M A J K E N MALM
OCH
OCH DE KATTERNAFÖRSVUNNA
DE KALSONGERNAFÖRSVUNNA
IRENE SVENSSON JULIA GROTH
IRENE SVENSSON JULIA GROTH
KAPITEL 1
Det var tyst och fridfullt i rummet, så tyst att man hade kunnat höra en knappnål falla. Det enda som bröt tystnaden var ett svagt prasslande från en tidning. Men om man lyssnade riktigt
noga kunde man också höra små pipande snarkningar. De verkade komma från en pepparkaksburk som stod på skrivbordet.
Vid skrivbordet satt Majken Malm, den berömda privatdetektiven. Alla skurkar i hela
världen visste vem hon var och de var livrädda för
henne. Hon hittade ledtrådar som ingen annan
såg, hon löste mysterier som ingen annan kunde
lösa. Hennes hjärna arbetade snabbare än blixten.
7
Dessutom var hon stark. Lätt som en plätt kunde hon lyfta två skurkar i nacken och slå ihop deras skallar.
Men nu var Majken Malm ledig. Hon kliade sig i det rufsiga håret medan hon mumlade för sig själv.
– Som en kola … Vad kan det vara? Tre bokstäver.
Kanske god? Eller seg?
Majken Malm hade alldeles nyss avslutat ett mycket svårt fall. Efter det hårda arbetet behövde hon vila. Därför hade hon hängt ut skylten som visade att kontoret var stängt. Nu satt hon och kopplade av med en stor kopp rykande varmt te och en hög trave med ostsmörgåsar. Hon var nästan klar med dagens korsord. Nu
8
var det bara några få ord kvar, de svåraste orden. Men hon vägrade att ge upp. Hon skulle lösa hela korsordet.
Då knackade någon på dörren.
Majken suckade och ropade irriterat:
– Ja, ja, ja, kom in då!
Dörren öppnades försiktigt och ett runt och rosigt ansikte tittade in. Det var Majkens granne, Katarina Kattelin.
– Hej Majken, sa hon. Jag stör väl inte?
– Jo, det gör du, muttrade Majken dystert. Hon visste så väl att friden skulle vara slut så fort Katarina kom in i rummet. Hon kunde prata i timmar.
Katarina brydde sig inte om hennes svar. Hon steg in och slog sig ner i besöksstolen.
– Ja, jag råkade ju höra när du kom skramlande i din gamla rosthög och då tänkte jag att jag skulle passa på att prata med dig.
Majken blängde på henne under rynkade
ögonbryn. Hon tålde inte att någon talade illa
9
om hennes älskade gamla Volvo Amason. Vackra Klara var hennes ögonsten.
– Saken är den att jag är så orolig, sa Katarina. Jag är mycket, mycket orolig. Du har förstås inte en aning om det hemska som hänt här i staden medan du varit på uppdrag.
Majken suckade och sköt undan korsordet.
– Berätta då, sa hon. Jag lyssnar.
Majken tog den åttonde mackan från tornet av ostmackor som hon hade framför sig. Tankfullt
började hon tugga i sig den samtidigt som hon lyssnade till Katarinas berättelse.
– Det är våra älskade katter, sa Katarina och hennes ögon tårades. Alla katter i hela staden är i fara. Hon plockade fram en näsduk och torkade bort tårarna som rann nedför kinderna.
– Katter! ropade Majken så upprört att smulorna
från hennes macka sprutade ut på bordet. Vad menar du? Vad är det med våra katter?
Hon flög upp ur stolen och stirrade omkring sig.
10
– Sherlock! ropade hon upprört. Var är du?
Kom hit! Sherlock!
Utan att säga något pekade Katarina på pepparkaksburken på skrivbordet. Där låg den runda pälsbollen i lugn och ro. Inte brydde han sig om Majkens rop. När han låg i sin kära burk var det inte mycket som kunde störa honom. Han bara sov och snarkade så nöjt.
Majken sjönk generad ner på sin stol igen.
– Ja visst, ja, sa hon. Jag glömde att Sherlock låg här. Det gör han ju alltid när jag sitter vid skrivbordet. Berätta då vad det är som har hänt. Är det Märta-Stina som har råkat ut för någonting?
Märta-Stina var Katarinas egen katt.
– Inte än, sa Katarina. Men jag vakar över henne dag och natt nu. Det är tur att hon är så frusen att hon knappt vill gå ut.
Katarina hade en nakenkatt som inte hade någon päls alls. Hon trivdes bäst när hon låg i en solstrimma inomhus eller under en varm filt.
– Vilka katter är det som har drabbats då?
11
undrade Majken. Och vad är det som har hänt?
Har de blivit förgiftade, stulna eller vad är det som pågår?
Hon sträckte ut handen efter ostmackan men råkade i stället få tag i sin plånbok. Hon upptäckte sitt misstag först när hon satte tänderna i den.
–
Värst vad mackan är seg, sa hon och tog ut plånboken ur munnen och stirrade på den.
Lyssna nu, sa Katarina. Det är så konstigt alltihop. Flera katter har försvunnit den senaste veckan. Vi är många som har hjälpts åt med att leta, men vi hittade varken katter eller några spår som kunde visa vad som hänt.
–
– Det här låter som ett mycket allvarligt fall, sa Majken Malm bistert. Någon som kidnappar katter! Vad är det för uslingar som kan göra något så grymt!
Hon slog näven i bordet och flög upp så hastigt att stolen ramlade omkull bakom henne. Sherlock reste sig i pepparkaksburken, sträckte på sig och gav sin matte en förebrående blick. Sedan vände han henne ryggen och ringlade ihop sig i burken igen.
Majken böjde sig fram och gav honom en tillgiven klapp, sedan började hon kliva fram och tillbaka över golvet med händerna på ryggen.
– Jaså, minsann, mumlade hon.
Nu har brottslingarna i staden börjat ge sig på katter också.
Men varför? Var hålls alla katter gömda?
– Vänta bara ska du få
13
höra, sa Katarina. Det här är faktiskt ännu mer konstigt. Katterna försvinner bara en dag och sedan kommer de tillbaka.
– Va? hojtade Majken och tvärstannade. Kommer tillbaka? Men varför blir de då kidnappade? Det här kan vara det mest mystiska fall jag någonsin varit med om. Men oroa dig inte, Katarina. Jag ska lösa det här fallet även om det verkar omöjligt. Jag ska se till att inte ett hårstrå kröks på lilla Märta-Stina. Nej visst, nej. Hon har inga hårstrån. Hon är ju naken.
14
Vad är det som händer i det fridfulla Krokinge? Den ena katten efter den andra försvinner utan minsta spår. Men redan dagen efter är de tillbaka igen.
När Katarina Kattelin hör talas om vad som händer med stadens katter blir hon orolig. Tänk om någon tar hennes egen älskade Märta-Stina och sedan behåller henne!
Katarina förstår att det bara finns en sak att göra. Hon måste genast prata med sin granne Majken Malm, världens bästa privatdetektiv.
www.idusforlag.se