Detektivkusinerna och de försvunna kaninerna
Utgiven av Idus förlag, Lerum 2023 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Text: Anna Hansson | © Illustrationer: Linda Mill
Grafisk form och sättning: Emma Möller, Idus förlag
Första upplagan
Tryckt i Viljandi, 2023
ISBN: 978-91-8092-009-4
– De är spårlöst försvunna!
Lotta Gran, Miltons och Sonjas närmsta granne, kliver rakt in genom häcken i sina
knallrosa gummistövlar, och sätter händerna i sidorna. Morfar lyfter blicken från tidningen, men säger ingenting.
– Löser ni brott i dag, eller är det för varmt?
frågar hon och tittar på Sonja och Milton som ligger på var sin filt med ett proppfullt kakfat
mellan sig.
– Vi löser brott varenda dag, säger Milton och försöker svälja ner kaksmulorna medan han pratar.
Sonja nickar, hon håller med. Även om det var en ovanligt varm dag i dag var det självklart att de skulle hjälpa till. Det var bland det första de
bestämde sig för när de startade detektivbyrån, för två somrar sedan, att alltid stå till tjänst.
Förutom kanske på julafton, då vill de helst vara hemma och öppna julklappar.
Sonja och Milton är kusiner. Just nu hälsar de på sin mormor och morfar som har en stor stuga vid havet. I den får alla plats, mormor och morfar, Milton och hans mamma, Sonja och hennes mamma, hennes pappa och hennes
lillasyster Astrid. Det är bara ibland det känns
lite trångt. De brukar vara där flera veckor varje sommar, och på helgerna ibland, så de känner
alla grannar väl. Särskilt Lotta Gran, som trots sitt namn har en jultall inne varje år.
– Vilka är det som är försvunna? frågar Sonja, och tar fram sin mobil för att kunna ta anteckningar.
– Mina kaniner så klart! säger Lotta och går fram och tillbaka på gräsmattan.
Sonjas blick fastnar på Lottas gummistövlar, som har en tydlig kant av torkad lera längst ner.
– När såg du dem senast? frågar Milton.
– I morse, svarar Lotta. Jag gick ut och tittade till dem så fort jag vaknade, det är det första jag gör varje morgon, och då mådde alla bra.
– Visst är det fyra kaniner du har? frågar Sonja.
– Och hur många är försvunna? fyller Milton i.
Senast igår gick Sonja och Milton förbi burarna där Sonja har sina kaniner, och stannade till för att sticka in några maskrosblad genom gallret.
– Ja, det är fyra. Två bruna och två vita. Eller, det var två bruna och två vita. Nu är det bara två vita kvar.
Sonja reser sig upp från filten och går till den lilla boden bredvid stugan. Alldeles innanför dörren hänger två kepsar, en gul och en grön, som det står Detektivkusinerna på, med bok stäver i guld. Sonja och Milton fick dem som tack från Tina, som äger Tinas tryckeri, förra sommaren, efter att ha hjälpt henne att lösa ett brott. En pärm med viktiga papper hade blivit
stulen. Eller ja, åtminstone trodde Tina det, tills Sonja och Milton lyckades klura ut att hon måste ha råkat packa ner pärmen i en kartong med varor som skulle skickas till Norge. Pärmen kom tillbaka en vecka senare, och Sonja och Milton fick var sin keps, och var sin superstor mjukglass.
Sonja sätter på sig den gröna kepsen och ger den gula till Milton.
– Slut på slappandet, säger hon. Vi har ett brott att lösa!
Milton viker ihop filtarna och hänger dem över räcket till altanen. Kakfatet ställer han på trappan.
– De här kan Astrid äta upp när hon har badat klart, säger han.
Astrid har en liten barnpool på altanen som hon plaskar i, medan morfar sitter bredvid och dricker kaffe och läser tidningen.
– Vad snällt, säger morfar. Då blir hon nog
glad. Är ni tillbaka till lunch? Jag tänkte grilla korv.
– Det beror på, säger Milton. Ibland tar det lång tid att lösa ett brott, ibland går det snabbt.
Morfar nickar och ler.
– Jag sparar en korv till er om ni inte hunnit lösa brottet tills dess, säger han. Men några marshmallows kan jag inte lova att det finns kvar.
Han skrattar och klappar sig på magen.
– Var det alltså här du såg kaninerna senast? frågar Sonja och pekar på kaninburarna.
De har följt med Lotta till hennes hus, där hon bor året runt. Lotta bor själv i det stora huset. Mormor brukar säga att hon tycker synd om Lotta, hon har inte så många kompisar. Men det tycker inte Sonja och Milton. De vet att hon har en kompis som heter Maria, och sen har hon ju kaninerna. Hon verkar faktiskt trivas bäst med såna som har fyra ben.
