Den onda sången
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 48258
ISBN 978-91-8077-878-7
Upplaga 1:1
© Helena Dahlgren och Nypon förlag 2026
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Box 141, 221 00 Lund
Titel: Den onda sången
Författare: Helena Dahlgren
Omslag: Niklas Lindblad
Tryckt av Dimograf, Polen 2026
Min mamma brukar säga att jag sjöng innan jag lärde mig att prata.
Det är som i den där ABBAlåten, Thank You for the Music. Den handlar om någon som älskar musik lika mycket som jag.
Jag heter till och med Frida, efter en av sångerskorna i ABBA.
Min mamma älskar också musik. När jag var liten sjöng och dansade vi hela tiden. Det var vår grej.
Och när mamma och pappa
skildes, och mamma var ledsen, då sjöng vi ännu mer. Sjöng och dansade tills mamma glömde bort att gråta.
Musik är vårt sätt att må bra. Så har det varit jämt. Och så var det, ända till den där dagen …
Dagen då allt började.
2
Först var allt som vanligt. Jag lyssnade på musik när jag gick till skolan. Det gör jag varje morgon.
Oftast lyssnar jag på Lady Gaga, Prince eller Dua Lipa. Deras låtar gör mig glad och pepp.
Men ibland lyssnar jag på Lana
Del Rey. Hennes musik är sorgsen, mörk och vacker.
I dag var en Lana-dag. Jag sjöng med i en låt jag gillar extra mycket.
Solen sken och plötsligt var jag
framme vid skolan. Där stod Leon och blockade vägen.
Jag hatar Leon. Han är jämt så taskig mot mig.
Mamma säger att det är synd om
Leon. Hon menar att ingen är elak med flit, inte när man är så ung.
Och att man inte vet vad folk har varit med om.
Hon tror gott om alla. Det gör inte jag. Vi är olika på det sättet.
Nu stod Leon framför mig och flinade stort. Han slet av mig lurarna så att de föll ner i nacken.
– Hej, Blyger. Vad lyssnar du på?
– Inget, mumlade jag och gick.
Jag hatar när han kallar mig
Blyger. Några andra i klassen har också börjat kalla mig det.
Det värsta är att det är sant.
Jag är blyg, och jag rodnar så fort någon pratar med mig.
Det är nog därför jag gillar
musik. Den får mig att känna mig som någon annan. Någon som inte rodnar och är tyst hela tiden.
Med en suck stängde jag av musiken och lade ner telefonen och lurarna i väskan.
Sedan gick jag till klassrummet.
Där stod vår svensklärare och log.
– God morgon, Frida! sa han.
Har du hört att det börjar en ny elev hos oss i dag?
Du är min, bara min …
Frida älskar musik. På musiklektionen får de testa att skriva egna sånger i en app. Först är appen rolig att jobba med. Men efter ett tag är det som att den tar över och
får Frida att skriva elaka sånger. Och hon har mardrömmar om en häxa med långt
stripigt hår som sjunger med hes röst.
När Frida kommer till skolan har sångerna blivit verklighet …