Mitt liv som keps
S V E N - O V E S V E N S S O N
Sven-Ove Svensson Mitt liv som keps
Korta berättelser
© Sven-Ove Svensson 2023
Webb: sven-ove.nu
Foto omslagets framsida: Inger Nilsson
Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-8080-330-4
MINA KEPSAR
7
EN SMÖRGÅS I SACRAMENTO
»Det är typiskt er svenskar«, sa han och log. »Ni ska alltid vara så neutrala.« Jag hade hyrt bil och kört genom öknen. En varm Vilda Västern-öken med sten, sand och kaktusar där jag blev utskälld på första bensinmacken när jag ville betala kontant. »Vill du döda oss?«.
Jag hade fått göra mitt reportage om den stora larmcentralen, specialiserad på bush fires och atombombsanfall. »Skickar ni ut era brandstyrkor i bergen med bara satellitbilder över terrängen?« sa jag. »Har ni inga bra kartor över vildmarken?«
»Nej. Vi har inte det.«
Alla amerikaner jag träffat hade varit trevliga och lärt sig mitt namn. »Sven Svensson from Sweden. Jaså finns du.«
Sedan bjöd brandbefälet mig på lunch på Togo’s sandwichrestaurang mitt i Sacramento. Då hade han gett mig en brandhjälm först. »Välj mellan denna och en brandrock.«
»Tack. Thank you så väldigt mycket.« Jag hade gett honom ett tygmärke: Räddningsverket.
Det var första gången jag såg en sandwichrestaurang. Väggen bakom disken var fylld av foton på smörgåsar. »Har du svårt att välja? Typiskt svenskar. Du kan inte vara neutral framför en sandwichmeny, you have to chose.«
När vi gick fick jag en keps med restaurangens logga, för att jag hade åkt så långt till Sacramento. Det blev en liten fläck på skärmen från kocken. De är kvar än efter trettio år, både kepan och fläcken.
Inte en gång fick jag betala när vi skulle äta. Inte på brandstationen på St Johns East i Brooklyn heller. Det var där de lärde mig åka nerför stången varje gång larmet gick. Mitt i natten lärde de mig, nu kan jag det.
8
Då hade jag bestämt mig för länge sedan om smörgåsen i Sacramento. Nummer 16, The Italian. Mortadella, capicola, salami, ham, provolone med Italian dressing, serverad Togo’s Style.
Detta var första kepsen i min kepsdagbok.
9
INTE EN UNDERLÄPP DARRADE
PÅ AVDELNING 16
Jag minns att jag tyckte de var unga. Fackliga ombud inom LO brukade vara något äldre herrar. Per hade bett mig komma och underhålla. »Lite humor och lite allvar hade vi tänkt.«
De brukade be om det när de ringde. Jag var ute ett par gånger i veckan, ena kvällen ett fackårsmöte, andra aftonen en bygdegård.
Darrig blick minuterna innan, ivrig endorfinkick när jag kommit igång. Jag älskade de uppdragen. Detta var mitt folk och mina tankar. Inte en enda en på Pers möte blev ledsen om jag tog i extra mot dumhet, överhet och borgerlighet.
Manuset finns kvar i en tidskriftssamlare. «Elektrikerna avd 16, plats Kronoparken, dag tisdag 20 april 2004«. Jag pratade ideologi, det hade de också bett om, och mot slutet läste jag en dikt av min pseudonym Viktor Root:
Varför vissa partier byter ledare
Kd har valt ny partiledare, för säkerhets skull
Ifall Alf Svensson inte har evigt liv
Vänsterpartiet har valt ny partiledare, för säkerhets skull
Ifall Gudrun Schyman inte har evigt liv
Moderaterna har valt ny partiledare, för säkerhets skull
Ifall Bo Lundgren har det.
10
”Kepsar är praktiska plagg” skrev jag i det sociala mediet. ”Själv har jag 19 stycken. De ligger överallt i träningslådor, garderober och på hatthyllor.”
Jag hade fel. När jag kontrollräknade var de 56 stycken.
De inte är kepsar. De är souvenirer, milstolpar, vykort, meriter, stöd för minnet, goda vänner och löpkamrater. Detta är min bok om kepsarna här hemma och ute i världen.
En gång fanns det en lag om kepstvång. Visste du det?
SVEN-OVE SVENSSON, Forshaga, har gett ut 25 böcker och småskrifter och medverkat i lika många antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i löpartidningar, P4 Värmland, TV4 Värmland och Värmlands Folkblad m fl medier och uppträtt offentligt 700 gånger.
- Lite humor och lite allvar hade vi tänkt.
- Tack, jag kommer.
sven-ove.nu