– Precis, säger Lotta. Alla fyra var här i morse, Stina och Smulan i den här buren, och Lisa och Snövit i den här. Och nu är det bara en kvar i varje som ni kan se. Både Smulan och Lisa är borta.
Sonja går ett varv runt burarna. Det är stora
burar, inredda med ett litet kaninhus i varje. Sonja inspekterar nätet noga, så att det inte ska finnas något hål där kaninerna kan ha hoppat ut, men allt ser helt ut.
– Du har inte fått något mystiskt brev? frågar Milton.
– Vad menar du? säger Lotta.
– Någon som kidnappat dina kaniner och begär en lösensumma för dem?
–
Jag har faktiskt inte hämtat posten i dag, säger Lotta.
De går tillsammans till postlådan. Lottas hand darrar lite när hon öppnar locket. Hon tar upp en hög med post. Överst i högen ligger ett lila kuvert. Det står inget namn på det.
– Jag vågar inte öppna, säger Lotta och sträcker fram kuvertet.
– Jag tar det, säger Sonja och öppnar försiktigt.
Hon får fram ett papper i samma lila färg som kuvertet och vecklar bestämt upp det. Lotta är kritvit i ansiktet och biter sig i underläppen. Sonja harklar sig innan hon börjar läsa högt.
– Härmed inbjuds du till Marias årliga kräftskiva, läser hon högt.
– Vad konstigt, säger Lotta. Jag brukar aldrig bli bjuden till någonting. Var det allt?
Sonja viker ihop papperet och lägger tillbaka det i kuvertet.
– Det står tid och datum också, säger hon och ger tillbaka kuvertet till Lotta.
Lotta tar upp inbjudan och fnyser till.
– Den här kräftskivan är på min födelsedag, säger hon.
– Är den? säger Sonja förvånat.
Lotta nickar.
– Men min födelsedag är inte så mycket att fira, säger hon. Så jag går nog på den där kräftskivan ändå.
– Finns det något annat mystiskt brev? frågar
Milton och sneglar mot högen i Lottas hand.
Lotta bläddrar snabbt igenom räkningar och reklamblad.
– Nej, svarar Lotta. Är det bra eller inte?
– Både och, säger Sonja. Det hade ju varit
fruktansvärt om någon kidnappat kaninerna och krävt dig på en lösensumma. Men det hade varit bra att ha fått en ledtråd också. Som det är nu vet vi ju ingenting.
– Om inte det där är tjuven, säger Milton och pekar på en man som går lite längre bort på vägen.
– Är det en pälsboll som hänger från skärpet?
säger Lotta chockat.
– Det verkar inte bättre, säger Milton. Ser ni vilken färg den är också?
Lotta nickar.
– Brun, säger hon. Precis som mina försvunna kaniner.
Lotta öppnar locket till postlådan och lägger långsamt tillbaka brevhögen hon håller i handen.
– Det här ska han få ångra, säger hon och börjar gå ikapp mannen.
– Vänta, ropar Sonja efter henne. Tänk om han är oskyldig?
Men Lotta väntar inte, hon kommer närmare och närmare mannen.
– Vi måste stoppa henne, säger Milton och börjar springa.
Sonja springer efter. När de nästan hunnit ikapp Lotta börjar hon ropa efter mannen.
– Hallå där! ropar hon.
Mannen stannar och vänder sig om. Lotta höjer högerhanden och slänger sig mot mannen. Hon försöker ta tag i pälsbollen, men mannen hinner backa undan.
– Vad tar du dig till? säger han förvånat.
– Du har stulit mina kaniner, och gjort en pälsboll av dem! säger Lotta argt.
– Det var det värsta! säger mannen. Jag älskar kaniner och har haft flera stycken själv, det här är fuskpäls!
Lotta spärrar upp ögonen och blinkar långsamt.
Mannen vänder på klacken och går därifrån med raska steg.
– Vad ska vi göra nu? frågar Lotta, när mannen försvunnit bort på vägen.
– Vi ska inte göra något alls, säger Milton.
Jag och Sonja ska försöka lösa det här brottet, och du ska gå hem och vakta dina kaniner så att tjuven inte kommer tillbaka och tar de två som är kvar.
Sonja och Milton är kusiner och spenderar sommaren ute i mormor och morfars stuga. Där driver kusinerna sin detektivbyrå, och de har knappast sommarstängt. En morgon kommer grannen Lotta inspringande. Flera av hennes kaniner har försvunnit! Kvar i buren finns nu bara två.
Detektivkusinerna sätter genast igång med att samla in bevis. Men ju längre in i mysteriet de kommer, desto märkligare blir fallet …
Vems örhänge är det de hittar i jorden? Varför har Maria plåster på fingrarna? Och plötsligt är kaninerna som blivit kvar utbytta mot några andra! Kommer kusinerna kunna lösa fallet innan fler kaniner försvinner?