en fladdermus? skriver han och svaret kommer blixtsnabbt: Fladdermöss äter myggor och andra insekter. En fladdermus äter 1000 mygg per timme.
1000 mygg per timme. Hur ska Malte klara av att få tag i så många mygg? Han måste ta reda på mer. Han skriver: Vad gör man när man hittar en fladdermusunge?
Google svarar: Om ungen verkar utmattad är det bra att erbjuda den vatten via en pipett för att öka förutsättningarna för den.
Malte kliar sig i huvudet. Vad betyder det där?
Hur ska han klara av att ta hand om ungen när han inte ens förstår vad det står att han ska göra.
Det knastrar i gruset och en stor svart sko sparkar i väg lådan så att fladdermusungen ramlar ur.
Malte kastar sig fram och lyfter upp ungen innan
Herrman Wrång sparkar en andra gång.
”Du ska inte röra de där äckliga kräken. Du vet inte vad de sprider för sjukdomar.”
Malte trycker fladdermusungen mot bröstet för att skydda den.
”Den är inte alls äcklig.”
Det är du som är äcklig, tänker Malte och tittar upp på Herrman Wrång. Han har långa ben och armar som en spindel och näsan är spetsig som en fågelnäbb.
”Hör du inte vad jag säger. Du ska inte röra den.”
Herrman Wrång pekar mot fladdermusungen med sin käpp. Malte tycker det
är otäckt när gubben viftar med käppen framför honom och vänder sig bort för att skydda ungen.
Algot, kyrkvaktmästaren är på väg mot dem med raska steg. Algot är nästan alltid på kyrkogården. Han krattar gångarna och gräver gravar. Malte
brukar vinka till honom från sitt träd och Algot vinkar alltid glatt tillbaka. Nu ger Algot Herrman
Wrång en arg blick och sätter sig på knä bredvid Malte.
Varje dag när Malte kommer hem från skolan klättrar han upp i den stora eken på kyrkogården. Därifrån kan han se hela byn. Det finns inte så många barn i Maltes by, men väldigt många djur. En dag hittar han en fladdermusunge under sin ek. Den har ramlat ner från kyrktornet. När Malte räddar fladdermusungen öppnas en helt ny värld för honom. Vem är den där kyrkvaktmästaren
Algot? Och hur ska de få stopp på Herrman Wrång som tycker att fladdermöss är ohyra och vill få bort dem från byn?
Malte, fladdermuspojken är en berättelse om samhörighet, empati och om att skapa förutsättningar för djur och människor att leva bredvid varandra i harmoni.
Boken är faktagranskad av BatLife Sweden.