Ellinor Wikman
Havets drottning
Havets drottning
EllinorWikman
©2024 Ellinor Wikmans
Förlag:BoD •BooksonDemand, Stockholm, Sverige Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8080-075-4
Prolog Prolog Prolog Prolog
Hansjönk nermed foteni sanden ochvackladetill, på en sekund fannshon däroch fångadehonom innanhan föll.
Vågornas kluckandefickhonom attblinkaför attförstå hurnärahan varatt nå vattnet. De senastedagarna hade synensvikithonom precis sommånga andrakroppsliga funktioner,men känsel ochhörselvar sinnen somskärpts sedanhon komini hans liv.
”Hur ihelafridens namn kundejag ha sådantur”, mumladehan.
”Sadunågot Rolf?” undradehon.
Hanvredpåhuvudet en aningoch läthenne se hans tårar.
”Duärenängel.Jag trodde inte på änglar innandu komtill Laxvik”, sa hanoch höll åter på attförlora balansen.
Aurora Aurora Aurora Aurora
Sandkornen letade siginmellantårna ochvärmdefotsulan. Honnådde vattenbrynet ochkunde äntligen andas ut.Nuvar honett medhavet igen.Som honlängtat efter attkänna detsalta vattnetomsluta henneskropp.
Bara närhon befann sigvid havetförstod honpåriktigt vemhon var. Ettvattensom förenade jord ochhav, löpteruntjordklotetoch fick henneatt kännasig somen delavallt,som en viktig litenbit iett oändligtvackert pussel.
Dettog nästatvå timmar förhenne atttasig till kustenoch honavskyddeatt köra bil. Honvilleinget hellre än attbovid havet, menföräldrahemmettillföllhenne när mammadog,eftersomsyskonenlämnatlandet.
Mammassista ordsletoch drog ihenne.”Husetär mitt barndomshem, lova attaldrigsälja det.”Blicken hade varitklari någrasekunderoch sedanblivit tomoch kall. Alltinghadegåttsåsnabbt. Mammahadealltid haft bråttom. Honville hemtillpappa,upp till himlen,bort från jorden.Det enda somkändessvårt förhenne varatt lämnahuset ochdöttrarna.
Aurora plockade uppengrå sten från havsbotten och vägdeden våta lillasteneni sinhandför attsedan kasta
denuti detblå.Hon villekasta bort oket mammaplacerat på hennesaxlar.Att vara ensamkvari etthus fylltav minnenvar ettstraff, menhur skulle mammakunnat förstå attdet somvarit hennes allt varAuroras värsta platspåjorden.
Barndomenhadevarit långsam. Syskonen varsåmycket äldreoch Aurora hade aldrig känt atthon passadein. Detvar somatt sitta vidett dockhusoch se andraleka, menaldrigförståderas lek, utanför, betraktandeoch oförstående.
Närhon vari femårs åldern hade familjen gjorten resa till västkusten.Auroraföljdemed utan attvetavart de skulle.Kanskehadenågon försöktförklara, menhon hade inte förstått.Hon mindes så välnär pappa kört längs medhavet ochhon sett detvidsträckta oändliga blåför första gången.När hennessmå händer fick smakapådet saltavattnet vardet somomhon vaknadetillliv,enlycka ochglädjehadespriditsi varjecelli henneslilla kropp.
”Behöver du hjälp?”
Aurora ryckte till.Uppfylld av tankar hade honvandratraktuti havetsåatt endast ögonen ochhjässanbefann sigövervattenytan. På stranden såghon hurenung man ihennesegenålder slet av sigsin t-shirtoch sprang mot henne.Simtagenvisadehansstarkaarmmuskler. Allt gick så snabbt.Hon villeprotesteramen varken hennes armar ellerröstgjordesom honönskade.Nunär honvar ett medhavet ville honvaraensam.
Hans blonda hårkittladehenneskindoch doften av saltvatten ochtångblandades av en manlig doft.Hans
armarvar överallt ochhon insågatt honmåste spelamed, låtsas attbli livräddad. Hankunde ju inte veta attdet var så härhon kändesig sommestlevande. Handrogupp hennes kropppåstranden. Sanden rev hennesskuldror, menbenen smektesavhavetsvatten. Honfortsatte attblunda, kändehansöra mothennes bröstkorg. Aurora slog uppsinablå ochmötte hans gröna blick.
”Dulever”, sa hanoch solenbrötframmellanmolnen. Hankisademot henne ochhon nickade.
”Jag heterNick”,sahan ochsatte sigintill henne.
Kundehan inte bara gå.Kanskeskulle hanlämna henneensam om honsatack?
Auroras längtan till havetärstark.Hon vantrivs i barndomshemmet.Vid sin mammas dödsbädd fick hon ett ok på sina axlar då mammas sista önskanvar att Aurorainte skulle sälja föräldrahemmet.
Iett hus vid havetbor Nick tillsammans med sin sjuka och bittrapappa. En dag får Nick nog och ger sig ut på en löptur på stranden. Ivattnet ser han någotguppa. En människa?
Det är Aurorasom gått rakt ut isitt älskade havför att omslutas av det fullständigt.
Om du tycker om novellen
Havets drottning så har du möjlighet att läsa fler av Ellinor Wikmansböcker:
-Slussvaktarinnan iTöcksfors
-Sommarenmed farfar
-Ögon som tindrari juletid
-Vsom iValldis
-Kanskevimöts igen
-Tistlar på min grav
-Möten vi aldrig glömmer
-Benellys forever